Västernorrlandsgruppen (gamla)

Västernorrlandsgruppen
(G 23)
Vapen för Västernorrlandsgruppen tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnVästernorrlandsgruppen
Datum2000–2004
LandSverige
FörsvarsgrenHemvärnet
TypMilitärdistriktsgrupp
RollUtbildning, vidmakthållande och administration
Del avNorra militärdistriktet [a]
FöregångareVästernorrlands regemente
StorlekMilitärdistriktsgrupp
HögkvarterSollefteå garnison
FörläggningsortSollefteå
Valspråk"För ditt land, Din hembygd, Ditt regemente"
FärgerGrönt och vitt          
Marsch"Västernorrlands regementes marsch" (Rydberg) [b]
Befälhavare
MilitärdistriktsgruppchefMartin Bodin
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken m/46-60

Västernorrlandsgruppen (G 23) var en svensk militärdistriktsgrupp inom Hemvärnet som verkade åren 2000–2004. Förbandsledningen var förlagd i Sollefteå garnison i Sollefteå.[2]

Historia

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga försvarsområdesstaber skulle avvecklas.[3]

Som ett led i försvarsbeslutet 2000 avvecklades försvars- och militärområdena den 30 juni 2000 och från och med den 1 juli 2000 organiserades i dess ställe militärdistrikt. Därmed avvecklades bland annat Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde (Fo 23). De nya militärdistrikten motsvarade geografiskt sett de gamla militärområdena. Den stora skillnaden var att militärdistrikten var den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig. Inom militärdistrikten organiserades militärdistriktsgrupper, i regel en för varje län. I Västernorrlands län organiserades den 1 juli 2000 två militärdistriktsgrupper, Härnösandsgruppen i Härnösand, och Västernorrlandsgruppen i Sollefteå, vilka underställdes Norra militärdistriktet (MD N).[3]

Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regeringen för riksdagen, efter förslag från Försvarsmakten, att reducera antalet militärdistriktsgrupper. Då det enligt Försvarsmakten skulle organiseras färre hemvärnsförband, men bättre utbildade och uppfyllda förband. Försvarsbeslutet innebar bland annat att Västernorrlandsgruppen i Sollefteå skulle avvecklas den 30 juni 2005, och dess verksamhet skulle uppgå den 1 juli 2005 i Härnösandsgruppen.[4]

Den 31 december 2004 avvecklades Västernorrlandsgruppen, och från den 1 januari 2005 övergick verksamheten i Sollefteå till en avvecklingsorganisation, som hade i uppgift att avveckla verksamheten till senast den 30 juni 2006. Den 2 juni 2005 hölls en nedläggningsceremoni i Sollefteå, där örlogsflaggan halades för sista gången och avslutade en epok i Sollefteå. Chefen vid Västernorrlandsgruppen, Martin Bodin, kommenterade avvecklingen med orden "Det känns vemodigt, men vi kan vara stolta över det vi gjort". Officiellt avvecklades och upplöstes Västernorrlandsgruppen den 30 juni 2005. Dagen efter nedläggningsceremonin hölls i Sollefteå, den 3 juni 2005, hölls en invigningsceremoni i Härnösand, genom den verksamhet som överfördes till Härnösand, samt att Härnösandsgruppen även antog namnet Västernorrlandsgruppen.[5]

Verksamhet

Chefen Västernorrlandsgruppen var direkt underställd chefen Norra militärdistriktet både vad gällde produktionsledning av hemvärnsförbanden samt insatsledning i Västernorrlands län. Västernorrlandsgruppens uppgifter var att utbilda, organisera och administrera hemvärnsförbanden i Västernorrlands län (ej längs kusten). Gruppen skulle vidare stödja frivilliga försvarsorganisationer samt vara beredd att leda insatser till stöd för samhället i övrigt. Förbandsledningen i Sollefteå bestod av 17 anställda, 14 officerare och 3 civilanställda, vilka ansvarade för 2.700 personer som ingick hemvärnsbataljonerna samt tillhörande avtalspersonal och övrig frivilligverksamhet. Inför att gruppen skulle avvecklas administrerade den tre bataljoner, Örnsköldsviks hemvärnsbataljon, Sundsvall hemvärnsbataljon, Sollefteå hemvärnsbataljon. I samband med att gruppen avvecklades den 31 december 2004, överfördes verksamheten och ledning successivt från den 1 januari 2005 till Härnösand för att vara slutförd till 1 juni 2005.

