Västmanlands regemente (gamla)

	Västmanlands regemente; (I 18)
	(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5 Vapen för Västmanlands regemente tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namn	Kungliga Västmanlands regemente
Datum	1626–1709, 1709–1713, 1713–1927
Land	Sverige
Försvarsgren	Armén
Typ	Infanteriet
Roll	Utbildningsförband
Del av	V. arméfördelningen
Föregångare	Upplands storregemente
Efterföljare	Västmanlands regemente
Storlek	Regemente
Högkvarter	Västerås garnison
Förläggningsort	Västerås
Färger	Blått och rött (uniform, –1690)
Marsch	"Prinz Friedrich Carl-Marsch" (Bilse)
Segernamn	Narva (1700); Düna (1701); Kliszów (1702); Fraustadt (1706); Helsingborg (1710); Gadebusch (1712); Walkiala (1790)
Befälhavare
Regementschef	Claes Axel Klingenstierna
Framstående befälhavare	Gustaf Adolf von Siegroth
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Västmanlands regemente (I 18) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1628–1927. Förbandsledningen var från 1906 förlagd i Västerås garnison i Västerås.^[2]^[3]^[4]

Historia

Västmanlands regemente härstammar från de Västmanlandsfänikor som sattes upp under mitten av 1500-talet och sedan bildade regementet 1628. Västmanlandsfänikorna sammanslogs 1617 med andra förband till landsregementet Upplands storregemente, i Uppland, Västmanland och Dalarna. Åren 1623–1628 delades landsregementet upp i tre landskapsregementen, varvid Västmanlands regemente bildades 1628. I 1634 års regeringsform fastställdes den svenska regementetsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot. De indelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan de värvade regementena uppkallades efter sin chef. Regeringsformen angav Västmanlands regemente som det femtonde i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordning.^[5]

Regementet deltog 1709 i Slaget vid Poltava där det led stora förluster, den 1 juli föll hela regementet i fångenskap i samband med kapitulationen vid Perevolotjna. Det kungliga rådet i Stockholm mottog den 7 september 1709 ett brev från Karl XII, daterat den 11 juli 1709, där han befallde att de regementet i huvudarmén som upplösts genom slaget vid Poltava samt genom kapitulationen vid Perevolotjna skulle nyuppsättas. Samtliga regementen, däribland Västmanlands regemente, skulle ges full utrustning i form av beklädning, vapen, fanor, spel, tält och allt annat tillbehör som de förr hava haft.^[6]

Regementet deltog senare bland annat i slaget vid Gadebusch, vilket regementet även tilldelades som segernamn. Efter Gadebusch marscherade den svenska hären, vilken bland annat bestod av Västmanlands regemente, västerut. Då både förplägnad och ammunition sinade tvingades Magnus Stenbock med sin kvarvarande armé att kapitulera den 6 maj 1713 vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att flera svenska regementen upplöstes och hamnade i dansk fångenskap, där bland annat hela Västmanlands regemente. Regementet återuppsattes senare samma år i Sverige igen.^[3]

Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementen i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov med att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 18 Västmanlands regemente.^[7] Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades "liv- och hus- trupperna". Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.^[8]

I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För Västmanlands regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 18. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.^[9]

Inför försvarsbeslutet 1924 föreslog den sittande minoritetsregeringen att Fälttelegrafkåren skulle omorganiseras till regemente och bestå av två bataljoner, vilka skulle förläggas på två orter. Telegrafbataljonen skulle förläggas till Stockholm och radiobataljonen samlokaliseras med Västmanlands regemente inom dess kasernetablissement.^[10] Dock antogs inte förslaget av riksdagens majoritet och den sittande regeringen avgick. Våren 1925 lade den nya regeringen fram sin proposition, vilken låg till grund för försvarsbeslutet 1925, om hur det svenska försvaret skulle utformas kommande år. Vilket bland annat innebar att Västmanlands regemente skulle avvecklas och upplösas efter 1927 års repetitionsövningar.^[11] Den 31 december 1927 halades fanan på regementet för sista gången och regementet var avvecklat. Från den 1 januari 1928 övergick regementet till en avvecklingsorganisation, vilken upplöstes den 31 mars 1928.^[4]

