Umbriel

Umbriel
PIA00040 Umbrielx2.47.jpg
Upptäckt[1]
UpptäckareWilliam Lassell
Upptäcktsdatum24 oktober 1851
Beteckningar
AlternativnamnUranus II
Uppkallad efterUmbriel
Omloppsbana
Halv storaxel266000 km
Excentricitet0,0039
Siderisk omloppstid4,144 d
Medelomloppshastighet4,67 km/s (beräknat)
Inklination0,128° (till Uranus ekvator)
Måne tillUranus
Fysikaliska data
Medelradie584,7 ± 2,8 km (0,092 R⊕)[2]
Area4296000 km2 (0,008 A⊕)[a]
Volym837300000 km3 (0,0008 V⊕)[b]
Massa(1,172 ± 0,135) × 1021 kg (2 × 10−4 M⊕)[3]
Medeldensitet1,39 ± 0,16 g/cm3[3]
Ytgravitation (ekvatorn)0,2 m/s2 (≈ 0,023 g)[c]
Flykthastighet0,52 km/s[d]
RotationsperiodSynkron (förutsagt)[4]
Axellutning0[4]
Albedo0,26 (geometrisk)
0,1 (bunden)[5]
YttemperaturMin: ?
Medel: ≈ 75 K
Max: 85 K
Skenbar magnitud14,5 (V-band, opposition)[7]
Atmosfär
Yttryck0
Hitta fler artiklar om astronomi med

Umbriel är en av Uranus månar. Den är den tredje största och har en diameter som är ungefär en tredjedel av jordens måne. Den upptäcktes 1851 av William Lassell.

Omloppsbana och rotation

Umbriel kretsar kring Uranus på 266 000 kilometers avstånd på 4,144 dygn. Omloppsbanan har en excentricitet på 0,0039 med en inklination på 0,205° i jämförelse till Uranus ekvator. Dess rotation är synkroniserad.

Fysiska egenskaper

En albedokarta över Umbriels yta.

De hittills enda närbilderna av Umbriel togs av Voyager 2 då den passerade förbi månen under sin förbiflygning av Uranus i januari 1986. Vid tidpunkten för förbiflygningen var den södra hemisfären riktad mot solen, så endast den blev studerad.

Fastän dess inre struktur är okänd har man tagit fram en modell som visar att Umbriel består av ungefär 50 % is, 30 % silikater och 20 % organiskt material, huvudsakligen metan. Umbriels starkt bekratrade yta har antagligen varit stabil sedan den skapades. Den har många fler och större kratrar än Ariel och Titania. Umbriel är väldigt mörk, den reflekterar endast hälften så mycket ljus som Ariel och är Uranus ljussvagaste satellit.

Umbriels mest framträdande signatur är Wunda, en stor ring av ljust material nära Umbriels ekvator (se bilden; man ser bilden nästan från en av polerna). Wunda är troligtvis någon slags krater men dess exakta natur förblir okänd. Nära terminatorn ligger kratern Skynd, vilken har en ljus ring med en ljus centraltopp.

Se även

Kommentarer

  1. ^ Arean är härledd från radien r : .
  2. ^ Volymen v är härledd från radien r : .
  3. ^ Ytgravitationen är härledd från massan m, gravitationskonstanten G och radien r : .
  4. ^ Flykthastigheten är härledd från massan m, gravitationskonstanten G och radien r : .

Källor

  1. ^ ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters”. Jet Propulsion Laboratory, California Institute of Technology. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. 
  2. ^ Thomas, P. C. (1988-03-01). ”Radii, shapes, and topography of the satellites of Uranus from limb coordinates” (på engelska). Icarus 73 (3): sid. 427–441. doi:10.1016/0019-1035(88)90054-1. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/0019103588900541. Läst 9 september 2022. 
  3. ^ [a b] Jacobson, R. A.; Campbell, J. K.; Taylor, A. H.; Synnott, S. P. (1992-06-01). ”The Masses of Uranus and its Major Satellites From Voyager Tracking Data and Earth-Based Uranian Satellite Data”. The Astronomical Journal 103: sid. 2068. doi:10.1086/116211. ISSN 0004-6256. https://ui.adsabs.harvard.edu/abs/1992AJ....103.2068J. Läst 9 september 2022. 
  4. ^ [a b] Smith, B. A.; Soderblom, L. A.; Beebe, R.; Bliss, D.; Boyce, J. M.; Brahic, A. (1986-07-04). ”Voyager 2 in the Uranian System: Imaging Science Results” (på engelska). Science 233 (4759): sid. 43–64. doi:10.1126/science.233.4759.43. ISSN 0036-8075. https://www.science.org/doi/10.1126/science.233.4759.43. Läst 9 september 2022. 
  5. ^ Karkoschka, Erich (2001-05-01). ”Comprehensive Photometry of the Rings and 16 Satellites of Uranus with the Hubble Space Telescope” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 51–68. doi:10.1006/icar.2001.6596. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103501965960. Läst 31 augusti 2022. 
  6. ^ Grundy, W. M.; Young, L. A.; Spencer, J. R.; Johnson, R. E.; Young, E. F.; Buie, M. W. (2006-10-01). ”Distributions of H2O and CO2 ices on Ariel, Umbriel, Titania, and Oberon from IRTF/SpeX observations” (på engelska). Icarus 184 (2): sid. 543–555. doi:10.1016/j.icarus.2006.04.016. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103506001564. Läst 9 september 2022. 
  7. ^ ”Planetary Satellite Physical Parameters”. NASA/JPL. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 6 juni 2010. 

Externa länkar

Uranus månar
Moons of Uranus.jpg

Cordelia · Ophelia · Bianca · Cressida · Desdemona · Juliet · Portia · Rosalind · Cupid · Belinda · Perdita · Puck · Mab · Miranda · Ariel · Umbriel · Titania · Oberon · Francisco · Caliban · Sycorax · Prospero · Setebos · Stephano · Trinculo · Margaret · Ferdinand
Uranus

Media som används på denna webbplats

PIA00040 Umbrielx2.47.jpg
Original Caption Released with Image: The southern hemisphere of Umbriel displays heavy cratering in this Voyager 2 image, taken Jan. 24, 1986, from a distance of 557,000 kilometers (346,000 miles). This frame, taken through the clear-filter of Voyager's narrow-angle camera, is the most detailed image of Umbriel, with a resolution of about 10 km (6 mi). Umbriel is the darkest of Uranus' larger moons and the one that appears to have experienced the lowest level of geological activity. It has a diameter of about 1,200 km (750 mi) and reflects only 16 percent of the light striking its surface; in the latter respect, Umbriel is similar to lunar highland areas. Umbriel is heavily cratered but lacks the numerous bright ray craters seen on the other large Uranian satellites; this results in a relatively uniform surface albedo (reflectivity). The prominent crater on the terminator (upper right) is about 110 km (70 mi) across and has a bright central peak. The strangest feature in this image (at top) is a curious bright ring, the most reflective area seen on Umbriel. The ring is about 140 km (90 miles) in diameter and lies near the satellite's equator. The nature of the ring is not known, although it might be a frost deposit, perhaps associated with an impact crater. Spots against the black background are due to 'noise' in the data. The Voyager project is managed for NASA by the Jet Propulsion Laboratory.

The original NASA image has been modified by cropping, increasing the linear pixel density by a factor of 2.47, and converting from .TIF to .JPG format.