Ununennium

Ununennium
Nummer
119		Tecken
Uue		Grupp
1		Period
8		Block
s
Fr
↑
Uue		Oganesson ← Ununennium → Unbinilium
[Uuo] 8s1
119Uue
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
Generella egenskaper
Relativ atommassa240 (förutsagd) u
Utseendeförutsagd silvervit eller grå metall
Fysikaliska egenskaper
Smältpunkt(uppskattad) 273–303 K (0-30 °C)[1]
Kokpunkt(uppskattad) 903 K (630 °C)[1]
Atomära egenskaper
Jonisationspotential(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Uuo] 8s1
e− per skal2, 8, 18, 32, 32, 18, 8, 1
Electron shell 119 Ununennium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd1, 3 (förutsagd) [1]
Diverse
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
SI-enheter och STP används om inget annat anges.


Ununennium, med kemisk beteckning Uue, är det tillfälliga IUPAC-namnet[2] på det grundämne i periodiska systemet, som har atomnummer 119. Det kan också kallas eka-francium efter Dmitrij Mendelejevs förutsägelser om det periodiska systemet. [3]

Ununennium är det första grundämnet i den åttonde perioden i det periodiska systemet. Det har ännu inte framställts, [4] men har däremot varit föremål för ganska omfattande förutsägelser. [5] Ununennium är en alkalimetall. [6][7]

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c] Haire, Richard G. (2006). ”Transactinides and the future elements” Artikel i Morss; Edelstein, Norman M.; Fuger, Jean. The Chemistry of the Actinide and Transactinide Elements (3:e upplagan). Nederländerna: Springer Science och Business Media. ISBN 1-4020-3555-1. Läst 24 november 2013 
  2. ^ M.E. Wieser (2006). Atomic weights of the elements 2005 (IUPAC Technical Report). "78". sid. 2051–2066. doi:10.1351/pac200678112051. http://iupac.org/publications/pac/78/11/2051/. Läst 24 november 2013. 
  3. ^ Seaborg (2006). ”transuranium element (chemical element)”. Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/603220/transuranium-element. Läst 24 november 2013. 
  4. ^ ”Supertung fysiktävling”. http://www.nyhetspressen.se/1713410.html. Läst 24 november 2013. 
  5. ^ Lougheed, R.; Landrum, J.; Hulet, E.; Wild, J.; Dougan, R.; Dougan, A.; Gäggeler, H.; Schädel, M.; Moody, K. (1985). ”Search for superheavy elements using 48Ca + 254Esg reaction”. Physical Reviews 32 (5): sid. 1760–1763. doi:10.1103/PhysRevC.32.1760. https://journals.aps.org/prc/abstract/10.1103/PhysRevC.32.1760. Läst 24 november 2013. 
  6. ^ ”119”. Apsidium. 2002. Arkiverad från originalet den 11 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150211060832/http://www.princess-it.com/kp9/hrh-projects/file/20060327_sammakkee/lanchang/element/elements/119.htm. Läst 24 november 2013. 
  7. ^ Fricke, B.; Waber, J. T. (1973). Theoretical Predictions of the Chemistry of Superheavy Elements. sid. 433-485 

Källor

  • Düllmann, Christoph E. och TASCA E119, ”Search for element 119”, 11th Workshop on Recoil Separator for Superheavy Element Chemistry, GSI Darmstadt, Tyskland, 14 september 2012
Periodiska systemet

Media som används på denna webbplats

Asterisks one.svg
Författare/Upphovsman: DePiep, Licens: CC BY-SA 3.0
Single asterisk, in a series with same canvas size
Asterisks two.svg
Författare/Upphovsman: DePiep, Licens: CC BY-SA 3.0
Two asterisks, in a series with same canvas size
Electron shell 119 Ununennium - no label.svg
Författare/Upphovsman: commons:User:Pumbaa (original work by commons:User:Greg Robson), Licens: CC BY-SA 2.0 uk
Electron configuration (no language or descriptive labels)