USA:s flotta
| Förenta Staternas flotta | |
 Flottans emblem | |
| Information | |
|---|---|
| Datum | 13 oktober 1775– |
| Land | Amerikas Förenta Stater |
| Försvarsgren | Örlogsflotta |
| Del av | USA:s försvarsdepartement USA:s marindepartement |
| Högkvarter | Pentagon, Arlington, Virginia |
| Marsch | Anchors Aweigh |
| Befälhavare | |
| Nuvarande befälhavare | USA:s marinminister |
| Nuvarande stabschef | Chief of Naval Operations |
| Tjänstetecken | |
| Flottans flagga | .svg) |
| USA:s örlogsflagga |  |
USA:s flotta (engelska: United States Navy förkortas ofta US Navy eller USN) är en av sex vapengrenar i USA:s väpnade styrkor och sysslar med operationer till sjöss. Den amerikanska örlogsflottan består av 286 fartyg i aktiv tjänst och mer än 3 700 flygplan.[1] Den är sedan Sovjetunionens sönderfall världens mest kraftfulla marina stridskraft; den är så överlägsen i styrka att den har större tonnage än de nästkommande 13 i storlek tillsammans. Flottan har totalt en halv miljon män och kvinnor i aktiv tjänst eller som reservister.
Historik
USA:s flotta leder sitt ursprung till Continental Navy som upprättades under amerikanska frihetskriget och som upphörde strax efter krigets slut. Efter att amerikanska handelsfartyg förlorade både last och manskap till barbareskpirater i Medelhavet, så beslutade USA:s kongress 1794 att återupprätta en flotta med sex fregatter. Under amerikanska inbördeskriget blockerade flottan utbrytarkonfederationens hamnar och dess floder. Det mest kända sjöslaget under inbördeskriget var vid Hampton Roads mellan USS Monitor och CSS Virginia som var det första någonsin mellan två bepansrade fartyg.
Flottan hade en central roll i andra världskriget att besegra axelmakterna, i synnerhet mot det Japanska imperiet i Stilla havet. Efter andra världskriget var USA:s flotta otvivelaktigt den största och mäktigaste flottan i världen, upprätthållande USA:s roll som supermakt under det kalla kriget mot Sovjetunionen.
Organisation
Flottan är en av två försvarsgrenar inom USA:s marindepartement (Department of the Navy, DON), den andra är USA:s marinkår.[2] Marindepartementet är ett militärdepartement inom USA:s försvarsdepartement.[3] Chef för marindepartementet är den civila marinministern (Secretary of the Navy, SECNAV) som är underställd och ansvarig inför försvarsministern att både flottan och marinkårens förband är utrustade, och utbildade för att kunna tilldelas militärbefälhavarna operativt.[4][5][6]
Marinministern biträds i frågor som rör flottan av Chefen för flottan (Chief of Naval Operations, CNO) som är en fyrstjärnig amiral som även representerar flottan som medlem i Joint Chiefs of Staff..[7] CNO leder den militära högkvarterstaben OPNAV (formellt namn är Office of the Chief of Naval Operations, även informellt kallad för Navy Staff).[8][9] Vare sig marinministern eller chefen för flottan har operativt befäl över flottans förband eller enheter, utan för endast administrativt befäl, dvs med undantag för pågående militära operationer, så har de beslutsrätt i allting som berör den interna organisationen.[10][6]
Det är försvarsministern som bestämmer vilka förband eller enheter i hela försvarsdepartementet som skickas när, var och hur för att genomföra presidentens politiska direktiv. Den operativa kommandokedjan går från USA:s president via USA:s försvarsminister, och från försvarsministern ned till respektive militärbefälhavare (engelska: Combatant Commander) som leder försvarsgrensövergripande militärkommandon, geografiska eller funktionella, vars utformning fastställs av presidenten i Unified Command Plan, som uppdateras med några års mellanrum. USA:s försvarschef, som är ordförande för Joint Chiefs of Staff, biträder presidenten och försvarsministern med militärt yrkeskunnande i deras befälsfunktion, men saknar egen befälsrätt.[11][12][6]
