Uefa Champions League

Uefa Champions League
Sport(er)	Fotboll
Tidpunkt	Juni/juli–maj/juni
År	1955– (1992– i nuvarande form)
Tidigare namn	Europacupen för mästarlag (1955–1992)
Geografisk omfattning	Europa (Uefas medlemsländer)
Arrangör	Uefa
Regerande mästare	Real Madrid (2024)
Flest titlar	Real Madrid (15)
Webbplats	Officiell webbplats
Uefa Champions League 2024/2025

(c) GFDL, CC BY-SA 4.0

Uefa Champions League, tidigare kallad Europacupen för mästarlag, Europacupen eller Mästarcupen, är den högsta fotbollsturneringen för klubblag i Europa, över Uefa Europa League och Uefa Europa Conference League. Turneringen, som arrangeras av Uefa varje säsong, spelades första gången säsongen 1955/56. Från och med säsongen 1992/93 ändrades namnet från Europacupen till Uefa Champions League.^[1]

Formatet, som har modifierats genom åren, består av gruppspel och slutspel. Före gruppspelet är det flera kvalomgångar. Gruppspel infördes säsongen 1991/92, men har efter det utökats kraftigt. I slutspelet möts klubbarna hemma och borta medan finalen avgörs i en enda match på neutral plan. Vid två tillfällen har det dock inträffat att vinnarna haft favör av hemmaplan: 1957 då Real Madrid besegrade Fiorentina hemma på Santiago Bernabéu med 2–0, och 1965 då Inter blev mästare efter en 1–0-seger hemma på San Siro mot Benfica. Två gånger har den förlorande klubben haft hemmaplan: 1984 då Nils Liedholms Roma fick ge sig efter straffar mot Liverpool på Roms Olympiastadion och 2012 när Bayern München förlorade på Allianz Arena mot Chelsea, också efter straffar.

Från att ursprungligen ha varit en turnering enbart för mästarklubbar deltar sedan säsongen 1997/98 även flera andra-, och senare tredje- och fjärdeplacerade, klubbar från de högst rankade länderna; allt enligt ländernas Uefa-koefficient, som baseras på föregående fem säsongers resultat i de europeiska cuperna.^[2] Lågt rankade länders ligamästare måste spela upp till fyra kvalomgångar (sex för de allra lägst rankade) för att ta sig till gruppspelet.^[3]

De åtta stjärnorna som syns på logotypen för turneringen motsvarar de åtta fotbollsklubbarna som medverkade i den första upplagan av turneringen i dess moderna format år 1992. Dessa klubbar var IFK Göteborg, Rangers, Marseille, AC Milan, Club Brugge, Porto, CSKA Moscow och PSV Eindhoven.^[4]

Vinnaren av turneringen är garanterad en plats i nästföljande säsongs gruppspel i Champions League, får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Europa League och får representera Europa vid världsmästerskapet i fotboll för klubblag.

Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med 20 finalvinster och elva finalförluster i Europacupen och Uefa Champions League till och med 2023. Engelska klubbar har varit näst bäst med 15 finalvinster och elva finalförluster. Real Madrid har varit den mest framgångsrika klubben med 15 finalvinster och tre finalförluster. Vid ett tillfälle, säsongen 1978/79, har en svensk klubb gått till final och det var Malmö FF, som dock förlorade mot Nottingham Forest med 0–1.^[5]

Europacupen för mästarlag lanserades en månad efter Uefas första kongress, vilken hölls i Wien den 2 mars 1955. Många av Uefas grundande medlemmar var mer intresserade av att etablera en landslagsturnering, men den franska sporttidningen L'Équipe och dess dåvarande redaktör Gabriel Hanot kämpade för att starta en klubbtävling som samlade hela Europa. Hanot, tillsammans med kollegan Jacques Ferran, utformade ett utkast till en turnering, kallad "Sporting Rekord". Denna utvecklades vidare till Europacupen för mästarlag.^[1]

Mycket av arbetet som dessa båda herrar lade ned gjordes som ett svar på den brittiska pressens utspel att engelska Wolverhampton Wanderers skulle anses som "världsmästare för klubblag". Detta då klubben på 1950-talet genomfört en succéfylld resa med vänskapsmatcher runt om i Europa.^[6]

Representanter för 16 klubbar bjöds in av L'Équipe till ett möte den 2–3 april 1955 och tidningens föreslagna regler antogs enhälligt. Därefter reagerade Uefa, som kontaktade Fifa för att få ett godkännande av den nya turneringen, vilket man fick. Uefa beslutade att anordna turneringen vid ett möte den 21 juni 1955.^[1]

Den första europeiska klubblagsmatchen i fotboll spelades den 4 september 1955 i Lissabon då Sporting Lissabon mötte Partizan Belgrad i en match som slutade 3–3^[1], och det första målet i turneringens historia gjordes av João Baptista Martins för Sporting^[7]. De första Europamästarna för klubblag, med all rätt att kalla sig så, blev spanska Real Madrid, som den 13 juni 1956 besegrade Reims från Frankrike med 4–3 i finalen som spelades inför drygt 38 000 åskådare i L'Équipes hemstad Paris. Real Madrid vann turneringen även de följande fyra säsongerna.

Under turneringens första säsonger dominerade klubbar från södra Europa (Spanien, Portugal och Italien) och det var först säsongen 1966/67 som en klubb från norra Europa tog hem titeln, i form av skotska Celtic. På 1970-talet och första halvan av 1980-talet tog klubbar från Nederländerna, Västtyskland och England hem titeln under 15 raka säsonger.

