Underofficer av 3. graden

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Underofficer av 3. graden var 1873-1877 och 1919-1926 den lägsta underofficersgraden i den svenska flottan.

Första införandet och avskaffandet

Graden tilldelades 1873 de som tidigare hade varit understyrmän, underkonstaplar och underskeppare. 1877 blev gradens innehavare underofficerare av 2. graden.

Andra införandet och avskaffandet

Underofficer av 3. graden återinfördes 1919 då de tidigare underofficerskorpralerna fick denna grad. Den var till 1926 den lägsta underofficersgraden i den svenska flottan och i kustartilleriet. Nya befordringar till graden upphörde 1926 och graden försvann när dåvarande innehavare befordrades eller tog avsked. Graden ersattes med en ny högsta underbefälsgrad, flaggkorpral.

Tjänsteställning och tilltal

Gradbeteckningar för underofficerare vid flottan 1919-1925. Armémuseum.

Underofficerare av 3. graden hade tjänsteställning under sergeant i armén, men över den högsta underbefälsgraden. De tilltalades med specialbenämningar beroende på den yrkesavdelning de tillhörde. I flottan sålunda: konstapel, skeppare, styrman, maskinist, rustmästare, torpedmästare och kvartersman. I kustartilleriet: sergeant, maskinist, rustmästare, torpedmästare och stabstrumpetare.

Se även

• Flaggunderofficer
• Underofficer av 2. graden