Vävstol

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-08)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Modern (senare delen 1900-talet) hopfällbar vävstol från Öxabäck för åtta skaft och kontramarsch samt pådragningsknekt.

Vävstol kallas den anordning som används för att, främst manuellt, tillverka tyg genom vävning. Det finns många olika typer av vävstol. Vävstolar med trampor konstruerades ursprungligen i Kina före vår tideräknings början. De kom till Norden strax före medeltiden. Vävningens historia är dock betydligt äldre än så; de tidigaste fynden av vävt tyg från Irak är mer än 9 000 år gamla.[1]

Utveckling av vävstolen var avgörande för den tidiga industrialiseringen i Europa. Ett genombrott var den flygande skytteln som uppfanns 1733 av engelsmannen John Kay och möjliggjorde snabbare vävning. Den följdes 1764 av spinnmaskinen Spinning Jenny, konstruerad av James Hargreaves.[1]

Det första patentet på en mekanisk vävstol togs av den brittiska prästen Edmund Cartwright år 1785. Tekniken utvecklades av mekaniker som Joseph-Marie Jacquard som i början av 1800-talet fullbordade Jacquardvävstolen – den första kända tillämpningen av instruktioner med hjälp av hålkort, som möjliggjorde att varje enskild varptråd kunde styras oberoende av de andra.[1]

Svenska typer

Textilfragment från stenåldern har påträffats i Sverige. Man vet dock ganska lite om hur vävstolarna som dessa vävts på sett ut. Troligen har det handlat om någon form av varptyngd väv, vävstolar av detta slag brukades på Island fram till 1700-talet och av samer i norska finnmarken in i modern tid. Fynd av treskaftskypert från båtgravarna i Vendel och Valsgärde och från Birka på 800-900-talen tyder på att dessa vävts i vävstolar med liggande varp. En vävluna som måste höra till en trampvävstol har påträffats vid arkeologiska utgrävningar i Sigtuna. Den är daterad till 1200-talet. På 1300-talet dyker ordet "solv" upp i svenskan och danskan, från samma sekel härrör ett belägg för ordet "fyrskaft".[2]

Under 1500-talet introducerades flamskvävstolen med vertikalt spänd väv mellan två bommar i Sverige.[3]

Den äldsta bevarade svenska trampvävstolen är från någon gång på 1600-talet. Vävskedstillverkningen i Dalarna har anor från 1700-talet, vilket innebär att man redan då hade behov av vävskedar. I de tidigare varptyngda lodräta vävstolarna hade man inte vävskedar ännu, utan de kom med golvvävstolarna på 1700-talet till Sverige.

För att väva damast finns särskilda damastvävstolar. De är som regel både högre och längre än vanliga vävstolar. Under 1500- och 1600 talet använde yrkevävare sk. kägelvävstolar som under 1700-talet efterträddes av simpelvävstolar. För jacquardvävning finns särskilda jacquardvävstolar. Jacquard är en väv med ett dekorativt mönster som är alltför komplicerat att vävas på en vanlig solvskaftvävstol. Jacqauardvävstolen är en speciell vävstol, där mönsterbildningen styrs av hålkort och de är som regel mekaniskt styrda och skötta, men även manuella jacquardvävstolar existerar. Mönsterbilden i väven skapas genom att färgen i varp och vävtrådar framhävs genom det sätt som inslaget sker, och detta samtidigt bildar den färdiga textilen. Främsta skillnaden mot den traditionella vävstolen är att varje enskild varptråd kan styras oberoende av de andra. Upp till 1792 varptrådar kan på så sätt styras helt separat från övriga trådars rörelser upp och ned. Grunddragen är densamma, med varpbom och tygbom och däremellan anordningar för skaften och slagbom.

Varpbommen sitter längst bak, och på den rullas varpen upp (ett arbetsmoment kallat bomning), i vilken man sedan skyttlar inslagstråden. Först träs varptråden genom solven som genom förmedling av skaftkäppar är förbundna med tramporna och reglerar vilka varptrådar som höjs och sänks vid vävningen. Sedan träs varptråden genom vävskeden som sitter i slagbommen och knyts fast i en käpp som är förankrad till tygbommen, som sitter närmast vävaren.