Den tragiska Heyselkatastrofen, då 39 människor omkom, inträffade i samband med finalen 1985 mellan italienska Juventus och engelska Liverpool.^[8]

Gruppspel infördes säsongen 1991/92 och nästföljande säsong ändrades turneringens namn från Europacupen till Uefa Champions League.^[9]

För första gången fick även icke-ligamästare delta säsongen 1997/98, och därefter har fler och fler sådana klubbar vunnit inträde i turneringen.^[9]

Sedan införandet av gruppspel säsongen 1991/92 har klubbar från "de fyra stora" länderna (Spanien, England, Italien och Tyskland) varit helt dominerande – 58 av 64 finalklubbar har kommit från något av dessa länder till och med 2023. Senaste gången en klubb från något annat land vann var säsongen 2003/04, genom Porto från Portugal.

Aten och London är de enda städerna som haft tre klubbar deltagande i gruppspelet under samma säsong (AEK Aten, Olympiakos och Panathinaikos säsongen 2003/04 respektive Arsenal, Chelsea och Tottenham Hotspur säsongen 2010/11). Istanbul kan ståta med fyra deltagande klubbar i gruppspelet – dock inte under samma säsong (Beşiktaş, Fenerbahçe, Galatasaray och İstanbul Başakşehir).

Milano och Manchester är de enda städerna med två klubbar som har vunnit turneringen (Inter och Milan respektive Manchester United och Manchester City) medan London är den enda staden med tre klubbar som har gått till final (Arsenal, Chelsea och Tottenham Hotspur). Ytterligare två städer har haft två klubbar i final – Belgrad (Partizan Belgrad och Röda stjärnan) och Madrid (Real Madrid och Atlético Madrid). Madrid är den enda staden som har haft två klubbar i final samma år, och det två gånger (2014 och 2016), då Real Madrid mötte Atlético Madrid.

Malmö FF är den svenska och nordiska klubb som har nått den högsta placeringen i turneringen, när de förlorade med 0–1 och kom tvåa efter Nottingham Forest säsongen 1978/79. Bland andra svenska klubbar som har gått långt kan nämnas Djurgården, som nådde kvartsfinal premiärsäsongen 1955/56, IFK Malmö, som nådde kvartsfinal säsongen 1960/61, Åtvidaberg, som nådde kvartsfinal säsongen 1974/75 och IFK Göteborg, som nådde kvartsfinal säsongen 1984/85, säsongen 1988/89 och säsongen 1994/95 samt semifinal säsongen 1985/86.

Normalt sett är det totalt 81 klubbar som deltar i turneringen. Turneringen består av tre delar – kvalspel, gruppspel och slutspel.^[3]

Turneringen inleds med ett kvalspel till gruppspelet. Kvalspelet består av två delar – en för ligamästare (champions path) och en för övriga klubbar (league path). I kvalspelet deltar normalt sett totalt 55 klubbar som slåss om sex platser i gruppspelet, varav fyra via champions path och två via league path.

Vilka länders klubbar som deltar i kvalspelet och när klubbarna går in i kvalspelet avgörs av ländernas Uefa-koefficient, som tar hänsyn till ländernas klubbars prestationer i Uefas turneringar de föregående fem säsongerna.^[2] Två klubbar från samma land får inte mötas i kvalspelet.^[10]

Den inledande kvalomgången spelas i form av en miniturnering med semifinaler följt av en final, i båda omgångarna genom enkelmöten. Vid oavgjort resultat vid full tid vidtar förlängning. Om inga mål görs i förlängningen eller om båda klubbarna gör lika många mål blir det till slut ett avgörande via straffsparksläggning. Varje möte i det övriga kvalspelet består av ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång. Om båda klubbarna sammanlagt gör lika många mål (bortamålsregeln tillämpas inte^[11]) blir det förlängning efter den andra matchen och, vid behov, straffsparksläggning. Klubbarna som åker ut i kvalspelet får plats i Europa League eller Europa Conference League.^[12]

Kvalspelet består av fem omgångar enligt följande grundschema:^[3]

• Inledande kvalomgången (4 klubbar) (de 3 förlorarna får plats i andra kvalomgångens champions path till Europa Conference Leagues gruppspel)
  • Ligamästarna från länder rankade 52–55 (4 klubbar)
• Första kvalomgången (34 klubbar varav 33 nytillkomna) (de 17 förlorarna får plats i andra kvalomgångens champions path till Europa Conference Leagues gruppspel)
  • Vinnaren i inledande kvalomgången (1 klubb)
  • Ligamästarna från länder rankade 18–51 (utom Liechtenstein) (33 klubbar)
• Andra kvalomgången (26 klubbar varav 9 nytillkomna)
  • Champions path (20 klubbar varav 3 nytillkomna) (de 10 förlorarna får plats i tredje kvalomgångens champions path till Europa Leagues gruppspel)
    • Vinnarna i första kvalomgången (17 klubbar)
    • Ligamästarna från länder rankade 15–17 (3 klubbar)
  • League path (6 klubbar varav 6 nytillkomna) (de 3 förlorarna får plats i tredje kvalomgångens main path till Europa Leagues gruppspel)
    • Ligatvåorna från länder rankade 10–15 (6 klubbar)
• Tredje kvalomgången (20 klubbar varav 7 nytillkomna)
  • Champions path (12 klubbar varav 2 nytillkomna) (de 6 förlorarna får plats i playoffomgången till Europa Leagues gruppspel)
    • Vinnarna i andra kvalomgångens champions path (10 klubbar)
    • Ligamästarna från länder rankade 13–14 (2 klubbar)
  • League path (8 klubbar varav 5 nytillkomna) (de 4 förlorarna får plats i Europa Leagues gruppspel)
    • Vinnarna i andra kvalomgångens league path (3 klubbar)
    • Ligatvåorna från länder rankade 7–9 (3 klubbar)
    • Ligatreorna från länder rankade 5–6 (2 klubbar)
• Playoffomgången (12 klubbar varav 2 nytillkomna) (de 6 förlorarna får plats i Europa Leagues gruppspel)
  • Champions path (8 klubbar varav 2 nytillkomna)
    • Vinnarna i tredje kvalomgångens champions path (6 klubbar)
    • Ligamästarna från länder rankade 11–12 (2 klubbar)
  • League path (4 klubbar varav 0 nytillkomna)
    • Vinnarna i tredje kvalomgångens league path (4 klubbar)

