USS Juneau (CL-52)

USS Juneau
Allmänt
Typklass/KonstruktionLätt kryssare
FartygsklassAtlanta-klass
Operatör USA:s flotta
Historik
ByggnadsvarvFederal Shipbuilding and Drydock Company, Kearny, New Jersey
Kölsträckt27 maj 1940
Sjösatt25 oktober 1941
Levererad14 februari 1942
ÖdeTorpederade och sänkt av den japanska ubåten I-26 den 13 november 1942
Tekniska data
Längd ö.a.165,05 meter
Bredd16 meter
Djupgående6,25-8,08 meter
Deplacement6 826-8 470 ton
Maskin2 x växlade ångturbiner
75 000 shp (56 000 kW)
Kraftkälla4 x ångpannor
Maximal hastighet32,5 knop (60,2 km/h)
Besättning673
Bestyckning8 x dubbelmonterade 12,7 cm allmålskanoner
4 x fyrdubbelt monterade 28 mm luftvärnskanoner
8 x enkelmonterade 20 mm luftvärnskanoner
8 x 53,3 cm torpedtuber
[1][2]

USS Juneau (CL-52) var en amerikansk lätt kryssare av Atlanta-klass som sänktes i sjöslaget vid Guadalcanal den 13 november 1942. Hon byggdes av Federal Shipbuilding Company, Kearny, New Jersey, kölsträcktes den 27 maj 1940, sjösattes den 25 oktober 1941 och togs i bruk den 14 februari 1942, med kapten Lyman K. Swenson som befälhavare.[3] Hon torpederades och sjönk den 13 november 1942, med endast 10 överlevande räddade efter 8 dagar i vattnet.[4] Den 17 mars 2018 lokaliserades Juneaus vrak av Paul Allens forskargrupp ombord på RV Petrel på ett djup av ca 4 200 m utanför Salomonöarnas kust.

Tjänstgöring

USS Juneau i juni 1942

Efter en snabb provtur längs Atlantkusten under våren 1942 utförde Juneau i början av maj över blockadpatrullering utanför Martinique och Guadeloupe för att förhindra att franska Vichyflottans enheter flydde. Hon återvände till New York för att slutföra ombyggnationer och opererade i Nordatlanten och Karibien från 1 juni till 12 augusti med patrull- och eskortuppdrag. Kryssaren påbörjade sin segling till Stilla havet den 22 augusti.[3]

Stillahavsområdet

Efter ett kort stopp vid Tonga och Nya Kaledonien mötte hon den 10 september upp Task Force 18 (TF 18) under befäl av konteramiral Leigh Noyes ombord USS Wasp. Följande dag kombinerades TF 17, som inkluderade USS Hornet, med amiral Noyes enhet för att bilda TF 61, vars uppdrag var att överföra stridsflygplan till Guadalcanal. Den 15 september träffades Wasp av tre torpeder från den japanska ubåten I-19, och med bränder som rasade utom kontroll sänktes Wasp kl. 2100 av den amerikanska jagaren Lansdowne. Juneau och de eskorterande jagarna räddade 1 910 överlevande från Wasp och återförde dem till Espiritu Santo, Nya Hebriderna, den 16 september. Nästa dag anslöt sig Juneau till TF 17. Hon opererade med Hornet-gruppen och stödde tre aktioner som slog tillbaka fiendens framstötar vid Guadalcanal: Buin-Faisi-Tonolai-räden, slaget vid Santa Cruzöarna och sjöslaget om Guadalcanal.[3]

Slaget vid Santa Cruzöarna

Juneau under slaget vid Santa Cruzöarna, 26 oktober 1942

Fartygets första större insats var slaget vid Santa Cruzöarna den 26 oktober. Den 24 oktober hade Hornets-styrka kombinerats med Enterprises grupp för att bilda TF 61 under befäl av konteramiral Thomas C. Kinkaid. Denna styrka placerade sig norr om Santa Cruzöarna för att genskjuta fientliga enheter som skulle kunna försöka närma sig Guadalcanal. Under tiden på Guadalcanal nådde japanerna ett genombrott under slaget om Henderson Field natten till den 25 oktober.[3]