Efsingar kallas ändarna på varpen vilken är upprullad på varpbommen.

Många vävstolar har en bänk för vävaren att sitta på, fast förankrad i vävstolen. I andra fall sitter vävaren på en lös stol eller bänk av vad slag som helst.

Några vanliga typer av vävstolar

Bygdemål

Ålderdomliga benämningar förekommande i Skåne är fotspor för tramporna och fotsporträ för den balk längst bak i vävstolen, där tramporna är upphängda. [4]

Vävstolar i andra länder

Internationellt sett ser vävstolar väldigt olika ut.

Vävstolars konstruktion

  • Delar i en vävstol, sedd från vävarens högra sida. 1 fot, 2 ram, 3, 4, 5 trampor, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20.
    Delar i en vävstol, sedd från vävarens högra sida.
    1 fot, 2 ram, 3, 4, 5 trampor, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20.
  • Delar i en vävstol, sedd från vävarens vänstra sida.
    1. Två sidostycken, 2. Sittplats, 3. Varpbom, 4. Varp, 5. Sträckbom, 6. Skälspröt, 7. Solvskaft, 8. Solv (öga), 9. Skyttel med väftgarn, 10. Skäl, 11. Färdig väv, 12. Bröstbom, 13. Upphängningsstag för slagbommen. 14. Justering för slagbommen. 15. Slagbom med vävsked, 16. Trampor, 17. Tygbom med färdig väv. Knäbommen är strax ovanför.

Se även

Referenser

  1. ^ [a b c] ”Vävstolen”. 100 innovationer. Tekniska museet. Arkiverad från originalet den 9 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180509151201/http://www.100innovationer.com/svensk/innovationerna/innovationer/vavstolen.280.html. Läst 9 maj 2018. 
  2. ^ Hemslöjd, Anna-Maja Nylén, s. 120–121.
  3. ^ Hemslöjd, Anna-Maja Nylén, s. 122.
  4. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Geebers, Lund 1867 (faksimilutgåva Malmö 1962), sida 161 [1]

Vidare läsning

Externa länkar

Externa länkar för tillverkare

Vävstolar och deras delar
Vävstolar
Delar
Textilier
Bommar och sidor
Längd och bredd
Inställningar och käppar
Övrigt
Vävning · Vävteknik — {{Vävmoment}} · {{Vävsätt}}
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Question book-4.svg
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
SantaMariadelRio145.webm
Författare/Upphovsman: AlejandroLinaresGarcia, Licens: CC BY-SA 4.0
Woman weaving a silk rebozo on a backstrap loom at the Taller Escuela de Rebocería in Santa Maria del Rio, San Luis Potosi
Väv, Vävstol.jpg
Författare/Upphovsman: User Damast on sv.wikipedia, Licens: CC BY-SA 3.0
Traditionell gammal vävstol
Warsztat pion.svg
Författare/Upphovsman: Bastianowa (Bastiana), Licens: CC BY-SA 4.0
Vertical weaving loom:
  1. Base
  2. Vertical beam of skeleton
  3. Traverses of skeletons
  4. Wedges skeleton junction < connect >
  5. Treadles
  6. Cloth roll
  7. Ratchet wheel
  8. Lever for straining cloth
  9. Ratchet
  10. Breast beam
  11. Cloth
  12. Reed
  13. Sley or batten?
  14. Healds
  15. Back shed
  16. Warp beam
  17. Ratchet wheel
  18. Ratchet for warp left-off
  19. deflecting roll for ropes
  20. Links (ropes) driving platen 19
Vav damastvavstol.jpg
Författare/Upphovsman: The original uploader was Damast på svenska Wikipedia., Licens: CC BY-SA 3.0
sv:Damastvävstol med sv:harneskutrustning ovanför och sv:dragutrustning vid sidan (kan vara placerad ovanför sv:slagbommen med). sv:Kontramarchens sv:lod vid sidan som skymmer sv:solvskaften där sv:bottenbindningen solvas. Längst till höger mönstersolvningen med dropplod som håller skaften på plats.
Klässbols Linneväveri, Carl Widlunds vävstolar, 2016f.jpg
Författare/Upphovsman: Bysmon, Licens: CC BY-SA 4.0
Klässbols Linneväveri, Klässbol, Arvika kommun, Värmland. Sedan 1993 finns nio av Carl Widlunds (1887-1968) jacquardvävstolar hos Klässbols Linneväveri.
Loomwork.jpg
Författare/Upphovsman: Randy Oostdyk, Licens: CC BY-SA 3.0
Stående vävstol i bruk, från Turkiet
Textilmuseum Bocholt Handwebstuhl.jpg
Författare/Upphovsman: Benutzer:Stahlkocher, Licens: CC BY-SA 3.0
Handwebstuhl
DamastS009.jpg
Författare/Upphovsman: User Damast on sv.wikipedia, Licens: CC BY-SA 3.0
sv:Damastvävstol, sedd bakifrån.
Studies in primitive looms (1918) (14597941967).jpg
Författare/Upphovsman: Internet Archive Book Images, Licens: No restrictions

