US-P

Upravlyaemy Sputnik Passivni (ryska: Управляемый Спутник Пассивный) eller US-P, i västvärlden känt som Electronic Ocean Reconnaissance Satellite eller EORSAT, sovjetiskt satellitprogram för militär havsövervakning. Totalt sköts 37 satelliter upp mellan 1974 och 1991. Satelliterna använde passiv signalspaning för att följa både militär och civil fartygstrafik oavsett ljus- och väderförhållanden, syftet var att förse marinflygförband och ubåtar utrustade med sjömålsrobotar med måldata. Robotar som P-5 Pjatjorka hade så pass lång räckvidd att de robotbärande fartygen och ubåtarna inte kunde upptäcka mål på de avstånden med egna sensorer.

Konstruktion

Satelliterna hade en cylindrisk kropp med en diameter på 1,3 meter, längd på 17 meter och en vikt på 3000 kg. På båda sidor av kroppen satt solpaneler ungefär 1,5 gånger så långa som kroppen som försörjde satellitens system med el. Satelliterna hade en huvudmotor för att placera den i den slutliga omloppsbanan med en dragkraft på mellan 3 och 6 kN. Fyra motorer med dragkraft på 100 N för attitydkontroll fanns också ombord. Alla motorer försörjdes av ett gemensamt bränslesystem med åtta 60 liters tankar med Dikvävetetroxid och UDMH. På undersidan av satellitkroppen satt en korsformad antenn för signalspaning.^[1]

Uppskjutningsdatum och satelliter i projektet

Alla satelliter i programmet sköts upp med Tsyklon-2 bärraketer från Kosmodromen i Bajkonur.

Användning

US-P satelliterna skulle tillsammans med radarsatelliterna av typen US-A ge information vart större flottstyrkor tillhörande NATO befann sig. Denna målinformation sände satelliterna ut i realtid samt lagrade ombord för att kunna sända ner den till markstationen i Noginsk utanför Moskva. Fartyg utrustade med tunga sjömålsrobotar, som kryssare ur klasserna Projekt 1144 Orlan och Projekt 1164 Atlant eller ubåtar av typen Projekt 949 Granit var utrustade med satellitlänken Kasatka-B (svala, NATO-rapporteringsnamn: Punch Bowl) för att kunna ta emot målinformation direkt från satelliterna.^[1]

I fredstid sköts US-P satelliterna vanligen upp ensamma, men i krigstid skulle upp till fyra US-P satelliter finnas i omloppsbana samtidigt för att kunna ge en bättre täckning. I Bajkonur fanns beredskapslager där 22 stycken Tsyklon-2 bärraketer med tillhörande satelliter lagrades, huvuddelen av satelliterna var antisatellit vapnet Istrebitel Sputnik men upp till sju satelliter i lagret uppskattades vara av typerna US-A och US-P av CIA. I kristid kunde man skjuta upp 6 till 10 Tsyklon-2 raketer per dag. I krigstid skulle ett nätverk av sju US-A satelliter och fyra US-P satelliter kunna ge en kontinuerlig målbild mellan de nordliga breddgraderna 50° och 70° som var högst två timmar gammal.^[1]

Källor

• NSSDC Master Catalog