Tyska

Tyska
Deutsch
Talas iTyskland Tyskland
Österrike Österrike
Schweiz Schweiz
Liechtenstein Liechtenstein
Belgien Belgien
Luxemburg Luxemburg
Namibia Namibia
Ungern Ungern
Italien Italien (Sydtyrolen)
Åtminstone 14 andra länder med stora tysktalande minoriteter
RegionCentraleuropa, Nordeuropa, Sydvästafrika
Antal talare95 miljoner (120–150 miljoner inkl. andraspråkstalare)
Statusvärldsspråk
SpråkfamiljIndoeuropeiska språk
Officiell status
Officiellt språk iTyskland Tyskland
Österrike Österrike
Schweiz Schweiz
Luxemburg Luxemburg
Liechtenstein Liechtenstein
Belgien Belgien
Italien Italien (Sydtyrolen)
Namibia Namibia
Europeiska unionen Europeiska unionen
SpråkmyndighetRat für deutsche Rechtschreibung
Språkkoder
ISO 639‐1de
ISO 639‐2ger (B)
deu (T)
ISO 639‐3deu

Karta som belyser tyskans utbredning i världen
Talad tyska

Tyska (tyska: deutsche Sprache, Deutsch) är ett germanskt språk, talat av omkring 120–150 miljoner människor (varav cirka 95[1] miljoner har det som modersmål). Detta gör språket till Europas största eller näst största språk[2][3][4] (efter ryska) och det germanska språk som har näst flest talare i världen, efter engelskan. Tyskan är världens tolfte största språk.[5]

Tyskan har ett stort antal dialekter, till exempel bayerska, kölsch och westfaliska, vilka brukar delas in i huvudgrupperna högtyska och lågtyska. Till skillnad från många andra germanska språk har tyskan bevarat mycket av den urgermanska grammatiken. Ett exempel på detta är rika kasusböjningar, men språket har i andra avseenden förändrat sig mer från urgermanskan än många andra språk, bland annat genom en ljudskridning där /p/ blivit /f/ (svenska skepp, engelska ship, tyska Schiff), /t/ blivit /s/ eller z (svenska tid, engelska tide och tyska Zeit och svenska äta, engelska eat och tyska essen) och /k/ blivit ch (svenska språk, engelska speak, tyska Sprache).[6]

Etymologi

Ordet tyska kommer av fornnordiska þýdisker (kognat med tyska Deutsch ('tysk')) av forngermanska thioda, som betyder 'folk' och betecknade alla germanska stammar i centrala Europa, till skillnad från de latinska folken[7], jmf. poetiska Svitjod, isländska Svíþjóð ('Sverige'), runsvenska sveþiuþ ('svea-folk').

Ordförråd

Arvord och lånord

Arvorden härstammar från indoeuropeiska eller germanska språk. Till arvorden hör ord som zwei, Zaun, hundert, Liebe, Zahn och Vieh. Exempel på lånord från latin är Fenster, Wein, Straße, Ziegel och Rettich, medan Pfaffe och Kirche är tidiga lånord av grekiskt ursprung. Senare lånord av grekiskt ursprung är Biologie, Theologie, Mathematik och Arithmetik. Sena lånord av italienskt ursprung är Bank, Bilanz och Melone. Från franska härstammar bl.a. Garderobe, Toilette och galant.

De flesta lån- och arvorden i det tyska språket är av indoeuropeiskt ursprung. Exempelvis orden Bruch och Fraktur går tillbaka på samma indoeuropeiska ord. Medan Bruch är ett indoeuropeiskt arvord, härstammar Fraktur (liksom Fraktion och Fragment) från latin. På samma sätt förhåller det sig med arvordet Joch och lånordet Yoga (från sanskrit).

Grammatik

Kasus

Tyska språket utmärker sig genom att det finns fyra olika kasus;[8] dessa är nominativ, genitiv, dativ och ackusativ. Adjektiv, pronomen, vissa former av substantivet och substantivets artikel kasusböjs.

