Vänliga veckan

Vänliga veckan är en svenskskapad tradition sedan år 1946, att under en vecka (numera i februari) visa vänlighet mot sin omvärld.

Upprinnelsen till begreppet Vänliga veckan härstammar från en trafikräknare, som år 1946 berättade att under hans pass såg han 12 människor som log, 15 som såg nöjda ut medan däremot 8 569 såg ut som de var på väg till en begravning. Detta föranledde publicisten och biståndsorganisationen Läkarmissionens grundare Harry Lindquist att instifta en årligt återkommande Vänliga veckan, senare med understöd av idrottsledaren Ernst Killander.[1][2] Vänlighet och artighet i trafiken, på arbetsplatsen och i familjen var ledorden för Vänliga veckan, som ursprungligen inföll första veckan i november[3]. År 1948 listar tidningen Hemmet och familjen riktlinjer att tänka på under veckan, att tänka gott och tala gott om medmänniskorna. År 1960 införs mottot "Vänlighet vinner" som recept mot ett allt mer stressat samhällsklimat.[4]

Den kristna tidningen Svenska Journalen (som Lindquist var utgivare av) och Harry Lindquist-stiftelsen började 1984 att dela ut ett årligt pris till "Årets vänligaste svensk".[5] Bland pristagarna fanns ledaren för 5i12-rörelsen, Stig Wallin (1993) och den humanitärt engagerade artisten Barbro Svensson (Lill-Babs) (1995). År 1999 bröts dock den traditionen, eftersom pristagarna börjat utsättas för hån och ovänlighet.[6] I samband med det upphörde även aktiviteterna omkring Vänliga veckan, men år 2014 återlanserade Läkarmissionen Vänliga veckan, denna gång placerad i vecka 7 i samband med Alla hjärtans dag (14 februari).

Max Ernst gav 1934 ut den surrealistiska collage-romanen Une Semaine de Bonté ("En vänlig vecka"). Denna tycks dock vara föga känd i Sverige och kan knappast ha gett upphov till den svenska traditionen.

Fotnoter