Världsmästerskapet i fotboll 1958

VM 1958 och de stora fotbollsländerna

Sveriges väg mot finalen

Kvalspel

Spelplatser

Spelartrupper

Deltagare

Gruppspel

Slutspel

VM-profiler

Skytteliga

Världslaget

Övrigt

Referenser

Externa länkar

Navigation

Grupp 1

Grupp 2

Grupp 3

Grupp 4

Slutspelsträd

Kvartsfinaler

Semifinaler

Bronsmatch

Final

Bråket mellan Västtyskland och Sverige

Noter

Navigering

Temaportaler

Världsmästerskapet i fotboll 1958
	Världsmästerskapet i fotboll
Evenemangsfakta
Datum	8–29 juni 1958
Arrangör	Fifa och SvFF
Värdnation	Sverige
Spelplatser	12
Deltagare
Nationer i kval	55
Nationer	16
Statistik
Matcher	35
Mål	126 (3,6 per match)
Publik	868 000 (24 800 per match)
Flest mål	Just Fontaine (13 mål)
Bäste spelare	Didí
0
Mästare	Brasilien (1:a titeln)
Finalist	Sverige
Trea	Frankrike
000Fyra	Västtyskland
Föregående	Följande
1954 Schweiz	Chile 1962

Världsmästerskapet i fotboll 1958 spelades i Sverige under perioden 8–29 juni 1958. Brasilien vann turneringen genom att besegra Sverige med 5–2 i finalmatchen medan Frankrike slog Västtyskland med 6–3 i matchen om tredje pris. Mästerskapet är ihågkommet för att det blev Brasiliens första VM-guld, att Argentina valde att delta i VM för första gången sedan 1934 och att alla de brittiska landslagen deltog. Dessutom var det fotbollsgiganten Pelés första världsmästerskap.

Argentina hade valt att avbryta sin VM-bojkott och kvalificerade sig för VM 1958 för första gången på 24 år. Sovjetunionen, nationen som vunnit OS-guld i Melbourne 2 år tidigare, hade också valt att för första gången någonsin ställa upp i VM-kvalet som man vann före Polen och Finland. Alla brittiska lag – England, Skottland, Wales och Nordirland – hade kvalat in till VM och det är hittills den enda gången det har hänt. Nordirland vann sin kvalgrupp före Portugal och Italien vilket samtidigt också betyder att detta var första gången som Italien inte lyckats kvala in till VM (1930 deltog inte Italien). VM 1958 var också det första världsmästerskapet där utlandsproffs fick delta. Tidigare hade spelare som spelat i klubblag tillhörande andra länder än det man var folkbokförd i inte tillåtits att spela i sina landslag.

Argentina, som enligt många experter var favorittippade till VM-guldet, hamnade sist i sin grupp efter att ha förlorat mot Västtyskland och Tjeckoslovakien. Ungern, silvermedaljörer 1954, som efter Sovjetunionens invasion hade tappat många av sina bästa spelare (däribland Ungerns eviga idol Ferenc Puskás), kom 3:a i sin grupp efter Sverige och Wales, detta efter en omspelsmatch mot just Wales på Råsunda inför bara drygt 2000 åskådare. Denna match ansågs av de sydamerikanska nationerna som ett bevis för att FIFA misslyckats med VM efter att, återigen, låta VM spelas i ett så litet land som Sverige.

England hade hamnat i en mycket svår grupp med Brasilien, Sovjetunionen (Olympiska mästare) och Österrike (Bronsmedaljörer 1954). Det skulle också visa sig att gruppen blev för svår för England. Efter att ha spelat oavgjort mot samtliga länder i gruppen hamnade de på delad 2:a plats med Sovjetunionen och dessa två lag fick därför spela en omspelsmatch vilken England förlorade. Överraskningarna blev att både Wales och Nordirland kom till kvartsfinal, men längre än så kom inte de två sista hoppen för de brittiska öarna. Wales förlorade mot Brasilien, fast bara med 0–1. Nordirland däremot fick en mycket tyngre förlust mot Frankrike, med 4–0.

