Uno-X (Sverige)

Ska ej förväxlas med varumärket Uno-X i Danmark och Norge, se Uno-X (Danmark)
Uno-X
Uno-X i Påarp 2005
TypAktiebolag
HuvudkontorSverige Stockholm, Sverige
BranschPetroleum
Historik
Grundat1959
GrundareArne Sandberg
Uppköpt avBurma Castrol Oil
Upplöst2009
Struktur
ÄgareStatoil/Hydro
Kustmacken i Påskallavik, tidigare Uno-X-station

Uno-X var ett varumärke för fordonsbränsle i Sverige, och namnet används fortsatt Danmark och Norge. I Danmark och Norge är dock varumärkesägaren en annan än den tidigare ägaren i Sverige och ingen historisk koppling finns mellan namnets användning i Danmark och Norge respektive i Sverige.

Den första användningen av varumärket Uno-X

Uno-X grundades 1958 i Herning på Jylland i Danmark av makarna Peder (1927–1967) och Vitta Lysgaard tillsammans med mattfabrikören Johannes Jensen (1925–2007). Paret Lysgaard hade sedan året innan drivit en Gulf-bensinstation i Herning. Affärsidén med Uno-X var försäljning av lågprisbensin för att bryta kartellsamarbetet på den danska marknaden för fordonsbränsle. För att säkerställa leveranser köptes också en tanker och 1963 bildades Tankskibsrederiet Herning. Uno-X Bensin A/S utvecklades till en omfattande bensinstationskedja.

Företaget kunde dock inte lansera varumärket i Sverige 1962, därför att Arne Sandberg då redan startat en svensk kedja av lågprisbensinstationer under samma varumärke. De danska ägarfamiljerna Lysgaard och Jensen använde i stället varumärket Din-X för verksamheten i Sverige.

Uno-X i Sverige

De första två Uno-X-bensinstationerna i Sverige öppnas 1 augusti 1960[1] av Arne Sandberg i Trollhättan och Grebbestad. Grunden är 10000 m3 bensin, och lika mycket dieselolja, som han köpt av norska Uno-X.[1] Innan året är slut har kedjan 16 tankställen, även om det oftast bara är enstaka pumpar utanför lanthandlare och garage.[1] Varumärket, som liksom i Norge och Danmark har en lågprisprofil, ägs i Sverige av ett av honom och familjen ägt självständigt bolag. Huvudkontoret hamnar i Skövde.[1]

För att finansiera köpet av en depåanläggning i Norge blir Bertil Rejvall hälftenägare.[1] Redan 1962 delas bolaget och Sandberg koncentrerar sig på södra Sverige.[1]

Rejvalls halva, Uno-X Nord AB med huvudkontor i Härnösand, satsar norr om Gävle och får på nästan två år igång ca 70 försäljningsställen i Norrland.[1] I slutet av 1963 säljs större delen av "Norra Uno-X" till Murco[1] som skyltar om de bäst belägna stationerna.[2]

På hösten 1963 ståtar Uno-X med 150 stationer, även om bara 10 är riktiga bensinstationer.[1] Kostnaderna hålls nere med bensinköp på spotmarknaden, inga nymodigheter och ett oktantal.[3]

Varumärket säljs 1967 till Castrol Oil, nyblivet dotterbolag till Burmah Oil.[4] Uno-X har nu 200 stationer.[4]

1970 har man 280 stationer, men nu – som för de flesta kedjor – påbörjas en minskning med en tredjedel.[4]

Den 1 januari 1989 skyltas 209 av BP:s mindre stationer om till Uno-X, fem läggs ner direkt.[4] 1994, Svenska BP har just köpts av Statoil, övertas ytterligare 40 av BP:s mindre stationer från Statoil.[4]

1996 har kedjan 350 försäljningsställen, när det säljs till Norsk Hydro.[4] Norsk Hydro går 2007 samman med Statoil i Statoil/Hydro (2009 namnändrat till Statoil),[4] och alla Hydro-stationerna i Sverige, alla Uno-X stationerna läggs i ett separat dotterbolag, enligt beslut av EU-kommissionen.[5] Statoil säljer i april 2009 dotterbolaget samt 40 JET stationer till det finländska lågprisbolaget St1.[4] En del stationer tas över av lokala intressenter, en del läggs ner och resten skyltas om till "St1".[4]

Referenser

  1. ^ [a b c d e f g h i] Farväl till Macken, Andra upplagan, Jan Öhberg, ISBN 978-91-86853-45-7, Trafik-Nostalgiska Förlaget, Stockholm 2013, s. 71
  2. ^ Farväl till Macken, Andra upplagan, Jan Öhberg, ISBN 978-91-86853-45-7, Trafik-Nostalgiska Förlaget, Stockholm 2013, s. 57
  3. ^ Farväl till Macken, Andra upplagan, Jan Öhberg, ISBN 978-91-86853-45-7, Trafik-Nostalgiska Förlaget, Stockholm 2013, s. 72
  4. ^ [a b c d e f g h i] Farväl till Macken, Andra upplagan, Jan Öhberg, ISBN 978-91-86853-45-7, Trafik-Nostalgiska Förlaget, Stockholm 2013, s. 73
  5. ^ Farväl till Macken, Andra upplagan, Jan Öhberg, ISBN 978-91-86853-45-7, Trafik-Nostalgiska Förlaget, Stockholm 2013, s. 56

Källor

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Kustmacken Påskallavik.jpg
Författare/Upphovsman: Bengt Oberger, Licens: CC BY-SA 4.0
Kustmacken i Påskallavik
Påarp bensinmack BÅn.jpg
Författare/Upphovsman: The original uploader was Bo491 på svenska Wikipedia., Licens: Attribution