Identifier: studiesinprimiti00roth (find matches)
Title: Studies in primitive looms
Year: 1918 (1910s)
Authors: Roth, H. Ling (Henry Ling), 1854-1925 Royal Anthropological Institute of Great Britain and Ireland. Journal
Subjects: Weaving
Publisher: Halifax (Eng.) F. King & sons, ltd
Contributing Library: Sterling and Francine Clark Art Institute Library
Digitizing Sponsor: Sterling and Francine Clark Art Institute Library

View Book Page: Book Viewer
About This Book: Catalog Entry
View All Images: All Images From Book
Click here to view book online to see this illustration in context in a browseable online version of this book.

Text Appearing Before Image:
otiya loom, which I saw at work at the Coronation Exhibition inLondon in 1910, is now likewise in Bankfield Museum, and is fitted up for makingrugs or pile cloth. It is provided with a ball of weft instead of a spool of weft. Inother respects the two looms are similar. The length from beam to beam inclusivewas about 18 feet (about 5.5 m.), with continuous warp, and the angle of rise of thewarp from the weaver was somewhat under 30°. The methcd of inserting the pileis shown in Fig. 130. It may be likened to that of a heddle with very thick three-plyleashes, which gets overtaken by the weaving and is left two picks behind, afterwhich the rod is withdrawn and the upstanding loops cut along the whole length, 1 A like form of spool is found on the Sermata loom already mentioned. Note, p. 68. H. Ling Eoth.—Studies in Primitive Looms. 75 with a resultant pile. The rug on this loom was about 3 feet (or 1 m.) long,and several are made at intervals on one warp laying and beaming. When I pur-
Text Appearing After Image:
wooden5/VCK- STRAP chased this specimen the heavy beater-in was not included in the sale, as I was toldit was an heirloom without which the weaveress could not work, and a replica 76 H. Ling Eoth.—Studies in Primitive Looms. was of no use to her as it did not aud could not possess the qualities of the original,I had to content myself with the replica, and concluded it to be a case of weaversritual. The Bhotiya loom is evidently the same as that described by Moorcroft andTrebeck as being in use among the Northern Ladakis.1 The Igorot and Ilanunlooms are a step in advance of the Iban and Dusun and Bhotiya looms in so far thatthey possess reeds. An Igorot loom in the British Museum, obtained from Mount Isarog, Luzon,by Jagor (seeFig. 131), consists of a breast beam, two heading rods, one single heddle, a beater-in, two laze rods, a warp beam, four spools, and a wooden backstrap or yoke. Length from beam to beam inclusive 42 inches (or 1.07 m.); widthof web 15 inches (or 38 cm.). The wa

Note About Images

Please note that these images are extracted from scanned page images that may have been digitally enhanced for readability - coloration and appearance of these illustrations may not perfectly resemble the original work.
Warsztat.svg
(c) Bastian, CC BY 3.0
Elements of a treadle loom.