Uefa Europa League

Uefa Europa League
Sport(er)	Fotboll
Tidpunkt	Augusti–maj
År	1971– (2009– i nuvarande form)
Tidigare namn	Uefacupen (1971–2009)
Geografisk omfattning	Europa (Uefas medlemsländer)
Arrangör	Uefa
Regerande mästare	Atalanta (2023/24)
Flest titlar	Sevilla (7)
Webbplats	Officiell webbplats
Uefa Europa League 2024/2025

Uefa Europa League, tidigare kallad Uefacupen, är den näst högsta fotbollsturneringen för klubblag i Europa, under Uefa Champions League och över Uefa Europa Conference League.^[1] Turneringen, som arrangeras av Uefa varje säsong, blev en stor officiell europeisk turnering säsongen 1971/72 då organisationen tog över Mässcupen som startat 1955. Från och med säsongen 2009/10 ändrades namnet från Uefacupen till Uefa Europa League.^[2]

Formatet, som har modifierats genom åren, består av gruppspel och slutspel. Före gruppspelet är det två kvalomgångar. Gruppspel infördes säsongen 2004/05, men har efter det utökats kraftigt för att sedan minskas igen. I slutspelet möts klubbarna hemma och borta medan finalen avgörs i en enda match på neutral plan. Vid ett tillfälle har det dock inträffat att vinnarna haft favör av hemmaplan: 2002 då Feyenoord besegrade Borussia Dortmund hemma på Feijenoordstadion med 3–2. En gång har den förlorande klubben haft hemmaplan: 2005 då Sporting Lissabon fick ge sig mot CSKA Moskva på Estádio José Alvalade.

Vinnaren av turneringen är garanterad en plats i nästföljande säsongs gruppspel i Champions League och får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Champions League.

Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med 14 finalvinster och fem finalförluster i Uefacupen och Uefa Europa League till och med 2023. Engelska och italienska klubbar kommer därefter; båda har nio finalvinster och åtta finalförluster. Sevilla har varit den mest framgångsrika klubben med sju finalvinster. Uefacupen är den enda stora europeiska cup som vunnits av en svensk klubb; detta genom IFK Göteborg som först vann turneringen säsongen 1981/82 och sedan återupprepade bedriften säsongen 1986/87.^[3]

I föregångaren Mässcupen var spanska Barcelona den mest framgångsrika klubben genom tiderna med totalt tre finalvinster och en förlorad final. Spanien var likaså det mest framgångsrika landet, då klubbar från landet korades som segrare sex gånger tillsammans med tre finalförluster.^[4]

Den första Mässcupen (Inter-Cities Fairs Cup), som spelades mellan 1955 och 1958, var en turnering öppen för städer där det hölls mässor och inte nödvändigtvis klubbar – städer med mer än en klubb skickade kombinationslag med spelare från stadens olika klubbar. Sedermera blev kombinationslagen färre, och från mitten av 1960-talet deltog endast europeiska klubbar som kvalificerat sig genom en placering, normalt andra till fjärde plats, i sin inhemska liga. Man införde dock en regel om att endast en klubb per stad fick delta.^[2]

Under tidigt 1960-tal dominerade Sydeuropa och framför allt Spanien turneringen; bland de tidiga vinnarna finns Barcelona, Valencia och Real Zaragoza. Turneringen växte i prestige och omfång, säsongen 1964/65 deltog totalt 48 klubbar och 1968 vann Leeds United som första klubb från norra Europa turneringen. Leeds vann även turneringen under dess sista år, säsongen 1970/71, då totalt 64 klubbar deltog.^[2]

Mässcupen hade vuxit så i betydelse att Uefa tog över turneringen från mässorganisationen säsongen 1971/72 och namnet ändrades därmed till Uefacupen. Det första målet i turneringens historia gjordes den 14 september 1971 av Yaşar Mumcuoğlu för turkiska Fenerbahçe.^[5]

Regeln om en klubb per ort fanns dock kvar, och togs inte bort förrän 1975. Everton hade slutat på fjärde plats i engelska ligan och skulle därmed ha kvalificerat sig, men nekades att spela eftersom Liverpool också hade kvalificerat sig genom att komma tvåa. Everton överklagade och hävdade att regeln var orättvis, och Uefa gav dem rätt och valde att slopa regeln.^[2]

I början av 1980-talet började svenska klubbar röna framgångar i Uefacupen och dessa kröntes med IFK Göteborgs finalvinst säsongen 1981/82 då de besegrade storfavoriten Hamburg med sammanlagt 4–0 i finalen. IFK Göteborg återupprepade bedriften säsongen 1986/87 då de besegrade Dundee United i finalen med 2–1 sammanlagt.

Turneringen var länge öppen för tvåorna och treorna i de inhemska ligorna (förutom i några av de stora ligorna där även fyrorna och femmorna var kvalificerade), men säsongen 1994/95 tillkom mästarna i lägre rankade ligor och säsongen 1996/97 tillkom även klubbar som åkt ut ur Champions League. Säsongen 1997/98 var mästarna i de lägre rankade ligorna tillbaka i Champions League och samma säsong fick även tvåorna i de högst rankade ligorna delta i Champions League i stället för i Uefacupen. 1999 avskaffade Uefa Cupvinnarcupen^[6] och efter det deltog även vinnarna av de inhemska cuperna i Uefacupen. Fair play kunde tidigare också ta klubbar till Uefacupen. Det fanns tre sådana platser. Varje klubbs fair play-resultat togs fram efter sex olika kriterier: Gula och röda kort (antal av dessa blir poängavdrag), positivt spel (belöning med poäng), respekt för motståndaren, respekt för domaren, lagfunktionärernas uppträdande samt publikens uppträdande.

