Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1989

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1989
Datum15 april–1 maj 1989
Deltagare
Nationer i
huvudmästerskap
8
Värdskap
LandSverige Sverige
SpelplatserStockholm
Södertälje
Placeringar
Gold medal icon.svg Guld Sovjetunionen
Silver medal icon.svg Silver Kanada
Bronze medal icon.svg Brons Tjeckoslovakien
Övrigt
Matcher40
Mål282 (7,05 mål per match)

Världsmästerskapet i ishockey 1989 var det 53:e världsmästerskapet i ishockey, arrangerat av International Ice Hockey Federation, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 64:e Europamästerskapet i ishockey. Mästerskapet avgjordes i fyra divisioner som A-, B-, C- och D-VM. De fyra turneringarna avgjordes som följer:

A-VM i Stockholm och Södertälje, Sverige under perioden 15 april–1 maj 1989.
B-VM i Oslo och Lillehammer, Norge under perioden 30 mars–9 april 1989.
C-VM i Sydney, Australien under perioden 20–29 mars 1989.
D-VM i Geel och Heist-op-den-Berg, Belgien under perioden 16–21 mars 1989.

Totalt var 29 landslag anmälda, ett nytt rekord för VM i ishockey.

A-VM spelades i Sverige. Globen i Stockholm användes för första gången i större ishockeysammanhang. Övrig spelplats var Scaniarinken i Södertälje. Sovjetunionen tog guldmedalj, Kanada tog silver och Tjeckoslovakien tog brons. Värdlandet Sverige slutade på fjärde plats.

Nya dopingavslöjanden drabbade världsmästerskapen, I A-gruppen blev USA:s spelare Corey Millen fälld för dopingbrott. Tillämpningen av IIHF:s regler var sådana att laget fråntogs eventuella erövrade poäng men de gjorda målen för det icke dopingfällda laget behölls i resultatet. Sålunda vann Tjeckoslovakien med 5–0 (egentligt resultat 5–4) och Kanada med 8–0 (egentligt resultat 8–2). I D-gruppen fälldes spelare i samtliga lag i matcherna Nya Zeeland–Storbritannien och Belgien–Rumänien, resultaten sattes till 0–0 och noterades som förluster för alla fyra lagen[1]. På grund av Rumäniens fråntagna seger (vinst 8–3 mot Belgien i den spelade matchen) vann istället Belgien gruppen och skulle, enligt reglerna, som vinnare ensamma flyttas upp till C-gruppen. Dock bedömde IIHF att Rumänien drabbats för hårt av beslutet och därför fick de också flytta upp till C-gruppen i VM 1990, vilken utökades från åtta till nio lag detta år. Ett dopingfall till avslöjades i B-gruppen då Österrike avslöjades och dömdes som förlorare med 8–0 mot Norge i en match som slutade 8–2.

Förväntningarna på Sverige var höga inför mästerskapet på hemmaplan och man inledde på ett lovande sätt i grundserien med segrar mot bland annat Finland och USA. Den senare matchen avgjordes på ett spektakulärt sätt av Kent Nilsson, som fri mot den amerikanske målvakten gjorde en avancerad fint som senare skulle kopieras av Peter Forsberg vid OS 1994. Särskilt minnesvärd var dock den dramatiska matchen mot Kanada som vanns av Tre Kronor med 6–5, efter att en frispelad Johan Strömwall gjort det avgörande målet några minuter före full tid. Noterbart i övrigt var att den svenske NHL-stjärnan Börje Salming spelade sitt första VM för Sverige sedan 1973.

Värt att notera från detta världsmästerskap var det första som sändes i den 1987 startade skandinaviska kabel-TV-kanalen TV3 som endast kunde ses av en liten del av den svenska befolkningen. Efter förhandlingar med Sveriges Television sändes matcherna med femton minuters fördröjning även i SVT[2] mot att SVT åtog sig att producera sändningarna åt TV3.

Värdlandet Sveriges officiella kampsång var Nu tar vi dom, skriven av Lasse Holm och framförd av Håkan Södergren & Hockeylandslaget. Den blev en stor hit.