Ingående enheter

Genom 1901 års härordning fastställdes att tillgång till trupp skulle regleras genom allmän värnplikt, vilket bland annat resulterade i att infanteriregementena utökades med en bataljon och kom att omfatta tre infanteribataljoner. I samband med krigsutbrottet 1914 fastställdes försvarsbeslutet 1914, vilket bland annat medförde att linjeregementet I 18 organiserades och mobiliserades. I likhet med övriga infanteriregementen skulle också ett reservregemente sättas upp, dock kom dessa aldrig att mobiliseras. Vidare infördes en brigadorganisation inom armén, där två infanteriregementen bildade en brigad. I 8 tillsammans med I 18 bildade 9. infanteribrigaden, ingående i V. arméfördelningen.^[12]

9. infanteribrigaden

9. infanteribrigaden var en infanteribrigad inom V. arméfördelningen som verkade åren 1915–1927 och bestod av Upplands regemente och Västmanlands regemente.

Kompanier

1634(?)

Livkompaniet
Överstelöjtnantens kompani
Majorens kompani
Bergslags kompani
Strömsholms kompani
Väsby kompani
Salbergs kompani
Kungsörs kompani

1814(?)

Livkompaniet
Folkare kompani
Väsby kompani
Salbergs kompani
Västerås kompani
Strömsholms kompani
Bergs kompani
Kungsörs kompani

Förläggningar och övningsplatser

Västmanlands regemente vapenövades från 1779 vid Salbohed, vilket även blev regementets mötesplats. Den 1 oktober 1906 flyttade regementet in i ett nyuppfört kasernetablissemang i stadsdelen Viksäng i Västerås. Kasernerna uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Fortifikationens typritningar för infanterietablissemang.^[13] Efter att regementet avvecklades, övertogs kasernerna av Västmanlands flygflottilj som nyttjade dem fram till 1944. Den 1 juli 1944 övertogs kasernerna av Flygvapnets centrala skolor. Hösten 1961 avvecklades Flygvapnets centrala skolor, i juli 1961 såldes hela kasernetablissemanget till Västerås kommun.^[4] Åren 1962–1967 kom stora delar av området att rivas, för att ge plats åt ett nytt bostadsområde.^[14] Kvar av det ursprungliga kasernetablissementet blev kanslihuset med två flankerande kaserner, en officersmäss samt det gamla regementssjukhuset. År 1994 revs regementssjukhuset.^[15]

Heraldik och traditioner

Den 1 juli 1994 bildades Västmanlands regemente (nya), vilka sökte sina traditioner från det tidigare upplösta Västmanlands regemente. Regementet ärvde dock inte 1859 års fana, utan mottog en nya fana, 1994 års fana. Efter att regementet åter avvecklades 1997, kom Västmanlandsgruppen att föra regementets traditioner vidare.^[2] Från den 1 juli 2012 förs traditionerna vidare av Västmanlandsbataljonen inom Upplands- och Västmanlandsgruppen.^[16]

Förbandsfanor

Regementet har Västmanlands vapenbild. Regementet mottog sina sista fanor (två bataljonsfanor) 1859 (m/1859), vilka mottogs på Ladugårdsgärdet i Stockholm. Fanan troppades i samband med avvecklingen 1927, men kom efter ett regeringsbeslut, att föras av Västmanlands flygflottilj (F 1). Västmanlands flygflottilj övertog fanan den 26 september 1943, vilket även inkluderade regementets segernamn, och blev med det Sveriges enda flygflottilj med segernamn på sin fana. Fanan troppades slutligt när flottiljen avvecklades 1983.^[2]

Karl XI:s nattvardskärl

Karl XI skänkte regementet en uppsättning nattvardskärl i silver. I uppsättningen ingick förutom en vacker kalk också en vinkanna, en ask och en tallrik för oblater. Silvret medföljde i Karl XII:s krig mot Ryssland i mars 1700. Nattvardssilvret handhades av regementspastorn Georg Nothman som vandrade med regementet fram till det sista slaget vid Poltava 1709. När Nothman insåg att slaget var förlorat grävde han, enligt den västmanländska historien, ner nattvardssilvret vid en stor ek. Vid den svenska kapitulationen hamnade cirka 20 000 soldater i rysk fångenskap. Efter freden i Nystad 1721 frigavs de överlevande soldaterna varav bara 4 000 återkom till Sverige. Pastor Nothman tog den långa omvägen över Poltava. Där ska han ha grävt upp silverskatten en stjärnklar kväll och burit den med sig hem till Sverige, via Finland. Nothman behöll Poltavasilvret för sig själv i sju år och lät gravera in sitt eget namn i det. Inte förrän 1729, när regementet samlades till en första generalmönstring efter kriget, återlämnade han sina dyrgripar. Silverkärlen förvarades därefter på Västerås slott eller i Domkyrkan. Carl Snoilsky författade mot slutet av 1800-talet, i en tid av svensk nationalism, en dikt om regementskalken i Svenska bilder. När Västmanlands regemente lades ned 1927 blev Armémuseum formell ägare till silvret, men placerades i Västerås domkyrka. Där stod silvret tills det under andra världskriget överlämnades till Västmanlands flygflottilj vid en ceremoni på regementets gamla idrottsplats på Viksäng 1943. Poltavasilvret förvarades sedan vid Västmanlands flygflottilj tills flottiljen lades ned 1983. Silvret hamnade därefter på länsmuseet i Västerås när det låg i Västerås slott efter en diskussion om var silvret skulle förvaras. Under början på 2002 stängdes Västmanlands länsmuseums utställning under fem år och silvret magasinerades till 2005 då Armémuseum tog över kyrkosilvret för att ställa ut det i sin basutställning.^[17] Västmanlands läns museum har återfått silvret och ställer ut det 2016. Poltavasilvret finns åter på Armémuseum 2018.

Marsch

Regementets marsch var "Prinz Friedrich Carl-Marsch", efter att regementet avvecklades, övertogs även marschen av Västmanlands flygflottilj. Dock kom den att få titeln "Kungl Västmanlands regementes marsch". När det nya regementet bildades 1994, återfick marschen sin ursprungliga titel.^[2]

Förbandschefer

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1628–1997.^[3]

1628–16??: Bengt Bagge
1631–1634: Erik Lilliehöök af Fårdala
1634–19??: Erik Stenbock
1656–1658: William Philp
1667–1668: Erik Leijonhielm
1668–1677: Thomas van der Noot
1678–1693: Peter Creimers
1699–1716: Axel Sparre
1710–1710: Gustaf Johan Tunderfelt, (Tf.) †
1712–1713: Melker Falkenberg, (Tf.) †
1714–1716: Carl Breitholtz
1716–1720: Bernhard Reinhold von Delwig, (Tf.)
1720–1728: Axel Sparre
1728–1739: Gustaf Fredrik von Rosen
1739–1747: Otto Christian von der Pahlen
1747–1770: Samuel Gustaf Stierneld
1770–1771: Gustaf Adolf von Siegroth
1771–1773: Jonas Cronstedt
1773–1780: Fredrik Arvidsson Posse
1773–1780: Hertig Fredrik Adolf, (Tf.)
1780–1803: Hertig Fredrik Adolf
- 1780–1785: Wilhelm Mauritz Pauli, (Sekundchef)
- 1788–1790: Jacob Gripensvärd, (Sekundchef)
- 1790–1803: Lars Stiernstam, (Sekundchef)
1804–1804: Lars Stiernstam
1804–1809: Adolf Ludvig von Friesendorff
1810–1815: Pehr Brändström
1816–1820: Carl Albrecht Leijonflycht
1820–1823: Fredrik Ludvig Ridderstolpe
1823–1825: Gustaf Abraham Peyron
1825–1834: Carl Joachim von Düben
1835–1836: Carl Otto Palmstierna
1836–1836:Carl Fredrik Wilhelm von Tuné, (Tf.)
1836–1844: Axel Johan Adam Möllerhjelm
1844–1851: Carl Fredrik Wilhelm von Tuné
1851–1860: Fredrik af Klercker
1860–1870: Gabriel Eketrä
1870–1884: August Silverstolpe
1884–1897: Axel Reuterskiöld
1897–1902: Waldemar Anshelm Gotthard Nisbeth
1902–1906: Carl Conrad Vogel
1906–1914: Pehr Richert Hasselrot
1915–1919: Joachim Åkerman
- 1917–1918: Otto von Knorring, (Tf.)
1919–1923: Axel Magnus Adlercreutz
- 1920–1921: Albert Uggla (Tf.)
1923–1927: Claes Axel Klingenstierna

