Tysklands Grand Prix 2004

Flag of Germany.svg Tysklands Grand Prix 2004
Hockenheim2012.svg
Datum25 juli 2004
BanaHockenheimring
Sträcka67 × 4,574 = 306,458 km (planerad)
66 × 4,574 = 301,884 km (körd)
VinnareMichael Schumacher, Ferrari
Pole positionMichael Schumacher, Ferrari
Snabbaste varvKimi Räikkönen, McLaren-Mercedes, 1:13,780

Tysklands Grand Prix 2004 var det tolfte av 18 lopp ingående i formel 1-VM 2004.

Rapport

Michael Schumacher i Ferrari tog, efter ett enastående kvalvarv, pole position före Juan Pablo Montoya i Williams. I det andra ledet stod Kimi Räikkönen och David Coulthard i McLaren. Jenson Button i BAR hade den tredje kvaltiden, men han flyttades ner till trettonde rutan efter att stallet tvingats göra ett motorbyte. I det tredje ledet stod Fernando Alonso och Jarno Trulli i Renault. I fjärde ledet stod Rubens Barrichello i Ferrari tillsammans med Takuma Sato i BAR. Därefter startade Olivier Panis i Toyota och Antonio Pizzonia, som var Ralf Schumachers ersättare, i Williams.

Precis innan fältet skulle släppas visade det sig att Panis fått problem, varför starten avbröts. Bilarna fick senare köra ytterligare ett formationsvarv, varför racet kortades ner till 66 varv. Schumacher tog starten utan problem medan Montoya hade en katstrofal inledning då han blev passerad av Alonso, Räikkönen, Coulthard och Trulli i första kurvan. Senare tog sig Trulli förbi Coulthard. Uppe vid hårnålen var Barrichello överambitiös i ett omkörningsförsök av Coulthard, varpå hans framvinge gick av och han tvingades in i depån för nosbyte. Alonso höll undan för den avsevärt snabbare Räikkönen i två varv, innan denne passerade uppe i hårnålen och övertog andraplatsen. När Schumacher bland de första gick i depå övertog Räikkönen ledningen. Det blev sedan en kamp mellan Räikkönen och Schumacher som blev allt intensivare efter finländarens första depåstopp. Räikkönen kraschade och körde av i första kurvan några varv senare efter att bakvingen lossnat. Han klarade sig utan skador men tvingades bryta loppet.

Button, som man trodde var borta efter motorbytet, hade jobbat upp sig bra och efter hans sista depåstopp kom han ut precis bakom Alonso på tredje plats. Efter några varvs hård racing utnyttjade Button sina nya däck och passerade Alonso. Schumacher vann sedan loppet med Button som tvåa, Alonso trea och Coulthard som fyra. Montoya kom aldrig tillbaka efter sin dåliga start och blev femma, medan Mark Webber i Jaguar, som hade en liknande strategi som Button, slutade sexa. Pizzonia körde upp sig till en sjunde plats och tog därmed poäng, vilket Marc Gené tidigare hade misslyckats med. Sato slutade åtta och tog den sista poängen.

Resultat

  1. Michael Schumacher, Ferrari, 10 poäng
  2. Jenson Button, BAR-Honda, 8
  3. Fernando Alonso, Renault, 6
  4. David Coulthard, McLaren-Mercedes, 5
  5. Juan Pablo Montoya, Williams-BMW, 4
  6. Mark Webber, Jaguar-Cosworth, 3
  7. Antonio Pizzonia, Williams-BMW, 2
  8. Takuma Sato, BAR-Honda, 1
  9. Giancarlo Fisichella, Sauber-Petronas
  10. Christian Klien, Jaguar-Cosworth
  11. Jarno Trulli, Renault
  12. Rubens Barrichello, Ferrari
  13. Felipe Massa, Sauber-Petronas
  14. Olivier Panis, Toyota
  15. Giorgio Pantano, Jordan-Ford
  16. Zsolt Baumgartner, Minardi-Cosworth
  17. Gianmaria Bruni, Minardi-Cosworth

Förare som bröt loppet

VM-ställning

Förarmästerskapet

  1. Tyskland Michael Schumacher, Ferrari, 110
  3. Brasilien Rubens Barrichello, Ferrari, 74
  5. Storbritannien Jenson Button, BAR-Honda, 61

Konstruktörsmästerskapet

  1. Italien Ferrari, 184
  3. Frankrike Renault, 85
  5. Storbritannien BAR-Honda, 76


Formel 1-VM 2004

1 Australien Australien · 2 Malaysia Malaysia · 3 Bahrain Bahrain · 4 San Marino San Marino · 5 Spanien Spanien · 6 Monaco Monaco · 7 Europa Europa · 8 Kanada Kanada · 9 USA USA · 10 Frankrike Frankrike · 11 Storbritannien Storbritannien · 12 Tyskland Tyskland · 13 Ungern Ungern · 14 Belgien Belgien · 15 Italien Italien · 16 Kina Kina · 17 Japan Japan · 18 Brasilien Brasilien

Föregående: Japan Japan 2003 · Följande: Australien Australien 2005
Tyskland Tysklands Grand Prix i Formel 1
1951 · 1952 · 1953 · 1954 · 1956 · 1957 · 1958 · 1959 · 1961 · 1962 · 1963 · 1964 · 1965 · 1966 · 1967 · 1968 · 1969 · 1970 · 1971 · 1972 · 1973 · 1974 · 1975 · 1976 · 1977 · 1978 · 1979 · 1980 · 1981 · 1982 · 1983 · 1984 · 1985 · 1986 · 1987 · 1988 · 1989 · 1990 · 1991 · 1992 · 1993 · 1994 · 1995 · 1996 · 1997 · 1998 · 1999 · 2000 · 2001 · 2002 · 2003 · 2004 · 2005 · 2006 · 2008 · 2009 · 2010 · 2011 · 2012 · 2013 · 2014 · 2016 · 2018 · 2019

Media som används på denna webbplats

Flag of Malaysia.svg
Flag of Malaysia – Jalur Gemilang (Stripes of Glory)
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Hockenheim2012.svg
Författare/Upphovsman: Sentoan, Licens: CC BY-SA 3.0
Imagen de los trazados actuales del cuircuito de Hockenheimring