Operativa huvudförband
| Symbol | Namn | Förkortning | Beskrivning | Högkvarter | Notering |
  | Fleet Cyber Command Navy Space Command | USFFC NAVSPACE | Står operativt under U.S. Cyber Command eller U.S. Space Command beroende på uppdrag. | Fort Meade, Maryland | [13][14] |
 | Fleet Forces Command Naval Forces Northern Command Naval Forces Strategic Command | USFF | Tidigare känt som Atlantflottan fram till 2006. Står operativt under U.S. Northern Command eller U.S. Strategic Command beroende på uppdrag. | Naval Support Activity Hampton Roads, Virginia | [10] |
 | Naval Forces Central Command | NAVCENT | Står operativt under U.S. Central Command. | Naval Support Activity Bahrain, Bahrain | [10] |
 | Naval Forces Europe-Africa | CNE-CNA | Står operativt under U.S. Africa Command eller U.S. European Command beroende på uppdrag. | Naval Support Activity Naples, Italien | |
 | Naval Forces Southern Command | USNAVSO | Står operativt under U.S. Southern Command. | Naval Station Mayport, Florida | |
 | Naval Special Warfare Command | NAVSPECWARCOM | Står operativt under U.S. Special Operations Command. | Naval Amphibious Base Coronado, Kalifornien | [10] |
 | Navy Reserve | USNR | Flottans reservförband | Washington Navy Yard | [15] |
.jpg) | Operational Test and Evaluation Force | OPTEVFOR | Testning och utvärdering av materiel | Naval Station Norfolk, Virginia | [10] |
 | Pacific Fleet | USPACFLT | Står operativt under U.S. Indo-Pacific Command. | Joint Base Pearl Harbor–Hickam, Hawaii | [10] |
Flottor
.png)
Flottorna är en administrativ organisation på geografisk basis inom de operativa huvudförbanden. Sjögående enheter under förflyttning, exempelvis från USA:s östkust till Mellanöstern hamnar normalt under befälet av det operativa förbandet till vilket den geografiska flottan är anknuten till under tiden inom respektive flottas området.
- 1:a flottan – Upplöst. Opererade i västra Stilla havet. Verksam till slutet av 1960-talet.[16]
- 2:a flottan – Upplöst 2011. Återinstallerad 2018. Atlanten. Baserad på Naval Station Norfolk i Norfolk, Virginia. Står operativt under U.S. Northern Command, U.S. Southern Command, U.S. Africa Command eller U.S. European Command beroende på uppdrag eller plats.
- 3:e flottan – Norra och östra Stilla havet. Baserad i San Diego, Kalifornien. Står operativt under U.S. Indo-Pacific Command eller U.S. Northern Command beroende på uppdrag.
- 4:e flottan – Syd och Centralamerika. Står operativt under U.S. Southern Command.
- 5:e flottan – Mellanöstern. Baserad i Manama, Bahrain. Står operativt under U.S. Central Command.
- 6:e flottan – Medelhavet. Baserad i Gaeta, Italien. Står operativt under U.S. European Command eller U.S. Africa Command, genom United States Naval Forces Europe-Africa, beroende på uppdrag.
- 7:e flottan – Västra Stilla havet och Indiska oceanen. Baserad i Yokosuka, Japan. Står operativt under U.S. Indo-Pacific Command.
- 10:e flottan – Ansvarig för flottans cyberkrigföring. Baserad i Fort Meade, Maryland. Står under operativt under U.S. Cyber Command.
Större baser
USA:s västkust
- Naval Air Station Lemoore, Fresno, Kalifornien – huvudbas för hangarfartygsbaserat jaktflyg på västkusten.
- Naval Air Station North Island, Coronado, Kalifornien – hemmahamn för hangarfartyg samt flygbas utanför San Diego.
- Naval Amphibious Base Coronado, Coronado, Kalifornien – platsen där Navy SEALs utbildas.
- Naval Base Kitsap, Bremerton, Washington – hemmahamn för Ohio-klassens ubåtar i Stilla havet.
- Naval Base Point Loma, San Diego, Kalifornien – bas för stillahavsflottans attackubåtar
- Naval Base San Diego i San Diego, Kalifornien – huvudhamn för fartyg på USA:s västkust.
- Naval Base Ventura County, Port Hueneme, Kalifornien – bas på västkusten för flottans ingenjörsförband, Seabees samt spaningsflyg.