Gruppspel infördes för första gången säsongen 2004/05.

Då turneringen inför säsongen 2009/10 bytte namn till Uefa Europa League slopades Intertotocupen^[7] och ersattes med kvalmatcher i ett tidigt skede i kvalet. En annan nyhet var att gruppspelet gjordes om.^[2] Det första målet i Uefa Europa Leagues gruppspel gjordes den 17 september 2009 av Alberto Zapater för italienska Genoa.^[5]

En stor förändring av Europa Leagues format infördes säsongen 2021/22 i och med skapandet av den lägre rankade turneringen Uefa Europa Conference League. De flesta av klubbarna som tidigare hade kvalificerat sig för spel i Europa League hamnade nu i stället i Europa Conference League. Kvar i Europa League var bara vinnarna av de inhemska cuperna i de 15 högst rankade förbunden samt de klubbar som precis missade att kvala in till Champions League på ligaplacering i de fem högst rankade ligorna. I övrigt bestod Europa League av klubbar som åkt ut ur Champions League samt föregående säsongs mästare av Europa Conference League. Gruppspelet i Europa League minskades från 48 klubbar till 32.^[8]

Normalt sett är det totalt 58 klubbar som deltar i turneringen, varav 37 kommer från Champions League. Turneringen består av tre delar – kvalspel, gruppspel och slutspel.^[8]

Turneringen inleds med ett kvalspel till gruppspelet. Kvalspelet består av två delar – en för ligamästare som åkt ur kvalspelet till Champions Leagues gruppspel (champions path) och en för övriga klubbar (main path). I kvalspelet deltar normalt sett totalt 28 klubbar som slåss om tio platser i gruppspelet.

Vilka länders klubbar som deltar i kvalspelet och när klubbarna går in i kvalspelet avgörs av ländernas Uefa-koefficient, som tar hänsyn till ländernas klubbars prestationer i Uefas turneringar de föregående fem säsongerna.^[9] Två klubbar från samma land får inte mötas i kvalspelet.^[10]

Varje möte i kvalspelet består av ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång. Om båda klubbarna sammanlagt gör lika många mål (bortamålsregeln tillämpas inte^[11]) blir det förlängning efter den andra matchen. Om inga mål görs i förlängningen eller om båda klubbarna gör lika många mål blir det till slut ett avgörande via straffsparksläggning. Klubbarna som åker ut i kvalspelet får plats i Europa Conference League.^[12]

Kvalspelet består av två omgångar enligt följande grundschema:^[8]

• Tredje kvalomgången (16 klubbar)
  • Main path (6 klubbar) (de 3 förlorarna får plats i playoffomgångens main path till Europa Conference Leagues gruppspel)
    • Cupmästarna från länder rankade 13–15 (3 klubbar)
    • Förlorarna i andra kvalomgångens league path till Champions Leagues gruppspel (3 klubbar)
  • Champions path (10 klubbar) (de 5 förlorarna får plats i playoffomgångens champions path till Europa Conference Leagues gruppspel)
    • Förlorarna i andra kvalomgångens champions path till Champions Leagues gruppspel (10 klubbar)
• Playoffomgången (20 klubbar varav 12 nytillkomna) (de 10 förlorarna får plats i Europa Conference Leagues gruppspel)
  • Vinnarna i tredje kvalomgångens main path (3 klubbar)
  • Vinnarna i tredje kvalomgångens champions path (5 klubbar)
  • Cupmästarna från länder rankade 7–12 (6 klubbar)
  • Förlorarna i tredje kvalomgångens champions path till Champions Leagues gruppspel (6 klubbar)

Om man i stället ser kvalspelet ur de deltagande ländernas synvinkel ser grundschemat ut så här:^[8]

• Länder rankade 1–6
  • Ingen deltagande klubb i kvalspelet
• Länder rankade 7–12
  • Cupmästarna går in i playoffomgången
• Länder rankade 13–15
  • Cupmästarna går in i tredje kvalomgången
• Länder rankade 16–55
  • Ingen deltagande klubb i kvalspelet

I gruppspelet deltar 32 klubbar som kvalificerat sig på följande sätt:^[8]

• Från kvalspelet (10 klubbar)
  • Vinnarna i playoffomgången (10 klubbar)
• Direktkvalificerade (12 klubbar)
  • Cupmästarna och ligafemmorna i länder rankade 1–4 (8 klubbar)
  • Cupmästaren och ligafyran från land rankat 5 (2 klubbar)
  • Cupmästaren från land rankat 6 (1 klubb)
  • Regerande mästarna av Europa Conference League (1 klubb)
• Från Champions League (10 klubbar)
  • Förlorarna i tredje kvalomgångens league path till Champions Leagues gruppspel (4 klubbar)
  • Förlorarna i playoffomgångens league path till Champions Leagues gruppspel (2 klubbar)
  • Förlorarna i playoffomgångens champions path till Champions Leagues gruppspel (4 klubbar)

