Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1949

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1949
Datum12–20 februari 1949
Deltagare
Nationer i
huvudmästerskap		10
Värdskap
LandSverige Sverige
SpelplatserStockholm
Placeringar
Gold medal icon.svg Guld Tjeckoslovakien
Silver medal icon.svg Silver Kanada
Bronze medal icon.svg Brons USA
Övrigt
Matcher31
Mål360 (11,61 mål per match)
← 1948 Schweiz

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1949 var det 16:e världsmästerskapet i ishockey för herrar, arrangerat av IIHF, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 27:e Europamästerskapet i ishockey för herrar. Turneringen spelades 12–20 februari 1949 i Stockholm, Sverige. De flesta matcherna spelades på Stockholms stadion (med Nordens då enda konstfrusna bana), ett par på naturis på Östermalms IP[1] och ytterligare två på Solna isstadion.[2]

Förlopp

Tio lag deltog i turneringen. Först spelades en inledande omgång i tre grupper, varifrån de två bästa lagen i varje grupp gick vidare till finalomgång för att avgöra placeringarna ett till sex. De sämst placerade fyra lagen från de tre grupperna spelade vidare i en placeringsomgång för att avgöra placeringarna mellan sju och tio.

Tjeckoslovakien vann världsmästerskapet för andra gången före Kanada och USA. Tjeckoslovakien vann matchen mot Kanada med 3–2, vilket innebar Kanadas tredje förlust någonsin i världsmästerskapet.

Kanadas seger över Danmark med 47–0[1] i den inledande omgången var den största segern någonsin vid A-världsmästerskapet. Rekordet för den största segern i världsmästerskap över huvud taget var matchen mellan Australien och Nya Zeeland i D-gruppen i världsmästerskapet 1987, som slutade 58–0.[3] Den legendariska matchen mellan Kanada och Danmark spelades dock inte i Stockholm utan på Solna Isstadion.

Sverige, och Norden, arrangerade 1949 världsmästerskapet i ishockey för första gången.[2] Det uppstod publikupplopp när Sverige mötte Kanada på Stockholms stadion. Grindarna bröts ned och det beräknas att 25 000 åskådare såg matchen. Ett 20-tal personer fördes till sjukhus.[4] Världsmästerskapet 1949 brukar ses som det stora genombrottet för ishockey som stor publiksport i Sverige.[5][6]

Matchresultat

Inledande omgång

De tio deltagande länderna delades in i tre grupper. De två bästa från varje grupp gick vidare till finalomgången, medan de övriga lagen fortsatte i placeringsomgången.

Grupp A

LagSVOFGMIMMSP
 Kanada2200540+544
 Österrike2101258+172
 Danmark2002172−710
Vidare till FinalomgångVidare till Placeringsomgång 7–10
  12 februari 1949Kanada 47 – 0 Danmark
(13–0, 16–0, 18–0)
  13 februari 1949Kanada 7 – 0 Österrike
(0–0, 3–0, 4–0)
  14 februari 1949Österrike 25 – 1 Danmark
(8–0, 6–0, 11–1)

Grupp B

LagSVOFGMIMMSP
 USA3300366+306
 Schweiz32013015+154
 Norge3102419−152
 Belgien3003232−300
Vidare till FinalomgångVidare till Placeringsomgång 7–10
  12 februari 1949Norge 2 – 0 Belgien
(2–0, 0–0, 0–0)
  12 februari 1949USA 12 – 5 Schweiz
(6–2, 4–1, 2–2)
  13 februari 1949Schweiz 18 – 2 Belgien
(5–0, 10–1, 3–1)
  13 februari 1949USA 12 – 1 Norge
(7–1, 3–0, 2–0)
  14 februari 1949Schweiz 7 – 1 Norge
(4–1, 3–0, 0–0)
  14 februari 1949USA 12 – 0 Belgien
(4–0, 5–0, 3–0)

Grupp C

LagSVOFGMIMMSP
 Sverige2200163+134
 Tjeckoslovakien2101216+152
 Finland2002331−280
Vidare till FinalomgångVidare till Placeringsomgång 7–10
  12 februari 1949Sverige 12 – 1 Finland
(2–0, 3–0, 7–1)
  13 februari 1949Sverige 4 – 2 Tjeckoslovakien
(3–0, 1–2, 0–0)
  14 februari 1949Tjeckoslovakien 19 – 2 Finland
(8–1, 3–1, 8–0)