- Naval Station Everett, Everett, Washington – planerades under 1980-talets upprustning och togs i drift 1994.
USA:s östkust
- Naval Air Station Oceana, Virginia Beach, Virginia – huvudbas för hangarfartygsbaserat jaktflyg på östkusten.
- Naval Air Station Patuxent River, Maryland – platsen för flottans testpilotskola och flygmaterieltestning.
- Naval Air Station Pensacola, Florida – huvudbasen för utbildning av flottans och marinkårens piloter.
- Naval Amphibious Base Little Creek, Virginia Beach, Virginia – huvudbas för landstigningsfartyg och amfibiekrigföring
- Naval Construction Battalion Center, Gulfport, Mississippi – bas på sydkusten för Seabees.
- Naval Station Great Lakes, Illinois – enda grundutbildningen för meniga.
- Naval Station Mayport, Florida – den tredje största flottbasen i USA.
- Naval Station Norfolk i Norfolk, Virginia – världens största flottbas och högkvarter för Atlantflottan.
- Naval Submarine Base Kings Bay, Georgia – hemmahamn för Ohio-klassens ubåtar i Atlanten.
- Naval Submarine Base New London, Connecticut – platsen för ubåtsvapnets grundutbildning och hamn för attackubåtar.
- Washington Navy Yard – Flottans äldsta örlogsstation från 1799; ursprungligen även örlogsvarv och tyghus; numera kontor, museum, arkiv, ceremoniplats.
Utanför kontinentala USA
- Guantanamo Bay Naval Base, Kuba – USA leasar denna del av sydöstra Kuba sedan 1903.
- Joint Base Pearl Harbor–Hickam, Hawaii – högkvarteret för Stillahavsflottan.
- Yokosuka, Japan – största utländska basen. Högkvarter för 7:e flottan.
Landbaserade stödkommandon
| Vapensköld | Namn | Förkortning | Beskrivning | Högkvarter | Not |
 | Naval Air Systems Command | NAVAIR | Flottans flygmaterielkommando | Naval Air Station Patuxent River, Maryland | [10] |
 | Naval Education and Training Command | NETC | Flottans utbildningskommando | Naval Air Station Pensacola, Florida | [10] |
 | Naval Facilities Engineering Systems Command | NAVFAC | Flottan byggnadsingenjörskommando | Washington Navy Yard, Washington, D.C. | [10] |
 | Naval History and Heritage Command | NHHC | Flottans historiska samlingar och museum | Washington Navy Yard, Washington, D.C. | [17] |
 | Naval Information Warfare Systems Command | NAVWARSYSCOM | Flottans materielkommando för lednings-, informations- och underrättelsesystem | San Diego, Kalifornien | |
 | Naval Legal Service Command | NLSC | Juridiska tjänster för flottister | Washington Navy Yard, Washington, D.C. | [18][10] |
_Naval_Meteorology_and_Oceanography_Command_seal.png) | Naval Meteorology and Oceanography Command | NAVMETOCCOM | Flottans kommando för meteorologi och oceanografi | Stennis Space Center, Mississippi | [10] |
 | Naval Sea Systems Command | NAVSEA | Flottans fartygsmaterielkommando | Washington Navy Yard, Washington, D.C. | [10] |
 | Naval Supply Systems Command | NAVSUP | Kommando för logistik och upprätthållande av försörjningskedjan inom flottan och marinkåren | Mechanicsburg, Pennsylvania | [10] |
 | Navy Installations Command | NIC | Flottans basförvaltningskommando | Washington Navy Yard, Washington, D.C. | [10] |
 | Office of Naval Intelligence | ONI | Flottans underrättelsetjänst | Suitland, Maryland | [19][10] |
 | United States Naval Academy | USNA | Marinens service academy | Annapolis, Maryland | [10] |
Utrustning
Fartyg
Hangarfartyg
_LB.jpg)
I dagsläget (2011) förfogar flottan över elva hangarfartyg och har ytterligare ett under byggnad. Fartygen från CVN-68 till CVN-77 tillhör Nimitz-klass. USS Gerald R. Ford (CVN-78) är den första i en ny klass hangarfartyg vars tredje fartyg beräknas att bli operativt 2022. Hangarfartygen utgör hjärtat i de så kallade Battle groups som större delen av den amerikanska flottan grupperas kring.