De 32 klubbarna lottas in i åtta grupper med vardera fyra klubbar. Lottningen sker efter att klubbarna delats in i fyra potter baserat på respektive klubbs klubblagskoefficient, och till varje grupp lottas en klubb från varje pott. Två klubbar från samma land får inte hamna i samma grupp. Inom varje grupp möter klubbarna varje annan klubb två gånger, en gång hemma och en gång borta. Varje klubb spelar därmed sex matcher. Vinst ger tre poäng, oavgjort ger en poäng och förlust ger noll poäng.^[13]

Om två eller fler klubbar hamnar på samma poäng efter det att gruppspelet är färdigspelat rankas de efter följande kriterier:^[14]

1. Flest poäng i inbördes möten
2. Bäst målskillnad i inbördes möten
3. Flest gjorda mål i inbördes möten
4. Om det fortfarande finns klubbar som är lika tillämpas ovan kriterier igen, men nu enbart på de klubbar som fortfarande är lika, och om de kvarvarande klubbarna även efter det är lika tillämpas kriterierna nedan på de kvarvarande klubbarna
5. Bäst målskillnad i alla gruppspelsmatcher
6. Flest gjorda mål i alla gruppspelsmatcher
7. Flest gjorda mål på bortaplan i alla gruppspelsmatcher
8. Flest vinster i alla gruppspelsmatcher
9. Flest vinster på bortaplan i alla gruppspelsmatcher
10. Lägst fair play-poäng i alla gruppspelsmatcher (rött kort ger tre poäng, gult kort ger en poäng, två gula kort i samma match ger tre poäng)
11. Högst klubblagskoefficient

De åtta gruppvinnarna går vidare till åttondelsfinal, medan de åtta grupptvåorna går vidare till utslagsomgången. De åtta grupptreorna får plats i utslagsomgången i Europa Conference Leagues slutspel. Övriga klubbar är utslagna.^[13]

Efter gruppspelet vidtar slutspelet, där turneringens mästare utses. Varje möte i slutspelet fram till finalen avgörs på samma sätt som i kvalspelet, alltså i ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång och där det vid lika ställning efter två matcher följer förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.

Slutspelet består av följande omgångar:

• Utslagsomgången (16 klubbar)
  • Grupptvåorna i gruppspelet (8 klubbar)
  • Grupptreorna i Champions Leagues gruppspel (8 klubbar)

Utslagsomgången lottas så att grupptvåorna i gruppspelet får möta grupptreorna i Champions Leagues gruppspel. Två klubbar från samma land får inte mötas. Grupptvåorna i gruppspelet spelar returmatchen hemma.^[15]

• Åttondelsfinaler (16 klubbar)
  • Gruppvinnarna i gruppspelet (8 klubbar)
  • Vinnarna i utslagsomgången (8 klubbar)

Åttondelsfinalerna lottas så att gruppvinnarna i gruppspelet får möta vinnarna i utslagsomgången. Två klubbar från samma land får inte mötas. Gruppvinnarna i gruppspelet spelar returmatchen hemma.^[16]

• Kvartsfinaler (8 klubbar)
  • Vinnarna i åttondelsfinalerna (8 klubbar)

Kvartsfinalerna lottas utan några särskilda regler.^[17]

• Semifinaler (4 klubbar)
  • Vinnarna i kvartsfinalerna (4 klubbar)

Semifinalerna lottas utan några särskilda regler.^[17]

• Final (2 klubbar)
  • Vinnarna i semifinalerna (2 klubbar)

Finalen spelas i en enda match på en i förväg bestämd neutral arena. Om resultatet är oavgjort vid full tid vidtar förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.^[18]

Klubben som vinner Uefa Europa League är garanterad en plats i nästföljande säsongs gruppspel i Champions League och får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Champions League.

Fram till och med säsongen 1996/97 avgjordes finalen i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras de sammanlagda vinnarna med fet stil.^[3]

