Världsmästerskapen i nordisk skidsport 2019

Världsmästerskapen i nordisk skidsport 2019
Datum	20 februari–3 mars 2019
Värdskap
Land	Österrike
Ort	Seefeld in Tirol, Tyrolen
← Lahtis 2017 Oberstdorf 2021 →

Världsmästerskapen i nordisk skidsport 2019 avgjordes i Seefeld in Tirol i Tyrolen i Österrike 20 februari–3 mars 2019.^[1] Det stod klart då orten vunnit omröstningen om arrangörskapet mot Oberstdorf i Bayern i Tyskland på FIS-kongressen i Barcelona i Spanien den 5 juni 2014.^[2]

Pl.	Nation	Guld	Silver	Brons	Totalt
1	Norge	13	5	7	25
2	Tyskland	6	3	0	9
3	Sverige	2	2	1	5
4	Polen	1	1	0	2
5	Ryssland	0	5	3	8
6	Österrike	0	4	5	9
7	Italien	0	1	1	2
8	Slovenien	0	1	0	1
9	Japan	0	0	2	2
10	Finland	0	0	1	1
	Frankrike	0	0	1	1
	Schweiz	0	0	1	1
Totalt antal medaljer		22	22	22	66

Disciplin	Guld	Silver	Brons
Normalbacke[3]	Dawid Kubacki	Kamil Stoch	Stefan Kraft
Stor backe[4]	Markus Eisenbichler	Karl Geiger	Killian Peier
Lagtävling i stor backe[5]	Tyskland Karl Geiger Richard Freitag Stephan Leyhe Markus Eisenbichler	Österrike Philipp Aschenwald Michael Hayböck Daniel Huber Stefan Kraft	Japan Yukiya Satō Daiki Itō Junshirō Kobayashi Ryōyū Kobayashi

Disciplin	Guld	Silver	Brons
Normalbacke[6]	Maren Lundby	Katharina Althaus	Daniela Iraschko-Stolz
Lagtävling i normalbacke[7]	Tyskland Juliane Seyfarth Ramona Straub Carina Vogt Katharina Althaus	Österrike Eva Pinkelnig Jacqueline Seifriedsberger Chiara Hölzl Daniela Iraschko-Stolz	Norge Anna Odine Strøm Ingebjørg Saglien Bråten Silje Opseth Maren Lundby

Disciplin	Guld	Silver	Brons
Lagtävling i normalbacke[8]	Tyskland Katharina Althaus Markus Eisenbichler Juliane Seyfarth Karl Geiger	Österrike Eva Pinkelnig Philipp Aschenwald Daniela Iraschko-Stolz Stefan Kraft	Norge Anna Odine Strøm Robert Johansson Maren Lundby Andreas Stjernen

• K: Klassisk stil
• F: Fristil

Disciplin	Guld	Silver	Brons
Sprint (F)[9]	Johannes Høsflot Klæbo	Federico Pellegrino	Gleb Retivych
Skiathlon 15 + 15 km (K+F)[10]	Sjur Røthe	Aleksandr Bolsjunov	Martin Johnsrud Sundby
Lagsprint (K)[11]	Norge Emil Iversen Johannes Høsflot Klæbo	Ryssland Gleb Retivych Aleksandr Bolsjunov	Italien Francesco De Fabiani Federico Pellegrino
15 km intervallstart (K)[12]	Martin Johnsrud Sundby	Aleksandr Bessmertnych	Iivo Niskanen
Stafett 4 × 10 km (K+K+F+F)[13]	Norge Emil Iversen Martin Johnsrud Sundby Sjur Røthe Johannes Høsflot Klæbo	Ryssland Andrej Larkov Aleksandr Bessmertnych Aleksandr Bolsjunov Sergej Ustiugov	Frankrike Adrien Backscheider Maurice Manificat Clément Parisse Richard Jouve
50 km masstart (F)[14]	Hans Christer Holund	Aleksandr Bolsjunov	Sjur Røthe