- USS Nimitz (CVN-68) – San Diego, Kalifornien
- USS Dwight D. Eisenhower (CVN-69) – Norfolk, Virginia
- USS Carl Vinson (CVN-70) – Norfolk, Virginia
- USS Theodore Roosevelt (CVN-71) – Norfolk, Virginia
- USS Abraham Lincoln (CVN-72) – Everett, Washington
- USS George Washington (CVN-73) – Norfolk, Virginia
- USS John C. Stennis (CVN-74) – Bremerton, Washington
- USS Harry S. Truman (CVN-75) – Norfolk, Virginia
- USS Ronald Reagan (CVN-76) – San Diego, Kalifornien
- USS George H.W. Bush (CVN-77) – Norfolk, Virginia – (togs i bruk 10 januari 2009)
- USS Gerald R. Ford (CVN-78) – Norfolk, Virginia – (togs i bruk 22 juli 2017)
- USS John F. Kennedy (CVN-79) – Planerad för att tas i bruk 2022
Amfibiefartyg
- Amfibieanfallsfartyg/Helikopterhangarfartyg av Tarawa-klass (2 aktiva, 3 deaktiverade)
- Amfibieanfallsfartyg/Helikopterhangarfartyg av Wasp-klass (8 aktiva)
- Amfibieanfallsfartyg/Helikopterhangarfartyg av America (1 under konstruktion, minst 3 planerade)
- Amfibietransportfartyg av San Antonio-klass (4 aktiva, 2 under konstruktion, minst 4 fler planerade)
- Amfibietransportfartyg av Austin-klass (4 aktiva)
- Amfibielandstigningsfartyg av Whidbey Island-klass (8 aktiva)
- Amfibielandstigningsfartyg av Harpers Ferry-klass (4 aktiva)
Ytstridsfartyg
_part_of_USS_Carl_Vinson_(CVN_70)_Carrier_Strike_Force.jpg)
- Robotkryssare av Ticonderoga-klass (22 aktiva, 5 deaktiverade)
- Robotjagare av Arleigh Burke-klass (52 aktiva, 3 under konstruktion, 7 fler planerade)
- Robotfregatter av Oliver Hazard Perry-klass (30 aktiva, 20 deaktiverade eller sålda)
U-båtar
Samtliga ubåtar i USA:s flotta drivs numera med kärnreaktorer.
- Strategiska ubåtar av Ohio-klass (18 aktiva)
- Attackubåtar av Los Angeles-klass (45 aktiva, 17 deaktiverade)
- Attackubåtar av Seawolf-klass (3 aktiva)
- Attackubåtar av Virginia-klass (5 aktiva, 4 under konstruktion, minst 9 fler planerade)
Flygplan
Den amerikanska flottan har ett stort antal flygplan och helikoptrar som understödjer flottans operationer. Exempel på dessa är:
- Aktiva luftfartyg
- C-2 Greyhound 1964–
- CH-53E Super Stallion 1981–
- E-2C Hawkeye 1964–
- F/A-18E/F Super Hornet 1999–
- F-35 Lightning II 2019–
- EA-18G Growler 2009–
- P-3 Orion 1962–
- P-8 Poseidon 2012–
- SH-60 Seahawk 1984–
- T-6 Texan II
- T-45 Goshawk 1991–
- Tidigare aktiva luftfartyg
- A-4 Skyhawk (1956–2003)
- A-5 Vigilante (1961–1979)
- A-6 Intruder (1963–1997)
- A-7 Corsair II (1967–1991)
- CH-46 Sea Knight (1964–2004)
- EA-6B Prowler (1971–2015)
- F-4 Phantom (1960–1983)
- F-14 Tomcat (1974–2006)
- F/A-18 Hornet (1983–2018)
- S-2 Tracker (1954–1975)
- S-3 Viking (1974–2009)
- SH-2 Seasprite (1962–1993)
- SH-2G Super Seasprite (1991–2001)
- SH-3 Sea King (1964–2006)
 |  | |
Till höger: Officer i Service Dress White. | ||
Personal
Den amerikanska flottan hade 18 december 2006 en militär personalstyrka på aktiv stat om 346 786 personer. Av dessa var 51 731 officerare och specialistofficerare, 290 638 underofficerare och sjömän samt 4 417 kadetter vid United States Naval Academy. Flottans reserv bestod av 130 740 officerare, underofficerare och sjömän. Antalet civilanställda var 175 503 personer.