Säsong	Hemmalag	Resultat	Bortalag	Arena	Anmärkning
1971/72	Wolverhampton Wanderers	1–2	Tottenham Hotspur	Molineux Stadium, Wolverhampton	Första finalen mellan två klubbar från samma land. Första finalen mellan två engelska klubbar.
	Tottenham Hotspur	1–1	Wolverhampton Wanderers	White Hart Lane, London
1972/73	Liverpool	3–0	Borussia Mönchengladbach	Anfield, Liverpool	Första finalen med en tysk klubb.
	Borussia Mönchengladbach	2–0	Liverpool	Bökelbergstadion, Mönchengladbach
1973/74	Tottenham Hotspur	2–2	Feyenoord	White Hart Lane, London	Första finalen med en nederländsk klubb.
	Feyenoord	2–0	Tottenham Hotspur	Feijenoordstadion, Rotterdam
1974/75	Borussia Mönchengladbach	0–0	Twente	Rheinstadion, Düsseldorf	Första finalen utan engelskt deltagande.
	Twente	1–5	Borussia Mönchengladbach	Diekmanstadion, Enschede
1975/76	Liverpool	3–2	Club Brugge	Anfield, Liverpool	Första finalen med en belgisk klubb. Liverpool blev första klubb att vinna två gånger.
	Club Brugge	1–1	Liverpool	Olympiastadion, Brygge
1976/77	Juventus	1–0	Athletic Bilbao	Stadio Comunale, Turin	Första finalen med en italiensk klubb. Första finalen med en spansk klubb. Juventus vann på flest gjorda bortamål.
	Athletic Bilbao	2–1	Juventus	Estadio San Mamés, Bilbao
1977/78	Bastia	0–0	PSV	Stade Armand-Cesari, Bastia	Första finalen med en fransk klubb.
	PSV	3–0	Bastia	Philips Stadion, Eindhoven
1978/79	Röda stjärnan	1–1	Borussia Mönchengladbach	Stadion Crvena Zvezda, Belgrad	Första finalen med en jugoslavisk klubb.
	Borussia Mönchengladbach	1–0	Röda stjärnan	Rheinstadion, Düsseldorf
1979/80	Borussia Mönchengladbach	3–2	Eintracht Frankfurt	Bökelbergstadion, Mönchengladbach	Första finalen mellan två tyska klubbar. Eintracht Frankfurt vann på flest gjorda bortamål.
	Eintracht Frankfurt	1–0	Borussia Mönchengladbach	Waldstadion, Frankfurt
1980/81	Ipswich Town	3–0	AZ	Portman Road, Ipswich
	AZ	4–2	Ipswich Town	Olympiastadion, Amsterdam
1981/82	IFK Göteborg	1–0	Hamburg	Ullevi, Göteborg	Första finalen med en svensk klubb.
	Hamburg	0–3	IFK Göteborg	Volksparkstadion, Hamburg
1982/83	Anderlecht	1–0	Benfica	Heyselstadion, Bryssel	Första finalen med en portugisisk klubb.
	Benfica	1–1	Anderlecht	Estádio da Luz, Lissabon
1983/84	Anderlecht	1–1	Tottenham Hotspur	Constant Vanden Stock-stadion, Bryssel	Första finalen att gå till förlängning och straffsparksläggning. Tottenham Hotspur vann med 4–3 i straffsparksläggningen.
	Tottenham Hotspur	1–1 (e.f.)	Anderlecht	White Hart Lane, London
1984/85	Videoton	0–3	Real Madrid	Sóstóistadion, Székesfehérvár	Första finalen med en ungersk klubb.
	Real Madrid	0–1	Videoton	Santiago Bernabéu, Madrid
1985/86	Real Madrid	5–1	Köln	Santiago Bernabéu, Madrid	Real Madrid blev första klubb att vinna två år i rad.
	Köln	2–0	Real Madrid	Olympiastadion, Berlin
1986/87	IFK Göteborg	1–0	Dundee United	Ullevi, Göteborg	Första finalen med en skotsk klubb.
	Dundee United	1–1	IFK Göteborg	Tannadice Park, Dundee
1987/88	Espanyol	3–0	Bayer Leverkusen	Sarriàstadion, Barcelona	Bayer Leverkusen vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
	Bayer Leverkusen	3–0 (e.f.)	Espanyol	Ulrich-Haberland-Stadion, Leverkusen
1988/89	Napoli	2–1	Stuttgart	San Paolo-stadion, Neapel
	Stuttgart	3–3	Napoli	Neckarstadion, Stuttgart
1989/90	Juventus	3–1	Fiorentina	Stadio Comunale, Turin	Första finalen mellan två italienska klubbar.
	Fiorentina	0–0	Juventus	Stadio Partenio, Avellino
1990/91	Inter	2–0	Roma	Stadio Giuseppe Meazza, Milano	Andra finalen i rad mellan två italienska klubbar.
	Roma	1–0	Inter	Olympiastadion, Rom
1991/92	Torino	2–2	Ajax	Stadio delle Alpi, Turin	Ajax vann på flest gjorda bortamål.
	Ajax	0–0	Torino	Olympiastadion, Amsterdam
1992/93	Borussia Dortmund	1–3	Juventus	Westfalenstadion, Dortmund	Juventus blev första klubb att vinna tre gånger.
	Juventus	3–0	Borussia Dortmund	Stadio delle Alpi, Turin
1993/94	Casino Salzburg	0–1	Inter	Ernst-Happel-Stadion, Wien	Första finalen med en österrikisk klubb.
	Inter	1–0	Casino Salzburg	Stadio Giuseppe Meazza, Milano
1994/95	Parma	1–0	Juventus	Stadio Ennio Tardini, Parma
	Juventus	1–1	Parma	Stadio Giuseppe Meazza, Milano
1995/96	Bayern München	2–0	Bordeaux	Olympiastadion, München	Första finalen sedan 1987/88 utan italienskt deltagande.
	Bordeaux	1–3	Bayern München	Parc Lescure, Bordeaux
1996/97	Schalke 04	1–0	Inter	Parkstadion, Gelsenkirchen	Schalke 04 vann med 4–1 i straffsparksläggningen.
	Inter	1–0 (e.f.)	Schalke 04	Stadio Giuseppe Meazza, Milano

Från och med säsongen 1997/98 avgörs finalen i en enda match på en i förväg bestämd neutral arena.