Finalomgång

LagSVOFGMIMMSP
 Tjeckoslovakien5401216+158
 Kanada52212010+106
 USA53022316+76
 Sverige52122612+145
 Schweiz52121817+15
 Österrike5005552−470
  15 februari 1949Kanada 2 – 3 Tjeckoslovakien
(0–0, 1–2, 1–1)
  15 februari 1949Sverige 18 – 0 Österrike
(5–0, 5–0, 8–0)
  15 februari 1949USA 4 – 5 Schweiz
(1–4, 3–0, 0–1)
  16 februari 1949Tjeckoslovakien 7 – 1 Österrike
(3–0, 4–0, 2–0)
  16 februari 1949Sverige 2 – 2 Kanada
(0–1, 1–0, 1–1)
  17 februari 1949Kanada 7 – 2 USA
(2–0, 1–2, 4–0)
  17 februari 1949Sverige 3 – 1 Schweiz
(0–0, 2–1, 1–0)
  18 februari 1949Tjeckoslovakien 8 – 1 Schweiz
(4–0, 1–1, 3–0)
  18 februari 1949Kanada 8 – 2 Österrike
(3–0, 3–1, 2–1)
  18 februari 1949Sverige 3 – 6 USA
(1–0, 0–4, 2–2)
  19 februari 1949Schweiz 10 – 1 Österrike
(4–0, 3–1, 3–0)
  19 februari 1949USA 2 – 0 Tjeckoslovakien
(0–0, 1–0, 1–0)
  20 februari 1949USA 9 – 1 Österrike
(0–1, 3–0, 6–0)
  20 februari 1949Sverige 0 – 3 Tjeckoslovakien
(0–0, 0–2, 0–1)
  20 februari 1949Kanada 1 – 1 Schweiz
(0–1, 0–0, 1–0)

Placeringsomgång placeringarna 7–10

LagSVOFGMIMMSP
 Finland2200245+194
 Norge2101178+92
 Belgien31021134−232
 Danmark[a]100138−50
  17 februari 1949Belgien 8 – 3 Danmark
(2–1, 4–2, 2–0)
  17 februari 1949Finland 7 – 3 Norge
(2–1, 0–0, 1–0)
  18 februari 1949Finland 17 – 2 Belgien
(6–0, 4–0, 7–2)
  18 februari 1949Norge – Danmark[a]
  19 februari 1949Finland – Danmark[a]
  20 februari 1949Norge 14 – 1 Belgien
(5–0, 6–0, 3–1)
  1. ^ [a b c] Danmark drog sig ur turneringen

Slutställning

VM 49EM 49Nation
11 Tjeckoslovakien
2— Kanada
3— USA
42 Sverige
53 Schweiz
64 Österrike
75 Finland
86 Norge
97 Belgien
108 Danmark

Laguppställningar

Sverige

Målvakter: Arne "Brand Johan" Johansson, Kurt Svanberg
Backar: Åke "Plutten" Andersson, Rune Johansson, Åke Lassas, Åke Olsson, Sven Thunman
Forwards: Stig "Stickan" Carlsson, Åke Engqvist, Rolf Eriksson-Hemlin, Erik "Epa" Johansson, Gösta "Lill-Lulle" Johansson, Stig Jönsson, Bengt Larsson, Holger Nurmela, Lars Pettersson, Hans "Stöveln" Öberg