Genus

Det tyska språket har tre genus: maskulinum, femininum och neutrum. Adjektiv, pronomen och substantivets artikel böjs efter huvudordets genus.

Verb

På tyska skiljer man mellan böjning av svaga verb, starka verb och oregelbundna verb. Verben kongruensböjs efter person och numerus (subjekt–predikat-kongruens) även om verbens böjning är samma i första och tredje person pluralis.

Tempus

Det tyska språket har sex tempus: presens, preteritum (eller imperfekt), perfekt, pluskvamperfekt, futurum I och futurum II. Preteritum och perfekt uttrycker i de flesta fall ingen betydelsemässig skillnad. Vid vissa verb (de så kallade durativa verben) är tempusbruket dock betydelseskiljande, och tempusanvändningen är dessutom generellt olika i talat och skrivet språk (större förekomst av perfekt- resp. preteritumformer).

Adjektiv

När ett adjektiv står före substantivet (attributivt) böjs det efter kasus, numerus och genus. När adjektivet står senare i satsen (predikativt) lämnas adjektivet helt oböjt. Detta gör att tyska språket saknar markör för att visa på skillnaden mellan predikativa adjektiv och adverb.

Substantiv

Substantiv böjs i det tyska språket efter kasus och numerus. Varje substantivs första bokstav skall alltid vara versal.

Substantivets genus kan generellt sett inte utläsas utifrån substantivet självt, utan måste läras in för en person som vill lära sig det tyska språket. Det finns några grupper med ord med vissa ändelser som tillhör specifika genus (exempel: ord med chen-ändelse är alltid neutrala). Det finns även ändelser som indikerar att substantivet oftast tillhör ett specifikt genus (exempel: ord med e-ändelse är oftast feminina). Substantiv som betecknar maskulina eller feminina levande varelser är också oftast maskulina respektive feminina. Substantiverade verbinfinitiver är alltid neutrala.

De tyska substantivens pluralformer är oregelbundna och måste läras in ord för ord. Substantivets pluralform består oftast av ett suffix. Substantivets slutbokstav indikerar vilken pluraländelse som kan tänkas vara trolig, men några generella regler finns inte. Det förekommer också att ordets stam förändras, och när en sådan stamförändring sker är det särskilt vanligt att A ändras till Ä, O ändras till Ö eller U ändras till Ü, så kallat omljud (Umlaut) – jämför med svenskans land/länder eller bok/böcker.

Tyska substantiv kan i likhet med de svenska kombineras till nya genom sammansättning. Likt förhållandet i det svenska språket finns det ingen generell regel för hur många substantiv som på detta sätt kan sammanfogas vid bildandet av ett nytt. Generellt kan sägas att det i tyskan förekommer fler långa sammansättningar.

Artiklar

Tyska språket har två artiklar: bestämd artikel (der, das, die) och obestämd artikel (ein, eine). Dessutom kan substantivet stå utan artikel. Artiklarna böjs efter substantivets genus, numerus och kasus.

Bestämd artikel

MaskulinumNeutrumFemininumPluralis
Nominativderdasdiedie
Ackusativdendasdiedie
Dativdemdemderden
Genitivdesdesderder

Obestämd artikel

MaskulinumNeutrumFemininum
Nominativeineineine
Ackusativeineneineine
Dativeinemeinemeiner
Genitiveineseineseiner

Pronomen

Pronomina böjs efter kasus, numerus och genus.

Relativa pronomina

Relativa pronomina kasusböjs i enlighet med deras roll i relativsatsen. Däremot rättar sig genus- och numerustillhörighet efter korrelatet (det ord som relativpronomenet syftar på).

Personliga pronomina

Som artighetsform används tredje person pluralis till skillnad från andra person pluralis i svenska språket. En skillnad mellan artighetsformen i tredje person pluralis och den vanliga formen av tredje person pluralis görs däremot i skrift, då artighetsformen skrivs med versal begynnelsebokstav (Sie kontra sie). Artighetsformen används mycket flitigare än i svenskan och bör alltid användas vid tilltal av äldre eller okända personer för att man inte ska uppfattas som oartig eller plumpt överfamiljär.