En asterisk (*) bredvid en klubbs namn betyder att klubben först deltog i Champions League den säsongen.^[3]

Säsong	Vinnare	Resultat	Förlorare	Arena	Anmärkning
1997/98	Inter	3–0	Lazio	Parc des Princes, Paris
1998/99	Parma	3–0	Marseille	Luzjnikistadion, Moskva
1999/00	Galatasaray*	0–0 (e.f.)	Arsenal*	Parken, Köpenhamn	Första finalen med en turkisk klubb. Galatasaray vann med 4–1 i straffsparksläggningen.
2000/01	Liverpool	5–4 (e.f.)	Alavés	Westfalenstadion, Dortmund	Matchen avgjordes med golden goal.
2001/02	Feyenoord*	3–2	Borussia Dortmund*	Feijenoordstadion, Rotterdam	Matchen spelades på Feyenoords hemmaarena.
2002/03	Porto	3–2 (e.f.)	Celtic*	Olympiastadion, Sevilla	Matchen avgjordes med silver goal.
2003/04	Valencia	2–0	Marseille*	Ullevi, Göteborg
2004/05	CSKA Moskva*	3–1	Sporting Lissabon	Estádio José Alvalade, Lissabon	Första finalen med en rysk klubb. Matchen spelades på Sporting Lissabons hemmaarena.
2005/06	Sevilla	4–0	Middlesbrough	Philips Stadion, Eindhoven
2006/07	Sevilla	2–2 (e.f.)	Espanyol	Hampden Park, Glasgow	Första finalen mellan två spanska klubbar. Sevilla vann med 3–1 i straffsparksläggningen.
2007/08	Zenit Sankt Petersburg	2–0	Rangers*	City of Manchester Stadium, Manchester
2008/09	Sjachtar Donetsk*	2–1 (e.f.)	Werder Bremen*	Şükrü Saracoğlu-stadion, Istanbul	Första finalen med en ukrainsk klubb.

En asterisk (*) bredvid en klubbs namn betyder att klubben först deltog i Champions League den säsongen.^[3]

Säsong	Vinnare	Resultat	Förlorare	Arena	Anmärkning
2009/10	Atlético Madrid*	2–1 (e.f.)	Fulham	HSH Nordbank Arena, Hamburg
2010/11	Porto	1–0	Braga*	Aviva Stadium, Dublin	Första finalen mellan två portugisiska klubbar.
2011/12	Atlético Madrid	3–0	Athletic Bilbao	Arena Națională, Bukarest
2012/13	Chelsea*	2–1	Benfica*	Amsterdam Arena, Amsterdam	Chelsea blev första klubb att inneha Champions League-pokalen och Europa League-pokalen samtidigt.
2013/14	Sevilla	0–0 (e.f.)	Benfica*	Juventus Stadium, Turin	Sevilla vann med 4–2 i straffsparksläggningen.
2014/15	Sevilla	3–2	Dnipro Dnipropetrovsk*	Nationalstadion, Warszawa	Sevilla blev första klubb att vinna fyra gånger.
2015/16	Sevilla*	3–1	Liverpool	St. Jakob-Park, Basel	Sevilla blev första klubb att vinna fem gånger och första klubb att vinna tre år i rad.
2016/17	Manchester United	2–0	Ajax*	Friends Arena, Solna
2017/18	Atlético Madrid*	3–0	Marseille	Parc Olympique Lyonnais, Décines-Charpieu
2018/19	Chelsea	4–1	Arsenal	Olympiastadion, Baku	Första finalen mellan två klubbar från samma stad.
2019/20	Sevilla	3–2	Inter*	Rheinenergiestadion, Köln	Sevilla blev första klubb att vinna sex gånger. Finalen spelades inför tomma läktare på grund av covid-19-pandemin.
2020/21	Villarreal	1–1 (e.f.)	Manchester United*	Polsat Plus Arena Gdańsk, Gdańsk	Villarreal vann med 11–10 i straffsparksläggningen, den längsta i en final i en Uefa-turnering. Finalen spelades inför bara drygt 9 000 åskådare på grund av covid-19-pandemin.
2021/22	Eintracht Frankfurt	1–1 (e.f.)	Rangers*	Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, Sevilla	Eintracht Frankfurt vann med 5–4 i straffsparksläggningen.
2022/23	Sevilla*	1–1 (e.f.)	Roma	Puskás Aréna, Budapest	Sevilla blev första klubb att vinna sju gånger. Sevilla vann med 4–1 i straffsparksläggningen.

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Uefacupen och Uefa Europa League.

