Tyska studentkåren

Tyska studentkåren (tyska: Deutsche Studentenschaft, akronym DSt), grundad 1919 och upplöst 1945, var en sammanslagning av alla studentorganisationer vid tyska universitet, inklusive fristaden Danzig, Österrike och dåvarande tyskspråkiga universitet i Tjeckoslovakien. I början av 1920-talet drabbades DSt av allvarliga interna konflikter mellan den republikanska minoritetsfalangen och en majoritetsfalang som var Völkisch.

Från och med 1931 kom organisationen att domineras av Nationalsocialistiska tyska studentförbundet (NSDStB), med vilken den senare fusionerades (1936) efter många år av slitningar organisationerna emellan. Efter andra världskrigets slut förbjöds organisationen av Allierade kontrollrådet som ansåg att organisationen var nazistisk.[1]

Kampanj mot "otyskheten"

(c) Bundesarchiv, Bild 102-14597 / Georg Pahl / CC-BY-SA 3.0
Bokbränningen på Opernplatz i Berlin 10 maj 1933
Det vida spridda flygbladet från den Tyska studentkåren med de tolv teserna deklarerade, vilken förespråkar bokbål.

I april 1933 tog Tyska studentkåren, under ledning av Nationalsocialistiska tyska studentförbundet, initiativet till en aktion mot otyskheten, vilken kablades ut från centralt håll till alla tyska universitetsstäder. Studentkåren presenterade tolv teser, inklusive ett yrkande på censur, något som sedan en tid praktiserats. Efter att Tyska studentkåren utropat nationell samling mot "otyskheten" den 6 april 1933 genomförde medlemmar från Tyska studentkåren och Nationalsocialistiska tyska studentförbundet den 6 maj en planerad attack mot Institutet för sexualforskning som låg i Berlinstadsdelen Tiergarten. Några dagar senare (10 maj) togs innehållet i institutets bibliotek och arkiv till Opernplatz där det brändes. Uppemot 20 000 böcker och journaler samt 5 000 bilder förstördes.

Ordförande och riksledare (Reichsführer) på nationell nivå

Ordförande och riksledare mellan åren 1919 och 1945
År NamnOrganisationsbakgrund
1919‑1920 Otto Benecke(VDSt Göttingen)
1920‑1921 Peter van Aubel(Kath. Freie Vereinigung Köln)
1921‑1922 Franz Holzwarth(Göttingen)
1922‑1923 Fritz Hilgenstock(Hannoversche Burschenschaft Arminia)
1923‑1924 Arthur Fritsch(K.D.St.V. Winfridia Breslau i CV)
1924‑1926 Hellmut Bauer(Burschenschaft Teutonia Kiel)
1926‑1927 Günter Thon(Burschenschaft Arminia Brünn)
1927‑1929 Walther Schmadel(Burschenschaft Danubia München)
1929‑1930 Erich Hoffmann(Corps Austria Frankfurt am Main)
1930‑1931 Hans‑Heinrich Schulz(Corps Hildeso-Guestphalia Göttingen)
1931 Walter Lienau(NSDStB och Corps Isaria München)
1931‑1933 Gerhard Krüger(NSDStB och Burschenschaft Arminia Greifswald i ADB)
1933‑1934 Oskar Stäbel(NSDStB och Landsmannschaft Suevia Karlsruhe)
1934‑1936 Andreas Feickert(NSDStB Hamburg)
1936‑1945 Gustav Adolf Scheel(som Reichsstudentenführer i den sammanslagna organisationen mellan DSt+NSDStB)

Se även

Referenser

Fotnoter

  1. ^ Nationalencyklopedin: nazism. Läst: 14 oktober 2011.

Media som används på denna webbplats

Buecherverbrennung-flugblatt.jpg

Flugblatt des NS-Studentenbundes, das 1933 zur Bücherverbrennung verbreitet wurde.

Transkription siehe w:de:Bücherverbrennung 1933 in Deutschland#12 Thesen wider den undeutschen Geist
Bundesarchiv Bild 102-14597, Berlin, Opernplatz, Bücherverbrennung.jpg
(c) Bundesarchiv, Bild 102-14597 / Georg Pahl / CC-BY-SA 3.0
Det tyska riksarkivet (Bundesarchiv) använder ofta originalbeskrivningen på sina bilder. Det kan förekomma att dessa texter är felaktiga, tendentiösa, föråldrade eller politiskt extrema.
Die öffentliche Verbrennung undeutscher Schriften und Bücher auf dem Opernplatz Unter den Linden in Berlin, durch Studenten der Berliner Universitäten!
Die von den Studenten eingesammelten undeutschen Schriften und Bücher, werden öffentlich auf dem Opernplatz in Berlin, ins Feuer geworfen.