Singularis1:a pers.2:a pers.3:e pers.
(maskulinum / femininum / neutrum)
Nominativichduer / sie / es
Ackusativmichdichihn / sie / es
Dativmirdirihm / ihr / ihm
Genitivmeinerdeinerseiner / ihrer / seiner

Precis som i svenskan beror tredje person singularis på genus. I tabellen ovan anges maskulinum, femininum och neutrum.

Pluralis1:a pers.2:a pers.3:e pers.
Nominativwirihrsie
Ackusativunseuchsie
Dativunseuchihnen
Genitivunsereuerihrer

Prepositioner

Tyskans prepositioner styr olika kasus. Lejonparten av prepositionerna kan delas in i tre grupper efter de kasus som de styr: dativ, ackusativ samt ömsom dativ, ömsom ackusativ beroende på befintlighet respektive rörelse. Beträffande den senare gruppen används ofta minnesregeln RiA och BeDa: RiA står för riktning och ackusativ och BeDa för befintlighet och dativ. Dessa prepositioner styr i regel ackusativ när de kombineras med verb som betecknar rörelse (ich hänge das Bild an die Wand 'jag hänger upp tavlan på väggen'), medan de styr dativ när de betecknar befintlighet (das Bild hängt an der Wand 'bilden hänger på väggen'). Detta förhållande gäller endast för adverbial; för prepositionsobjekt gäller andra regler.

Det finns även prepositioner som styr genitiv.

AckusativDativGenitivAckusativ eller dativ
durchgenomausav/från/ut urwährendunder (tid)anvid/på
fürför/tillaußerutom (med undantag)trotztrotsauf
gegen(e)motbeipå/bredvid/hos(an)statti stället förhinterbakom
ohneutangegenübermittemotwegenpå grund avini
umomkring/runtmitmedanhandenligt, med stöd avnebenbredvid
nachefter/till/motüberöver
entlanglängs (med)seitsedanunterunder
bistill/tillsvonavvorframför
widermotzutillzwischenmellan

Ordföljd

I en huvudsats står det personböjda verbet i regel på position två. Men i en bisats sätts det personböjda verbet vanligen i slutet av satsen. Detta i kombination med andra ordföljdsregler leder till en för tyska språket karaktäristisk verbuppräkning i slutet av bisatsen.[9].

I tyska språket sätts komma mellan en menings alla ingående satser och utvidgade infinitivgrupper (infinitiv som innehåller fler element än ett verb). I tyskt skriftspråk används ofta en meningslängd som vida överstiger vad man kan hitta i motsvarande svensk text. Bisatser som relativsatser och att-satser adderas till varandra och kan bilda en för den moderne svensken ovan struktur.

Uttal

I stort sett uttalas tyska språket på ett snarlikt sätt som svenska språket. Det finns dock viktiga undantag. Några ljud i tyskan, som till exempel ach-ljud och låga y-ljud, samt även pf (uttalat som pf) och z (uttalat som ts) i början på ord, har inte motsvarande uttal i svenska.

Det tyska sättet att betona orden skiljer sig däremot en del från det svenska språkets.

Vokaler

fonem
(IPA)
grafembeskrivningexempel på tyskt ordfon
(IPA)
/a/amer öppet än ett svenskt a, ungefär som i falla, dock längre.fallen[a]
//alångt akam (kom), Kamin[a(ː)]
/ɛ/esom i svenskan e i mest eller ä i hästStelle; bitte[ɛ]/[ə]
/æː/äantingen som i svenskan, till exempel ä i gäspa eller som e i seKäse[æː]
//e/ehlångt e, som i svenskan, till exempel e i mer.mehr, stehlen[e(ː)]
/ɪ/isom i svenskan, till exempel i i mittMitte[ɪ]
//i/ielångt i, som i svenskan, till exempel i i finMiete, vital[i(ː)]
/ɔ/oalltid som svenskt kort å, till exempel i gått, aldrig som o i hotoffen[ɔ]
//o/ohalltid som svensk långt å, till exempel som i kåkOfen; Roman;

Hurensohn.

