Vävsked
 | Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Vävsked (även ritt eller vävkam) är det kamliknande redskap, som placeras i vävstolens slagbom, genom vilken varpens trådar träs med hjälp av en skedkrok, för att det ska bli rätt mellanrum mellan trådarna i väven. Vävskeden packar inslaget olika hårt genom att vävaren varierar kraften i handrörelsen vid manövrerandet av slagbommen.
Funktion
Tätheten i väven regleras av antalet rör per centimeter i vävskeden och antal trådar i rören. Det traditionella nummer som anger tätheten på gamla (importerade?) vävskedar avser antalet lameller per 2 (!) inch (obs, inte verktum). Varför man som måttstock valt 2 och inte 1 inch, som förefaller naturligare, är oklart.
En vävsked där lamellerna blir slitna eller bågnar av att någon vävt med för mycket indrag i kanterna orsakar att de följande vävarna kan få glipor i varptrådarna som är fullt synliga. Just lamellerna i kanten på varje väv utsätts för hårdaste slitaget om vävaren drar åt inslaget för hårt så att bredden på väven minskar. För att motverka problemet används vävspännare. Vid vävning med lingarn händer att varpen behöver blötas upp eller "klistras" med ett linfröavkok, för att inte gå av. Det är angeläget att vävskeden inte utsätts för duschningen eller fuktig varp mer än nödvändigt, eftersom rostiga lameller ofelbart lämnar spår efter sig i väven vid nästkommande tillfälle.
Historik
Vävskedar tillverkades redan på 1700-talet i Dalarna för att förbättra försörjningen. Vävskedsmakaren åkte runt bland gårdarna med sina redskap för tillverkningen. Då användes tunna träspjälor som lameller för att åstadkomma de rör som varpen träs genom. Även bambu har förekommit, som har fördelen att vara både starkt och glatt = skonsamt för varpen och lättsamt för vävaren (låg friktion). Idag används stål, och den enda kvarvarande produktionen i Sverige skeri Oxberg[1] utanför Mora, sedan produktionen upphörde i Markaryd 2004.[2]
Olika ord
Ordet vävsked torde kunna härledas till tyska ordet scheiden, skilja, särskilja. Jämför skedvatten.
I amerikansk vävlitteratur anges ofta varptrådarnas täthet i måttet epi. Detta ska tolkas som Ends Per Inch där man med end menar en varptråd, en trådända. Inslagets (väftens) täthet anges med ppi vilket ska tolkas som "antal Picks Per Inch," där pick betyder en inslagstråd.
En av de faktorer, som bestämmer vävens karaktär är förhållandet mellan varpens täthet och inslagets täthet. Kvoten epi/ppi kallas sett.
Källor
- ^ ”Om GAV Glimåkra”. Gav Glimåkra. https://www.gavglimakra.se/om-oss/. Läst 7 maj 2023.
- ^ Admin (30 maj 2008). ”Vävskeden får eget museum”. Norra Skåne. https://www.nsk.se/2008/05/30/vavskeden-far-eget-museum/. Läst 7 maj 2023.
Externa länkar
| ||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
_(14597941967).jpg)
Författare/Upphovsman: Internet Archive Book Images, Licens: No restrictions
Identifier: studiesinprimiti00roth (find matches)
Title: Studies in primitive looms
Year: 1918 (1910s)
Authors: Roth, H. Ling (Henry Ling), 1854-1925 Royal Anthropological Institute of Great Britain and Ireland. Journal
Subjects: Weaving
Publisher: Halifax (Eng.) F. King & sons, ltd
Contributing Library: Sterling and Francine Clark Art Institute Library
Digitizing Sponsor: Sterling and Francine Clark Art Institute Library
View Book Page: Book Viewer
About This Book: Catalog Entry
View All Images: All Images From Book
Click here to view book online to see this illustration in context in a browseable online version of this book.
Text Appearing Before Image:
otiya loom, which I saw at work at the Coronation Exhibition inLondon in 1910, is now likewise in Bankfield Museum, and is fitted up for makingrugs or pile cloth. It is provided with a ball of weft instead of a spool of weft. Inother respects the two looms are similar. The length from beam to beam inclusivewas about 18 feet (about 5.5 m.), with continuous warp, and the angle of rise of thewarp from the weaver was somewhat under 30°. The methcd of inserting the pileis shown in Fig. 130. It may be likened to that of a heddle with very thick three-plyleashes, which gets overtaken by the weaving and is left two picks behind, afterwhich the rod is withdrawn and the upstanding loops cut along the whole length, 1 A like form of spool is found on the Sermata loom already mentioned. Note, p. 68. H. Ling Eoth.—Studies in Primitive Looms. 75 with a resultant pile. The rug on this loom was about 3 feet (or 1 m.) long,and several are made at intervals on one warp laying and beaming. When I pur-
Text Appearing After Image:
wooden5/VCK- STRAP chased this specimen the heavy beater-in was not included in the sale, as I was toldit was an heirloom without which the weaveress could not work, and a replica 76 H. Ling Eoth.—Studies in Primitive Looms. was of no use to her as it did not aud could not possess the qualities of the original,I had to content myself with the replica, and concluded it to be a case of weaversritual. The Bhotiya loom is evidently the same as that described by Moorcroft andTrebeck as being in use among the Northern Ladakis.1 The Igorot and Ilanunlooms are a step in advance of the Iban and Dusun and Bhotiya looms in so far thatthey possess reeds. An Igorot loom in the British Museum, obtained from Mount Isarog, Luzon,by Jagor (seeFig. 131), consists of a breast beam, two heading rods, one single heddle, a beater-in, two laze rods, a warp beam, four spools, and a wooden backstrap or yoke. Length from beam to beam inclusive 42 inches (or 1.07 m.); widthof web 15 inches (or 38 cm.). The wa
Note About Images
This is a picture of a reed on end-a reed is part of a loom and is used in weaving.