Om man i stället ser kvalspelet ur de deltagande ländernas synvinkel ser grundschemat ut så här:^[3]

• Länder rankade 1–4
  • Ingen deltagande klubb i kvalspelet
• Länder rankade 5–6
  • Ligatreorna går in i tredje kvalomgången
• Länder rankade 7–9
  • Ligatvåorna går in i tredje kvalomgången
• Land rankat 10
  • Ligatvåan går in i andra kvalomgången
• Länder rankade 11–12
  • Ligamästarna går in i playoffomgången
  • Ligatvåorna går in i andra kvalomgången
• Länder rankade 13–14
  • Ligamästarna går in i tredje kvalomgången
  • Ligatvåorna går in i andra kvalomgången
• Land rankat 15
  • Ligamästaren och ligatvåan går in i andra kvalomgången
• Länder rankade 16-17
  • Ligamästarna går in i andra kvalomgången
• Länder rankade 18–51 (utom Liechtenstein)
  • Ligamästarna går in i första kvalomgången
• Länder rankade 52–55
  • Ligamästarna går in i inledande kvalomgången

I gruppspelet deltar 32 klubbar som kvalificerat sig på följande sätt:^[3]

• Från kvalspelet (6 klubbar)
  • Vinnarna i kvalspelets champions path (4 klubbar)
  • Vinnarna i kvalspelets league path (2 klubbar)
• Direktkvalificerade (26 klubbar)
  • Ligamästarna, ligatvåorna, ligatreorna och ligafyrorna från länder rankade 1–4 (16 klubbar)
  • Ligamästarna och ligatvåorna från länder rankade 5–6 (4 klubbar)
  • Ligamästarna från länder rankade 7–10 (4 klubbar)
  • Regerande mästarna av Champions League (1 klubb)
  • Regerande mästarna av Europa League (1 klubb)

De 32 klubbarna lottas in i åtta grupper med vardera fyra klubbar. Lottningen sker efter att klubbarna delats in i fyra potter, där första potten består av de regerande mästarna av Champions League, de regerande mästarna av Europa League och ligamästarna från länder rankade 1–6 och där de resterande klubbarna fördelas på de övriga tre potterna baserat på respektive klubbs klubblagskoefficient. Till varje grupp lottas en klubb från varje pott. Två klubbar från samma land får inte hamna i samma grupp. Inom varje grupp möter klubbarna varje annan klubb två gånger, en gång hemma och en gång borta. Varje klubb spelar därmed sex matcher. Vinst ger tre poäng, oavgjort ger en poäng och förlust ger noll poäng.^[13]

Om två eller fler klubbar hamnar på samma poäng efter det att gruppspelet är färdigspelat rankas de efter följande kriterier:^[14]

1. Flest poäng i inbördes möten
2. Bäst målskillnad i inbördes möten
3. Flest gjorda mål i inbördes möten
4. Om det fortfarande finns klubbar som är lika tillämpas ovan kriterier igen, men nu enbart på de klubbar som fortfarande är lika, och om de kvarvarande klubbarna även efter det är lika tillämpas kriterierna nedan på de kvarvarande klubbarna
5. Bäst målskillnad i alla gruppspelsmatcher
6. Flest gjorda mål i alla gruppspelsmatcher
7. Flest gjorda mål på bortaplan i alla gruppspelsmatcher
8. Flest vinster i alla gruppspelsmatcher
9. Flest vinster på bortaplan i alla gruppspelsmatcher
10. Lägst fair play-poäng i alla gruppspelsmatcher (rött kort ger tre poäng, gult kort ger en poäng, två gula kort i samma match ger tre poäng)
11. Högst klubblagskoefficient

De åtta gruppvinnarna och de åtta grupptvåorna går vidare till åttondelsfinal, medan de åtta grupptreorna får plats i utslagsomgången i Europa Leagues slutspel. Övriga klubbar är utslagna.^[13]

Efter gruppspelet vidtar slutspelet, där turneringens mästare utses. Varje möte i slutspelet fram till finalen avgörs på samma sätt som i kvalspelet, alltså i ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång och där det vid lika ställning efter två matcher följer förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.^[15]

Slutspelet består av följande omgångar:

• Åttondelsfinaler (16 klubbar)
  • Gruppvinnarna i gruppspelet (8 klubbar)
  • Grupptvåorna i gruppspelet (8 klubbar)

Åttondelsfinalerna lottas så att gruppvinnarna får möta en grupptvåa från en annan grupp. Två klubbar från samma land får inte mötas. Gruppvinnarna spelar returmatchen hemma.^[15]

• Kvartsfinaler (8 klubbar)
  • Vinnarna i åttondelsfinalerna (8 klubbar)

Kvartsfinalerna lottas utan några särskilda regler.^[15]

• Semifinaler (4 klubbar)
  • Vinnarna i kvartsfinalerna (4 klubbar)

Semifinalerna lottas utan några särskilda regler.^[15]

• Final (2 klubbar)
  • Vinnarna i semifinalerna (2 klubbar)

Finalen spelas i en enda match på en i förväg bestämd neutral arena. Om resultatet är oavgjort vid full tid vidtar förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.^[16]

Klubben som vinner Uefa Champions League är garanterad en plats i nästföljande säsongs gruppspel i turneringen, får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Europa League och får representera Europa vid världsmästerskapet i fotboll för klubblag.