Nr	Klubb	Vinster	Förluster	Vinstår	Förlustår
1	Sevilla  Sevilla	7	0	2006, 2007, 2014, 2015, 2016, 2020, 2023	-
2	Inter  Inter	3	2	1991, 1994, 1998	1997, 2020
3	Juventus  Juventus	3	1	1977, 1990, 1993	1995
	Liverpool  Liverpool	3	1	1973, 1976, 2001	2016
5	Atletico Madrid  Atlético Madrid	3	0	2010, 2012, 2018	-
6	Borussia Mönchengladbach  Borussia Mönchengladbach	2	2	1975, 1979	1973, 1980
7	Tottenham Hotspur  Tottenham Hotspur	2	1	1972, 1984	1974
8	Real Madrid  Real Madrid	2	0	1985, 1986	-
	IFK Göteborg  IFK Göteborg	2	0	1982, 1987	-
	Parma  Parma	2	0	1995, 1999	-
	Feyenoord  Feyenoord	2	0	1974, 2002	-
	Porto  Porto	2	0	2003, 2011	-
	Chelsea  Chelsea	2	0	2013, 2019	-
	Eintracht Frankfurt  Eintracht Frankfurt	2	0	1980, 2022	-
15	Anderlecht  Anderlecht	1	1	1983	1984
	Ajax  Ajax	1	1	1992	2017
	Manchester United  Manchester United	1	1	2017	2021
18	PSV  PSV	1	0	1978	-
	Ipswich Town  Ipswich Town	1	0	1981	-
	Bayer Leverkusen  Bayer Leverkusen	1	0	1988	-
	Napoli  Napoli	1	0	1989	-
	Bayern Mynchen  Bayern München	1	0	1996	-
	Schalke 04  Schalke 04	1	0	1997	-
	Galatasaray  Galatasaray	1	0	2000	-
	Valencia  Valencia	1	0	2004	-
	CSKA Moskva  CSKA Moskva	1	0	2005	-
	Zenit Sankt Petersburg  Zenit Sankt Petersburg	1	0	2008	-
	Sjachtar Donetsk  Sjachtar Donetsk	1	0	2009	-
	Villarreal  Villarreal	1	0	2021	-
30	Benfica  Benfica	0	3	-	1983, 2013, 2014
	Marseille  Marseille	0	3	-	1999, 2004, 2018
32	Borussia Dortmund  Borussia Dortmund	0	2	-	1993, 2002
	Espanyol  Espanyol	0	2	-	1988, 2007
	Athletic Bilbao  Athletic Bilbao	0	2	-	1977, 2012
	Arsenal  Arsenal	0	2	-	2000, 2019
	Rangers  Rangers	0	2	-	2008, 2022
	Roma  Roma	0	2	-	1991, 2023
38	Wolverhampton Wanderers  Wolverhampton Wanderers	0	1	-	1972
	Twente  Twente	0	1	-	1975
	Club Brugge  Club Brugge	0	1	-	1976
	Bastia  Bastia	0	1	-	1978
	Röda stjärnan  Röda stjärnan	0	1	-	1979
	AZ  AZ	0	1	-	1981
	Hamburg  Hamburg	0	1	-	1982
	MOL Fehérvár  MOL Fehérvár	0	1	-	1985
	Köln  Köln	0	1	-	1986
	Dundee United  Dundee United	0	1	-	1987
	Stuttgart  Stuttgart	0	1	-	1989
	Fiorentina  Fiorentina	0	1	-	1990
	Torino  Torino	0	1	-	1992
	Red Bull Salzburg  Red Bull Salzburg	0	1	-	1994
	Bordeaux  Bordeaux	0	1	-	1996
	Lazio  Lazio	0	1	-	1998
	Alaves  Alavés	0	1	-	2001
	Celtic  Celtic	0	1	-	2003
	Sporting Lissabon  Sporting Lissabon	0	1	-	2005
	Middlesbrough  Middlesbrough	0	1	-	2006
	Werder Bremen  Werder Bremen	0	1	-	2009
	Fulham  Fulham	0	1	-	2010
	Braga  Braga	0	1	-	2011
	Dnipro Dnipropetrovsk  Dnipro Dnipropetrovsk	0	1	-	2015

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Uefacupen och Uefa Europa League.

Nr	Land	Vinster	Förluster	Vinstår	Förlustår
1	Spanien  Spanien	14	5	1985, 1986, 2004, 2006, 2007, 2010, 2012, 2014, 2015, 2016, 2018, 2020, 2021, 2023	1977, 1988, 2001, 2007, 2012
2	England  England	9	8	1972, 1973, 1976, 1981, 1984, 2001, 2013, 2017, 2019	1972, 1974, 2000, 2006, 2010, 2016, 2019, 2021
	Italien  Italien	9	8	1977, 1989, 1990, 1991, 1993, 1994, 1995, 1998, 1999	1990, 1991, 1992, 1995, 1997, 1998, 2020, 2023
4	Tyskland  Tyskland[a]	7	8	1975, 1979, 1980, 1988, 1996, 1997, 2022	1973, 1980, 1982, 1986, 1989, 1993, 2002, 2009
5	Nederländerna  Nederländerna	4	3	1974, 1978, 1992, 2002	1975, 1981, 2017
6	Portugal  Portugal	2	5	2003, 2011	1983, 2005, 2011, 2013, 2014
7	Sverige  Sverige	2	0	1982, 1987	-
	Ryssland  Ryssland	2	0	2005, 2008	-
9	Belgien  Belgien	1	2	1983	1976, 1984
10	Ukraina  Ukraina	1	1	2009	2015
11	Turkiet  Turkiet	1	0	2000	-
12	Frankrike  Frankrike	0	5	-	1978, 1996, 1999, 2004, 2018
13	Skottland  Skottland	0	4	-	1987, 2003, 2008, 2022
14	Serbien  Serbien[b]	0	1	-	1979
	Ungern  Ungern	0	1	-	1985
	Österrike  Österrike	0	1	-	1994

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Vinst ger två poäng.