Kvartsfinalen mellan Sverige och Sovjetunionen spelades på Råsunda och Sverige vann med 2–0. Semifinal spelades mot Västtyskland som för andra gången i rad hade slagit ut Jugoslavien i en VM-kvartsfinal. Västtyskland hade slagit ut Jugoslavien även fyra år tidigare i Schweiz, då slutade det med VM-guld. Noterbart är att samma lag möttes även 1962 i Chile, fast den gången vann Jugoslavien. Sveriges match mot Västtyskland slutade 3–1 till Sverige. Kurre Hamrins mål i slutminuterna är ett av svensk fotbolls mest klassiska VM-mål. Denna match, på Ullevi inför drygt 50 000 åskådare, är enda gången Sverige slog Västtyskland i VM-sammanhang.

VM-finalen spelades inför 49 737^[1] åskådare på Råsunda. Själva mästerskapet hade varit ganska fattigt på händelserika och historiska matcher men VM-finalen tillhör än idag de riktiga klassikerna i ett VM. Detta med anledning av att Brasilien vann sitt första VM-guld någonsin och att Pelé blev den yngsta spelare att både spela, vinna och göra mål i en VM-final. Dessutom är det den mest målrika finalen med 7 mål (om man bortser från VM-finalen 2006 som avgjordes på straffsparkar), och även tillsammans med VM-finalerna 1970 och 1998 den största segermarginalen i en VM-final med 3 måls marginal.

I kvalspelet till VM-turneringen deltog 53 lag som spelade om 14 platser. Anledningen till att det var 14 platser var helt enkelt att Sverige, värdnation, och Västtyskland, regerande mästare, var automatiskt kvalificerade för turneringen. Kvalspelet pågick från början av hösten 1956 till början av 1958.

Europa tilldelades 11 platser till huvudturneringen (där 2 togs av Sverige och Västtyskland), vilket öppnade för 9 lag att kvalificera sig från Europa. Sydamerika fick tre platser, Nord- och Centralamerika samt Västindien fick en plats att dela på och Afrika och Asien fick en plats att dela på. Trots att Afrika och Asien fick denna plats spelade inget lag från kontinenterna i huvudturneringen. Israel, som vann detta kval, hade nämligen inte spelat någon kvalmatch (deras motståndare hade av olika skäl dragit sig ur). En regel infördes då att varje lag måste spela minst en match för att kvalificera sig. Israel fick därför möta Wales och förlorade. Detta innebar att hela 12 lag från Europa kom att deltaga, på Afrikas och Asiens bekostnad.

Turneringen spelades på relativt små anläggningar. Sverige hade nämligen tilldelats mästerskapet 1950, i en tid efter andra världskriget då infrastruktur kompenserade för mindre anläggningar.

Solna (Stockholm)	Göteborg	Malmö	Eskilstuna
Sverige 1958				Sandviken Västerås Eskilstuna Solna Örebro Norrköping Uddevalla Borås Göteborg Halmstad Helsingborg Malmö
Råsunda Kapacitet: 52 000	Ullevi Kapacitet: 53 000	Malmö stadion Kapacitet: 30 000	Tunavallen Kapacitet: 20 000
Norrköping	Sandviken	Uddevalla	Helsingborg
Idrottsparken Kapacitet: 20 000	Jernvallen Kapacitet: 20 000	Rimnersvallen Kapacitet: 17 778	Olympia Kapacitet: 16 000
Borås	Halmstad	Örebro	Västerås
Ryavallen Kapacitet: 15 000	Örjans vall Kapacitet: 15 000	Eyravallen Kapacitet: 13 000	Arosvallen Kapacitet: 10 000

Kapacitetssiffrorna är från denna tid, ofta tagna från publikrekord som ofta är från 50/60-talet. Arenorna hade större kapacitet då, på grund av många fler ståplatser.