Säsong	Vinnare	Resultat	Förlorare	Arena	Anmärkning
1955/56	Real Madrid	4–3	Reims	Parc des Princes, Paris	Första finalen med en spansk klubb. Första finalen med en fransk klubb.
1956/57	Real Madrid	2–0	Fiorentina	Santiago Bernabéu, Madrid	Första finalen med en italiensk klubb. Matchen spelades på Real Madrids hemmaarena. Real Madrid blev första klubb att vinna två gånger och första klubb att vinna två år i rad.
1957/58	Real Madrid	3–2 (e.f.)	Milan	Heyselstadion, Bryssel	Första finalen att gå till förlängning. Real Madrid blev första klubb att vinna tre gånger och första klubb att vinna tre år i rad.
1958/59	Real Madrid	2–0	Reims	Neckarstadion, Stuttgart	Real Madrid blev första klubb att vinna fyra gånger och första klubb att vinna fyra år i rad.
1959/60	Real Madrid	7–3	Eintracht Frankfurt	Hampden Park, Glasgow	Första finalen med en tysk klubb. Real Madrid blev första klubb att vinna fem gånger och första klubb att vinna fem år i rad.
1960/61	Benfica	3–2	Barcelona	Wankdorfstadion, Bern	Första finalen med en portugisisk klubb. Första finalen utan Real Madrid.
1961/62	Benfica	5–3	Real Madrid	Olympiastadion, Amsterdam
1962/63	Milan	2–1	Benfica	Wembley Stadium, London	Första finalen utan spanskt deltagande.
1963/64	Inter	3–1	Real Madrid	Praterstadion, Wien
1964/65	Inter	1–0	Benfica	San Siro, Milano	Matchen spelades på Inters hemmaarena.
1965/66	Real Madrid	2–1	Partizan Belgrad	Heyselstadion, Bryssel	Första finalen med en jugoslavisk klubb. Real Madrid blev första klubb att vinna sex gånger.
1966/67	Celtic	2–1	Inter	Estádio Nacional, Lissabon	Första finalen med en skotsk klubb.
1967/68	Manchester United	4–1 (e.f.)	Benfica	Wembley Stadium, London	Första finalen med en engelsk klubb.
1968/69	Milan	4–1	Ajax	Santiago Bernabéu, Madrid	Första finalen med en nederländsk klubb.
1969/70	Feijenoord	2–1 (e.f.)	Celtic	San Siro, Milano	Svensken Ove Kindvall gjorde det avgörande målet i förlängningen.
1970/71	Ajax	2–0	Panathinaikos	Wembley Stadium, London	Första finalen med en grekisk klubb.
1971/72	Ajax	2–0	Inter	Feijenoordstadion, Rotterdam
1972/73	Ajax	1–0	Juventus	Stadion Crvena Zvezda, Belgrad
1973/74	Bayern München	1–1 (e.f.)	Atlético Madrid	Heyselstadion, Bryssel	Enda finalen att gå till omspel.
		4–0
1974/75	Bayern München	2–0	Leeds United	Parc des Princes, Paris
1975/76	Bayern München	1–0	Saint-Étienne	Hampden Park, Glasgow
1976/77	Liverpool	3–1	Borussia Mönchengladbach	Olympiastadion, Rom
1977/78	Liverpool	1–0	Club Brugge	Wembley Stadium, London	Första finalen med en belgisk klubb.
1978/79	Nottingham Forest	1–0	Malmö FF	Olympiastadion, München	Första finalen med en svensk klubb.
1979/80	Nottingham Forest	1–0	Hamburg	Santiago Bernabéu, Madrid
1980/81	Liverpool	1–0	Real Madrid	Parc des Princes, Paris
1981/82	Aston Villa	1–0	Bayern München	Feijenoordstadion, Rotterdam
1982/83	Hamburg	1–0	Juventus	Olympiastadion, Aten	Sjätte finalen i rad att sluta 1–0.
1983/84	Liverpool	1–1 (e.f.)	Roma	Olympiastadion, Rom	Matchen spelades på Romas hemmaarena. Första finalen att gå till straffsparksläggning. Liverpool vann med 4–2 i straffsparksläggningen.
1984/85	Juventus	1–0	Liverpool	Heyselstadion, Bryssel	I samband med finalen inträffade Heyselkatastrofen med 39 döda.
1985/86	Steaua Bukarest	0–0 (e.f.)	Barcelona	Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, Sevilla	Första finalen med en rumänsk klubb. Första finalen att sluta mållös. Steaua Bukarest vann med 2–0 i straffsparksläggningen.
1986/87	Porto	2–1	Bayern München	Praterstadion, Wien
1987/88	PSV	0–0 (e.f.)	Benfica	Neckarstadion, Stuttgart	PSV vann med 6–5 i straffsparksläggningen.
1988/89	Milan	4–0	Steaua Bukarest	Camp Nou, Barcelona
1989/90	Milan	1–0	Benfica	Praterstadion, Wien
1990/91	Röda stjärnan	0–0 (e.f.)	Marseille	Stadio San Nicola, Bari	Röda stjärnan vann med 5–3 i straffsparksläggningen.
1991/92	Barcelona	1–0 (e.f.)	Sampdoria	Wembley Stadium, London

