Unión Cívica Radical
| Radikala medborgarunionen Unión Cívica Radical | |
 | |
| Förkortning | UCR |
|---|---|
| Land |  Argentina |
| Partiordförande | Gerardo Morales |
| Vice partiordförande | María Luisa Storani |
| Grundat | 26 juni 1891 |
| Huvudkontor | Adolfo Alsina 1786, Buenos Aires |
| Antal medlemmar | 2 270 665 (2012)[1] |
| Politisk ideologi | Radikalism[2] Socialliberalism[3] |
| Politisk position | Mitten[4] |
| Internationellt samarbetsorgan | Socialistinternationalen |
| Färg(er) | Röd |
| Argentinas senat | |
| Mandat | 20 / 72 |
| Argentinas deputeradekammare | |
| Mandat | 45 / 257 |
| Webbplats | |
| Officiell webbplats | |
| Argentinsk politik Politiska partier Val | |
Unión Cívica Radical (UCR, svenska: ”Radikala medborgarunionen”) är ett socialliberalt politiskt parti i Argentina, grundat 1891.[5][3] Partiet är medlem i Socialistinternationalen.[6]
Historia
Unión Cívica Radical grundades som ett liberaldemokratiskt parti 1891, med den urbana medelklassen som bas. Efter införandet av demokrati 1916 valdes UCR-kandidaten Hipólito Yrigoyen till president, och påbörjade ett socialt reformarbete i landet för att förbättra arbetarklassens levnadsstandard.[2] Från 1940-talet utgjorde partiet den huvudsakliga oppositionella kraften mot Juan Perón och peronismen. En splittring i partiet skedde under 1950-talet, då vissa medlemmar började förespråka samarbete med peronisterna, exempelvis Arturo Frondizi (landets president 1958–62). Motståndare till en allians med peronismen bildade ett annat parti under Arturo Umberto Illia (president 1963–66).[7]
Partiet var förbjudet under militärjuntan 1976–83. Efter juntans fall var partiet en ledande kraft i demokratiseringsprocessen i landet, under president Raúl Alfonsín. Under 1990-talet var partiet i oppositionsställning mot president Carlos Menem. År 1999 segrade UCR-kandidaten Fernando de la Rúa i presidentvalet, men tvingades 2001 avgå efter en omfattande ekonomisk kris som ledde till massprotester.[2] I presidentvalen 2015 och 2019 gav partiet sitt stöd åt högerkandidaten Mauricio Macri.[8]
Referenser
- ^ ”Estadística de Afiliados. Primer Semestre 2012”, Registro Nacional de Afiliados a los Partidos Políticos (Secretaría de Actuación Judicial, 2013), s. 123. Arkiverad från originalet 18 januari 2013. Läst 9 juni 2023.
- ^ [a b c] ”Radical Civic Union”, Encyclopædia Britannica. Läst 10 juni 2023.
- ^ [a b] Kinga Sandén/TT, ”Kamp om inflationen inför valet”, Dagens Nyheter 21 oktober 2011. Läst 10 juni 2023.
- ^ Patrick James Flood, The Effectiveness of UN Human Rights Institutions (Westport, CT: Praeger, 1998), s. 59. Läst 10 juni 2023.
- ^ Federico Storani, ”Legitimacy and Transition in Latin America: Social Forces and the New Agenda of Consensus”, i Argentina: The Challenges of Modernization, red. Joseph S. Tulchin och Allison M. Garland (Lanham, MD: Rowman & Littlefield, 1998), s. 51.
- ^ Peter Lamb och James P. Docherty, Historical Dictionary of Socialism, 2:a uppl. (Lanham, MD: Scarecrow Press, 2006), s. 286.
- ^ Robert A. Potash, ”Argentine Political Parties: 1957-1958”, i Journal of Inter-American Studies, vol. 1, nr 4 (oktober 1958), s. 515–524. Läst 10 juni 2023.
- ^ Francisco Peregil, ”El gran partido opositor argentino se une a la derecha en las presidenciales”, El País 16 mars 2015. Läst 10 juni 2023.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Modern text logo of the Argentine political party Unión Cívica Radical