Grupp 1^[2]	Grupp 2^[2]	Grupp 3^[2]	Grupp 4^[2]	Deltagare
Argentina Nordirland Tjeckoslovakien Västtyskland	Frankrike Jugoslavien Paraguay Skottland	Mexiko Sverige Ungern Wales	Brasilien England Sovjetunionen Österrike	Deltagare

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Västtyskland	3	1	2	0	7	5	+2	4
2	Nordirland	3	1	1	1	4	5	−1	3
2	Tjeckoslovakien	3	1	1	1	8	4	+4	3
4	Argentina	3	1	0	2	5	10	−5	2

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
2	Nordirland	1	1	0	0	2	1	+1	2
3	Tjeckoslovakien	1	0	0	1	1	2	−1	0

	8 juni 1958	Västtyskland	3 – 1	Argentina	Malmö Stadion
19:00		Rahn 32′, 79′ Seeler 42′	Rapport	Corbatta 3′	Malmö Publik: 31 156 Domare: Leafe (England)

	8 juni 1958	Nordirland	1 – 0	Tjeckoslovakien	Örjans vall
19:00		Cush 21′	Rapport		Halmstad Publik: 10 647 Domare: Seipelt (Österrike)

	11 juni 1958	Argentina	3 – 1	Nordirland	Örjans vall
19:00		Corbatta 37′ (str.) Menéndez 56′ Avio 60′	Rapport	McParland 4′	Halmstad Publik: 14 174 Domare: Ahlner (Sverige)

	11 juni 1958	Västtyskland	2 – 2	Tjeckoslovakien	Olympia
19:00		Schäfer 60′ Rahn 71′	Rapport	Dvořák 24′ (str.) Zikán 42′	Helsingborg Publik: 25 000 Domare: Ellis (England)

	15 juni 1958	Västtyskland	2 – 2	Nordirland	Malmö Stadion
19:00		Rahn 20′ Seeler 78′	Rapport	McParland 18′, 60′	Malmö Publik: 21 990 Domare: Campos (Portugal)

	15 juni 1958	Tjeckoslovakien	6 – 1	Argentina	Olympia
19:00		Dvořák 8′ Zikán 17′, 39′ Feureisl 68′ Hovorka 81′, 89′	Rapport	Corbatta 64′ (str.)	Helsingborg Publik: 16 418 Domare: Ellis (England)

Omspel

	17 juni 1958	Nordirland	2 – 1 (e fl)	Tjeckoslovakien	Malmö Stadion
19:00		McParland 44′, 97′	Rapport	Zikán 18′	Malmö Publik: 6196 Domare: Guigue (Frankrike)

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Frankrike	3	2	0	1	11	7	+4	4
2	Jugoslavien	3	1	2	0	7	6	+1	4
3	Paraguay	3	1	1	1	9	12	−3	3
4	Skottland	3	0	1	2	4	6	−2	1

	8 juni 1958	Frankrike	7 – 3	Paraguay	Norrköpings Idrottspark
19:00		Fontaine 24′, 30′, 67′ Piantoni 52′ Wisnieski 61′ Kopa 70′ Vincent 83′	Rapport	Amarilla 20′, 44′ (str.) Romero 50′	Norrköping Publik: 16 500 Domare: Gardeazabal (Spanien)

	8 juni 1958	Jugoslavien	1 – 1	Skottland	Arosvallen
19:00		Petaković 6′	Rapport	Murray 49′	Västerås Publik: 9 500 Domare: Wyssling (Schweiz)

	11 juni 1958	Jugoslavien	3 – 2	Frankrike	Arosvallen
19:00		Petaković 16′ Veselinović 63′, 88′	Rapport	Fontaine 4′, 85′	Västerås Publik: 12 000 Domare: Benjamin Griffiths (Wales)

	11 juni 1958	Paraguay	3 – 2	Skottland	Norrköpings Idrottspark
19:00		Agüero 4′ Ré 45′ Parodi 73′	Rapport	Mudie 24′ Collins 74′	Norrköping Publik: 12 000 Domare: Orlandini (Italien)

	15 juni 1958	Frankrike	2 – 1	Skottland	Eyravallen
19:00		Kopa 22′ Fontaine 44′	Rapport	Baird 58′	Örebro Publik: 13 500 Domare: Brozzi (Argentina)

	15 juni 1958	Paraguay	3 – 3	Jugoslavien	Tunavallen
19:00		Parodi 20′ Agüero 52′ Romero 80′	Rapport	Ognjanović 18′ Veselinović 21′ Rajkov 73′	Eskilstuna Publik: 12 000 Domare: Macko (Tjeckoslovakien)