Säsong	Vinnare	Resultat	Förlorare	Arena	Anmärkning
1992/93	Marseille	1–0	Milan	Olympiastadion, München
1993/94	Milan	4–0	Barcelona	Olympiastadion, Aten
1994/95	Ajax	1–0	Milan	Ernst-Happel-Stadion, Wien
1995/96	Juventus	1–1 (e.f.)	Ajax	Olympiastadion, Rom	Juventus vann med 4–2 i straffsparksläggningen.
1996/97	Borussia Dortmund	3–1	Juventus	Olympiastadion, München
1997/98	Real Madrid	1–0	Juventus	Amsterdam Arena, Amsterdam	Real Madrid blev första klubb att vinna sju gånger.
1998/99	Manchester United	2–1	Bayern München	Camp Nou, Barcelona
1999/00	Real Madrid	3–0	Valencia	Stade de France, Saint-Denis	Första finalen mellan två klubbar från samma land. Första finalen mellan två spanska klubbar.
2000/01	Bayern München	1–1 (e.f.)	Valencia	Stadio Giuseppe Meazza, Milano	Bayern München vann med 5–4 i straffsparksläggningen.
2001/02	Real Madrid	2–1	Bayer Leverkusen	Hampden Park, Glasgow
2002/03	Milan	0–0 (e.f.)	Juventus	Old Trafford, Manchester	Första finalen mellan två italienska klubbar. Milan vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
2003/04	Porto	3–0	Monaco	Arena AufSchalke, Gelsenkirchen
2004/05	Liverpool	3–3 (e.f.)	Milan	Atatürk Olimpiyat Stadyumu, Istanbul	Liverpool vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
2005/06	Barcelona	2–1	Arsenal	Stade de France, Saint-Denis
2006/07	Milan	2–1	Liverpool	Olympiastadion, Aten
2007/08	Manchester United	1–1 (e.f.)	Chelsea	Luzjnikistadion, Moskva	Första finalen mellan två engelska klubbar. Manchester United vann med 6–5 i straffsparksläggningen.
2008/09	Barcelona	2–0	Manchester United	Olympiastadion, Rom
2009/10	Inter	2–0	Bayern München	Santiago Bernabéu, Madrid
2010/11	Barcelona	3–1	Manchester United	Wembley Stadium, London
2011/12	Chelsea	1–1 (e.f.)	Bayern München	Allianz Arena, München	Matchen spelades på Bayern Münchens hemmaarena. Chelsea vann med 4–3 i straffsparksläggningen.
2012/13	Bayern München	2–1	Borussia Dortmund	Wembley Stadium, London	Första finalen mellan två tyska klubbar.
2013/14	Real Madrid	4–1 (e.f.)	Atlético Madrid	Estádio da Luz, Lissabon	Första finalen mellan två klubbar från samma stad. Real Madrid blev första klubb att vinna tio gånger.
2014/15	Barcelona	3–1	Juventus	Olympiastadion, Berlin
2015/16	Real Madrid	1–1 (e.f.)	Atlético Madrid	Stadio Giuseppe Meazza, Milano	Real Madrid vann med 5–3 i straffsparksläggningen.
2016/17	Real Madrid	4–1	Juventus	Millennium Stadium, Cardiff	Real Madrid blev första klubb att vinna Uefa Champions League två år i rad.
2017/18	Real Madrid	3–1	Liverpool	Olympiastadion, Kiev	Real Madrid blev första klubb att vinna Uefa Champions League tre år i rad.
2018/19	Liverpool	2–0	Tottenham Hotspur	Wanda Metropolitano, Madrid
2019/20	Bayern München	1–0	Paris Saint-Germain	Estádio da Luz, Lissabon	Finalen spelades inför tomma läktare på grund av covid-19-pandemin.
2020/21	Chelsea	1–0	Manchester City	Estádio do Dragão, Porto	Första gången finalen spelades i samma land två år i rad. Finalen spelades inför bara drygt 14 000 åskådare på grund av covid-19-pandemin.
2021/22	Real Madrid	1–0	Liverpool	Stade de France, Saint-Denis	Första gången samma två klubbar möttes för tredje gången. Matchen flyttades från Krestovskijstadion i Sankt Petersburg efter Rysslands invasion av Ukraina.
2022/23	Manchester City	1–0	Inter	Atatürk Olimpiyat Stadyumu, Istanbul
2023/24	Real Madrid	2–0	Borussia Dortmund	Wembley Stadium, London

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Europacupen och Uefa Champions League.