Källor

Referenser

  1. ^ [a b] ”VM 1949”. Brinkens IF. http://idrottonline.se/BrinkensIF-Ishockey/Foreningen/OstermalmsIP/VM1949. Läst 8 maj 2018. 
  2. ^ [a b] ”Brinken Hockey”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525184758/http://www8.idrottonline.se/BrinkensIF-Ishockey/OmBrinken/Ostermalms-IP/VM-1949/. Läst 27 augusti 2011. 
  3. ^ Zeisler, Laurel (2012-12-19) (på engelska). Historical Dictionary of Ice Hockey. Scarecrow Press. sid. 92. ISBN 9780810878631. https://books.google.se/books?id=bWYeAAAAQBAJ&pg=PA92. Läst 8 maj 2018 
  4. ^ Byström, Bobby. Tre Kronor - ett landslag. Strömberg 
  5. ^ Jonas Cederquist (27 augusti 2004). ”Tre folkkära kronor”. Populär historia. http://www.popularhistoria.se/artiklar/tre-folkkara-kronor/. Läst 27 augusti 2011. 
  6. ^ Jenny Modin (17 april 2013). ”Kalabaliken i VM 1949” (på svenska). SVT Sport. https://www.svt.se/sport/artikel/kalabaliken-i-vm-1949. Läst 7 april 2022. 

Externa länkar

Världsmästerskapet i ishockey för herrar
Turneringar
1920 (OS) • 1924 (OS) • 1928 (OS) • 1930 • 1931 • 1932 (OS) • 1933 • 1934 • 1935 • 1936 (OS) • 1937 • 1938 • 1939 • 1947 • 1948 (OS) • 1949 • 1950 • 1951 • 1952 (OS) • 1953 • 1954 • 1955 • 1956 (OS) • 1957 • 1958 • 1959 • 1960 (OS) • 1961 • 1962 • 1963 • 1964 (OS) • 1965 • 1966 • 1967 • 1968 (OS) • 1969 • 1970 • 1971 • 1972 • 1973 • 1974 • 1975 • 1976 • 1977 • 1978 • 1979 • 1980 • 1981 • 1982 • 1983 • 1984 • 1985 • 1986 • 1987 • 1988 • 1989 • 1990 • 1991 • 1992 • 1993 • 1994 • 1995 • 1996 • 1997 • 1998 • 1999 • 2000 • 2001 • 2002 • 2003 • 2004 • 2005 • 2006 • 2007 • 2008 • 2009 • 2010 • 2011 • 2012 • 2013 • 2014 • 2015 • 2016 • 2017 • 2018 • 2019 • 2020 • 2021 • 2022 • 2023
Europamästerskapet i ishockey för herrar
1910 • 1911 • 1912 • 1913 • 1914 • Inställt 1915-1920 • 1921 • 1922 • 1923 • 1924 • 1925 • 1926 • 1927 • 1928 • 1929 • 1930 • 1931 • 1932 • 1933 • 1934 • 1935 • 1936 • 1937 • 1938 • 1939 • Inställt 1940-1946 • 1947 • 1948 • 1949 • 1950 • 1951 • 1952 • 1953 • 1954 • 1955 • 1956 • 1957 • 1958 • 1959 • 1960 • 1961 • 1962 • 1963 • 1964 • 1965 • 1966 • 1967 • 1968 • 1969 • 1970 • 1971 • 1972 • 1973 • 1974 • 1975 • 1976 • 1977 • 1978 • 1979 • 1980 • 1981 • 1982 • 1983 • 1984 • 1985 • 1986 • 1987 • 1988 • 1989 • 1990 • 1991

Media som används på denna webbplats

Gold medal icon.svg
An icon that represents a gold medal
Silver medal icon.svg
An icon that represents a silver medal
Canadian Red Ensign (1921-1957).svg
The Canadian Red Ensign used between 1921 and 1957.

This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The only change is making the maple leaves green from red. This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The most recent version of this image has changed the harp into one with a female figure; see [http://flagspot.net/flags/ca-1921.html FOTW
Flag of Canada (1921–1957).svg
The Canadian Red Ensign used between 1921 and 1957.

This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The only change is making the maple leaves green from red. This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The most recent version of this image has changed the harp into one with a female figure; see [http://flagspot.net/flags/ca-1921.html FOTW
Bronze medal icon.svg
An icon that represents a bronze medal
Flag of the United States (1912-1959).svg
US Flag with 48 stars. In use for 47 years from July 4, 1912, to July 3, 1959.
Flag of Norway (ef2b2d for red & 002868 for blue).svg
Författare/Upphovsman: Gutten på Hemsen, Licens: CC0
Flag of Norway with colors from the previous version on Commons. This file is used to discuss the colors of the Norwegian flag.
Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.