Publikrekord noterades, då totalt 387 427 personer kom och tittade på matcher, och Svenska Ishockeyförbundet, som hade som mål att tjäna så mycket pengar som möjligt på turneringen, gjorde mer nettovinst på 33 miljoner SEK och Sverige satsade även på slutseger under parollen "Going for Gold", och svenske tränaren Tommy Sandlin fick kritik då framgångarna uteblev.[3]

Vid samma poäng gick resultat vid inbördes möte före målskillnad i samtliga grupper.

A-VM i Stockholm och Södertälje, Sverige

Grundserien

Efter en inledande omgång, där de åtta lagen spelade alla-mot-alla, fortsatte de fyra bäst placerade lagen till mästerskapsomgången om placeringarna 1–4, medan de fyra övriga lagen spelade vidare i nedflyttningsomgången om placeringarna 5–8. Poäng och målskillnad från den inledande omgången fördes inte med till mästerskapsomgången, vilket det dock gjordes till nedflyttningsomgången.

Inledande omgång

Matcherna spelades i Stockholm och Södertälje i Sverige.

LagSVOFGMIMMSP
 Sovjetunionen77003612+2414
 Sverige74212920+910
 Kanada75024518+2710
 Tjeckoslovakien73223315+188
 Finland72142225−35
 USA72142029−95
 Polen71061059−492
 Västtyskland70251734−172
Till MästerskapsomgångenTill Nedflyttningsomgången
  15 april 1989Tjeckoslovakien 3 – 3 Västtyskland
(0–1, 1–2, 2–0)
  15 april 1989Sovjetunionen 4 – 2 USA
(2–2, 0–0, 2–0)
  15 april 1989Kanada 6 – 4 Finland
(2–1, 1–1, 3–2)
  15 april 1989Sverige 5 – 1 Polen
(1–0, 2–1, 2–0)

  16 april 1989Tjeckoslovakien 3 – 1 Finland
(1–0, 1–1, 1–0)
  16 april 1989Sverige 4 – 2 USA
(0–1, 0–0, 4–1)
  16 april 1989Kanada 11 – 0 Polen
(2–0, 7–0, 2–0)
  16 april 1989Sovjetunionen 5 – 1 Västtyskland
(1–0, 2–0, 2–1)

  18 april 1989Kanada 8 – 0 USA[a]
  18 april 1989Tjeckoslovakien 15 – 0 Polen
(4–0, 8–0, 3–0)
  18 april 1989Sovjetunionen 4 – 1 Finland
(1–1, 0–0, 3–0)
  18 april 1989Sverige 3 – 3 Västtyskland
(1–1, 2–0, 0–2)

  19 april 1989Sovjetunionen 12 – 1 Polen
(5–0, 5–1, 2–0)
  19 april 1989Kanada 8 – 2 Västtyskland
(2–1, 3–1, 3–0)
  19 april 1989Tjeckoslovakien 5 – 0 USA[b]
  19 april 1989Sverige 6 – 3 Finland
(2–0, 3–0, 1–3)

  21 april 1989Finland 7 – 2 Polen
(2–1, 2–1, 3–0)
  21 april 1989Sovjetunionen 4 – 2 Tjeckoslovakien
(1–1, 1–0, 2–1)
  21 april 1989USA 7 – 4 Västtyskland
(0–0, 4–3, 3–1)
  21 april 1989Sverige 6 – 5 Kanada
(2–3, 2–1, 2–1)

  22 april 1989Sverige 3 – 3 Tjeckoslovakien
(0–0, 0–0, 3–3)
  22 april 1989Sovjetunionen 4 – 3 Kanada
(2–1, 1–1, 1–1)
  22 april 1989Finland 3 – 3 USA
(0–0, 0–0, 3–3)
  22 april 1989Västtyskland 3 – 5 Polen
(3–2, 0–3, 0–0)

  24 april 1989Tjeckoslovakien 2 – 4 Kanada
(0–1, 1–1, 1–2)
  24 april 1989Sovjetunionen 3 – 2 Sverige
(0–0, 2–2, 1–0)
  24 april 1989USA 6 – 1 Polen
(1–1, 1–0, 4–0)
  24 april 1989Finland 3 – 1 Västtyskland
(2–1, 1–0, 0–0)
  1. ^ USA fällt för doping, ursprungligt resultat 8–2 (2–2, 3–0, 3–0) till Kanada.
  2. ^ USA fällt för doping, ursprungligt resultat 5–4 (2–0, 1–1, 2–3) till Tjeckoslovakien.