Uniformer och gradbeteckningar
Kända sjöofficerare
Yrkesmilitärer
- Chester Nimitz – Fleet Admiral. f.d. CNO. Undertecknade för USA när Japan kapitulerade ombord på USS Missouri. Har fått ett hangarfartyg uppkallat efter sig, (USS Nimitz (CVN-68)).
Politiker
- George H. W. Bush – f.d. president, f.d. chef för CIA. Löjtnant och marinflygförare under andra världskriget.
- Jimmy Carter – f.d. president; kapten och ubåtsofficer under kalla kriget.
- Gerald Ford – f.d. president; tjänstgjorde på hangarfartyg under andra världskriget, slutade som örlogskapten.
- Lyndon B. Johnson – f.d. president; örlogskapten och bombfällare under andra världskriget.
- John F. Kennedy – f.d. president; kapten och fartygschef på en motortorpedbåt under andra världskriget.
- Robert Kerrey – f.d. senator; löjtnant och Navy SEAL under Vietnamkriget och första SEAL-officer som fick Medal of Honor för en hemligstämplad räd där han förlorade ena underbenet.
- John Kerry – Senator och demokraternas presidentkandidat i valet 2004; kapten och fartygschef på en patrullbåt under Vietnamkriget.
- John McCain – Senator och republikanernas presidentkandidat 2008. Stridspilot under Vietnamkriget. Slutade som kommendör.
- Richard Nixon – f.d. president; örlogskapten i marinintendenturkåren under andra världskriget.
Astronauter
- Neil Armstrong – Första människan på månen (Apollo 11).
- Jim Lovell – Förste man att runda månen (Apollo 8).
- Pete Conrad – Tredje man på månen (Apollo 12).
- Alan Shepard – Förste amerikan i rymden.
- Richard Truly – Rymdfärjepilot och NASA chef.
- John Young – Deltog i Geminiprogrammet, Apolloprogrammet och rymdfärjan.
Vetenskapsmän
- Albert Abraham Michelson - Kommendörkapten och Nobelpristagare i fysik.
- Grace Hopper - Flottiljamiral och datalog.
Flottan i populärkultur
Spelfilm
- Broarna vid Toko-Ri (1954)
- Myteriet på Caine (1954)
- En officer och gentleman (1982)
- Top Gun (1986)
- Jakten på Röd Oktober (1990)
- På heder och samvete (1992)
- Under belägring (1992)
- Rött hav (1995)
- U-571 (2000)
- Behind Enemy Lines (2001)
- Pearl Harbor (2001)
- Battleship (2012)
- Midway (2019)
- Top Gun: Maverick (2022)
TV-serier
- På heder och samvete (1995–2005)
- NCIS (2003-)
Se även
- Navy Exchange
- United States Maritime Administration
- United States Navy Memorial
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, United States Navy, tidigare version.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, List of equipment of the United States Navy, tidigare version.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Structure of the United States Navy, tidigare version.
Noter
- ^ ”Status of the Navy” (på engelska). U.S. Navy. 1 juni 2012. Arkiverad från originalet den 21 december 2010. https://web.archive.org/web/20101221114823/http://www.navy.mil/navydata/navy_legacy_hr.asp?id=146. Läst 21 juni 2012.
- ^ 10 U.S.C. § 8061
- ^ 10 U.S.C. § 111
- ^ 10 U.S.C. § 8103
- ^ 10 U.S.C. § 162
- ^ [a b c] Polmar, Norman (2001). The Naval Institute Guide to the Ships and Aircraft of the U.S. Fleet, Seventeenth Edition. Annapolis, Maryland: U.S. Naval Institute. sid. 25-31
- ^ 10 U.S.C. § 8033
- ^ 10 U.S.C. § 8031
- ^ 10 U.S.C. § 8032
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] ”Department of the Navy” (på engelska). United States Government Manual. https://www.usgovernmentmanual.gov/Agency?EntityId=xk/ubSTudTA=&ParentEId=tv4LVSeIL00=&EType=/sbLHImeIYk=.