Tidigt på morgonen den 26 oktober upptäckte amerikanska hangarfartygsflygplan den japanska styrkan och anföll den omedelbart och skadade två hangarfartyg (Zuihō och Shōkaku), en tung kryssare (Chikuma) och två jagare, men medan amerikanska flygplan lokaliserade och bekämpade fienden blev även amerikanska fartyg attackerade. Strax efter kl. 10.00 anföll cirka 27 fientliga flygplan Hornet. Trots att Juneau och andra eskortfartyg sköt ner cirka 20 av angriparna, blev Hornet svårt skadad och sjönk nästa dag. Strax före lunch lämnade Juneau Hornets eskort för den belägrade Enterprise-gruppen flera sjömil bort. Juneau hjälpte till att avvärja fyra japanska attacker som förlorade 18 plan.[3]

På kvällen drog sig de amerikanska styrkorna tillbaka mot sydost. Även om slaget hade varit kostsamt hade det, i kombination med marinkårens seger på Guadalcanal, slagit tillbaka det japanska motanfallet i Salomonöarna. Dessutom hade skadorna på två japanska hangarfartyg kraftigt minskat deras luftstridskrafter i det efterföljande slaget om Guadalcanal.[3]

Sjöslaget vid Guadalcanal

Den 8 november avgick Juneau från Nouméa, Nya Kaledonien, som en enhet i TF 67 under befäl av konteramiral Richmond K. Turner för att eskortera förstärkningar till Guadalcanal. Styrkan anlände dit tidigt på morgonen den 12 november och Juneau befann sig i skyddsskärmen runt transport- och lastfartygen. Lossningen fortgick obehindrat fram till kl. 14.05, då 30 japanska plan anföll den varnade amerikanska gruppen. Luftvärnselden var effektiv och Juneau ensam stod för sex nedskjutna fientliga torpedflygplan. De få kvarvarande japanska planen attackerades i sin tur av amerikanska jaktplan; endast ett bombplan undkom. Senare under dagen lämnade en amerikansk attackgrupp bestående av kryssare och jagare Guadalcanal efter rapporter om att en stor fientlig styrka var på väg mot ön. Klockan 01:48 den 13 november anföll konteramiral Daniel J. Callaghans relativt lilla stödgrupp fienden.[3] Den japanska styrkan bestod av två slagskepp, en lätt kryssare och nio jagare.

På grund av dåligt väder och förvirrade kommunikationer ägde striden rum i nästan beckmörker och på nästan nära håll, när de två sidornas fartyg blandades. Under närstriden träffades Juneau på babordssidan av en torped från den japanska jagaren Amatsukaze,[5] vilket orsakade en kraftig slagsida och gjorde det nödvändigt att dra sig tillbaka. Före middagstid den 13 november satte Juneau, tillsammans med två andra kryssare som skadats i striden - Helena och San Francisco - kurs mot Espiritu Santo för reparationer. Juneau seglade med bara en propeller och befann sig 730 meter från styrbords sida av den likaledes svårt skadade San Francisco. Hon var nere 3,7 meter vid fören, men kunde hålla 13 knop (24 km/h).

Några minuter efter 11:00 avfyrades två torpeder från den japanska ubåten I-26.[3] Dessa var avsedda för San Francisco, men båda passerade framför henne. Den ena träffade Juneau på samma ställe som hade träffats under slaget. Det blev en kraftig explosion, Juneau bröts i två delar och sjönk på bara 20 sekunder.[3] Helena och San Francisco fruktade fler attacker från I-26 och antog felaktigt från den kraftiga explosionen att det inte fanns några överlevande, och avgick utan att försöka rädda några överlevande. I själva verket hade mer än 100 sjömän överlevt förlisningen av Juneau. De lämnades att klara sig själva på öppet hav i åtta dagar innan räddningsflygplan sent omsider anlände. I väntan på räddning dog alla utom 10 av väder och vind och av hajattacker. Den 20 november 1942 bärgade USS Ballard två av de tio överlevande. Ytterligare fem i en flotte räddades av ett PBY Catalina sjöflygplan 8,0 km bort.[6][7] Tre andra, inklusive en svårt skadad officer, tog sig till ön San Cristobal (nu Makira), cirka 89 km bort från förlisningen.[8]

