Västlig klogalago

Västlig klogalago
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningPrimater
Primates
FamiljGalagoer
Galagonidae
SläkteKlogalagoer
Euoticus
ArtVästlig klogalago
E. elegantulus
Vetenskapligt namn
§ Euoticus elegantulus
Auktor(Le Conte, 1857)
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Västlig klogalago (Euoticus elegantulus[2][3][4]) är en däggdjursart som först beskrevs av John Lawrence Le Conte 1857. Euoticus elegantulus ingår i släktet klogalagoer och familjen galagoer.[5][6] Inga underarter finns listade.[5]

Utseende

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) mellan 22 och 24 cm samt en vikt mellan 270 och 360 gram. Därtill kommer den cirka 30 cm långa svansen.[7] Pälsen har huvudsakligen en kanelbrun till grå färg och på ryggen finns en mörk längsgående strimma. Påfallande är de stora öronen och ögonen. Västlig klogalago har vid de flesta tårna spetsiga naglar som påminner om klor, bara vid andra tån av framtassarna finns en äkta klo. Artens första premolarer liknar hörntänder.[7]

Utbredning och habitat

Denna primat förekommer i västcentrala Afrika vid Guineabukten. Utbredningsområdet sträcker sig från centrala Kamerun till västra Kongo-Kinshasa och österut till östra gränsen av Kongo-Brazzaville. Habitatet utgörs av tropiska regnskogar och andra fuktiga skogar i låglandet.[1]

Ekologi

Västlig klogalago är främst aktiv på natten. Den klättrar oftast i trädens högra delar som ligger 5 till 35 meter över marken. Hannar söker vanligen ensam efter föda och honor bildar små flockar. När de vilar bildas blandade grupper med bägge kön. Flocken har vanligen upp till 8 medlemmar och maximalt 20 medlemmar. Vid viloplatsen konstrueras bon av kvistar och löv eller individerna gömmer sig i trädens håligheter. Gruppen har ett revir som markeras med körtelvätska. För kommunikationen har de flera olika läten.[7][8]

Arten klättrar med fyra extremiteter och kan hoppa 12 meter från träd till träd. Den äter huvudsakligen naturgummi och slickar trädets vätskor. Dessutom äts insekter och några få frukter.[7]

Honor kan para sig två gånger per år och föder efter cirka fyra månaders dräktighet ett ungdjur. Ungen börjar efter 4 till 8 veckor med fast föda och 2 till 3 veckor senare slutar modern med digivning. Honor med nyfödda ungdjur vistas sällan nära flockens hannar då hannar ibland dödar sina ungar. Det är inte känt när västlig klogalago blir könsmogen.[7] Hannar letar efter en ny flock innan de parar sig för första gången.[8] Livslängden i naturen går upp till 4 år och några individer i fångenskap blev 15 år gamla.[7]

Hot och status

Västlig klogalago hotas i vissa regioner av skogsavverkningar men allmänt är beståndet inte hotad. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Källor

  1. ^ [a b c] 2008 Euoticus elegantulus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (2005) , website Euoticus elegantulus, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/euoticus+elegantulus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c d e f] L. Santilli (2 september 2002). ”Western needle-clawed galago” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Euoticus_elegantulus/. Läst 13 oktober 2013. 
  8. ^ [a b] Sean Flannery (2 september 2007). Euoticus elegantulus (på engelska). Primate Fact Sheets. http://www.theprimata.com/euoticus_elegantulus.html. Läst 13 oktober 2013. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats