Ugnen
| Ugnen | |
 | |
| Lista över stjärnor i Ugnen | |
| Latinskt namn | Fornax |
|---|---|
| Förkortning | For |
| Rektascension | 3[1] h |
| Deklination | -30[1]° |
| Area | 398 grad² (41) |
| Huvudstjärnor | 2 |
| Bayer/Flamsteedstjärnor | 27 |
| Stjärnor med exoplaneter | 7 |
| Stjärnor med skenbar magnitud < 3 | 0 |
| Stjärnor närmare än 50 ljusår | 2 |
| Ljusaste stjärnan | Dalim, Alfa Fornacis (3,852[2]m) |
| Närmaste stjärnan | LP 944-20 (16,20 lå) |
| Messierobjekt | 0 |
| Meteorregn | Inga |
| Närliggande stjärnbilder | Valfisken, Bildhuggaren Fenix, Eridanus |
| Synlig vid latituder mellan +50° och −-90° Bäst synlig klockan 21:00 under December. | |
Ugnen (Fornax på latin) är en relativt svag stjärnbild på den södra stjärnhimlen.[3][4] Stjärnbilden är nu en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella astronomiska unionen.[5]
Historik
Stjärnbilden var inte med när stjärnbilderna listades av astronomen Klaudios Ptolemaios på 100-talet e. Kr. i hans samlingsverk Almagest.
Stjärnbilden definierades av den franske astronomen Nicolas Louis de Lacaille som ursprungligen kallade den le Fourneau på stjärnkartan som han gav ut 1756, vilket avsåg en liten laboratorieugn för kemiska experiment. Han latiniserade sedan namnet till Fornax Chimiae i upplagan 1763.[3],
Under sitt nuvarande namn, Fornax, presenterades stjärnbilden för första gången i Johann Elert Bodes monumentalverk Uranographia, sive Astrorum Descriptio viginti tabulis aeneis incisa … (1801).[6]
Stjärnor
Ugnen är en tämligen svag stjärnbild med bara en stjärna med egennamn och ljusstarkare än magnitud 4.[5]
- α - Alfa Fornacis (Dalim) är en underjätte av spektralklass F8 IV och magnitud 3,85.[2]
- β - Beta Fornacis är en jättestjärna av spektralklass G8,5 III med magnitud 4,46.
Djuprymdsobjekt
Stjärnbilden har ett antal intressanta objekt, men innehåller inga Messierobjekt.[5][7]
Stjärnhopar
- NGC 1049 är en klotformig stjärnhop på ett avstånd av ungefär 630 000 ljusår och magnitud 12,9. Det är den största av sex klotformiga stjärnhopar i området
Galaxer
- NGC 922 är en stavgalax med magnitud 12.2.
- NGC 1097 (Caldwell 67) är en Seyfertgalax som man enkelt kan se i ett litet teleskop. Den ligger på ett avstånd av ungefär 45 miljoner ljusår och är av magnitud 10,2. NGC 1097 har flera satellitgalaxer i sitt följe – åtminstone NGC 1097A och NGC 1097B. Tre supernovor har observerat i galaxen de senaste årtiondena: SN 1992bd, SN 1999eu och SN 2003B.
- Fornax A (NGC 1316) är en linsformad galax som är medlem av Fornaxhopen (se nedan). Den har magnitud 9,4 och är också en radiogalax och som sådan det fjärde starkaste radioobjektet på himlen. Två supernovor har observerats i galaxen på senare år: SN 1980N och SN 1981D.
- NGC 1326 är en annan linsformad galax.
- NGC 1365 är en stavgalax som ingår i Fornaxhopen. Dess magnitud är 10,3. Tre supernovor har observerats i denna galax: SN 1957C, SN 1983V och SN 2001du.
- NGC 1398 är en stavgalax med magnitud 9,7, som ligger ungefär 1 grad sydost om NGC 1360. Den är medlem av Fornaxhopen. Supernovan SN 1996N observerades här 1996.
- NGC 1399 är den centrala galaxen i Fornaxhopen, en stor elliptisk galax av magnitud 9,9.
- NGC 1427 är en elliptisk galax av magnitud 12,6.
- UDFy-38135539 (HUDF.YD3) är en galax i Ugnens stjärnbild som när den upptäcktes 2009 var den näst mest avlägsna galaxen som astronomerna kände till, med avståndet 13,1 miljarder ljusår. Det innebär att forskarna kan iaktta den epok i Big Bang-kosmologin , som kallas rejonisationsperioden och inträffade 150 – 1000 miljoner år efter Big Bang.
Galaxhopar
- Fornaxhopen är en galaxhop på 50–80 miljoner ljusårs avstånd. Den ligger huvudsakligen inom stjärnbilden Ugnen, men den är också delvis ansluten till Eridanusgruppen. Fornaxhopen är den näst största galaxhopen inom 100 miljoner ljusårs avstånd, med 58 medlemmar.[8]
Nebulosor
- NGC 1360 är en planetarisk nebulosa av magnitud 9,4. Den centrala stjärnan har magnitud 11,4.
Referenser
- ^ [a b] ”Fornax, constellation boundary”. The Constellations. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/themes/constellations/#for. Läst 4 oktober 2014.
- ^ [a b] ”Basic data: alf For -- Double or multiple star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Alpha+Fornax&submit=SIMBAD+search. Läst 5 oktober 2014.
- ^ [a b] Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
- ^ ”De nutida stjärnbilderna – Ugnen”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html#tableUbookmark. Läst 12 september 2014.
- ^ [a b c] ”Fornax Constellation” (på engelska). http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Fornax-constellation/. Läst 12 september 2014.
- ^ ”Ian Ridpath’s Star Tales – Fornax – The Furnace” (på engelska). http://www.ianridpath.com/startales/fornax.htm. Läst 12 september 2014.
- ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 376-377. ISBN 978-3-8331-4371-7
- ^ ”Basic data: ACO S 373 -- Cluster of Galaxies” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Fornax+cluster&submit=SIMBAD+search. Läst 5 oktober 2014.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Ugnen.- The clickable Fornax
Wikimedia Commons har media som rör
| ||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
"Psalterium Georgii, Fluvius Eridanus, Cetus, Officina Sculptoris, Fornax Chemica, and Machina Electrica", plate 28 in Urania's Mirror, a set of celestial cards accompanied by A familiar treatise on astronomy ... by Jehoshaphat Aspin. London. Astronomical chart showing Perseus holding bloody sword and the severed head of Medusa forming the constellation. 1 print on layered paper board : etching, hand-colored.
Note: This card was printed slightly off-centre to include more stars in Eridanus, hence the slightly unbalanced crop.NASA's Spitzer Space Telescope has imaged a wild creature of the dark — a coiled galaxy with an eye-like object at its center.The 'eye' at the center of the galaxy is actually a monstrous black hole surrounded by a ring of stars. In this color-coded infrared view from Spitzer, the area around the invisible black hole is blue and the ring of stars, white.
The galaxy, called NGC 1097 and located 50 million light-years away, is spiral-shaped like our Milky Way, with long, spindly arms of stars.
The black hole is huge, about 100 million times the mass of our sun, and is feeding off gas and dust, along with the occasional unlucky star. Our Milky Way's central black hole is tame in comparison, with a mass of a few million suns.
The ring around the black hole is bursting with new star formation. An inflow of material toward the central bar of the galaxy is causing the ring to light up with new stars. And, the galaxy's red spiral arms and the swirling spokes seen between the arms show dust heated by newborn stars. Older populations of stars scattered through the galaxy are blue. The fuzzy blue dot to the left, which appears to fit snugly between the arms, is a companion galaxy. Other dots in the picture are either nearby stars in our galaxy, or distant galaxies.
This image was taken during Spitzer's cold mission, before it ran out of liquid coolant. The observatory's warm mission is ongoing, with two infrared channels operating at about 30 degrees Kelvin (-406 degrees Fahrenheit).
The colors blue, green, and red respectively indicate infrared light of wavelengths 3.6, 4.5, and 8.0 μm (micrometers). The "blue" light has also been subtracted from the "red" in order to enhance the visibility of the dust features.Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Fornax chart
Författare/Upphovsman: Till Credner, Licens: CC BY-SA 3.0
Photo of the constellation Fornax, the Furnace