Namn, beteckning och förläggningsort

**Namn**
Kungl. Västmanlands regemente	1628-??-??	–	1709-07-01
Kungl. Västmanlands regemente	1709-09-07	–	1713-05-06
Kungl. Västmanlands regemente	1713-??-??	–	1927-12-31
Avvecklingsorganisation	1928-01-01	–	1928-03-31

**Beteckningar**
№ 18	1816-03-26	–	1914-09-30
I 18	1914-10-01	–	1927-12-31

**Övningsfält och förläggningsort**
Västerås/Utnäs löt	????-??-??	–	1906-09-30
Sala garnison/Salbohed	1779-??-??	–	1906-09-30
Västerås garnison (F)	1906-10-01	–	1928-03-31

Galleri

Regementets uniformer åren 1756-1888.
Uniform m/1765
Uniform m/1765
Uniform m/1765
Uniform m/1779
Axel Gabriel De la Gardie iklädd uniform m/1792 för regementet. Hans epåletter visar att han är major. På bröstet bär han Svärdsorden. Målning från ca 1800 av Domenico Bossi.
Vy över kanslihuset vid regementet.
Vy över kanslihuset vid regementet.
Vy över kanslihuset och A-kasernen vid regementet.
Vy över B-kasernen vid regementet.
Underofficers-, underbefäls- och manskapsmäss vid regementet.
Flygbild över kasernetablissement tidigt 1900-tal.
Flygbild över kasernetablissement i samband med Västerås utställningen i maj 1929.
Regementets officerspaviljong vid Utnäslöt.
Minnesstenen i Västerås över regementet.
Minnesplatta över regementet på kanslihuset.
Minnesstenen i Salbohed över regementet.
Minnesstenen (2021) i Salbohed över regementet.

Se även

Referenser

Anmärkningar

^ Åren 1833–1893 var regementet underställt chefen för 4. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 5. arméfördelningen, åren 1902–1927 chefen för V. arméfördelningen.
^ Förbandsmarschen antogs i slutet av 1800-talet. Marschen användes av Västmanlands flygflottilj åren 1943–1983, och av Västmanlands regemente åren 1994–1997.^[1]
^ Klingenstierna blev sista chefen för regementet.
^ von Siegroth var regementschef åren 1770–1771.

Noter

^ Sandberg (2007), s. 19
^ [a b c d] Braunstein (2003), s. 81-83
^ [a b c] Kjellander (2003), s. 330-332
^ [a b c] Holmberg (1993), s. 18
^ Björkenstam (1994), s. 10-11
^ Törnquist (2015), s. 59
^ von Konow (1987), s. 19
^ Björkenstam (1994), s. 10-11
^ von Konow (1987), s. 18
^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1924”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-20_DL3020b1/html. Läst 18 mars 2019.
^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1925”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-50_DM3050b1/html. Läst 19 april 2019.
^ Björkenstam (1994), s. 12-13
^ Berg (2004), s. 437
^ ”Exercisfältet blev bostäder”. vlt.se. Arkiverad från originalet den 2 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170102081029/http://www.vlt.se/allmant/exercisfaltet-blev-bostader. Läst 1 december 2017.
^ ”Se på historiska Viksäng”. mimer.nu. Arkiverad från originalet den 2 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170102082236/http://www.mimer.nu/CM/Templates/Article/general.aspx?cmguid=bebcff57-2584-4bbf-b9ce-ad1c1609db1c#. Läst 1 januari 2017.
^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 29 december 2016. https://web.archive.org/web/20161229032641/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 1 januari 2017.
^ ”Gånge denna kalk ifrån dig - en berättelse om regementets silverkalk”. Anderslif.se. http://anderslif.se/index.html-poltavasilver.html. Läst 31 december 2009.

