Mästerskapet var uppdelat i en A- och B-turnering, som kallades juniorturneringen. A-turneringen led sportsligt av att lag som Kanada, USA, Norge och Polen inte ställde upp. Endast fyra lag deltog och det sportsliga i turneringen blev än mer ifrågasatt när Tjeckoslovakiens lag bröt turneringen, då deras president Klement Gottwald avled den 14 mars1953. På grund av detta avslutades turneringen med endast tre lag, som alla var garanterade en medalj. Svenskarna anmärkte på att Sovjet inte hindrats från att delta i idrottsutbyte trots Josef Stalins död några dagar tidigare, men de tjeckoslovakiska ledarna menade att man inte tog order från Moskva.[1]
Kanada och USA var inte välkomna till Schweiz efter att ett amerikanskt lag varit inblandat i en skandalmatch med slagsmål i Basel1952.[2]
Sverige vann sitt första världsmästerskap, och därmed också europamästerskapstiteln för sjunde gången. Västtyskland fick världsmästerskapssilver och Schweiz erövrade bronsmedaljerna.
Svenskarna firade segern med skinka och ägg, samt lekte Oförberedda talares klubb som då var ett populärt program i Sveriges Radio.[1]
B-turneringen vanns av Italien före Storbritannien och Österrike. Schweiz deltog med ett B-landslag i B-turneringen, som dock ställde upp utom officiell tävlan.