Nr	Klubb	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Inter  Inter	191	96	44	51	297	173	+124	236
2	Sporting Lissabon  Sporting Lissabon	193	91	44	58	305	215	+90	226
3	PSV  PSV	179	90	39	50	305	189	+116	219
4	Sevilla  Sevilla	158	92	33	33	283	133	+150	217
5	Tottenham Hotspur  Tottenham Hotspur	153	88	37	28	315	134	+181	213
6	Roma  Roma	160	85	32	43	279	157	+122	202
7	Club Brugge  Club Brugge	182	79	42	61	298	237	+61	200
8	Anderlecht  Anderlecht	154	73	38	43	255	170	+85	184
9	Ajax  Ajax	151	77	28	46	258	152	+106	182
10	Röda stjärnan  Röda stjärnan	165	70	42	53	253	207	+46	182

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Nr	Spelare	Matcher	År	Klubb(ar)
1	Giuseppe Bergomi	96	1981–1998	Inter (96)
2	Frank Rost	90	1995–2010	Werder Bremen (22), Schalke 04 (28), Hamburg (40)
3	Rui Patrício	88	2008–	Sporting Lissabon (59), Wolverhampton Wanderers (15), Roma (14)
4	Bibras Natkho	85	2006–	Hapoel Tel Aviv (27), Rubin Kazan (32), CSKA Moskva (6), Olympiakos (8), Partizan Belgrad (12)
5	Aleksandar Dragović	81	2008–	Austria Wien (16), Basel (13), Dynamo Kiev (19), Bayer Leverkusen (19), Röda stjärnan (14)
6	Allan McGregor	80	2006–	Rangers (76), Hull City (4)
7	João Pereira	77	2003–2019	Benfica (13), Braga (19), Sporting Lissabon (28), Valencia (11), Trabzonspor (6)
8	Dimitris Salpingidis	76	1999–2015	PAOK (52), Panathinaikos (24)
9	Jeremain Lens	75	2006–	AZ (6), PSV (31), Dynamo Kiev (19), Fenerbahçe (5), Beşiktaş (14)
10	Raúl García	74	2005–	Osasuna (14), Atlético Madrid (32), Athletic Bilbao (28)
	José Reina	74	2000–	Barcelona (7), Villarreal (23), Liverpool (27), Napoli (11), Milan (6)

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Nr	Spelare	Mål	Matcher	Målsnitt	År	Klubb(ar)
1	Henrik Larsson	40	56	&&&&&&&&&&&&&&00.7100000,71	1996–2009	Feyenoord (1), Celtic (27), Helsingborg (12)
2	Klaas-Jan Huntelaar	34	54	&&&&&&&&&&&&&&00.6300000,63	2004–2020	Heerenveen (5), Ajax (11), Schalke 04 (18)
3	Alfredo Morelos	32	62	&&&&&&&&&&&&&&00.5200000,52	2016–	HJK Helsingfors (4), Rangers (28)
4	Aritz Aduriz	31	47	&&&&&&&&&&&&&&00.6600000,66	2012–2018	Athletic Bilbao (31)
	Radamel Falcao	31	35	&&&&&&&&&&&&&&00.8900000,89	2010–	Porto (18), Atlético Madrid (13)
6	Dieter Müller	29	36	&&&&&&&&&&&&&&00.8100000,81	1973–1983	Köln (25), Stuttgart (1), Bordeaux (3)
7	Sjota Arveladze	27	45	&&&&&&&&&&&&&&00.6000000,6	1994–2007	Dinamo Tbilisi (2), Trabzonspor (4), Ajax (9), Rangers (3), AZ (9)
	Pierre-Emerick Aubameyang	27	55	&&&&&&&&&&&&&&00.4900000,49	2009–	Borussia Dortmund (11), Arsenal (14), Barcelona (2)
	Vágner Love	27	44	&&&&&&&&&&&&&&00.6100000,61	2005–	CSKA Moskva (20), Beşiktaş (4), Kairat (3)
10	Mu'nas Dabbur	26	57	&&&&&&&&&&&&&&00.4600000,46	2011–	Maccabi Tel Aviv (1), Red Bull Salzburg (16), Sevilla (3), Hoffenheim (6)
	Kevin Gameiro	26	57	&&&&&&&&&&&&&&00.4600000,46	2005–	Strasbourg (2), Paris Saint-Germain (1), Sevilla (18), Atlético Madrid (2), Valencia (3)

Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens spelare i Uefa Europa Leagues historia.

Säsong	Spelare	Position	Klubb	Källa
2016/17	Paul Pogba	Mittfältare	Manchester United	[21]
2017/18	Antoine Griezmann	Anfallare	Atlético Madrid	[22]
2018/19	Eden Hazard	Mittfältare	Chelsea	[23]
2019/20	Romelu Lukaku	Anfallare	Inter	[24]
2020/21	Gerard Moreno	Anfallare	Villarreal	[25]
2021/22	Filip Kostić	Mittfältare	Eintracht Frankfurt	[26]
2022/23	Jesús Navas	Försvarare	Sevilla	[27]

Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens unga spelare i Uefa Europa Leagues historia.

