Vävteknik

Question book-4.svg
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-08)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Vävteknik handlar i första hand om hanterar vävstolens olika delar för att tillverka sin väv. Sekundärt kan ordet vävteknik även syfta på det vävsätt som man använder, vilket syns på den färdiga väven.

Teknik att väva

Tekniken att väva för golvvävstolar grundar sig på samma principiella metod för uppsättning av varpen. Man varpar den längd av garnet som räknats fram med hjälp av en vävsedel. Innehållet i vävsedeln finns ingen standard för, men den utgår från att man ska inkludera beräkningar för vävens inslagstäthet, färdiga tygbredd, vävbredd, skedbredd, trådantal inklusive stadträdning, därtill vävlängd med tygets beräknade krympning, fållar och provvävning, samt invävning, framknytning, effsingar och sist även varpställningens mått. Som regel noterar man också inledningsvis vad man ska väva (matta, bordsduk, löpare, gardin, rana, pläd och så vidare) och vilken slags vävteknik man skall använda samt vilket material som används i varp och inslag.

Efter varpningen sätts skälstickorna på plats inför momentet att förskeda då man fördelar varpen jämnt över bredden, sedan förflyttar man varpflätan till vävstolens bakre varpbom och låter skälstickorna byta plats från vävskedens ena sida till den andra för att hamna på rätt sida om slagbommen och underlätta pådragningen.

Efter pådragning av varpen på varpbommen är det dags att ta bort förskeden och solva alla trådarna, därefter skedar man i den sked som ska användas vid vävningen. Sedan knyts solvskaften fast på rätt plats med nickepinnarnas hjälp, med en jämn placering i förhållande till stolens mått och tramporna knyts fast i solvskaften. Slutligen görs framknytning och sen börjar det roliga, själva vävandet.

Vävsätt

Vävteknik är annars till vardags för en vävare begreppet för vilket slags vävsätt man använder. Se vidare: tuskaft, kypert, gåsögon, rosengång, gubbaväv = bunden rosengång, munkabälte, finnväv, krabbasnår, smålandsväv, myggtjäll, hålkrus, upphämta, dräll, daldräll, karelsk spets, damast och så vidare.

Schematisk handvävstol
a varpbom
b tygbom
c solvskaft
d trissor (nickepinnar vid >2 skaft)
e trampor
f solv
g skälstickor
h vävsked
i inslag.
Vävstolar och deras delar
VävstolarStudies in primitive looms (1918) (14597941967).jpg
Delar
Textilier
Bommar och sidor
Längd och bredd
Inställningar och käppar
Övrigt
Vävning · Vävteknik — {{Vävmoment}} · {{Vävsätt}}
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Question book-4.svg
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Studies in primitive looms (1918) (14597941967).jpg
Författare/Upphovsman: Internet Archive Book Images, Licens: No restrictions

Identifier: studiesinprimiti00roth (find matches)
Title: Studies in primitive looms
Year: 1918 (1910s)
Authors: Roth, H. Ling (Henry Ling), 1854-1925 Royal Anthropological Institute of Great Britain and Ireland. Journal
Subjects: Weaving
Publisher: Halifax (Eng.) F. King & sons, ltd
Contributing Library: Sterling and Francine Clark Art Institute Library
Digitizing Sponsor: Sterling and Francine Clark Art Institute Library

View Book Page: Book Viewer
About This Book: Catalog Entry
View All Images: All Images From Book
Click here to view book online to see this illustration in context in a browseable online version of this book.

Text Appearing Before Image:
otiya loom, which I saw at work at the Coronation Exhibition inLondon in 1910, is now likewise in Bankfield Museum, and is fitted up for makingrugs or pile cloth. It is provided with a ball of weft instead of a spool of weft. Inother respects the two looms are similar. The length from beam to beam inclusivewas about 18 feet (about 5.5 m.), with continuous warp, and the angle of rise of thewarp from the weaver was somewhat under 30°. The methcd of inserting the pileis shown in Fig. 130. It may be likened to that of a heddle with very thick three-plyleashes, which gets overtaken by the weaving and is left two picks behind, afterwhich the rod is withdrawn and the upstanding loops cut along the whole length, 1 A like form of spool is found on the Sermata loom already mentioned. Note, p. 68. H. Ling Eoth.—Studies in Primitive Looms. 75 with a resultant pile. The rug on this loom was about 3 feet (or 1 m.) long,and several are made at intervals on one warp laying and beaming. When I pur-
Text Appearing After Image:
wooden5/VCK- STRAP chased this specimen the heavy beater-in was not included in the sale, as I was toldit was an heirloom without which the weaveress could not work, and a replica 76 H. Ling Eoth.—Studies in Primitive Looms. was of no use to her as it did not aud could not possess the qualities of the original,I had to content myself with the replica, and concluded it to be a case of weaversritual. The Bhotiya loom is evidently the same as that described by Moorcroft andTrebeck as being in use among the Northern Ladakis.1 The Igorot and Ilanunlooms are a step in advance of the Iban and Dusun and Bhotiya looms in so far thatthey possess reeds. An Igorot loom in the British Museum, obtained from Mount Isarog, Luzon,by Jagor (seeFig. 131), consists of a breast beam, two heading rods, one single heddle, a beater-in, two laze rods, a warp beam, four spools, and a wooden backstrap or yoke. Length from beam to beam inclusive 42 inches (or 1.07 m.); widthof web 15 inches (or 38 cm.). The wa

Note About Images

Please note that these images are extracted from scanned page images that may have been digitally enhanced for readability - coloration and appearance of these illustrations may not perfectly resemble the original work.