Tryckta källor

Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3
Björkenstam, Knut, red (1994). Så levde man på Kungsbäck: Hälsinge regemente i Gävle 1909–1994: minnesbilder från ett regemente i förvandling. Ljusdal: Hälsinge regemente. Libris 7450121. ISBN 9163027356
Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
von Konow, Jan (1987). Om utvecklingen av rangordning och nummersystem i svenska armén. Stockholm: Föreningen Armémusei vänner. Libris 8840153. https://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/am-arsbok-47-1987-jan-von-konow.pdf
Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
Törnquist, Leif (2015). Kinman, Staffan. red. Infanteriets fanor m/1686. Svenska vapenhistoriska sällskapets skrifter, 0586-0679; N.S., 30. Stockholm: Svenska vapenhistoriska sällskapet. Libris 18241394. ISBN 9789197801263

Vidare läsning

Holm, Torsten; Sparre, Sixten A:son (1929). Kungl. Västmanlands regementes historia. D. 1, Västmanlands fänikor, Västmanlands regemente : intill det ständiga knektehållet. Stockholm. Libris 8211004
Holm, Torsten; Sparre, Sixten A:son (1935). Kungl. Västmanlands regementes historia. D. 2, Det indelta regementet : 1680-1809. Stockholm. Libris 8211005
Holm, Torsten; Sparre, Sixten A:son (1938). Kungl. Västmanlands regementes historia. D. 3, [Efterskrift] Från värnpliktens införande till 1925 års försvarsordning : 1810-1925. Stockholm. Libris 8211006
Holm, Torsten; Sparre, Sixten A:son (1930). Kungl. Västmanlands regementes historia. D. 4, Biografiska anteckningar om officerare och vederlikar : 1623-1779. Stockholm. Libris 8211007
Holm, Torsten; Sparre, Sixten A:son (1933). Kungl. Västmanlands regementes historia. D. 5, Biografiska anteckningar om officerare och vederlikar anställda 1780-1926. Stockholm. Libris 8211008
Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 331-341. Libris 1549756. https://runeberg.org/mjantreg/

Externa länkar

En berättelse om regementets silverkalk
Wikimedia Commons har media som rör Västmanlands regemente (gamla).
Bilder & media

[1] Åren 1833–1893 var regementet underställt chefen för 4. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 5. arméfördelningen, åren 1902–1927 chefen för V. arméfördelningen.

[3] Förbandsmarschen antogs i slutet av 1800-talet. Marschen användes av Västmanlands flygflottilj åren 1943–1983, och av Västmanlands regemente åren 1994–1997.^[1]

[4] Klingenstierna blev sista chefen för regementet.

[5] von Siegroth var regementschef åren 1770–1771.

[2] Sandberg (2007), s. 19

[Braunstein_(2003),_s._81-83-6] [a b c d] Braunstein (2003), s. 81-83

[Kjellander_(2003),_s._330-332-7] [a b c] Kjellander (2003), s. 330-332

[Holmberg_(1993),_s._18-8] [a b c] Holmberg (1993), s. 18

[Björkenstam_(1994),_s._10-11-9] Björkenstam (1994), s. 10-11

[10] Törnquist (2015), s. 59

[11] von Konow (1987), s. 19

[12] Björkenstam (1994), s. 10-11

[13] von Konow (1987), s. 18

[14] ”Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1924”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-20_DL3020b1/html. Läst 18 mars 2019.

[15] ”Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1925”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-50_DM3050b1/html. Läst 19 april 2019.

[16] Björkenstam (1994), s. 12-13

[17] Berg (2004), s. 437

[18] ”Exercisfältet blev bostäder”. vlt.se. Arkiverad från originalet den 2 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170102081029/http://www.vlt.se/allmant/exercisfaltet-blev-bostader. Läst 1 december 2017.

[19] ”Se på historiska Viksäng”. mimer.nu. Arkiverad från originalet den 2 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170102082236/http://www.mimer.nu/CM/Templates/Article/general.aspx?cmguid=bebcff57-2584-4bbf-b9ce-ad1c1609db1c#. Läst 1 januari 2017.

[20] ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 29 december 2016. https://web.archive.org/web/20161229032641/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 1 januari 2017.

[21] ”Gånge denna kalk ifrån dig - en berättelse om regementets silverkalk”. Anderslif.se. http://anderslif.se/index.html-poltavasilver.html. Läst 31 december 2009.

[a]

[b]

[c]

[d]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[1]

Navigation

Navigering

Temaportaler