Säsong	Spelare	Position	Klubb	Källa
2021/22	Ansgar Knauff	Mittfältare	Eintracht Frankfurt	[28]
2022/23	Florian Wirtz	Mittfältare	Bayer Leverkusen	[29]

Alla klubbar som deltar i turneringen erhåller prispengar av Uefa. Dessa består dels av förutbestämda belopp och dels av belopp som varierar beroende på klubbarnas klubblagskoefficienter och värdet av deras TV-marknader. För säsongen 2023/24 ser de förutbestämda beloppen ut på följande sätt:^[30]

• Klubbar som når gruppspelet: 3 630 000 euro
• Vinst i gruppspelet: 630 000 euro
• Oavgjort i gruppspelet: 210 000 euro
• Gruppvinnarna i gruppspelet: 1 100 000 euro
• Grupptvåorna i gruppspelet: 550 000 euro
• Klubbar som når utslagsomgången: 500 000 euro
• Klubbar som når åttondelsfinalerna: 1 200 000 euro
• Klubbar som når kvartsfinalerna: 1 800 000 euro
• Klubbar som når semifinalerna: 2 800 000 euro
• Klubbar som når finalen: 4 600 000 euro
• Klubben som vinner finalen: 4 000 000 euro

Som jämförelse kan nämnas att klubbar som når gruppspelet i Champions League får 15 640 000 euro.^[30]

I Sverige sänds matcherna i Uefa Europa League i Viaplay Groups kanaler.^[31] I Viaplay Group ingår bland annat TV-kanalerna TV3 och TV6 samt strömningstjänsten Viaplay.^[32]

• Uefa Champions League
• Uefa Europa Conference League

• Wikimedia Commons har media som rör Uefa Europa League.
• Officiell webbplats

Vinnare av Uefacupen och Uefa Europa League Uefacupen (1971–2009) 1971/72: Tottenham Hotspur (1) 1972/73: Liverpool (1) 1973/74: Feyenoord (1) 1974/75: Borussia M'gladbach (1) 1975/76: Liverpool (2) 1976/77: Juventus (1) 1977/78: PSV (1) 1978/79: Borussia M'gladbach (2) 1979/80: Eintracht Frankfurt (1) 1980/81: Ipswich Town (1) 1981/82: IFK Göteborg (1) 1982/83: Anderlecht (1) 1983/84: Tottenham Hotspur (2) 1984/85: Real Madrid (1) 1985/86: Real Madrid (2) 1986/87: IFK Göteborg (2) 1987/88: Bayer Leverkusen (1) 1988/89: Napoli (1) 1989/90: Juventus (2) 1990/91: Inter (1) 1991/92: Ajax (1) 1992/93: Juventus (3) 1993/94: Inter (2) 1994/95: Parma (1) 1995/96: Bayern München (1) 1996/97: Schalke 04 (1) 1997/98: Inter (3) 1998/99: Parma (2) 1999/00: Galatasaray (1) 2000/01: Liverpool (3) 2001/02: Feyenoord (2) 2002/03: Porto (1) 2003/04: Valencia (1) 2004/05: CSKA Moskva (1) 2005/06: Sevilla (1) 2006/07: Sevilla (2) 2007/08: Zenit S:t Petersburg (1) 2008/09: Sjachtar Donetsk (1) Uefa Europa League (2009–) 2009/10: Atlético Madrid (1) 2010/11: Porto (2) 2011/12: Atlético Madrid (2) 2012/13: Chelsea (1) 2013/14: Sevilla (3) 2014/15: Sevilla (4) 2015/16: Sevilla (5) 2016/17: Manchester United (1) 2017/18: Atlético Madrid (3) 2018/19: Chelsea (2) 2019/20: Sevilla (6) 2020/21: Villarreal (1) 2021/22: Eintracht Frankfurt (2) 2022/23: Sevilla (7) 2023/24: Atalanta (1) 2024/25:

Internationell fotboll IFAB · Fifa · FIFA World Player of the Year · Ballon d'Or — Världsranking: Herrar · Damer AFC (Asien) Dam Asiatiska mästerskapet Herr Asiatiska mästerskapet (U23) · Challenge Cup · Champions League Elite · Champions League Two · Challenge League Caf (Afrika) Dam Afrikanska mästerskapet Herr Afrikanska mästerskapet (U23 · U20 · U17) · Champions League · Confederation Cup Concacaf (Nord- & Centralamerika samt Karibien) Dam Championship Herr Gold Cup · Nations League · Champions League · Central American Cup · Caribbean Cup · Caribbean Shield Conmebol (Sydamerika) Dam Copa América Femenina Herr Copa América (U20) · Copa Libertadores · Copa Sudamericana OFC (Oceanien) Dam Oceaniska mästerskapet (U19 · U16) Herr Oceaniska mästerskapet (U19 · U16) · Champions League Uefa (Europa) Dam Europamästerskapet (U19 · U17) · Nations League · Champions League Herr Europamästerskapet (U21 · U19 · U17) · Nations League · Champions League (Youth League) · Europa League · Europa Conference League · Super Cup Världsmästerskap Dam Världsmästerskapet (U20 · U17) Herr Världsmästerskapet (U20 · U17) · VM för klubblag · VM i futsal · VM i strandfotboll Övriga turneringar Afrikanska spelen · Asiatiska spelen · Centralamerikanskaspelen · Centralamerikanska- och Karibiskaspelen · Confederations Cup · Frankofonska spelen · Indiska oceanspelen · Lusofoniska spelen · Medelhavsspelen · Olympiska sommarspelen · Panamerikanska spelen · Panarabiska spelen · Stillahavsspelen · Sydasiatiska spelen · Sydöstasiatiska spelen · Västasiatiska spelen · Östasiatiska spelen