Urtima riksdagen 1810


Urtima riksdagen 1810
Ståndsriksdag
Örebro
Riksdagens varaktighet
30 juli 1810–13 november 1810
(106 dagar)
◄ 1809–18101812 ►
Redigera Wikidata
Nikolaikyrkan, här på en bild från 1870 i dess utförande före 1877, användes som rikssal vid 1810 års riksdag.

Urtima riksdagen 1810 ägde rum i Örebro med början den 30 juli år 1810. Detta var en urtima riksdag som sammankallades med anledning av val av ny tronföljare. (Den lagtima riksdag som sammankallades 1809 varade dock fram till början av 1810. Det rör sig därför om två riksdagar detta år).

Bakgrund

Sedan kronprins Karl August avlidit efter att ha drabbats av ett slaganfall hade Sverige ingen tronföljare efter den 61-årige, och barnlöse, Karl XIII. Det fanns flera kandidater, bland dessa Karl Augusts äldre bror Fredrik Kristian och Gustav IV Adolfs son prins Gustaf. Även kung Fredrik VI av Danmark hade ambitioner att bli kung av Sverige, i ett försök att återskapa ett förenat Skandinavien. På eget bevåg for den 29-årige löjtnanten Carl Otto Mörner till Paris, för att dels övertala fursten av Pontecorvo, fältmarskalken Jean Baptiste Bernadotte att kandidera som tronföljare, dels få kejsar Napoleons godkännande till detta.

Riksdagen

Fersenska mordet hade gjort att regeringen inte vågade förlägga valriksdagen till den oroliga huvudstaden, där många befarade utbrottet av en skräcktid efter mönster av pöbelväldet under franska revolutionen.[1] Örebro valdes som plats, dels på grund av sitt centrala läge, dels på grund av att stadgarna för ett tronföljarval sade att inga utländska sändebud fick finnas inom tio mils radie från valplatsen.

Mycket talade till Fredrik Kristians fördel – bland annat stöddes hans kandidatur av kungen och regeringen – men den 11 augusti lyckades förre svenske vicekonsuln i Göteborg, Jean Antoine Fournier, få företräde hos utrikesstatsministern Lars von Engeström. Han presenterade Bernadottes anbud, som även innebar ekonomiska och egendomsmässiga förmåner. Kungen, som först var emot Bernadotte, ändrade sig när han fick ärendet närmare föredraget.

Efter behandling av ärendet i Hemliga utskottet förordade regeringen den 17 augusti att Bernadotte skulle utses till tronföljare. Dagen därpå, den 18 augusti, bifölls propositionen först av de tre ofrälse stånden, och sedan även av adeln. Den 25 augusti justerades valakten och successionsordningen. Bernadotte tog som kronprins det mera svenskklingande namnet Karl Johan.

Inkvartering, lokaler, m.m.

Kungaparet bodde på Örebro slott. Nikolaikyrkan användes som rikssal. Adeln använde gamla kronobränneriet som samlingsplats. Prästerskapet använde det så kallade Bromsiska huset vid Stortorget, borgerskapet träffades i det gamla rådhuset och bondeståndet i gamla skolan. Fastigheten Manilla användes också av bönderna [2].

Se även

Referenser

  1. ^ Grimberg, Carl. ”91 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/8/0093.html. Läst 13 november 2022. 
  2. ^ Wennberg, s. 45.

Tryckta källor

  • Bernhard Forssell: Örebro och dess utveckling, del 1, s. 71. Lindhska bokhandelns förlag Örebro 1912.
  • Katja Waldén: Boken om Örebro, s. 101-106. Natur och Kultur, Stockholm 1977.
  • Birger Wennberg: Bernadotte och Örebro. Nerikes Allehandas förlag, Örebro 1994.
Svenska riksdagar
Medeltiden
(herredagsmöten (urval)		Sveriges lilla riksvapen
Reformationstiden
(de första ståndsriksdagarna)
Stormaktstiden
(fr.o.m. 1617 års riksdagsordning)
Frihetstiden
(fr.o.m. 1723 års riksdagsordning)
Gustavianska tiden
(fr.o.m. 1772 års regeringsform)
De sista ståndsriksdagarna
(fr.o.m. 1809 års regeringsform)
Tvåkammarriksdagen
(fastställt i
1866 års riksdagsordning)
1867 • 1868 • 1869 • 1870 • 1871 (lagtima) • 1871 (urtima) • 1872 • 1873 • 1874 • 1875 • 1876 • 1877 • 1878 • 1879 • 1880 • 1881 • 1882 • 1883 • 1884 • 1885 • 1886 • 1887 (A) • 1887 (B) • 1888 • 1889 • 1890 • 1891 • 1892 (lagtima) • 1892 (urtima) • 1893 • 1894 • 1895 • 1896 • 1897 • 1898 • 1899 • 1900 • 1901 • 1902 • 1903 • 1904 • 1905 (lagtima) • 1905 (första urtima) • 1905 (andra urtima) • 1906 • 1907 • 1908 • 1909 • 1910 • 1911 • 1912 • 1913 • 1914 (A) • 1914 (B) • 1915 • 1916 • 1917 • 1918 (lagtima) • 1918 (urtima) • 1919 (lagtima) • 1919 (urtima) • 1920 • 1921 • 1922 • 1923 • 1924 • 1925 • 1926 • 1927 • 1928 • 1929 • 1930 • 1931 • 1932 • 1933 • 1934 • 1935 • 1936 • 1937 • 1938 • 1939 (lagtima) • 1939 (urtima) • 1940 (lagtima) • 1940 (urtima) • 1941 • 1942 • 1943 • 1944 • 1945 • 1946 • 1947 • 1948 • 1949 • 1950 • 1951 • 1952 • 1953 • 1954 • 1955 • 1956 • 1957 • 1958 (A) • 1958 (B) • 1959 • 1960 • 1961 • 1962 • 1963 • 1964 • 1965 • 1966 • 1967 • 1968 • 1969 • 1970
Enkammarriksdagen
(fastställt i
1974 års regeringsform
och riksdagsordning)

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of the Swedish Parliament.svg
Författare/Upphovsman: Sertion, Licens: CC BY 3.0
Coat of arms of the Swedish Parliament (Riksdagen)
Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Nikolaikyrkan 1870.jpg
Nikolaikyrkan i Örebro c:a 1870