Västnyland

Västnyland är den västra delen av landskapet Nyland och det tidigare Nylands län, i södra Finland.[1][2] Västnyland betraktas i allmänhet som omfattande kommunerna Hangö, Raseborg, vilka är städer, Ingå, Sjundeå och Kyrkslätt samt det så kallade Sydlojo.[1][2] Arean är, exklusive Lojo, 2 216 km².[1] Området för dagens Västnyland är i huvudsak det samma som det för Raseborgs slottsläns utsträckning under medeltiden, med i tämligen hög grad de samma gränserna, och Raseborgs grevskaps utsträckning under 1500- och 1600-talen.[1][2]

Natur

Gällande landformer finns i Västnyland två områden av skilda slag.[1] Sydost om Lojoåsen sträcker sig en odlingsbygd.[1] I denna finns ganska få vattendrag och den delas upp av marker av skog.[1] Nordost om åsen är en "bergslagsbygd", som är mera kullig och rik på sjöar, belägen.[1] Den avvattnas genom Svartån till Pojoviken.[1] Svartån är det mest betydelsefulla vattendraget i denna landsända och från förhistorien en rutt uppåt inlandet.[1] Bergshöjderna vid den nordvästliga landskapsgränsen reser sig 80-90 m över havet.[1] Något som utmärker mycket av det västligaste Västnyland är de stort utbredda, med tall bevuxna, sandmoar vilka bland annat på Hangö udd och Bromarvhalvön ger området dess topografiskt särskilda beskaffenhet.[1] De fruktbara långsträckta dalarna som finns söder om åsen har vanligen sträckningarna öst-väst och nord-syd.[1] Vid de platser där flera system av dalar löper genom varandra brer de ut sig till mer vidsträckta slätter, exempelvis vid Degerby i Ingå.[1]

Kusten är ymnigt utvecklad och speciellt i öster klippig, bland annat på Porkala udde, Obbnäs udde och Kopparnäs udde.[1] I väster skjuter många påfallande långsträckta vikar in, enkannerligen Gennarby- och Pojovikarna, vilka flankerar Hangöudd.[1] I arkipelagen i Västnyland representerar Tvärminne zoologiska station och Yrkeshögskolan Sydväst forskningsintresse för grunda vikar och flador.[3] Skärgård finns praktiskt taget långsefter hela kusten; öarna innefattar i öster, där den yttersta randen av skärgården har mindre bredd, Vormölandet och den egendomliga Fagerö, samt västerom Barösundsfjärden Älgsjö, Orslandet, Barö, Torsö, Skärlandet, Gullö, Odensö, Danskog, Älgö och Hermansö.[1] Belägna i den allra yttersta skärgården är öarna Makilo, Jussarö (som förr haft en gruva), Hästö-Busö och Russarö, vilka alla är befästa.[1] Landhöjningen i Västnyland är i normala fall ungefär 30 cm på 100 år.[4]

Samhälle

År 1994 bodde i Västnyland 75 966 personer, av vilka 47,7 % var svenskspråkiga.[2] Invånarantalet år 2006 var 81 000, av vilka ungefär 43 % var svenskspråkiga.[1] Omkring två procent av invånarna är invandrare och regionen är en av Finlands mest invandrartäta rurala regioner.[5] I historien har i Västnyland ofta befunnit sig människor från skilda länder och med skiftande bakgrunder.[5]

Denna del av landet var för länge sedan det ledande järnbruksdistriktet i landet och än idag finns en viktig metallindustri här.[1][2] I slutet av 1900-talet och början av 2000-talet blev emellertid verksamheten vid åtskilliga av de industrier som ledde sitt ursprung från järnbruksepoken upphörd med.[1] Textilindustrin kom att gå lysande framåt 1800-talets slut, men efter andra världskriget deklinerade den och blev längre fram i tiden fullständigt eliminerad, vilket också skedde för industrin för byggnadsmaterial och industrin för livsmedel.[1] Detta fick till följd att Västnyland, som fram till dess stadigvarande hade hört till de burgnaste regionerna i landet, gled en aning bakåt om resten av landet i ekonomisk progress.[1] Till bruken i Billnäs och Fiskars kom förr i stort antal arbetare från utlandet.[5]

Genom Västnylands skärgård sträckte sig vikingarnas färdleder.[5] Idag finns i Hangö, Koverhar och Ingå stora hamnar, i Kantvik och Skuru små.[1] Ekenäs är huvudort för landsändans kommers och kultur med exempelvis landskapsmuseum.[1] Härifrån sänder sedan 1947 det svenskspråkiga Västnylands egen regionradio, för närvarande Yle Vega Västnyland.[1] En undersökning om finlandssvenskarnas radiolyssnande 1999 visade att den största räckvidden och lyssnartiden för Yle Vega var i Västnyland.[6] I Ekenäs publiceras också Västra Nyland, som är regiontidning.[1]

Källor

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa] Västnyland i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  2. ^ [a b c d e] ”Västnyland”. Nationalencyklopedin (20:e bandet, VITRY – ÖÄ). Höganäs: Bra Böcker AB. 1996 
  3. ^ Munsterhjelm, Riggert; Ekebom, Jan (2002). ”Flador och glon”. Finlands natur (Natur och Miljö) (3): sid. 31-33. Arkiverad från originalet den 25 september 2007. https://web.archive.org/web/20070925122719/http://www.naturochmiljo.fi/sve/arkiv/artiklar_i_finlands_/artikel-10310-4879.html. Läst 7 december 2007.  Arkiverad 25 september 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Westerbom, Mats; Henricson, Catherine; Munsterhjelm, Riggert (2005). ”Skärgårdens grunda vikbottnar mår dåligt”. Finlands natur (Natur och Miljö) (1): sid. 20-22. Arkiverad från originalet den 18 juni 2007. https://archive.is/20070618101713/http://www.naturochmiljo.fi/sve/arkiv/artiklar_i_finlands_/artikel-10310-4778.html. Läst 7 december 2007. 
  5. ^ [a b c d] Öhman, Henric (2006). ”Han vill hjälpa invandrare att hjälpa sig själva (underrubrik: Invandrarvänligt klimat i Västnyland)”. Finlands kommuntidning (Mattias Lindroth) 1. http://www.kommunerna.net/k_perussivu.asp?path=255;264;76738;79165;99579. Läst 25 december 2007. 
  6. ^ ”Radio på svenska i Finland”. Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Arkiverad från originalet den 9 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150609025031/http://sockom.helsinki.fi/journ/MEDIESTR/radio.htm. Läst 7 december 2007.