Världsmästerskapet i bandy för herrar

Världsmästerskapet i bandy för herrar är världsmästerskapstävlingar i bandy som anordnas av det högsta bandyförbundet FIB, öppna för landslag från hela världen. Den internationella "bandyfamiljen" har alltmer börjat växa, under 1970- och 80-talen till USA och Kanada, under 1990-talet till Östeuropa och i 2000-talet till Asien.

Trots att bandy spelats sedan slutet på 1800-talet så dröjde det ända till 1957 innan det första världsmästerskapet spelades. Men det spelades flera landslagsturneringar före VM.

Bandy spelades som uppvisningsport vid olympiska vinterspelen 1952 i Oslo.

1954 spelades en fyrnationersturnering i Moskva där Sovjet var med för första gången. Turneringen, som vanns av Sverige, kan räknas som ett slags för-VM. Länderna hade en del olika regler före turneringen. Regler jämkades ihop. Bland annat introducerades sargen i Norden.

1957 började man att kora världsmästare i bandy på herrsidan. Åren 1961-1983 deltog bara fyra länder; Finland, Norge, Sovjetunionen och Sverige. Norge ställde inte upp första gången, ej heller 1969. Norge hade tänkt att delta 1957, men på grund av Sovjets inmarsch i Ungern vid Ungernrevolten året innan så bojkottades VM då man inte ville spela mot Sovjet; Norge bojkottade även VM 1969 då Sovjet gick in i dåvarande Tjeckoslovakien i samband med Pragvåren det året. Sovjetunionen vann alla turneringar fram till att Sverige bröt trenden 1981. 1985 blev USA femte land genom tiderna att delta i världsmästerskapet i bandy. Sedan dess har antalet länder blivit än fler, särskilt efter Sovjetunionens upplösning. De länder som har tillkommit är Kanada, Nederländerna, Ungern, Ryssland, Kazakstan, Vitryssland, Estland, Mongoliet, Lettland, Kirgizistan, Japan, Tyskland, Ukraina, Somalia och Kina.

Armenien och Litauen meddelade deltagande till 2011.^[1] Australien var till och med anmält.^[2] Så var även fallet med Litauen 2012.^[3] Inget av det infriades dock.

Länder som har meddelat intresse att delta i framtida mästerskap är Danmark, Schweiz, Armenien och Polen.^[4]

2004 fick bandyn sitt tredje världsmästarland genom tiderna, Finland (fjärde, om Sovjetunionen och Ryssland räknas som separata från varandra).

Världsmästerskapet i bandy för herrar avgjordes från början via gruppspel, men år 1983 infördes istället finalmatch och bronsmatch, medan semifinalspelet introducerades 1991. Från 1991 har de flesta turneringarna, på grund av de stora klasskillnaderna mellan de bästa och de sämsta lagen, spelats i en A- och en B-grupp. 2012 infördes en C-grupp och 2014 därtill en D-grupp, mycket beroende på de stora klasskillnaderna mellan lagen.

Turneringen spelades första gången 1957, andra gången 1961 och därefter återkom turneringen vartannat år. I oktober 2002 bestämdes det att världsmästerskapet i bandy skall spelas varje år på herrsidan, vilket har gällt från och med VM 2003.

Turneringen har alltid spelats någon gång mellan januari och april. Det har diskuterats att regelmässigt förlägga turneringen sent på säsongen när de nationella klubblagstävlingarna är avslutade. Efter världsmästerskapet för herrar 2007 hotade flera elitklubbar i Sverige att i fortsättningen inte skicka spelare till herrarnas världsmästerskap om turneringen spelas mitt i säsongen ^[5]. Fast världsmästerskapet 2008 också spelades mitt i den svenska säsongen blev det aldrig någon bojkott. Några år senare förlades visserligen världsmästerskapet 2015 så att det skulle spelas efter de nationella seriernas slut, men därefter har man återgått till tidigare ordning och spelat VM i januari/februari.

