Vädersatellit

En vädersatellit.

Vädersatellit är en typ av jordresurssatellit, som framställer satellitbilder och samlar in data som ligger till grund för exempelvis väderprognoser.[1] Dessa satelliter kan ha polära omloppsbanor (täcker hela jorden asynkront) eller vara geostationära (svävar över samma plats på ekvatorn).[2] Bildinstrumentet på en vädersatellit mäter strålning, strålning från jorden, strålning från atmosfären och strålning mellan jorden och satelliten. En vädersatellit kan vara utrustad med mätutrustning för frekvensband som motsvarar olika sorters ljus, till exempel infrarött ljus och synligt ljus. Bearbetade uppgifter från vädersatelliter ger information om exempelvis molnslag, molnhöjd, fuktighet, sjö- och havsytetemperaturer och markytans tillstånd.[1] Även om vädersatelliterna främst används för att upptäcka utvecklingen och rörelsen av vädersystem och molnutveckling, kan meteorologiska satelliter också upptäcka andra fenomen som stadsljus, bränder, effekter av föroreningar, norrsken, sand- och dammstormar, snötäcke, iskartering, gränser för havsströmmar och energiflöden. Andra typer av miljöinformation samlas in med hjälp av vädersatelliter. Vädersatellitbilder hjälpte till att övervaka det vulkaniska askmolnet från Mount St. Helens och aktivitet från andra vulkaner som Etna.[3] Rök från bränder i västra USA som Colorado och Utah har också övervakats.

El Niño och dess effekter på vädret övervakas dagligen från satellitbilder. Det antarktiska ozonhålet är kartlagt från vädersatelliter. Tillsammans ger vädersatelliter som flygs av USA, Europa, Indien, Kina, Ryssland och Japan nästan kontinuerliga observationer för en global väderövervakning.

Vädersatelliternas bilder tas emot av väderlekstjänsterna runt jorden. Bilder publiceras på internet, men bilder kan även erhållas av privatpersoner med radioutrustning och dator.

Amerikanska vädersatelliter ligger vanligtvis i polär solsynkron bana runt jorden. Med det menas att satelliten passerar samma geografisk punkt var 24:e timme. Ryska vädersatelliter ligger i polär bana men är ej solsynkrona. Med polär bana menas en bana som vart varv passerar båda polarregionerna. Banorna ligger på 80 till 100 mils höjd. Satelliterna heter NOAA och ryska Meteor.

35 786 km höjd finns den geostationära banan som följer jordrotationen. Där finns ett antal vädersatelliter som ger en nästan heltäckande bild av jordklotet. Den satellit som ligger över nollmeridianen heter Meteosat 7. De amerikanska geostationära satelliterna benämnes GOES. Det är endast delar av jordklotets poler som inte kan observeras från den geostationära banan.

Referenser

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

MAVENnMars.jpg
MAVEN at Mars, Artist's Concept. This artist's concept depicts NASA's Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN (MAVEN) spacecraft near Mars. MAVEN is in development for launch in 2013 and will be the first mission devoted to understanding the Martian upper atmosphere. The mission's principal investigator is Bruce Jakosky from the Laboratory for Atmospheric and Space Physics at the University of Colorado.

The goal of MAVEN is to determine the role that loss of atmospheric gas to space played in changing the Martian climate through time. MAVEN will determine how much of the Martian atmosphere has been lost over time by measuring the current rate of escape to space and gathering enough information about the relevant processes to allow extrapolation backward in time.

NASA Goddard Space Flight Center in Greenbelt, Md. manages the project and will also build some of the instruments for the mission. In addition to the principal investigator coming from CU-LASP, the university will provide science operations, build instruments, and lead education/public outreach. Lockheed Martin of Littleton, Colo., is building the spacecraft and will perform mission operations. The University of California-Berkeley Space Sciences Laboratory is also building instruments for the mission. NASA's Jet Propulsion Laboratory, Pasadena, Calif., will provide navigation support, the Deep Space Network, and the Electra telecommunications relay hardware and operations.

For more information about MAVEN, visit www.nasa.gov/maven.
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Flag of Indonesia.svg
bendera Indonesia
Flag of Iran.svg
Flag of Iran. The tricolor flag was introduced in 1906, but after the Islamic Revolution of 1979 the Arabic words 'Allahu akbar' ('God is great'), written in the Kufic script of the Qur'an and repeated 22 times, were added to the red and green strips where they border the white central strip and in the middle is the emblem of Iran (which is a stylized Persian alphabet of the Arabic word Allah ("God")).
The official ISIRI standard (translation at FotW) gives two slightly different methods of construction for the flag: a compass-and-straightedge construction used for File:Flag of Iran (official).svg, and a "simplified" construction sheet with rational numbers used for this file.
Flag of Israel.svg
Flag of Israel. Shows a Magen David (“Shield of David”) between two stripes. The Shield of David is a traditional Jewish symbol. The stripes symbolize a Jewish prayer shawl (tallit).