Väderöbod

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Källor saknas (2016-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Väderöbod
Väderöbod fyr, en stund efter solnedgången i augusti 2010. Denna fyr byggdes 1964 och ersatte Heidenstammaren från 1867. Sedan 2010 ägs fyren av den ideella Föreningen Väderöbod som på frivillig väg fortsätter driften efter Sjöfartsverkets nedläggningsbeslut.
Läge	Tanums kommun[1], Sverige
Svenskt fyrnummer	846600
Internationellt fyrnummer	C0335 (Admiralty) 116-192 (NGA)
Fyrkaraktär	LFl W 8s[2][3]
Koordinater	58°32′30″N,11°1′50″E
Lyshöjd	32 meter[4][5]
Tornets höjd	19 meter[6]
Byggår	1964[1][6]
Färg	röd[5][4]
Lysvidd	6 nautisk mil[5][2]
Racon	(C)
Nuvarande optik	fjärde ordningens Fresnel-lins[4]

Väderöbod är en ö och en fyrplats i södra delen av Väderöarkipelagen i Tanums kommun.

Den kraftigt ökande sjöfarten under 1800-talet i kombination med många grundstötningar visade på ett stort behov att underlätta navigationen runt Sveriges kuster. Överfyringenjören för Fyr- och båkinrättningen, Gustav von Heidenstam, föreslog 1863 inrättande av en lång rad nya fyrar längs Bohuskusten: Väderöarna, Hållö, Måseskär och Hamneskär vid Marstrand.

För Väderöarna hade den sydligaste ön, Guleskär, valts som plats för den nya fyren. Närmare undersökningar på plats visade dock att förhållandena på Guleskär var sådana att det i stort sett var omöjligt att bygga en fyr på holmen. Ön var knappt möjlig att angöra ens i gott väder. I stället valdes ön Väderöbod, strax norr om Guleskär, som plats för den nya fyren. Fyren, en 19 meter hög fackverkskonstruktion ritad av Gustav von Heidenstam, togs i drift 1867. Fyren tändes första gången natten till den 23 september. Då bodde på ön en fyrmästare, C W Söderberg, samt två fyrbiträden med familjer i de två bostadshusen.^[7]

Den gamla fyren togs ur bruk vid årsskiftet 1964–1965, då en 19 meter hög fyr av betong ersatte Heidenstammaren. Den nya fyren var orangemålad med svart mittsektion. Eftersom den nya fyren automatiserades och elektrifierades, fick en elkabel dras från fastlandet till Väderöarna.

Vid årsskiftet 1965–1966 flyttade den sista fyrvaktaren från ön. År 1970 sprängdes den gamla fyren loss från berget och skrotades. Lanterninen togs dock om hand och finns hos hembygdsföreningen på Nestorsgården i Fjällbacka.

Ursprungligen fick den nya fyren karaktären LFl WRG 8s 16M. Fram till år 2000 drevs den med elektricitet via en 50kV kabel från land och hade dessutom ett reservsystem drivet av acetylen samt en yttre fasadbelysning. Senare installerades Racon med karaktären (            ) 30s. I samband med att fyren byggdes om till solcellsdrift år 2000, ändrades lampeffekten till 20 W och lysvidden sjönk till hälften. Dessutom togs fasadbelysningen bort. 2009 beslöt Sjöfartsverket att Väderöbod tillhörde de Svenska angöringsfyrar som kunde läggas ner.

15 september 2010 sålde Sjöfartsverket Väderöbods fyr till den ideella Föreningen Väderöbod för en krona. Föreningen övertar frivilligt underhåll och drift för att fortsätta den kulturgärning man började 1979 när arbetet att renovera och underhålla fyrplatsbebyggelsen började.

I samband med Sjöfartsverkets nedläggning av verksamheten byggdes fyren om för 6 W lysdiod-ljus (LED), de röda och gröna sektorerna ersattes av runtom lysande vitt ljus, lysvidden sänktes till 6 nautiska mil och raconen togs bort.

Väderöbod omfattar ca 80 000 m² och karaktäriseras av drygt 20 meter höga bergsformationer högst i sydväst. Den bergiga och kala terrängen är mycket kuperad med breda klyftor och skrevor som genombryter hela ön. Mot västsidan stupar ön brant ner i havet. Marken och samtliga byggnader med undantag av det nya fyrtornet överfördes 1973 till Naturvårdsverket och ön förvaltades ursprungligen av Domänverket. Under en kortare tid förvaltades ön av Länsstyrelsen men sedan 1997 ligger ansvaret på Statens Fastighetsverk. Nordvästra halvan av ön utgör ett fågelskyddsområde och under perioden 1 april till 15 augusti råder där tillträdesförbud. Den andra delen av ön är tillgänglig för allmänheten.

• 

  Ritning (tvärsnitt) Väderöbods fyr byggd 1964

• 

  Väderöbod fyr, från originalritningen från 1865

Referenser

Noter

Tryckta källor

• Thunman, Dan (2000). Sveriges fyrplatser: en bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d. bemannade fyrplatser anlagda under Lotsverkets tid. Norrköping: Sjöfartsverket. sid. 110, 168-169, 348. Libris 8380547. ISBN 9186502190 

Vidare läsning

• Larsson, Eva (2012). Olga på Väderöbod. Norsborg: Recito. Libris 12734938. ISBN 978-91-7517-135-7 
• Fyrplatser. Kulturhistoriska rapporter / utg. av Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, ISSN 0280-994X ; 1Kulturhistorisk undersökning O-län ; 7. Göteborg: Länsstyrelsen. 1978. sid. -33-45. Libris 387773 
• Malmberg, Gert; Sveningson Ulf (1999). Fyrar: från Falsterbo till Færder. Partille: Warne. sid. 164-167. Libris 7757818. ISBN 9186424890 
• Thunman, Dan (2000). Sveriges fyrplatser: en bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d. bemannade fyrplatser anlagda under Lotsverkets tid. Norrköping: Sjöfartsverket. sid. 168-169. Libris 8380547. ISBN 9186502190 

Externa länkar

• Tanums kulturminnesvårdsprogram om Väderöbod
• Fjällbackabladet: Att växa upp på en fyrplats
• Föreningen Väderöbod
• ”Väderöbod” (PDF). Svenska Fyrsällskapet. Arkiverad från originalet den 28 september 2007. https://web.archive.org/web/20070928010821/http://www.fyr.org/pdffiler/846600.pdf. Läst 11 mars 2007.