[o(ː)]
/œ/ösom i svenskan, till exempel ö i köttHölle[œ]
/øː/ö/öhlångt ö, som i svenskan, till exempel ö i kölHöhle; Ödem[ø(ː)]
/ʊ/ualltid som o i bott, aldrig som u i ungdomMutter;

Hurensohn.

[ʊ]
//u/uhsom o i klokMut; Rubin[u(ː)]
/ʏ/üungefär som y i pyttmüssen.[ʏ]
//ü/yungefär som y i meny, dock lite djupare. Det finns ingen riktig motsvarighet i svenskan.müßig; Büro bzw. Physik.[y(ː)]

Källa:[10]

Observera att ä, ö och ü vanligtvis inte räknas som enskilda bokstäver i tyskan, utan anses vara omljud och sorteras som a, o eller u i ordböcker och i listan ovan. ß sorteras som ss. Ett h som står efter en vokal betyder att vokalen ska uttalas lång, till exempel ordet Zahl uttalas med ett långt a, jämför med det svenska ordet tal. I bl.a. Österrike och Bayern blir betonandet av "a" betydligt dovare än i svenskan, och är mer o-likt, till exempel uttalas frasen "Guten Tag" //gΩten toκ// (notera det grövre o:et).

Diftonger

Det tyska språket har tre diftonger.

fon
(IPA)
grafembeskrivningexempel på tyskt ord
aɪ̯ei, ai, aysom aj i pajEi: Mai
aʊ̯auungefär som ou i det engelska ordet houseHaus
ɔʏ̯eu, äusom oj i skoj. Uttalas aldrig som kombination ev eller you i euro.Eule; Mäuse

Källa:[10]

Konsonanter

Det tyska konsonantsystemet består av 25 fonem.

fon
(IPA)
grafembeskrivningexempel på tyskt ord
bbsom i svenskan i början och i mitten av ett ord, till exempel b i björn. I slutet av ett ord uttalas det som p.Bär, ab
çchOm ch står före eller efter en mjuk vokal, eller om det kommer efter en konsonant, se ich-Laut.ich [ɪç], Furcht [fʊrçt], Frauchen [fra͡ʊçən], inte i södra Tyskland: China [ˈçiːna], dreißig [ˈdra͡ɪsɪç]
ddsom i svenskan, till exempel d i dam, men tonlöst som sista bokstav, som t i ton. d uttalas dock alltid i tyskaDame, und
d͡zsbakom l och nElsa ['ɛld͡za]
ff, (v)som i svenskan, till exempel f i för. I en grabbnäve ord uttalas v som f, till exempel Vogel (fågel), Vater (fader), Vogt (fogde), vier (fyra), ord med ver- och i slutet av ett ord.für, Vogel, brav
ɡgalltid som g i gåva, aldrig som g i ge. Som utljud (i till exempel Weg) uttalas g som kGabe, geben, Weg
hhsom i svenskan, till exempel h i husHaus.

Inuti ord är h stumt.