Förläggningar och övningsplatser

Förbandsledningen för Västernorrlandsgruppen var lokaliserad till delar av det kasernetablissementet som hade uppförts 1911 till Västernorrlands regemente i Hågesta i Sollefteå. Gruppen höll sina större övningar på Tjärnmyrans övnings- och skjutfält.

Heraldik och traditioner

Västernorrlandsgruppen var sedan den 1 juli 2000 arvtagare och traditionsbärare till Västernorrlands regemente (I 21) och Ångermanlandsbrigaden (NB 21). I samband invigningsceremonin i Härnösand den 3 juni 2005, gjordes en fanöverlämning till chefen vid Härnösandsgruppen, som även övertog traditionerna från Sollefteå.[6] Sedan den 1 juli 2012 av Medelpadsbataljonen och Ångermanlandsbataljonen.[7]

Förbandschefer

  • 2000–2002: Överstelöjtnant Peter Johansson
  • 2002–2003: Major Lars Berg [c]
  • 2003–2005: Överstelöjtnant Martin Bodin [d]

Namn, beteckning och förläggning

Namn
Västernorrlandsgruppen2000-07-01–2004-12-31
Avvecklingsorganisation2005-01-01–2005-06-30
Beteckningar
G 232000-07-01–2005-06-30
Förläggningsorter
Sollefteå garnison (F)2000-07-01–2005-06-30

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 2000-2005 var gruppen underställd chefen för Norra militärdistriktet.
  2. ^ Förbandsmarschen ärvdes från Västernorrlands regemente och fastställdes den 27 november 2002 i TFG 020006.[1]
  3. ^ Major Berg tjänstgjorde som tjänsteförrättande chef till den 25 maj 2003.
  4. ^ Perioden 1 november 2004–2 juni 2005 var Bodin även chef för Härnösandsgruppen.[8] Efter avvecklingen övergick Bodin till Högkvarteret, där han bland annat tjänstgjorde som chef för Insatsledningens avdelning för erfarenhetsanalys (INS ERF ANA).[9][10]

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 61
  2. ^ Braunstein (2003), s. 111-114
  3. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 7 april 2018. 
  4. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 7 april 2018. 
  5. ^ ”Stilfull invigning i Härnösand”. Arkiverad från originalet den 19 november 2005. https://web.archive.org/web/20051119042920/http://www.mdn.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=28429. Läst 15 april 2018. 
  6. ^ ”Norra militärdistriktet”. Arkiverad från originalet den 10 juni 2005. https://web.archive.org/web/20050610005128/http://www.mdn.mil.se/. Läst 29 maj 2002. 
  7. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 29 december 2016. https://web.archive.org/web/20161229032641/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 7 april 2018. 
  8. ^ ”Härnösandsgruppen”. Arkiverad från originalet den 20 maj 2005. https://web.archive.org/web/20050520045137/http://www.mdn.mil.se/harnosandsgruppen/. Läst 15 april 2018. 
  9. ^ ”Ny chef enligt gamla traditioner”. allehanda.se. http://allehanda.se/start/solleftea/1.1637947-ny-chef-enligt-gamla-traditioner. Läst 7 april 2018. 
  10. ^ ”Försvarets forum 2018/1, s. 32”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/3-aktuellt/forsvarets-forum/2018/forum_1801_lowres.pdf. Läst 7 april 2018. 

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkar

Svenska Hemvärnsgrupper
Aktiva
Avvecklade
Svenska Hemvärnsgrupper

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Truppslagstecken M46-60 för Hemvärnet.jpg
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Truppslagstecken M/46-60 för Hemvärnet. Används av Hemvärnet, dock ej i Stockholm och Östergötland.