Nation	Mästerskapsdebut	Senaste mästerskapet	Antal VM
Sovjetunionen	1957	1991	17
Sverige	1957	2019	39
Finland	1957	2019	39
Norge	1961	2019	37
USA	1985	2019	26
Nederländerna	1991	2019	20
Kanada	1991	2019	16
Ungern	1991	2019	20
Ryssland	1993	2019	22
Kazakstan	1995	2019	21
Vitryssland	2001	2019	15
Estland	2003	2019	15
Mongoliet	2006	2017	10
Lettland	2007	2019	11
Japan	2012	2019	8
Kirgizistan	2012	2012	1
Ukraina	2013	2019	6
Somalia	2014	2019	6
Tyskland	2014	2019	6
Kina	2015	2019	5
Tjeckien	2016	2019	3
Schweiz	2019	2019	1
Storbritannien	2019	2019	1

Medlemsländer i Federation of International Bandy som ännu inte gjort mästerskapsdebut. I vissa av länderna spelas bandy huvudsakligen som rekreationssport utan nationella tävlingsserier.

VM spelades som en rak serie där seriesegraren blev världsmästare. De första fem turneringarna spelades som en enkelserie, därefter möttes alla lag två gånger.

År	Värdnation	Vinnare	Tvåa	Trea	Fyra
1957	Finland	Sovjetunionen	Finland	Sverige
1961	Norge	Sovjetunionen	Sverige	Finland	Norge
1963	Sverige	Sovjetunionen	Finland	Sverige	Norge
1965	Sovjetunionen	Sovjetunionen	Norge	Sverige	Finland
1967	Finland	Sovjetunionen	Finland	Sverige	Norge
1969	Sverige	Sovjetunionen	Sverige	Finland
1971	Sverige	Sovjetunionen	Sverige	Finland	Norge
1973	Sovjetunionen	Sovjetunionen	Sverige	Finland	Norge
1975	Finland	Sovjetunionen	Sverige	Finland	Norge
1977	Norge	Sovjetunionen	Sverige	Finland	Norge
1979	Sverige	Sovjetunionen	Sverige	Finland	Norge
1981	Sovjetunionen	Sverige	Sovjetunionen	Finland	Norge

Efter inledande seriespel avgör en utslagsdel med avslutande final vilket land som blir världsmästare.

År	Värdnation	Final			Match om tredjepris
		Vinnare	Resultat	Tvåa	Trea	Resultat	Fyra
1983	Finland	Sverige	9–3	Sovjetunionen	Finland	4–1	Norge
1985	Norge	Sovjetunionen	5–4	Sverige	Finland	6–2	Norge
1987	Sverige	Sverige	7–2	Finland	Sovjetunionen	11–30	Norge
1989	Sovjetunionen	Sovjetunionen	12–20	Finland	Sverige	6–0	Norge
1991	Finland	Sovjetunionen	4–3	Sverige	Finland	8–0	Norge
1993	Norge	Sverige	8–0	Ryssland	Norge	5–3	Finland
1995	USA	Sverige	6–4	Ryssland	Finland	3–2	Kazakstan
1997	Sverige	Sverige	10–50	Ryssland	Finland	9–3	Kazakstan
1999	Ryssland	Ryssland	5–0	Finland	Sverige	9–1	Norge
2001	Finland  Sverige	Ryssland	6–1	Sverige	Finland	3–2	Kazakstan
2003	Ryssland	Sverige	5–4	Ryssland	Kazakstan	4–1	Finland
2004	Sverige  Ungern	Finland	5–4	Sverige	Ryssland	5–2	Kazakstan
2005	Ryssland	Sverige	5–2	Ryssland	Kazakstan	5–3	Finland
2006	Sverige	Ryssland	3–2	Sverige	Finland	7–4	Kazakstan
2007	Ryssland	Ryssland	3–1	Sverige	Finland	5–4	Kazakstan
2008	Ryssland	Ryssland	6–1	Sverige	Finland	8–3	Kazakstan
2009	Sverige	Sverige	6–1	Ryssland	Finland	7–5	Kazakstan
2010	Ryssland	Sverige	6–5	Ryssland	Finland	4–3	Kazakstan
2011	Ryssland	Ryssland	6–1	Finland	Sverige	14–30	Kazakstan
2012	Kazakstan	Sverige	5–4	Ryssland	Kazakstan	10–50	Finland
2013	Sverige	Ryssland	4–3	Sverige	Kazakstan	6–3	Finland
2014	Ryssland	Ryssland	3–2	Sverige	Kazakstan	5–3	Finland
2015	Ryssland	Ryssland	5–3	Sverige	Kazakstan	8–6	Finland
2016	Ryssland	Ryssland	6–1	Finland	Sverige	4–0	Kazakstan
2017	Sverige	Sverige	4–3	Ryssland	Finland	11–1	Norge
2018	Kina  Ryssland	Ryssland	5–4	Sverige	Finland	8–4	Kazakstan
2019	Sverige	Ryssland	6–5	Sverige	Finland	8–2	Kazakstan
2020–2022	Ryssland	A-VM inställt 2020–2021 på grund av coronapandemin samt 2022 på grund av Rysslands invasion av Ukraina
2023	Sverige	Sverige	3–1	Finland	Norge	5–1	Kazakstan
2025	Sverige		–			–