- ^ ”Department of Defense” (på engelska). United States Government Manual. Arkiverad från originalet den 6 november 2021. https://web.archive.org/web/20211106110732/https://www.usgovernmentmanual.gov/Agency?EntityId=tv4LVSeIL00=&ParentEId=+klubNxgV0o=&EType=jY3M4CTKVHY=. Läst 6 november 2021.
- ^ Polmar, Norman (2001). The Naval Institute Guide to the Ships and Aircraft of the U.S. Fleet, Seventeenth Edition. Annapolis, Maryland: U.S. Naval Institute. sid. 17-24
- ^ ”About Us” (på engelska). fcc.navy.mil. U.S. Fleet Cyber Command (FCC)/U.S. TENTH Fleet (C10F). https://www.fcc.navy.mil/About-Us/. Läst 2 november 2021.
- ^ ”U.S. NAVY SPACE COMMAND SEAL” (på engelska). fcc.navy.mil. U.S. Fleet Cyber Command (FCC)/U.S. TENTH Fleet (C10F). https://www.fcc.navy.mil/ABOUT-US/US-NAVY-SPACE-COMMAND-SEAL/. Läst 2 november 2021.
- ^ ”About Us” (på engelska). navyreserve.navy.mil. U.S. Navy. https://www.navyreserve.navy.mil/About-Us/. Läst 2 november 2021.
- ^ Vissa menar att USA:s kustbevakning är den 1:a flottan.
- ^ ”Who We Are” (på engelska). history.navy.mil. Naval History & Heritage Command. https://www.history.navy.mil/about-us/organization/who-we-are.html. Läst 6 november 2021. ”The Naval History and Heritage Command (NHHC), headed by the Director of Naval History, is an Echelon II command headquartered on the Washington Navy Yard, D.C.
Vision: To serve our nation, by using the power of history and heritage to enhance the warfighting capability of the U.S. Navy.” - ^ ”Organization” (på engelska). Navy Judge Advocate General’s Corps. Arkiverad från originalet den 11 april 2021. https://web.archive.org/web/20210411234911/https://www.jag.navy.mil/organization.htm. Läst 21 februari 2021. ”The mission of Naval Legal Service Command (NLSC) is to provide legal services worldwide to support fleet readiness and effective operation of the military justice system. Within NLSC, Region Legal Service Offices (RLSOs), Defense Service Offices (DSOs) and the Victim Legal Counsel Program have responsibility for providing specified services to meet the NLSC mission within a given geographical area and to perform other such functions or tasks as may be requested or directed by competent authority.”
- ^ ”Office of Naval Intelligence Fact Sheet” (på engelska). Office of Naval Intelligence. https://www.oni.navy.mil/About-Us/Office-of-Naval-Intelligence-Fact-Sheet/. Läst 6 november 2021.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör USA:s flotta.- (engelska) www.navy.mil – officiell webbplats.
- (engelska) U.S. Naval Institute
- (engelska) United States Navy Memorial
| |||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Media som används på denna webbplats
The official emblem of the Commander of the United States Fleet Forces Command. The bald eagle represents the Fleet, ever vigilant, able to dominate its environment, and, when necessary, be decisively lethal. The four arrows, clutched securely within the eagle's talons represent the Fleet’s striking power and its ability to provide credible combat power anywhere in the world’s four oceans. The four stars represent the authority of the Commander and are silver in color to indicate the Joint nature of the Command's mission and the Joint warfighting capability of the Fleet. The fouled anchor is symbolic of naval heritage and of the strong bond between the past, present, and future generations of Navy leaders. It also recognizes that the combat readiness of the Fleet is anchored in a shore infrastructure that is well organized, manned by professionals, and efficient in execution.
Commander, U.S. Naval Forces Central Command logo.
Författare/Upphovsman: Orionist, Licens: CC BY-SA 3.0
Map of the United States Navy bases.
120820-N-PK678-001.PENSACOLA, Fla.(Aug. 20, 2012) The new Naval Education and Training Command (NETC) Logo. NETC announced changes to its command logo and a new mission statement Aug. 20. The new logo removes the depiction of the 5-vector model and the new mission statement is ???Fleet readiness starts here.??? (U.S. Navy photo.illustration/Released)
This is the logo for the Naval Information Warfare Systems Command
Mediterranean Sea - Two F/A-18 Hornets assigned to Carrier Air Wing Three (CVW-3) prepare to launch from the flight deck of USS Harry S. Truman (CVN 75) during flight operations aboard the aircraft carrier.
