Unió Democràtica de Catalunya
Unió Democràtica de Catalunya | |
 | |
| Förkortning | UDC |
|---|---|
| Land |  Spanien |
| Partiordförande | Josep A. Duran |
| Grundat | 1931 |
| Politisk ideologi | kristdemokrati, katalanism, europeism, humanism |
| Politisk position | Politisk mitt |
| Internationellt samarbetsorgan | Kristdemokratiska internationalen |
| Europeiskt samarbetsorgan | Europeiska folkpartiet |
| Webbplats | |
| www.unio.cat | |
Unió Democràtica de Catalunya (UDC, Kataloniens demokratiska union) var ett kristdemokratiskt parti i Katalonien, Spanien. Det var medlem av Europeiska folkpartiet och beskrev sig självt som nationalistiskt. Partiet bildades den 1931[1] och var 1979–2015 del av partikoalitionen CiU, den under perioden ledande politiska kraften i Katalonien. 2017 upplöstes partiet, som en följd av politisk splittring och ekonomiska skulder.
Historik
Bakgrund och under Franco
UDC bildades 7 november 1931,[2]:2 som ett katalanistiskt parti med kristdemokratisk inriktning. Efter Francos seger i spanska inbördeskriget förbjöds partiet,[2]:51 och den största delen av dess ledande gestalter gick i landsflykt[a] – antingen till Frankrike eller till Portugal.
Efter 1941 arbetade vissa partimedlemmar för att på sikt återskapa partirörelsen genom olika sorters katalanska aktiviteter. Det kunde röra sig om kurser i Kataloniens historia eller att ta aktiv del i den underjordiska oppositionsrörelse (inklusive Consell Nacional de la Democràcia Catalana, 'Nationella rådet för den katalanska demokratin') mot Franco som började ta form 1944. Två av tidens ledande "UDC"-aktivister var Maurici Serrahima och Josep Benet, och de var involverade när man 1957 bildade Federació Nacional d'Estudiants de Catalunya (FNEC, 'Nationella studentförbundet i Katalonien') och Solidaritat d'Obrers Cristians de Catalunya (SOCC, 'Solidaritetsföreningen för Kataloniens kristna arbetare').
På 1960-talet samarbetade man med medlemmar av den kristna katalanska organisationen Crist Catalunya och med Jordi Pujol i olika kulturella och politiska manifestationer. Samtidigt som partiet åter kunde börja verka mer öppet, medverkade man i bildandet av systerpartier – kristdemokratiska partier med katalanskspråkig bakgrund – i Valenciaregionen och Balearerna. 1976 arrangerade man sin femte partikongress, den första sedan 1936.[2]:51
Demokratiska övergången, CiU och EU
Vid 1977 års allmänna spanska val, de första efter Francos död, ingick partiet i den tillfälliga partikoalitionen Unió del Centre i la Democràcia Cristiana de Catalunya. Efter att man bara vunnit två platser i Spaniens parlament splittrades partiet i två delar, genom att 300 partiaktivister lämnade för att bilda Centristes de Catalunya-UCD.
1979 bestämde UDC för att tillsammans med CDC (bildad av ovannämnde Jordi Pujol) bilda den mer fasta partikoalitionen Convergència i Unió. CiU har därefter deltagit i alla Spaniens parlamentsval, liksom alla regionala parlamentsval i Katalonien fram till och med 2012. Partikoalitionen kommit att dominera katalansk politik, ibland utmanat av PDC – den regionala representanten för Spanska socialistiska arbetarpartiet. CDC har dock i regel varit den större av de båda partierna i koalitionen, och CDC:s partiledare har oftast lett Katalonien som dess president (Jordi Pujol 1980–2003, Artur Mas 2010–).
Däremot har personer från UDC ofta fungerat som talman i Kataloniens parlament. Detta gäller Miquel Coll i Alentorn (1984–88), Joaquim Xicoy i Bassegoda (1988–95), Joan Rigol i Roig (1999–2003) och Núria de Gispert i Català (2010–).
Sommaren 2015 hade UDC 10 platser i Kataloniens parlament (av de 50 som valdes in på CiU-mandat), 6 av 16 CiU-platser i Spaniens deputeradekongress, 3 av 13 CiU-platser i Spanska senaten samt 1 plats i Europaparlamentet. Inom Europaparlamentet var UDC en av grundarmedlemmarna av Europeiska folkpartiet.
CiU:s upplösning, motgångar
Vid 2015 års spanska kommunalval (maj) gick CiU dock kraftigt tillbaka i de flesta kommunala församlingar. CiU:s regionstyre uttalade sig samtidigt för att låta september månads katalanska regionval regionförsamlingen kopplas till en folkomröstning om självständighet för Katalonien.[3] Detta innebar dock en avgörande spricka inom partifederationen CiU, där UDC-delen av federationen efter en intern omröstning (med 51 procents majoritet[4]) bestämde sig för att motsätta sig den här starkt formulerade politiken i riktning mot full katalansk självständighet.
