Urocitellus undulatus
| Urocitellus undulatus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Ekorrar Sciuridae |
| Släkte | Urocitellus |
| Art | Urocitellus undulatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Urocitellus undulatus | |
| Auktor | (Pallas, 1778) |
_ground_squirrel%2c_spotted_suslik_fur_skin.jpg) Skinnlagda exemplar som visar fläckarna; Urocitellus undulatus till vänster. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Urocitellus undulatus[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1778. Den ingår i släktet Urocitellus och familjen ekorrar.[5][6]
Taxonomi
Arten har tidigare förts till släktet sislar (Spermophilus), men efter DNA-studier som visat att arterna i detta släkte var parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur, har det delats upp i flera släkten, bland annat Urocitellus.[7][8]
Catalogue of Life listar sex underarter:[5]
- Urocitellus undulatus undulatus
- Urocitellus undulatus eversmanni
- Urocitellus undulatus jacutensis
- Urocitellus undulatus menzbieri
- Urocitellus undulatus stramineus samt
- Urocitellus undulatus transbaikalicus.
Beskrivning
Pälsen är brunockra på ovansidan med små, ljusa fläckar spridda över kroppen. Huvudet är mörkare, medan sidor och buk är ljust rödockrafärgade. Svansen är mörkgråaktig på ovansidan, ljusare på undersidan. Kroppslängden är omkring 32 cm, svanslängden omkring 16 cm.[9]
Ekologi
Urocitellus undulatus förekommer i halvöknar och på stäpper i anslutning till bergsskogar. Den kan också uppträda i busklandskap med ekar, Gmelina leichhardtii och sydboken Nothofagus solandri, på bergsängar samt våtmarker längs floder. Den kinesiska populationen lever i glest trädbevuxen savann och grässtäpper i anslutning till Gobiöknen.[1] Som mest kan de gå upp till 3 100 m.[9]
Arten bygger underjordiska bon som i lätt, sandig jord kan vara upp till 3 m djupa och omfatta gångar med en total längs på 15 m (2 m djupa respektive 5 till 7 m långa i lerjord).[9] Ingångarna är omgivna av en jordhög upp till 40 cm hög och med en diameter på 2 m.[1]
Födan består av gröna växter, frön och insekter[1]. Växtfödan varierar med årstiden: På våren äter arten främst rötter och rotknölar, för att senare övergå till frön (inte minst sädesslag). De kan lägga upp stora förråd med över 6 kg frön.[9]
Vinterdvalan tillbringas i boet och varar från september/oktober till februari/mars.[9]
Arten blir könsmogen under det andra levnadsåret. Under våren får honan mellan 3 och 9 ungar efter 30 dygns dräktighet.[1]. De lämnar boet för första gången vid ungefär 4 veckors ålder.[9]
Utbredning
Utbredningsområdet sträcker sig från Altaj och södra Sibirien till Manchuriet, Gobiöknen och nordligaste Pamir.[1]
Status
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig, och populationen är stabil. Tidigare jagades arten edmellertid intensivt, men det förmodas ha upphört.[1]
Bildgalleri
Två bilder av Urocitellus undulatus utanför bohålan.
Källor
- ^ [a b c d e f g] Shar, S. & Lkhagvasuren, D. 2008 Spermophilus undulatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 12 mars 2016.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/urocitellus+undulatus/match/1. Läst 28 februari 2016.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62dP5i1JK?url=http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen. Läst 25 februari 2016. Arkiverad 22 oktober 2011 på WebCite
- ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016.
- ^ [a b c d e f] ”Citellus (Urocitellus) undulatus Pallas, 1778. Long-Tailed Ground Squirrel, or Eversmann.s Souslik.”. AgroAtlas Interactive Agricultural Ecological Atlas of Russia and Neighboring Countries. http://www.agroatlas.ru/en/content/pests/Citellus_undulatus/. Läst 12 mars 2016.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Urocitellus undulatus.
Wikispecies har information om Urocitellus undulatus.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Chat mauve, Licens: CC BY-SA 3.0
Spermophilus undulatus to its burrow, Archangai, Mongolia
Fur skins of Long-tailed Ground Squirrel (Spermophilus undulatus) and Speckled Ground Squirrel (Spermophilus suslicus) from the fur skin collection, Bundes-Pelzfachschule, Frankfurt/Main, Germany
Författare/Upphovsman: Konstantin Malanchev from Moscow, Russia, Licens: CC BY 2.0
Long-tailed Ground Squirrel Urocitellus undulatus (syn. Spermophilus undulatus), Olkhon, Lake Baikal, Russia.