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Sverige	3	2	1	0	5	1	+4	5
2	Wales	3	0	3	0	2	2	0	3
2	Ungern	3	1	1	1	6	3	+3	3
4	Mexiko	3	0	1	2	1	8	−7	1

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
2	Wales	1	1	0	0	2	1	+1	2
3	Ungern	1	0	0	1	1	2	−1	0

	8 juni 1958	Sverige	3 – 0	Mexiko	Råsundastadion
14:00		Simonsson 17′, 64′ Liedholm 57′ (str.)	Rapport		Solna stad Publik: 45 000 Domare: Latychev (Sovjetunionen)

	8 juni 1958	Ungern	1 – 1	Wales	Jernvallen
19:00		Bozsik 5′	Rapport	J. Charles 27′	Sandviken Publik: 20 000 Domare: Codesal (Uruguay)

	11 juni 1958	Mexiko	1 – 1	Wales	Råsundastadion
19:00		Belmonte 89′	Rapport	I. Allchurch 32′	Solna stad Publik: 25 000 Domare: Lemesic (Jugoslavien)

	12 juni 1958	Sverige	2 – 1	Ungern	Råsundastadion
19:00		Hamrin 34′, 55′	Rapport	Tichy 77′	Solna stad Publik: 40 000 Domare: Mowat (Skottland)

	15 juni 1958	Ungern	4 – 0	Mexiko	Jernvallen
19:00		Tichy 19′, 46′ Sándor 54′ Bencsics 69′	Rapport		Sandviken Publik: 13 300 Domare: Eriksson (Finland)

Omspel

	17 juni 1958	Wales	2 – 1	Ungern	Råsundastadion
19:00		I. Allchurch 55′ Medwin 76′	Rapport	Tichy 33′	Solna stad Publik: 20000 Domare: Latychev (Sovjetunionen)

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Brasilien	3	2	1	0	5	0	+5	5
2	Sovjetunionen	3	1	1	1	4	4	0	3
2	England	3	0	3	0	4	4	0	3
4	Österrike	3	0	1	2	2	7	−5	1

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
2	Sovjetunionen	1	1	0	0	1	0	+1	2
3	England	1	0	0	1	0	1	−1	0

	8 juni 1958	Brasilien	3 – 0	Österrike	Rimnersvallen
19:00		Mazzola 37′, 85′ Nílton Santos 50′	Rapport		Uddevalla Publik: 17 778 Domare: Guigue (Frankrike)

	8 juni 1958	Sovjetunionen	2 – 2	England	Ullevi
19:00		Simonjan 13′ A. Ivanov 56′	Rapport	Kevan 66′ Finney 85′ (str.)	Göteborg Publik: 49 348 Domare: Zsolt (Ungern)

	11 juni 1958	Sovjetunionen	2 – 0	Österrike	Ryavallen
19:00		Ilyin 15′ V. Ivanov 62′	Rapport		Borås Publik: 21 239 Domare: Jorgensen (Danmark)

	15 juni 1958	England	2 – 2	Österrike	Ryavallen
19:00		Haynes 56′ Kevan 74′	Rapport	Koller 15′ Körner 71′	Borås Publik: 15 872 Domare: Bronkhorst (Nederländerna)

	15 juni 1958	Brasilien	2 – 0	Sovjetunionen	Ullevi
19:00		Vavá 3′, 77′	Rapport		Göteborg Publik: 50 928 Domare: Guigue (Frankrike)

Omspel

	17 juni 1958	Sovjetunionen	1 – 0	England	Ullevi
19:00		Ilyin 69′	Rapport		Göteborg Publik: 23182 Domare: Albert Dusch (Tyskland)

Kvartsfinaler		Semifinaler		Final

19 juni – Göteborg

Brasilien	1
		24 juni – Stockholm
Wales	0
		Brasilien	5
19 juni – Norrköping
		Frankrike	2
Frankrike	4
				29 juni – Stockholm
Nordirland	0
				Brasilien	5
19 juni – Stockholm
				Sverige	2
Sverige	2
		24 juni – Göteborg
Sovjetunionen	0
		Sverige	3
19 juni – Malmö
		Västtyskland	1	Bronsmatch
Västtyskland	1
				28 juni – Göteborg
Jugoslavien	0
				Frankrike	6