Nr	Klubb	Vinster	Förluster	Vinstår	Förlustår
1	Real Madrid  Real Madrid	15	3	1956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1966, 1998, 2000, 2002, 2014, 2016, 2017, 2018, 2022, 2024	1962, 1964, 1981
2	Milan  Milan	7	4	1963, 1969, 1989, 1990, 1994, 2003, 2007	1958, 1993, 1995, 2005
3	Bayern Mynchen  Bayern München	6	5	1974, 1975, 1976, 2001, 2013, 2020	1982, 1987, 1999, 2010, 2012
4	Liverpool  Liverpool	6	4	1977, 1978, 1981, 1984, 2005, 2019	1985, 2007, 2018, 2022
5	Barcelona  Barcelona	5	3	1992, 2006, 2009, 2011, 2015	1961, 1986, 1994
6	Ajax  Ajax	4	2	1971, 1972, 1973, 1995	1969, 1996
7	Inter  Inter	3	3	1964, 1965, 2010	1967, 1972, 2023
8	Manchester United  Manchester United	3	2	1968, 1999, 2008	2009, 2011
9	Juventus  Juventus	2	7	1985, 1996	1973, 1983, 1997, 1998, 2003, 2015, 2017
10	Benfica  Benfica	2	5	1961, 1962	1963, 1965, 1968, 1988, 1990
11	Chelsea  Chelsea	2	1	2012, 2021	2008
12	Nottingham Forest  Nottingham Forest	2	0	1979, 1980	-
	Porto  Porto	2	0	1987, 2004	-
14	Celtic  Celtic	1	1	1967	1970
	Hamburg  Hamburg	1	1	1983	1980
	FCSB  FCSB	1	1	1986	1989
	Marseille  Marseille	1	1	1993	1991
	Borussia Dortmund  Borussia Dortmund	1	2	1997	2013, 2024
	Manchester City  Manchester City	1	1	2023	2021
20	Feyenoord  Feyenoord	1	0	1970	-
	Aston Villa  Aston Villa	1	0	1982	-
	PSV  PSV	1	0	1988	-
	Röda stjärnan  Röda stjärnan	1	0	1991	-
24	Atletico Madrid  Atlético Madrid	0	3	-	1974, 2014, 2016
25	Reims  Reims	0	2	-	1956, 1959
	Valencia  Valencia	0	2	-	2000, 2001
27	Fiorentina  Fiorentina	0	1	-	1957
	Eintracht Frankfurt  Eintracht Frankfurt	0	1	-	1960
	Partizan Belgrad  Partizan Belgrad	0	1	-	1966
	Panathinaikos  Panathinaikos	0	1	-	1971
	Leeds United  Leeds United	0	1	-	1975
	Saint-Etienne  Saint-Étienne	0	1	-	1976
	Borussia Mönchengladbach  Borussia Mönchengladbach	0	1	-	1977
	Club Brugge  Club Brugge	0	1	-	1978
	Malmö FF  Malmö FF	0	1	-	1979
	Roma  Roma	0	1	-	1984
	Sampdoria  Sampdoria	0	1	-	1992
	Bayer Leverkusen  Bayer Leverkusen	0	1	-	2002
	Monaco  Monaco	0	1	-	2004
	Arsenal  Arsenal	0	1	-	2006
	Tottenham Hotspur  Tottenham Hotspur	0	1	-	2019
	Paris Saint-Germain  Paris Saint-Germain	0	1	-	2020

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Europacupen och Uefa Champions League.

Nr	Land	Vinster	Förluster	Vinstår	Förlustår
1	Spanien  Spanien	20	11	1956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1966, 1992, 1998, 2000, 2002, 2006, 2009, 2011, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2022, 2024	1961, 1962, 1964, 1974, 1981, 1986, 1994, 2000, 2001, 2014, 2016
2	England  England	15	11	1968, 1977, 1978, 1979, 1980, 1981, 1982, 1984, 1999, 2005, 2008, 2012, 2019, 2021, 2023	1975, 1985, 2006, 2007, 2008, 2009, 2011, 2018, 2019, 2021, 2022
3	Italien  Italien	12	17	1963, 1964, 1965, 1969, 1985, 1989, 1990, 1994, 1996, 2003, 2007, 2010	1957, 1958, 1967, 1972, 1973, 1983, 1984, 1992, 1993, 1995, 1997, 1998, 2003, 2005, 2015, 2017, 2023
4	Tyskland  Tyskland[a]	8	11	1974, 1975, 1976, 1983, 1997, 2001, 2013, 2020	1960, 1977, 1980, 1982, 1987, 1999, 2002, 2010, 2012, 2013, 2024
5	Nederländerna  Nederländerna	6	2	1970, 1971, 1972, 1973, 1988, 1995	1969, 1996
6	Portugal  Portugal	4	5	1961, 1962, 1987, 2004	1963, 1965, 1968, 1988, 1990
7	Frankrike  Frankrike	1	6	1993	1956, 1959, 1976, 1991, 2004, 2020
8	Skottland  Skottland	1	1	1967	1970
	Rumänien  Rumänien	1	1	1986	1989
	Serbien  Serbien[b]	1	1	1991	1966
11	Grekland  Grekland	0	1	-	1971
	Belgien  Belgien	0	1	-	1978
	Sverige  Sverige	0	1	-	1979

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Vinst ger två poäng. Klubbar som spelar i Uefa Champions League säsongen 2024/25 markeras med fet stil.