Vrak

Juneau lokaliserades den 17 mars 2018 av Paul Allens forskargrupp ombord på RV Petrel. Kryssaren vilar 4 200 m under ytan utanför Salomonöarna i flera stora delar.[9][10]

Referenser

Noter

  1. ^ Rickard, J (13 January 2015). ”Atlanta Class Cruisers”. Atlanta Class Cruisers. Historyofwar.org. http://www.historyofwar.org/articles/weapons_atlanta_class_cruisers.html. 
  2. ^ ”US Cruisers List: US Light/Heavy/AntiAircraft Cruisers, Part 2”. US Cruisers List: US Light/Heavy/AntiAircraft Cruisers, Part 2. Hazegray.org. 24 April 2000. http://www.hazegray.org/navhist/cruisers/ca-cl2.htm. 
  3. ^ [a b c d e f g h i] ”Juneau CL-52”. Juneau CL-52. Naval History and Heritage Command. 24 juli 2015. http://www.history.navy.mil/research/histories/ship-histories/danfs/j/juneau-i.html. 
  4. ^ ”The deaths of these 5 sailors changed how US manned military units”, The Navy Times, 9 November 2019, https://www.navytimes.com/veterans/2019/11/10/the-deaths-of-these-5-sailors-changed-how-us-manned-military-units/ 
  5. ^ Tameichi Hara, "Japanese Destroyer Captain", Chapter 23
  6. ^ ”War Diary USS Ballard”. World War II War Diaries, 1941-1945 via fold3.com. 20 November 1942. http://www.fold3.com/image/267847129/. 
  7. ^ Heyn, Allen (June 1956). ”One Who Survived”. American Heritage 7 (4). http://www.americanheritage.com/content/one-who-survived?page=show. Läst 10 september 2016. 
  8. ^ Reflections on a Philadelphia war hero and the tragedy of the USS Juneau
  9. ^ ”Sunken USS Juneau Famous for the Sullivan Brothers Discovered on St. Patrick's Day”. paulallen.com. Vulcan Inc.. 19 March 2018. https://www.paulallen.com/uss-juneau-wreck-located-famous-for-sullivan-brothers/.  Arkiverad 20 mars 2018 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ LaGrone, Sam (19 mars 2018). ”Paul Allen Finds Sullivan Brothers' Cruiser USS Juneau”. USNI News (U.S. Naval Institute). https://news.usni.org/2018/03/19/paul-allen-finds-sullivan-brothers-cruiser-uss-juneau. Läst 19 mars 2018. 

Andra källor

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

USS Juneau (CL-52) underway during the Battle of the Santa Cruz Islands on 26 October 1942 (80-G-304513).jpg
The U.S. Navy light cruiser USS Juneau (CL-52) underway at 1154 hrs on 26 October 1942, during the Battle of the Santa Cruz Islands.

Shortly before noon on 26 October 1942, Grumman TBF-1 Avengers were returning to the USS Hornet (CV-8) only to find the carrier dead in the water. The aircraft were signaled to head for USS Enterprise (CV-6). Juneau also read the the signal and thought it was intended for her and proceeded towards Enterprise, as shown here.

Note that Juneau had been repainted to a solid pattern camouflage since 16 September 1942, when the last known photo was taken at Espiritu Santo, New Hebrides. The exact colour of paint applied is not known, surviving textual records show that Captain Swenson of Juneau wanted to paint her with a medium gray ("Mountbatten Pink") that was applied to U.S. Navy ships in the South Atlantic. However, it is unknown, if that colour was available at Tongatabu where the ship was in port for several days. Therefore the exact colour is unknown.
USS Juneau (CL-52) - 19-N-28143.jpg
In New York Harbor, 11 February 1942. Photograph from the Bureau of Ships Collection in the U.S. National Archives.
USS Juneau (CL-52) off New York City on 1 June 1942 (19-N-31264).jpg
The U.S. Navy light cruiser USS Juneau (CL-52) off New York City (USA), 1 June 1942. A barge is alongside her starboard quarter. Her superstructure retains its original measure 12 "mottled pattern" camouflage scheme, but her hull has been repainted wave-style pattern.