				Västtyskland	3

25	19 juni 1958	Sverige	2 – 0	Sovjetunionen	Råsunda
19:00		Hamrin 49′ Simonsson 88′	Rapport		Stockholm Publik: 45 000 Domare: Leafe (England)

26	19 juni 1958	Frankrike	4 – 0	Nordirland	Norrköpings Idrottspark
19:00		Wisnieski 22′ Fontaine 55′, 63′ Piantoni 68′	Rapport		Norrköping Publik: 12 000 Domare: Gardeazabal (Spanien)

27	19 juni 1958	Brasilien	1 – 0	Wales	Ullevi
19:00		Pelé 66′	Rapport		Göteborg Publik: 25 000 Domare: Seipelt (Österrike)

28	19 juni 1958	Västtyskland	1 – 0	Jugoslavien	Malmö Stadion
19:00		Rahn 12′	Rapport		Malmö Publik: 20 000 Domare: Wyssling (Schweiz)

29	24 juni 1958	Brasilien	5 – 2	Frankrike	Råsunda
19:00		Vavá 2′ Didí 39′ Pelé 52′, 64′, 75′	Rapport	Fontaine 9′ Piantoni 83′	Stockholm Publik: 27 000 Domare: Benjamin Griffiths (Wales)

30	24 juni 1958	Sverige	3 – 1	Västtyskland	Ullevi
19:00		Skoglund 32′ Gren 81′ Hamrin 88′	Rapport	Schäfer 24′	Göteborg Publik: 50 000 Domare: Zsolt (Ungern)

31	28 juni 1958	Frankrike	6 – 3	Västtyskland	Ullevi
17:00		Fontaine 16′, 36′, 78′, 89′ Kopa 27′ (str.) Douis 50′	Rapport	Cieslarczyk 18′ Rahn 52′ Schäfer 84′	Göteborg Publik: 25 000 Domare: Brozzi (Argentina)

32	29 juni 1958	Brasilien	5 – 2	Sverige	Råsunda
15:00		Vavá 9′, 32′ Pelé 55′, 90′ Mário Zagallo 68′	Rapport	4′ Nils Liedholm 80′ Agne Simonsson	Stockholm Publik: 49 737^[1] Domare: Maurice Guigue (Frankrike)

Brasilien: Bellini, Garrincha, Didí, Nílton Santos, Pelé, Vavá
Frankrike: Just Fontaine, Raymond Kopa, Roger Piantoni
Nordirland: Harry Gregg
Sovjetunionen: Lev Jasjin, Jurij Vojnov
Sverige: Orvar Bergmark, Gunnar Gren, Kurt Hamrin, Nils Liedholm, Nacka Skoglund, "Rio-Kalle" Svensson
Wales: John Charles
Västtyskland: Helmut Rahn, Uwe Seeler, Horst Szymaniak, Fritz Walter

1	Just Fontaine	Frankrike	13 mål
2	Pelé	Brasilien	6 mål
2	Helmut Rahn	Västtyskland	6 mål
4	Peter McParland	Nordirland	5 mål
4	Vavá	Brasilien	5 mål
6	Kurt Hamrin	Sverige	4 mål
	Roger Piantoni	Frankrike	4 mål
	Agne Simonsson	Sverige	4 mål
	Lajos Tichy	Ungern	4 mål
	Zdeněk Zikán	Tjeckoslovakien	4 mål

Följande lag röstades fram av 750 journalister:

Harry Gregg – Orvar Bergmark, Nílton Santos – Jurij Vojnov, Bellini, Horst Szymaniak – Garrincha, Didí, Raymond Kopa, Pelé, Nacka Skoglund