Nr	Klubb	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Real Madrid  Real Madrid	489	294	85	110	1075	536	+539	673
2	Bayern Mynchen  Bayern München	394	236	79	79	825	386	+439	551
3	Barcelona  Barcelona	350	204	77	69	687	357	+330	485
4	Manchester United  Manchester United	299	161	70	68	545	299	+246	392
5	Juventus  Juventus	301	153	70	78	479	301	+178	376
6	Milan  Milan	273	133	70	70	442	259	+183	336
7	Liverpool  Liverpool	248	142	50	56	472	228	+244	334
8	Benfica  Benfica	293	131	68	94	482	345	+137	330
9	Porto  Porto	277	126	62	89	412	313	+99	314
10	Ajax  Ajax	247	112	64	71	396	282	+114	288

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Nr	Spelare	Matcher	År	Klubb(ar)
1	Cristiano Ronaldo	187	2002–	Sporting Lissabon (1), Manchester United (62), Real Madrid (101), Juventus (23)
2	Iker Casillas	181	1999–2019	Real Madrid (152), Porto (29)
3	Lionel Messi	163	2004–	Barcelona (149), Paris Saint-Germain (14)
4	Xavi	157	1998–2015	Barcelona (157)
5	Karim Benzema	152	2005–	Lyon (19), Real Madrid (133)
6	Ryan Giggs	151	1993–2014	Manchester United (151)
7	Thomas Müller	153	2009–	Bayern München (153)
	Raúl	144	1995–2011	Real Madrid (132), Schalke 04 (12)
9	Toni Kroos	153	2008–	Bayern München (43), Real Madrid (110)
10	Paolo Maldini	139	1988–2008	Milan (139)

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Nr	Spelare	Mål	Matcher	Målsnitt	År	Klubb(ar)
1	Cristiano Ronaldo	141	187	&&&&&&&&&&&&&&00.7500000,75	2002–	Manchester United (22), Real Madrid (105), Juventus (14)
2	Lionel Messi	129	163	&&&&&&&&&&&&&&00.7900000,79	2004–	Barcelona (120), Paris Saint-Germain (9)
3	Robert Lewandowski	94	120	&&&&&&&&&&&&&&00.7800000,78	2011–	Borussia Dortmund (17), Bayern München (69), Barcelona (8)
4	Karim Benzema	90	152	&&&&&&&&&&&&&&00.5900000,59	2005–	Lyon (12), Real Madrid (78)
5	Raúl	71	144	&&&&&&&&&&&&&&00.4900000,49	1995–2011	Real Madrid (66), Schalke 04 (5)
6	Ruud van Nistelrooy	60	81	&&&&&&&&&&&&&&00.7400000,74	1998–2009	PSV (9), Manchester United (38), Real Madrid (13)
7	Andrij Sjevtjenko	59	116	&&&&&&&&&&&&&&00.5100000,51	1994–2011	Dynamo Kiev (22), Milan (33), Chelsea (4)
8	Thomas Müller	54	153	&&&&&&&&&&&&&&00.3500000,35	2009–	Bayern München (54)
9	Thierry Henry	51	115	&&&&&&&&&&&&&&00.4400000,44	1997–2012	Monaco (7), Arsenal (35), Barcelona (9)
10	Filippo Inzaghi	50	85	&&&&&&&&&&&&&&00.5900000,59	1997–2010	Juventus (17), Milan (33)

Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens spelare i Uefa Champions Leagues historia.

Säsong	Spelare	Position	Klubb	Källa
2021/22	Karim Benzema	Anfallare	Real Madrid	[19]
2022/23	Rodri	Mittfältare	Manchester City	[20]
2023/24	Vinícius Júnior	Anfallare	Real Madrid	[21]

Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens unga spelare i Uefa Champions Leagues historia.

Säsong	Spelare	Position	Klubb	Källa
2021/22	Vinícius Júnior	Anfallare	Real Madrid	[22]
2022/23	Chvitja Kvaratschelia	Anfallare	Napoli	[23]
2023/24	Jude Bellingham	Mittfältare	Real Madrid	[24]

Publikrekordet i Europacupen och Uefa Champions League är från returmatchen i "Battle of Britain", en av semifinalerna säsongen 1969/70. Matchen mellan skotska Celtic och engelska Leeds United lockade 135 826 personer till Hampden Park i Glasgow. Celtic vann matchen med 2–1 och gick vidare med 3–1 totalt.^[25]

Uefa gav 1992 den brittiska kompositören Tony Britten i uppdrag att skapa den officiella Uefa Champions League-hymnen och denne baserade verket på Georg Friedrich Händels kröningshymn Zadok the Priest. Musiken framfördes av Royal Philharmonic Orchestra och texten sjöngs av kören från Academy of St Martin in the Fields i de tre officiella språk som används av Uefa: engelska, tyska och franska. Hymnens refräng spelas före varje Uefa Champions League-match, liksom vid början och slutet av varje TV-sändning av matcherna. Hela hymnen är ungefär tre minuter lång, och har två korta verser och en refräng. Hymnen har aldrig släppts kommersiellt.^[26]

"Ce sont les meilleures équipes, Es sind die allerbesten Mannschaften, The main event, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"

"Une grande réunion, Eine grosse sportliche Veranstaltung, The main event, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"

"Ils sont les meilleurs, Sie sind die Besten, These are the champions, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"^[26]

Alla klubbar som deltar i turneringen erhåller prispengar av Uefa. Dessa består dels av förutbestämda belopp och dels av belopp som varierar beroende på klubbarnas klubblagskoefficienter och värdet av deras TV-marknader. För säsongen 2023/24 ser de förutbestämda beloppen ut på följande sätt:^[27]

• Klubbar som åker ut i playoffomgången: 5 000 000 euro
• Klubbar som når gruppspelet: 15 640 000 euro
• Vinst i gruppspelet: 2 800 000 euro
• Oavgjort i gruppspelet: 930 000 euro
• Klubbar som når åttondelsfinalerna: 9 600 000 euro
• Klubbar som når kvartsfinalerna: 10 600 000 euro
• Klubbar som når semifinalerna: 12 500 000 euro
• Klubbar som når finalen: 15 500 000 euro
• Klubben som vinner finalen: 4 500 000 euro

I samband med den första säsongen av Uefa Champions League, säsongen 1992/93, tilldelades sändningsrättigheterna i Sverige TV3 och Viasat, då ingående i Kinnevik-ägda Modern Times Group. Uefa Champions League sändes därefter under många år i Sverige i TV3, TV6 och Viasat Fotboll, sedan 2018 ingående i NENT Group.