Nedflyttningsomgång

De fyra sämst placerade lagen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla om att undgå att flyttas ned i B-gruppen. De intjänade poängen och målskillnaden från den inledande omgången flyttades med till nedflyttningsomgången.

Alla matcher spelades i Stockholm.

LagSVOFGMIMMSP
 Finland105143527+811
 USA104153740−39
 Västtyskland101272241−194
 Polen101091276−642
Nedflyttning till B-VM
  26 april 1989Finland 3 – 0 Västtyskland
(2–0, 1–0, 0–0)
  26 april 1989USA 11 – 2 Polen
(4–1, 5–0, 2–1)

  28 april 1989USA 4 – 3 Västtyskland
(2–2, 1–0, 1–1)
  28 april 1989Finland 4 – 0 Polen
(1–0, 3–0, 0–0)

  30 april 1989Västtyskland 2 – 0 Polen
(0–0, 1–0, 1–0)
  30 april 1989Finland 6 – 2 USA
(0–2, 3–0, 3–0)

Mästerskapsomgång

De fyra bäst placerade lagen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla om världsmästerskapstitel och placeringarna 1 till 4. Poäng och målskillnad från den inledande omgången flyttades inte med till mästerskapsomgången, alla lag startade från noll poäng och 0–0 i målskillnad.

Alla matcher spelades i Stockholm.

LagSVOFGMIMMSP
 Sovjetunionen3300114+76
 Kanada32011211+14
 Tjeckoslovakien310256−12
 Sverige3003512−70
  27 april 1989Sovjetunionen 1 – 0 Tjeckoslovakien
(0–0, 0–0, 1–0)
  27 april 1989Sverige 3 – 5 Kanada
(1–2, 2–2, 0–1)

  29 april 1989Sverige 1 – 2 Tjeckoslovakien
(0–2, 0–0, 1–0)
  29 april 1989Sovjetunionen 5 – 3 Kanada
(3–1, 1–2, 1–0)

  1 maj 1989Kanada 4 – 3 Tjeckoslovakien
(2–0, 2–3, 0–0)
  1 maj 1989Sverige 1 – 5 Sovjetunionen
(0–2, 1–1, 0–2)

EM

EM-medaljer delades ut till de från Europa deltagande lagen.

LagSVOFGMIMMSP
 Sovjetunionen5500287+2110
 Tjeckoslovakien52212611+156
 Sverige52211913+66
 Finland52031516−14
 Polen5104942−332
 Västtyskland50231119−82

B-VM i Oslo och Lillehammer, Norge

Spelades 30 mars till 9 april.

LagSVOFGMIMMSP
 Norge75112816+1211
 Italien75113716+2111
 Frankrike74212918+1110
 Schweiz75024021+1910
 Östtyskland73042229−76
 Österrike72052532−74
 Japan72052034−144
 Danmark7007944−350
Uppflyttning till A-VMNedflyttning till C-VM
  30 mars 1989Österrike 3 – 4 Italien
  30 mars 1989Norge 7 – 4 Japan
  30 mars 1989Frankrike 3 – 5 Östtyskland
  30 mars 1989Schweiz 6 – 3 Danmark

  31 mars 1989Norge 3 – 1 Italien
  31 mars 1989Frankrike 8 – 0 Danmark

  1 april 1989Japan 0 – 10 Schweiz
  1 april 1989Östtyskland 4 – 0 Österrike

  2 april 1989Österrike 10 – 3 Danmark
  2 april 1989Norge 5 – 2 Östtyskland
  2 april 1989Frankrike 5 – 4 Japan

  3 april 1989Schweiz 6 – 7 Italien

  4 april 1989Italien 3 – 3 Frankrike
  4 april 1989Östtyskland 0 – 3 Schweiz
  4 april 1989Japan 2 – 4 Österrike
  4 april 1989Norge 3 – 2 Danmark

  5 april 1989Norge 8 – 0 Österrike[a]

  6 april 1989Italien 6 – 0 Japan
  6 april 1989Danmark 0 – 9 Östtyskland
  6 april 1989Schweiz 2 – 5 Frankrike

  7 april 1989Danmark 0 – 6 Italien
  7 april 1989Norge 1 – 1 Frankrike

  8 april 1989Japan 8 – 1 Östtyskland
  8 april 1989Österrike 5 – 7 Schweiz

  9 april 1989Danmark 1 – 2 Japan
  9 april 1989Östtyskland 1 – 10 Italien
  9 april 1989Österrike 3 – 4 Frankrike
  9 april 1989Norge 1 – 6 Schweiz
  1. ^ Österrike fällt för doping, ursprungligt resultat 8–2 till Norge.

