UK Championship 1994

UK Championship
Turneringsinformation
TypRankingturnering
Rankingpoäng4800
Tidpunkt11 - 27 november 1994
ArenaGuild Hall
PlatsPreston
LandEngland
Prispengar£ 328 100
Till segraren£ 70 000
Regerande mästareRonnie O'Sullivan
Högsta break139 (Ronnie O'Sullivan)
Vinnare
VinnareStephen Hendry
FinalistKen Doherty

UK Championship 1994 (Royal Liver Assurance UK Championship) var en rankingturnering i snooker som spelades mellan 11 och 27 november 1994 i Guild Hall i Preston, England. Stephen Hendry vann turneringen efter att ha slagit Ken Doherty i finalen med 10-5.

Händelser i samband med turneringen

Finalen

  • Stephen Hendry gjorde sju centuries i finalen mot Ken Doherty, det största antal centuries som någon spelare gjort i en professionell tävlingsmatch[1].
  • Hendry blev dessutom den förste spelaren att göra fem centuries inom loppet av sju frames[2]. Flera snookerkännare ansåg att detta var bland det bästa de sett Hendry spela någonsin[3].

Resten av turneringen

  • Det var nära att Stephen Hendry slogs ut redan i andra omgången, han låg under med 4-8 mot Dean Reynolds, men vände och vann de sista fem framen, varav ett på respotted black[2].
  • Publiken stod upp under hela Alex Higgins' match i andra omgången[2].
  • I sin match mot Willie Thorne i tredje omgången slog Stephen Hendry två rekord: Han blev den förste spelaren att för andra gången göra tre centuries i rad, och han gjorde 454 poäng i rad utan att motståndaren gjorde någon (Hendry innehade själv det förra rekordet på 443)[2].

Resultat

Final

Final: Bäst av 19 frames
Guild Hall, Preston, England, 27 november 1994
Ken Doherty
Irland Irland
5 - 10Stephen Hendry
Skottland Skottland
Eftermiddag: 72–46, 0–112 (112), 9–114 (114), 0–130 (130), 71–10, 23–109 (109),
66–61, 20–106 (106), 9–117 (110)
Kväll: 65–64, 61–20, 50–67, 17–113 (106), 25–74, 45–72
72Högsta break130
0Centuries7
350+ breaks9

Huvudturnering

I huvudturneringen deltog 64 spelare. Nedan redovisas resultaten från och med omgång 2. I första omgången slogs bland andra Alan McManus, Nigel Bond och Mike Hallett ut.

 Andra omgången:
Bäst av 17 frames
Tredje omgången:
Bäst av 17 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 17 frames
Semifinaler:
Bäst av 17 frames
Final:
Bäst av 19 frames
                   
 England Ronnie O'Sullivan  9 
 Wales Mark Fenton  4 
  England Ronnie O'Sullivan  9 
  Wales Terry Griffiths  5 
 Wales Terry Griffiths  9
 Kanada Alain Robidoux  8 
  England Ronnie O'Sullivan  7 
  Irland Ken Doherty  9 
 Irland Fergal O'Brien  9 
 Skottland Jamie Burnett  5 
  Irland Fergal O'Brien  4
  Irland Ken Doherty  9 
 Irland Ken Doherty  9
 Wales Mark Bennett  3 
  Irland Ken Doherty  9 
  Thailand James Wattana  6 
 England John Parrott  9 
 England Nick Marsh  4 
  England John Parrott  9
  Wales Mark Williams  8 
 Wales Mark Williams  9
 Malta Tony Drago  8 
  England John Parrott  5
  Thailand James Wattana  9 
 Nordirland Joe Swail  9 
 Nya Zeeland Dene O'Kane  5 
  Nordirland Joe Swail  4
  Thailand James Wattana  9 
 England Richard McDonald  3
 Thailand James Wattana  9 
  Irland Ken Doherty  5
  Skottland Stephen Hendry  10
 England Steve Davis  6 
 England Dave Harold  9 
  England Dave Harold  9 
  Nordirland Alex Higgins  4 
 Nordirland Alex Higgins  9
 Skottland Drew Henry  7 
  England Dave Harold  5 
  England Peter Ebdon  9 
 England Peter Ebdon  9 
 Nordirland Dennis Taylor  2 
  England Peter Ebdon  9
  England Jason Ferguson  1 
 England Jason Ferguson  9
 England Jimmy White  3 
  England Peter Ebdon  8
  Skottland Stephen Hendry  9 
 England Mark King  9 
 England Anthony Hamilton  8 
  England Mark King  5
  Wales Darren Morgan  9 
 Wales Darren Morgan  9
 England Brian Morgan  3 
  Wales Darren Morgan  3
  Skottland Stephen Hendry  9 
 England Willie Thorne  9 
 England Gary Wilkinson  4 
  England Willie Thorne  4
  Skottland Stephen Hendry  9 
 England Dean Reynolds  8
 Skottland Stephen Hendry  9 

Källor

Referenser

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Flag of England.svg
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
Flag of Thailand.svg
The national flag of Kingdom of Thailand since September 2017; there are total of 3 colours:
  • Red represents the blood spilt to protect Thailand’s independence and often more simply described as representing the nation.
  • White represents the religion of Buddhism, the predominant religion of the nation
  • Blue represents the monarchy of the nation, which is recognised as the centre of Thai hearts.
Flag of Northern Ireland.svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Flag of Northern Ireland (1953–1972).svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.