Den 9 april 2020 offentliggjorde Uefa resultatet av budgivningen för Uefa Champions League och Uefa Europa League åren 2021–2024, där det stod klart att Telia vann sändningsrättigheterna till Uefa Champions League i Sverige för drygt tre miljarder kronor. Från och med 2021 sänds Uefa Champions League i någon av Telia-ägda TV4 Medias kanaler.^[28][29]

• Uefa Europa League
• Uefa Europa Conference League
• Uefa Women's Champions League

• Wikimedia Commons har media som rör Uefa Champions League.
• Officiell webbplats

Vinnare av Europacupen och Uefa Champions League Europacupen (1955–1992) 1955/56: Real Madrid (1) 1956/57: Real Madrid (2) 1957/58: Real Madrid (3) 1958/59: Real Madrid (4) 1959/60: Real Madrid (5) 1960/61: Benfica (1) 1961/62: Benfica (2) 1962/63: Milan (1) 1963/64: Inter (1) 1964/65: Inter (2) 1965/66: Real Madrid (6) 1966/67: Celtic (1) 1967/68: Manchester United (1) 1968/69: Milan (2) 1969/70: Feyenoord (1) 1970/71: Ajax (1) 1971/72: Ajax (2) 1972/73: Ajax (3) 1973/74: Bayern München (1) 1974/75: Bayern München (2) 1975/76: Bayern München (3) 1976/77: Liverpool (1) 1977/78: Liverpool (2) 1978/79: Nottingham Forest (1) 1979/80: Nottingham Forest (2) 1980/81: Liverpool (3) 1981/82: Aston Villa (1) 1982/83: Hamburg (1) 1983/84: Liverpool (4) 1984/85: Juventus (1) 1985/86: Steaua Bukarest (1) 1986/87: Porto (1) 1987/88: PSV (1) 1988/89: Milan (3) 1989/90: Milan (4) 1990/91: Röda stjärnan (1) 1991/92: Barcelona (1) Uefa Champions League (1992–) 1992/93: Marseille (1) 1993/94: Milan (5) 1994/95: Ajax (4) 1995/96: Juventus (2) 1996/97: Borussia Dortmund (1) 1997/98: Real Madrid (7) 1998/99: Manchester United (2) 1999/00: Real Madrid (8) 2000/01: Bayern München (4) 2001/02: Real Madrid (9) 2002/03: Milan (6) 2003/04: Porto (2) 2004/05: Liverpool (5) 2005/06: Barcelona (2) 2006/07: Milan (7) 2007/08: Manchester United (3) 2008/09: Barcelona (3) 2009/10: Inter (3) 2010/11: Barcelona (4) 2011/12: Chelsea (1) 2012/13: Bayern München (5) 2013/14: Real Madrid (10) 2014/15: Barcelona (5) 2015/16: Real Madrid (11) 2016/17: Real Madrid (12) 2017/18: Real Madrid (13) 2018/19: Liverpool (6) 2019/20: Bayern München (6) 2020/21: Chelsea (2) 2021/22: Real Madrid (14) 2022/23: Manchester City (1) 2023/24: Real Madrid (15) 2024/25:

Internationell fotboll IFAB · Fifa · FIFA World Player of the Year · Ballon d'Or — Världsranking: Herrar · Damer AFC (Asien) Dam Asiatiska mästerskapet Herr Asiatiska mästerskapet (U23) · Challenge Cup · Champions League Elite · Champions League Two · Challenge League Caf (Afrika) Dam Afrikanska mästerskapet Herr Afrikanska mästerskapet (U23 · U20 · U17) · Champions League · Confederation Cup Concacaf (Nord- & Centralamerika samt Karibien) Dam Championship Herr Gold Cup · Nations League · Champions League · Central American Cup · Caribbean Cup · Caribbean Shield Conmebol (Sydamerika) Dam Copa América Femenina Herr Copa América (U20) · Copa Libertadores · Copa Sudamericana OFC (Oceanien) Dam Oceaniska mästerskapet (U19 · U16) Herr Oceaniska mästerskapet (U19 · U16) · Champions League Uefa (Europa) Dam Europamästerskapet (U19 · U17) · Nations League · Champions League Herr Europamästerskapet (U21 · U19 · U17) · Nations League · Champions League (Youth League) · Europa League · Europa Conference League · Super Cup Världsmästerskap Dam Världsmästerskapet (U20 · U17) Herr Världsmästerskapet (U20 · U17) · VM för klubblag · VM i futsal · VM i strandfotboll Övriga turneringar Afrikanska spelen · Asiatiska spelen · Centralamerikanskaspelen · Centralamerikanska- och Karibiskaspelen · Confederations Cup · Frankofonska spelen · Indiska oceanspelen · Lusofoniska spelen · Medelhavsspelen · Olympiska sommarspelen · Panamerikanska spelen · Panarabiska spelen · Stillahavsspelen · Sydasiatiska spelen · Sydöstasiatiska spelen · Västasiatiska spelen · Östasiatiska spelen