C-VM i Sydney, Australien

Spelades 18 till 27 mars.

LagSVOFGMIMMSP
 Nederländerna77004815+3314
 Jugoslavien76015515+4012
 Kina74123129+29
 Ungern73133230+27
 Bulgarien7313353507
 Nordkorea72052640−144
 Sydkorea71152746−193
 Australien70071458−440
Uppflyttning till B-VMNedflyttning till D-VM
  18 mars 1989Jugoslavien 8 – 1 Bulgarien
  18 mars 1989Ungern 6 – 3 Nordkorea
  18 mars 1989Nederländerna 5 – 2 Sydkorea
  18 mars 1989Australien 1 – 3 Kina

  19 mars 1989Jugoslavien 11 – 2 Sydkorea
  19 mars 1989Australien 2 – 9 Ungern

  20 mars 1989Bulgarien 3 – 3 Kina
  20 mars 1989Nederländerna 3 – 1 Nordkorea

  21 mars 1989Kina 5 – 3 Ungern
  21 mars 1989Nederländerna 4 – 1 Bulgarien
  21 mars 1989Nordkorea 7 – 4 Sydkorea
  21 mars 1989Australien 2 – 8 Jugoslavien

  22 mars 1989Ungern 0 – 3 Jugoslavien
  22 mars 1989Australien 2 – 6 Sydkorea

  23 mars 1989Kina 5 – 8 Nederländerna
  23 mars 1989Bulgarien 8 – 4 Nordkorea

  24 mars 1989Sydkorea 4 – 10 Kina
  24 mars 1989Jugoslavien 14 – 1 Nordkorea
  24 mars 1989Ungern 7 – 4 Bulgarien
  24 mars 1989Australien 1 – 12 Nederländerna

  26 mars 1989Bulgarien 6 – 4 Sydkorea
  26 mars 1989Kina 1 – 8 Jugoslavien
  26 mars 1989Nederländerna 8 – 2 Ungern
  26 mars 1989Australien 1 – 8 Nordkorea

  27 mars 1989Nordkorea 2 – 4 Kina
  27 mars 1989Sydkorea 5 – 5 Ungern
  27 mars 1989Jugoslavien 3 – 8 Nederländerna
  27 mars 1989Australien 5 – 12 Bulgarien

D-VM i Geel och Heist, Belgien

Spelades 16 till 21 mars. Alla fyra lagen som spelade första dagen: Nya Zeeland–Storbritannien och Belgien–Rumänien, hade spelare som testades positivt för droger. Båda resultaten sattes i efterhand till 0–0 och noterades som förluster för alla lagen[1]

LagSVOFGMIMMSP
 Belgien4301359+266
 Rumänien4211697+625
 Storbritannien41121916+33
 Spanien41032927+22
 Nya Zeeland4004396−930
Uppflyttning till C-VM
  16 mars 1989Nya Zeeland 0 – 0 (0 – 26) Storbritannien
  16 mars 1989Belgien 0 – 0 (3 – 8) Rumänien

  17 mars 1989Spanien 23 – 0 Nya Zeeland
  17 mars 1989Storbritannien 6 – 6 Rumänien

  18 mars 1989Belgien 8 – 2 Spanien

  19 mars 1989Nya Zeeland 1 – 52 Rumänien
  19 mars 1989Storbritannien 5 – 6 Belgien

  20 mars 1989Spanien 0 – 11 Rumänien

  21 mars 1989Spanien 4 – 8 Storbritannien
  21 mars 1989Belgien 21 – 2 Nya Zeeland

