Ulla Winblad

Ulla Winblad av Elis Chiewitz 1826.
Illustration till Fredmans epistel N:o 3, där Ulla Winblad dansar till Fader Bergs hornspel.
Skylt vid Ulla Winblads gravområde på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm.
Fredmans Epistel 71.

Ulla Winblad är en fiktiv figur i Carl Michael Bellmans diktning.[1]

Beskrivning

Ulla Winblad, en av Carl Michael Bellmans mest kända figurer, är nymf och prästinna vid Bacchi Tempel. Hon är löst baserad på den verkliga personen Maria Kristina Kiellström.

Hon uppträder först i Bacchi Ordenskapitel, där hon är nymfernas anförare och talar på alexandriner. I Fredmans epistlar är hon desto mer fåordig, och har endast tre repliker.[2]

Sven Stolpe har skrivit att "Det märkliga, ja kanske helt unika, med hennes gestalt är att hon både är den vulgära, naturalistiskt tecknade skökan och den bellmanska rokokons obestridda, av alla dyrkade skönhetsdrottning."[3]

Namnet Ulla Winblad är en hopsättning där förnamnet kommer från Kiellströms bästa väninna, Ulrika Ek som kallades för Ulla, och efternamnet är Kiellströms styvmors.

Referenser

  1. ^ ”Verklighetens Ulla Winblad”. Popularhistoria.se. 27 maj 2021. https://popularhistoria.se/sveriges-historia/1700-talet/verklighetens-ulla-winblad. Läst 31 maj 2021. 
  2. ^ Matz, sid 38
  3. ^ Matz, sid 45

Källor

Vidare läsning

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

"Ulla Winblad kära syster. Du är eldig, qvick och yster...". Fredmans Epistel 3.jpg
Illustration for "Ulla Winblad, beloved sister. You are fiery, quick and frisky...", Fredmans Epistle No. 3, by Carl Wahlbom (1810-1858)
Ulla Winblads grav, Maria Magdalena.JPG
Författare/Upphovsman: Raphael Saulus, Licens: CC0
Picture of Ulla Winblad's grave at Maria Magdalena kyrkogård in Stockholm
Ulla Winblad by Elis Chiewitz.png
Engraving of Carl Michael Bellman's character from Fredman's Epistles Ulla Winblad by Elis Chiewitz
Fredmans Epistel 71 music start.jpg
First two lines of Fredman's Epistle No:71, Ulla! min Ulla! Allegro ma non troppo. written by Carl Michael Bellman, 1790.