Därefter beslöt CiU att tills vidare upplösa sin federation,[5] vilket även innebar en ombildning av den katalanska regionregeringen.[6] Inför regionvalen i september förklarade partiet att man ville satsa på dialog (gentemot Spanien), till skillnad mot den mer oförsonliga hållning som man ansåg företräddes av övriga katalanistiska partier.[7]
I september månads katalanska regionalval gick man starkt tillbaka och förlorade alla sina tidigare mandat. En motsvarande tillbakagång kom även i december månads spanska parlamentsval, och även där förlorades alla mandat. I januari 2016 informerade Josep A. Duran om att han skulle träda tillbaka som partiledare,[8] efter 29 år på posten. Två månader senare meddelades att partiets finanser var i dåligt skick, med 19 miljoner euro i skuld, och att man sökte en uppgörelse med sina kreditorer för att kunna undvika en konkurs.[9] Ramon Espadaler var nu ny partiledare.
I mars 2017 beslöt man att låta upplösa partiet. UDC hade ingen representation i några viktigare politiska församlingar, och skuldberget på drygt 22 miljoner euro sågs som omöjligt att betala.[10] Därefter har vissa av de tidigare UDC-aktiva synts inom andra politiska partier; Espadaler valdes 2017 till ledamot av Kataloniens parlament som kandidat för Kataloniens socialistparti (PSC).
Partiledare från 1977[11]
- 1977–80: Miquel Coll i Alentorn
- 1980–82: Joaquim Xicoy
- 1982–84: Josep A. Duran
- 1984–86: Concepció Ferrer
- 1986–87: Francesc Borrell
- 1987–2016: Josep A. Duran
- 2016–2017: Ramon Espadaler
Kommentarer
Referenser
- ^ "Manifest Fundacional". Arkiverad 8 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine. unio.cat. Läst 13 december 2014. (katalanska)
- ^ [a b c d] Joan Auladell i Fontseca: "El dir i el fer – Una aproximació a la història d’Unió Democràtica de Catalunya". Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. unio.cat. Läst 23 juli 2015. (katalanska)
- ^ Murado, Miguel-Anxo (2015-05-26): "Was this an earthquake in Spanish politics? Not quite, but it’s coming soon". theguardian.com. Läst 21 juni 2015. (engelska)
- ^ "Duran gana por la mínima la consulta de Unió". elperiodico.com, 2015-06-14. Läst 20 juni 2015. (katalanska)
- ^ Pere Cardús i Cardellach (2015-06-19): "El trencament de Convergència i Unió afectarà totes les institucions". vilaweb.cat. Läst 20 juni 2015. (katalanska)
- ^ Mateos, Roger (2015-06-16): "Homs: government reshuffle cannot be ruled out following CDC-UDC rift". ara.cat. Läst 24 juni 2015. (engelska)
- ^ ACN (2015-07-25): "Unió ratifica Espadaler com a cap de llista el 27-S per proclamar 'la revolució del seny'". vilaweb.cat. Läst 25 juli 2015. (katalanska)
- ^ "Duran i Lleida dimite como presidente de Uniò". libertaddigital.com, 2016-01-16. Läst 16 mars 2016. (spanska)
- ^ "UDC reconeix un deute de 19 milions d'euros, tres més dels calculats pel Tribunal de Comptes". ccma.cat, 2016-03-15. Läst 16 mars 2016. (katalanska)
- ^ Orriols, Núria. ”Unió posa fi a 85 anys d’història pel deute” (på katalanska). Ara.cat. https://www.ara.cat/politica/Unio-anuncia-dissolucio-fallida-economica_0_1765023657.html. Läst 17 maj 2018.
- ^ "Fundación de CDC, UDC y CiU". Arkiverad 22 juli 2015 hämtat från the Wayback Machine. historiaelectoral.com. Läst 23 juli 2015. (spanska)
Externa länkar
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Unió Democràtica de Catalunya, Licens: CC BY-SA 3.0
Josep A. Duran i Lleida i Ramon Espadaler a la convenció programàtica estratègica d'Unió, el 19 de juliol de 2015 a Caldes de Malavella.
Logo de UDC del 2015
Författare/Upphovsman: Mutxamel, based on HansenBCN original, Licens: CC BY-SA 4.0
Ungefärlig grad av regional identitet(skänsla) i Spaniens autonoma regioner. Baserat på tillgängliga data (bl.a. från allmänna val) 2009.