Medaljfördelning herrar 1957-i dag
Ländernas placering i listorna avgörs av:
1. Antal guldmedaljer.
2. Antal silvermedaljer.
3. Antal bronsmedaljer.
4. Bokstavsordning (förändrar dock inte landets ranking).

Land	Guld	Silver	Brons
Sovjetunionen/ Ryssland	26	11	2
Sverige	12	19	8
Finland	1	8	22
Norge	-	1	1
Kazakstan	-	-	6

Placeringar i gruppen 1991-2019 (efter placeringsmatcher)

Land	1:a	2:a	3:a
USA	8	2	-
Vitryssland	4	1	-
Kanada	2	9	1
Lettland	2	2	2
Estland	1	2	2
Nederländerna	1	-	4
Kazakstan	1	-	-
Tyskland	1	-	-
Ungern	-	2	8
Storbritannien	-	1	-
Mongoliet	-	-	1

Placeringar i gruppen 2012-2012

Land	1:a	2:a	3:a
Estland	1	-	-
Japan	-	1	-
Kirgizistan	-	-	1

• 1957 – 3 mål: Alpo Aho, Finland, Valentin Atamanytjev och Jevgenij Papugin, Sovjet
• 1961 – 3 mål: Valerij Maslov och Michail Osintsev, Sovjet, Ole Martinsen, Norge, och Tauno Timoska, Finland
• 1963 – 5 mål: Valentin Atamanytjev och Jevgenij Papugin, Sovjet
• 1965 – 5 mål: Nikolaj Durakov, Sovjet
• 1967 – 4 mål: Seppo Rounja, Finland
• 1969 – 5 mål: Anatolij Frolov, Sovjet
• 1971 – 6 mål: Kalevi Pirkola, Finland
• 1973 – 12 mål: Anatolij Frolov, Sovjet
• 1975 – 12 mål: Valerij Botjkov, Sovjet
• 1977 – 7 mål: Bengt Ramström, Sverige, och Valerij Eichvald, Sovjet
• 1979 – 13 mål: Sergej Lomanov, Sovjet
• 1981 – 13 mål: Sergej Lomanov, Sovjet
• 1983 – 7 mål: Andrej Pasjkin, Sovjet
• 1985 – 6 mål: Bengt Ramström, Sverige, och Leo Segerman, Finland
• 1987 – 11 mål: Aleksandr Tsyganov, Sovjet
• 1989 – 9 mål: Nikolaj Pazdnikov, Sovjet
• 1991 – 7 mål: Jonas Claesson, Sverige
• 1993 – 10 mål: Jonas Claesson, Sverige
• 1995 – 10 mål: Jonas Claesson, Sverige
• 1997 – 15 mål: Jonas Claesson, Sverige
• 1999 – 13 mål: Hans Åström, Sverige
• 2001 – 21 mål: Michael Carlsson, Sverige
• 2003 – 12 mål: Michael Carlsson, Sverige
• 2004 – 10 mål: Ari Holopainen, Finland
• 2005 – 18 mål: Sergej Obuchov, Ryssland^[6]
• 2006 – 13 mål: Sergej Obuchov, Ryssland^[7]
• 2007 – 15 mål: David Karlsson, Sverige^[8]
• 2008 – 15 mål: Jevgenij Ivanusjkin, Ryssland^[9]
• 2009 – 14 mål: Jevgenij Ivanusjkin, Ryssland^[10]
• 2010 – 12 mål: Pavel Rjazantsev, Ryssland^[11]
• 2011 –
• 2012 –
• 2013 – 21 mål: Patrik Nilsson, Sverige^[12]
• 2014 –
• 2015 – 15 mål: Andrej Kabanov, Vitryssland^[13]
• 2016 –
• 2017 –
• 2018 –

Källor: ^[14] (1961-2004)

• Världsmästerskapet i bandy för damer
• Europamästerskapet i bandy
• Internationella bandyförbundet
• Världsmästerskap i bandy för ungdomar