Semifinalen mellan Västtyskland och Sverige ledde till ett bråk mellan de bägge länderna. Värdlandet hade organiserat hejaklacksledare som Lennart Nilsson och Håkan Westergren som sprang fram och tillbaka framför läktaren för att organisera ropen som skulle bära laget till guldet. Till en början hyllades företeelsen av de tyska fotbollstidningarna, men dessa hyllningar upphörde efter att Sverige hade mött Västtyskland i semifinalen i Göteborg. Under ett öronbedövande ljud från läktarna dominerade svenskarna de första 20 minuterna, men ledningsmålet gjordes dock av de regerande världsmästarna vilket sedan kvitterades i den 32:a minuten genom Nacka Skoglund. Dramatiken ökade i andra halvleken när den tyske försvararen Erich Juskowiak utvisades i 58:e minuten efter att han hade haft stora problem att stoppa sin motspelare Kurre Hamrin. 16 minuter senare fick tysken Fritz Walter lämna planen på grund av skada. Med elva mot nio man gjorde Gunnar Gren och Kurre Hamrin både 2–1 och 3–1 som betydde finalspel för svenskarna.

Efterspelet till semifinalen handlade om hejaklackarna som av tyska tidningar utmålades som delen av en internationell konspiration som ville se Västtyskland förlora, även om enskilda tidningar som Süddeutsche Zeitung snarare såg utvisningen av Juskowiak som den avgörande orsaken bakom förlusten. Även vanliga västtyskar instämde i tidningarnas fientlighet mot Sverige. I München fick svenska turister stå ut med förolämpningar, i en ryttarturnering i Aachen revs den svenska flaggan ner, i Kiel krävde man att mackägare skulle sluta sälja bensin till svenskar och i Hamburg gav man sig på den i vissa restauranger populära rätten "Schweden-Teller". Och även om den tyska ambassaden i Stockholm försökte släta över bråket och mediernas krig avtog så småningom så fortsatte tyska fotbollsförbundet att visa sin ilska mot Sverige när ordföranden Peco Bauwens sa att Västtyskland aldrig mer skulle spela en match mot Sverige vilket de heller inte gjorde under hans tid som ordförande. En symbolisk vänskapsmatch i Stockholm i november 1963 löste konflikten mellan båda länderna.^[3]

Norlin, Arne (2008). 1958: När Folkhemmet Fick Fotbolls-VM. Malmö: Ross & Tegnér. ISBN 978-91-976144-8-1
När VM kom till stan Norrköpings Tidningars artikelserie Stolta stad 1 juni 2002 (PDF)

^ [a b] "Match report". Arkiverad 26 oktober 2015 hämtat från the Wayback Machine. fifa.com. Läst 7 mars 2015. (engelska)
^ [a b c d] ”1958 FIFA World Cup Sweden” (på engelska). Fifa. https://www.fifa.com/tournaments/mens/worldcup/1958sweden/match-center. Läst 10 juli 2021.
^ Wiese, René, Blågula hejaklacken fick tyska hatet att koka, länk: https://www.aftonbladet.se/kultur/a/OnAE9b/blagula-hejaklacken-fick-tyska-hatet-att-koka, publicerad: 23 juni 2018, hämtad: 9 juli 2018

Wikimedia Commons har media som rör Världsmästerskapet i fotboll 1958.
Bilder & media
”World Cup 1958 (Sweden, June 8-29)”. RSSSF. http://www.rsssf.com/tables/58f.html. Läst 18 juni 2011.
”World Cup 1958”. RSSSF. http://www.rsssf.com/tables/58full.html. Läst 18 juni 2011.

[fifaattend-1] [a b] "Match report". Arkiverad 26 oktober 2015 hämtat från the Wayback Machine. fifa.com. Läst 7 mars 2015. (engelska)

[1958_gruppspel-2] [a b c d] ”1958 FIFA World Cup Sweden” (på engelska). Fifa. https://www.fifa.com/tournaments/mens/worldcup/1958sweden/match-center. Läst 10 juli 2021.

[3] Wiese, René, Blågula hejaklacken fick tyska hatet att koka, länk: https://www.aftonbladet.se/kultur/a/OnAE9b/blagula-hejaklacken-fick-tyska-hatet-att-koka, publicerad: 23 juni 2018, hämtad: 9 juli 2018

[1]

[2]

[3]

Råsundastadion

Solna stad
Publik: 35 000
Domare: Van Nuffel (Belgien)