Urocitellus canus

Urocitellus canus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteUrocitellus
ArtUrocitellus canus
Vetenskapligt namn
§ Urocitellus canus
Auktor(Merriam, 1898)
Synonymer
Spermophilus canus (Merriam, 1898)
Spermophilus molis canus (Merriam, 1898)[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Urocitellus canus[3][4][5][6] är en däggdjursart som beskrevs av Clinton Hart Merriam 1898. Den ingår i släktet Urocitellus och familjen ekorrar.[7][8] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Taxonomi

Arten har tidigare förts till släktet sislar (Spermophilus), men efter DNA-studier som visat att arterna i detta släkte var parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur, har det delats upp i flera släkten, bland annat Urocitellus.[9][10]

Catalogue of Life listar följande underarter:[7]

  • Urocitellus canus canus (Merriam, 1898) och
  • Urocitellus canus vigilis (Merriam, 1913).

Beskrivning

Den korta, släta pälsen är brungrå med en skär anstrykning på ovansidan, medan buksidan är mycket ljust beige. Huvudets sidor och bakbenen är något rödaktigare än ryggsidan. Svansen har grå ovansida med en ljust kanelfärgad undersida. Pälsen saknar helt markeringar.[11] Kroppslängden varierar från 19 till nära 22 cm.[12]

Ekologi

Habitaten utgörs främst av höglänta öknar med växtlighet i form av buskartade malörtsväxter, fetmållor av arten Atriplex confertifolia, Adenostoma fasciculatum och enarten Juniperus occidentalis, men också av gräs- och betesmarker[1] samt åkerlandskap[12]. Den förekommer ofta kring ökenkällor och konstbevattnade fält.[1]

Bona utgörs av stora, underjordiska gångkomplex. Arten är främst aktiv på morgonen, men tillbringar en stor del av livet under jord: Under vintern sover den vintersömn i boet, och kommer fram på senvintern eller tidig vår. I maj till juli, när hettan torkar ut gräset, en viktig födokälla, går den i sommarsömn. En andra aktivitetsperiod under hösten förekommer.[1]

Födan består främst av gräs, örter och frön, men den äter ofta även grödor, och kan också ta buskartade växter och mindre djur.[1]

Inte mycket är känt om artens fortplantning. Ungarna föds vanligtvis sent i april eller tidigt i maj[11] i en särskild yngelkammare som honan har inrett i sitt underjordiska bosystem[1]. Man misstänker att kullen består av mellan 5 och 10 ungar, som dias i 3 till 4 veckor.[11]

Utbredning

Utbredningsområdet omfattar västra USA från östra Oregon med undantag för allra längst i norr och söder, nordvästra Nevada och västra-centrala Idaho.[1]

Källor

  1. ^ [a b c d e f g h] 2008 Spermophilus canus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/spermophilus+canus/match/1. Läst 28 februari 2016. 
  3. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  5. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  6. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  7. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/urocitellus+canus/match/1. Läst 28 februari 2016. 
  8. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  9. ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62dP5i1JK?url=http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen. Läst 25 februari 2016.  Arkiverad 22 oktober 2011 på WebCite
  10. ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  11. ^ [a b c] F. Russell Cole och Don E. Wilson (27 maj 2009). ”Urocitellus canus (Rodentia: Sciuridae)” (PDF, 610 kB). Mammalian Species No 834. The American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/msi/pdf/i1545-1410-834-1-1.pdf. Läst 10 mars 2016. 
  12. ^ [a b] ”Urocitellus canus Merriam's Ground Squirrel” (på engelska). Smithsonian National Museum of Natural History. Arkiverad från originalet den 12 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160312121602/https://naturalhistory.si.edu/mna/image_info.cfm?species_id=357. Läst 10 mars 2016. 

Externa länkar

Katalogdata
​​​​​​ • GBIF: 7548484​​​ • Inaturalist: 179997​ • ITIS: 930317​ • IUCN: 42465​ • NCBI: 1858674​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​