Umeå stad, som fick stadsprivilegier för första gången år 1588 och sedan på nytt igen år 1622, inrättades som stadskommun den 1 januari 1863 när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft. Kommunreformen 1952 påverkade inte indelningarna i området, då varken Västerbottens eller Norrbottens län berördes av reformen.[1]
Den 1 januari 1965 inkorporerades i staden Umeå landskommun med 21 585 invånare och omfattande en areal av 1 139,65 kvadratkilometer land.[2]
1 januari 1967 överfördes från Holmsunds köping till staden och stadsförsamlingen ett obebott område med en areal av 0,48 kvadratkilometer, varav 0,05 kvadratkilometer land.[3]
Den 1 januari 1971 infördes enhetlig kommuntyp och Umeå stad ombildades därmed utan någon territoriell förändring till Umeå kommun.[4]
I kyrkligt hänseende hörde staden till Umeå stadsförsamling, utbruten 30 augusti 1646 ur Umeå landsförsamling.[6] 1 januari 1965 tillkom de tre församlingarna Tavelsjö, Teg och Umeå landsförsamling när Umeå landskommun inkorporerades i staden.
Sockenkod
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 0155[7] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950.
Stadsvapnet
Blasonering: I blått fält tre avskurna renhuvuden av silver, ordnade två och ett, och med röd beväring, därest dylik kan komma till användning.[8] Detta vapen fastställdes av Kungl. Maj:t 1947. Vapnet förs idag av den nuvarande Umeå kommun. Se artikeln om Umeå kommunvapen för mer information.
Geografi
Umeå stad omfattade den 1 januari 1952 en areal av 32,77 km², varav 29,57 km² land.[1]
Tätorter i staden 1960
I Umeå stad fanns del av tätortenUmeåa, som hade 22 507 invånare i staden den 1 november 1960. Tätortsgraden i staden var då 99,8 procent.[9]