U.S. Navy Installations Command logo.
Officer Dress Blues Uniform for the US Navy
Seal of the Office of Naval Intelligence.
Emblem of the United States Navy Reserve in use since early 2017.
This is the official NAVSUP Corporate Logo.
.png)
Redesigned Joint Staff Badge Reflects Addition of the United States Space Force as a Military Service
Emblem of the U.S. Navy Space Command
Seal of Naval Forces Europe - Africa
Insignia of the United States Naval Academy
The forward-deployed amphibious assault ship USS Essex (LHD 2) performs a stern-gate marriage with Landing Craft Utility (LCU) 1631, assigned to Assault Craft Unit (ACU) 1 while back loading elements of the 31st Marine Expeditionary Unit while off the coast of Thailand after completing Cobra Gold 2008 (CG08) June 9, 2008. CG08 is a Thai/U.S.-sponsored military exercise designed to enhance interoperability between joint U.S. forces and the combined forces of U.S., Thai, Singaporean, Japanese and Indonesian military. Essex is the lead ship of the only forward-deployed U.S. Expeditionary Strike Group and serves as the flagship for CTF 76, the Navy's only forward-deployed amphibious force commander. Task Force 76 is headquartered at White Beach Naval Facility, Okinawa, Japan, with a detachment in Sasebo, Japan. (U.S. Navy photograph by Mass Communication Specialist Seaman Kari R. Bergman/Released)
Current United States naval jack, used from 1960 to 1975, 1977 to 2002, and 2019 to the present.
Officer Service Dress White uniform
Logo of the Commander of the US Pacific Fleet
Official emblem of the U.S. Navy.
Seal of Fleet Cyber Command
Philippine Sea (Jun. 15, 2003) -- Aerial view of the guided missile destroyer USS Lassen (DDG 82) part of USS Carl Vinson (CVN 70) Carrier Strike Group. The Carl Vinson Carrier Strike Group will remain in the Western Pacific while the forward-deployed USS Kitty Hawk (CV 63) completes scheduled dry dock maintenance. U.S. Navy photo by Photographer's Mate Airman Chris Valdez. (RELEASED)
Logo of Naval Legal Service Command
Official seal for Operational Test and Evaluation Force (OPTEVFOR) - U.S. Navy
The Flag of the United States Navy, as defined in s:Executive Order 10812 of April 24, 1959. The design is described there as:
The flag for the United States Navy is 4 feet 4 inches hoist by 5 feet 6 inches fly, of dark blue material, with yellow fringe, 2½ inches wide. In the center of the flag is a device 3 feet and 1 inch overall consisting of the inner pictorial portion of the seal of the Department of the Navy (with the exception that a continuation of the sea has been substituted for the land area), in its proper colors within a circular yellow rope edging, all 2 feet 6 inches in diameter above a yellow scroll inscribed "UNITED STATES NAVY" in dark blue letters.
The U.S. Navy flag is used for display purposes at ceremonies, parades, and other public functions where the U.S. Navy has an official presence, usually being carried by an honor guard on ceremonial occasions. It is not used for outdoor, fixed (permanent) purposes, and is not flown on Navy ships. Versions without fringe and different dimensions seem to be common, though it appears they are not technically the official U.S. Navy flag, as the executive order has not been amended.
Prior to 1959, the Navy Infantry Battalion flag was used to represent the U.S. Navy.
For more information, see the Navy's flag history page, SeaFlags, Flags of the World, U.S. Navy document NTP 13(B) [1], section 1710, and Navy regulation OPNAVINST 10520.1 (which replaced a similar SECNAVINST 10520.2D regulation from 1974).
Atlantic Ocean – Nimitz-class aircraft carriers USS George Washington (CVN 73) and USS Harry S. Truman (CVN 75) conducts an ammunition transfer between ships. Truman and embarked Carrier Air Wing Eight (CVW-8) are currently participating in carrier qualifications of the East Coast of the United States.
2014 Logo of the U.S. Navy Naval History and Heritage Command.
Seal of Naval Air Systems Command
Naval Meteorology and Oceanography Command (COMNAVMETOCCOM) (United States).