Total slutställning

A-VM 1989
Guld Sovjetunionen
Silver Kanada
Brons Tjeckoslovakien
4 Sverige
5 Finland
6 USA
7 Västtyskland
8 Polen
B-VM 1989
9 Norge
10 Italien
11 Frankrike
12 Schweiz
13 Östtyskland
14 Österrike
15 Japan
16 Danmark
C-VM 1989
17 Nederländerna
18 Jugoslavien
19 Kina
20 Ungern
21 Bulgarien
22 Nordkorea
23 Sydkorea
24 Australien
D-VM 1989
25 Belgien
26 Rumänien
27 Storbritannien
28 Spanien
29 Nya Zeeland

Allstar team

Skytteliga

SpelareMAPng
Brian Bellows, Kanada Kanada8614
Vladimír Růžička, Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien7714
Kari Jalonen, Finland Finland5914
Kent Nilsson, Sverige Sverige31114
Vjatjeslav Bykov, Sovjetunionen Sovjet6612
Steve Yzerman, Kanada Kanada5712
Dale Hawerchuk, Kanada Kanada4812
Kirk Muller, Kanada Kanada6410
Jukka Vilander, Finland Finland6410
Vladimir Svitek, Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien4610

IIHF direktoratets val av turneringens bästa spelare

Laguppställningar

Sverige

Målvakter: Peter Lindmark (Malmö IF), Rolf Ridderwall (Djurgården Hockey), Peter Åslin (Leksands IF)

Backar: Tommy Albelin (New Jersey Devils), Peter Andersson (IF Björklöven), Anders Eldebrink (Södertälje SK), Thomas Eriksson (Djurgården Hockey), Mats Kihlström (Södertälje SK), Fredrik Olausson (Winnipeg Jets), Börje Salming (Toronto Maple Leafs), Tommy Samuelsson (Färjestads BK)

Forwards: Jonas Bergqvist (Leksands IF), Bo Berglund (AIK Ishockey), Anders Carlsson (New Jersey Devils), Ulf Dahlén (New York Rangers), Peter Eriksson (HV71), Kent Nilsson (Djurgården Hockey), Thomas Rundqvist (Färjestads BK), Tomas Sandström (New York Rangers), Thomas Steen (Winnipeg Jets), Johan Strömwall (Luleå HF), Håkan Södergren (Djurgården Hockey), Jens Öhling (Djurgården Hockey)

Förbundskapten: Tommy Sandlin

Referenser

Media som används på denna webbplats

Gold medal icon.svg
An icon that represents a gold medal
Silver medal icon.svg
An icon that represents a silver medal
Bronze medal icon.svg
An icon that represents a bronze medal
Flag of Norway (ef2b2d for red & 002868 for blue).svg
Författare/Upphovsman: Gutten på Hemsen, Licens: CC0
Flag of Norway with colors from the previous version on Commons. This file is used to discuss the colors of the Norwegian flag.
Flag of Yugoslavia (1946–1992).svg
Flag of the Socialist Federal Republic of Yugoslavia (1946-1992).
The design (blazon) is defined in Article 4 of the Constitution for the Republic of Yugoslavia (1946). [1]
Flag of Yugoslavia (1946-1992).svg
Flag of the Socialist Federal Republic of Yugoslavia (1946-1992).
The design (blazon) is defined in Article 4 of the Constitution for the Republic of Yugoslavia (1946). [1]
Flag of Bulgaria (1971 – 1990).svg
Författare/Upphovsman: Scroch, Licens: CC BY-SA 3.0
Flag of Bulgaria (1971-1990). Flag of Bulgaria with Bulgarian coat from 1971.
Flag of Bulgaria (1971–1990).svg
Författare/Upphovsman: Scroch, Licens: CC BY-SA 3.0
Flag of Bulgaria (1971-1990). Flag of Bulgaria with Bulgarian coat from 1971.
Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Flag of Romania (1965-1989).svg

Flag of Romania, (21 August 1965 - 22 December 1989/officialy 27 December 1989).

Construction sheet of the Flag of Romania as depicted in Decree nr. 972 from 5 November 1968.

  • l = 2/3 × L
  • C = 1/3 × L
  • S = 2/5 × l
Flag of Romania (1965–1989).svg

Flag of Romania, (21 August 1965 - 22 December 1989/officialy 27 December 1989).

Construction sheet of the Flag of Romania as depicted in Decree nr. 972 from 5 November 1968.

  • l = 2/3 × L
  • C = 1/3 × L
  • S = 2/5 × l