Disciplin	Guld	Silver	Brons
Sprint (F)[15]	Maiken Caspersen Falla	Stina Nilsson	Mari Eide
Skiathlon 7,5 + 7,5 km (K+F)[16]	Therese Johaug	Ingvild Flugstad Østberg	Natalja Neprjajeva
Lagsprint (K)[17]	Sverige Stina Nilsson Maja Dahlqvist	Slovenien Katja Višnar Anamarija Lampič	Norge Maiken Caspersen Falla Ingvild Flugstad Østberg
10 km intervallstart (K)[18]	Therese Johaug	Frida Karlsson	Ingvild Flugstad Østberg
Stafett 4 × 5 km (K+K+F+F)[19]	Sverige Ebba Andersson Frida Karlsson Charlotte Kalla Stina Nilsson	Norge Heidi Weng Ingvild Flugstad Østberg Astrid Jacobsen Therese Johaug	Ryssland Julija Belorukova Anastasija Sedova Anna Netjajevskaja Natalja Neprjajeva
30 km masstart (F)[20]	Therese Johaug	Ingvild Flugstad Østberg	Frida Karlsson

Disciplin	Guld	Silver	Brons
Normalbacke + 10 km[21]	Jarl Magnus Riiber	Bernhard Gruber	Akito Watabe
Stor backe + 10 km[22]	Eric Frenzel	Jan Schmid	Franz-Josef Rehrl
Lagtävling, normalbacke + 4 × 5 km[23]	Norge Espen Bjørnstad Jan Schmid Jørgen Graabak Jarl Magnus Riiber	Tyskland Johannes Rydzek Eric Frenzel Fabian Rießle Vinzenz Geiger	Österrike Bernhard Gruber Mario Seidl Franz-Josef Rehrl Lukas Klapfer
Lagtävling, stor backe + 2 × 7,5 km[24]	Tyskland Eric Frenzel Fabian Rießle	Norge Jan Schmid Jarl Magnus Riiber	Österrike Bernhard Gruber Franz-Josef Rehrl

Österrikisk polis hade i flera år gjort ett omfattande arbete för att avslöja den tyska allmänläkaren Mark Schmidt, som varit utpekad som dopingläkare i över tio år. Och när hans pappa Ansgar Schmidt åkte till Seefeld med ett gäng blodpåsar mitt under VM så valde de att slå till direkt. Fem VM-åkare greps av österrikisk polis under en razzia på VM-orten Seefeld. En av åkarna, Max Hauke, togs på bar gärning, när han fick en blodtransfusion, och samtliga fem har erkänt bloddopning.^[25] Det handlade om österrikarna Max Hauke och Dominik Baldauf, estländarna Karel Tammjärv och Andreas Veerpalu och Aleksej Poltoranin från Kazakstan. Dessutom greps fyra ledare. Efter att ha tagit del av bevisen lämnade norrmannen Trond Nystad sitt jobb som österrikisk landslagstränare och utvecklingsansvarig. Österrikes skidförbund bestämde även att Markus Gandler, chef för längdlandslaget, inte fick vara kvar.^[26][27]

Skandalen växte kort efter VM då även estländaren Algo Kärp och de österrikiska cyklisterna, Stefan Denifl och Georg Preidler från FDJ.fr-stallet, erkände sig skyldiga att ingå i dopningsnätverket där läkaren Schmidt pekats ut som huvudperson. Samtidigt som razzian utfördes i Seefeld slog tyska polisen till mot Schmidts läkarklinik i Erfurt, Tyskland. Polis beslagtog då ett komplett dopningslaboratorium och 40 blodpåsar som ska DNA-testas.

Österrikaren Johannes Dürr greps också kort efter i Innsbruck med misstanke om sportrelaterade bedrägerier och att ha brutit mot österrikisk lag om dopning. Kärp och Dürr deltog inte på VM i Seefeld och tävlade sparsamt säsongen 2018/19.^[28][29]

• Officiell webbplats