USB-minne

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Ett USB-minne (även kallat USB-flashminne, minnespinne^[1] eller minnessticka) är ett flashminne med USB-anslutning. De första USB-minnena som dök upp runt 1998 låg på 8 MiB till 64 MiB. Lagringskapaciteten på de USB-minnen som såldes 2017 var i allmänhet från 4 GB uppåt, med största minnen 2 TB^[2].

I takt med sjunkande pris och utökad kapacitet har USB-minnet successivt konkurrerat ut den äldre disketten som lagringsmedium. I stort sett alla moderna persondatorer har stöd för USB-minnen. Också äldre datorer från slutet av 1990-talet, såsom de med Windows 98, kunde få stöd genom nya drivrutiner.

USB-minnen innehåller inget batteri utan är aktiva endast då de kopplas till en USB-port som fungerar som strömförsörjning.

Komponenter i ett typiskt USB-minne:

1. USB-kontakt, ansluts till en dator
2. Ours Technology Inc. OTi-2168 USB 2.0 mass storage controller implementerar en USB 2.0 klient och möjliggör enkel linjär adressering av flashminnet sett från datorn (döljer komplexiteter som block och blockradering) och innehåller ett system för slitage-minimering via ”intelligent” block-relokering. Den består av en enklare RISC-processor samt en mindre mängd ROM och RAM. Mikroprocessorn kommunicerar med flashminnet (I det här fallet av tillverkaren Hynix) genom en 8-bitar bred kombinerad adress- och databuss (samt även andra signaler). Den här versionen har en 7 × 7 mm 48-pinnars ytmonterad LQFP-kapsel (Low profile Quad Flat Pack).
3. JP1 och JP2: två oanslutna 10-pinnars kontaktdon som har använts för utveckling och test under tillverkningsprocessen av minnet.
4. Ett Hynix HY27USxx121M NAND-flashkrets med 4 096 oberoende raderbara block där varje block ger 16 KiB, alltså totalt 64 MiB användbart lagringsutrymme. Den här versionen har en 20 × 12 mm 48-pinnars ytmonterad TSOP-kapsel (Thin Small Outline Package). Datablad
5. En SKC Shin Chang Electronics 12 MHz kristalloscillator (XTAL). Kristallen genererar en klockfrekvens som mikroprocessorn på OTi-chippet använder sig av. Dock måste signalen först gå igenom en PLL.
6. En lysdiod (styrd från OTi-kretsen) som blinkar för att indikera aktivitet.
7. En enkel två-lägeskontakt som avgör huruvida USB-minnet befinner sig i skrivbart eller skrivskyddat läge.
8. En yta som inte används i den här produkten men ger möjlighet att montera ytterligare en minneskrets. (OTi-kretsen kan driva upp till åtta minneskretsar). Det är alltså möjligt att sent i tillverkningsprocessen bestämma vilken storlek man vill producera.

Runt om kretsarna finns en mängd resistorer samt kondensatorer som bland annat används till att reglera och stabilisera spänningar och strömmar i systemet.

År 2000 började Trek Technology och IBM sälja de första USB-minnena kommersiellt. Lagringskapaciteten var 8 MiB vilket vid denna tid sågs som rymligt; det var fem gånger mer än vad som rymdes på en diskett.

• Wikimedia Commons har media som rör USB-minne.
  Bilder & media