jjsom i svenskan, till exempel j i jaja
kkalltid som k i kanal, aldrig som k i köpaKanal, kaufen
llsom i svenskan, till exempel l i lustLust
mmsom i svenskan, till exempel m i morMutter
nnsom i svenskan, till exempel n i nollnull
ŋngsom ng i stånglang [laŋ], singen [ˈzɪŋən]
ppsom i svenskan, till exempel p i panna.Pate
p͡fpfkombination pf i tyskan är en affrikata. Den uttalas verkligen som ett p som efterföljs av ett f.Pfaffe [ˈp͡fafə], Apfel [ˈap͡fəl]
r ʀ ʁrtyskan har i den största delen av sitt utbredningsområde tungrots-r, så som i svenskans sydligaste dialekter. I slutet av ett ord blir det något försvagat och dras mot det vokaliska a-ljudet. Ordet "wir" uttalas mer eller mindre "via" och ordet "mehr" som "mea" (vocalized r).
I Österrike och Schweiz är det däremot vanligt att man har tungspets-r.
rot [roːt, ʀoːt, ʁoːt], starre [ˈʃtarə, ˈʃtaʀə, ˈʃtaʁe], med vokalisering: sehr [zeːɐ̯], besser [ˈbɛsɐ]
ss, ss, ßantingen tonlöst som i svenskan, till exempel s i se, eller tonande framför vokal, mellan vokaler eller framför en tonande konsonant. Motsvarighet till tonande s saknas i svenskan. Dubbel-s skrivs efter en lång vokal ß, efter en kort vokal ss. Se också kombinationer sch, sp och st nedansehen, Straße, Spaß, Fass
ʃschsom i svenskan, till exempel sch i schlagerSchule [ˈʃuːlə], Stier [ʃtiːr], Spur [ʃpuːr]
ttsom i svenskan, till exempel t i tronTag
t͡sz, tzz eller tz är en affrikata. Ett mycket hårt ljud, mer pressat än ts i tsar. Det finns ingen riktig motsvarighet i svenskan.Zaun [t͡sa͡ʊn], Katze [ˈkat͡sə]
t͡ʃtschtsch är en affrikata. Den uttalas som i engelskan ch i 'child.deutsch [dɔ͡ʏt͡ʃ], Kutsche [ˈkʊt͡ʃə]
vww uttalas alltid som v i vatten.Wasser
wvsom svenska vattenKurve, Vase
xchOm ch står efter en hård vokal eller diftongen au se ach-Laut. Det finns inga motsvarigheter i svenskan.lachen [ˈlaxən]

Övriga bokstäver

grafemfon
(IPA)
beskrivningexempel på tyskt ord
ck, t͡sOm c efterföljs av a, o, u eller en konsonant, uttalas det som k i Kalle. Om c efterföljs av e, i eller ä, uttalas det som ts i tsarCoburg, Cicero, Claudia
xkssom i svenskan, till exempel x i xylofonXylophon, Max
yy(ː), i(ː)y kan uttalas antingen som tyskans i eller som tyskans ü. I ordet Handy måste det dock uttalas som iHandy, Sylvia

Särskilda bokstavskombinationer

grafemfon
(IPA)
beskrivningexempel på tyskt
ckksom i svenskan, till exempel ck i NackaEcke
phfsom ett f i svenskan, till exempel f i filosofiPhilosophie
qukvq efterföljs i tyskan alltid av ett u. qu uttalas som kv i kvitteraquittieren
spsp, ʃpI början av ord (eller sammansättningsled) uttalas det schp, i övriga fall som i svenskan.Wespe, Spiel
stst, ʃpI början av ord (eller sammansättningsled) uttalas det scht, i övriga fall som i svenskan.stern, Verstand, Stein

Källa:[10]

Stavning och skrivregler

Tyska skrivs med det latinska alfabetet[11] med tilläggstecknen ä, ö, ü och ß. Dessa räknas som ae, oe, ue respektive ss i bokstavsordningen. Stavningen är relativt oregelbunden, bland annat till följd av starkt folkligt motstånd mot stavningsreformer. Bland annat 1996 års stavningsreform gav upphov till ett stort motstånd, främst på grund av ekonomiska skäl och att folk ansåg att det skulle bli förvirrande med ny stavning[12].

Varianter och dialektuppdelning

Det tyska standardspråket har inte någon strikt regional anknytning, liknande Paris för franskan. Standardspråket (den "dialektfria" tyskan, högtyskan) kommer i stället från en utjämning av ett antal olika stavningsvarianter från 1500-, 1600- och 1700-talen. Normen för uttalet brukar regionalt bestämmas till Hannover, men detta är omstritt. De flesta med tyska som modersmål kan obehindrat prata standardspråket och gör så ofta i formella sammanhang, medan man bland vänner och familj antingen pratar standardtyska eller en regional dialekt, beroende på vilket som är ens modersmål. Speciellt i södra delen av det tyska språkområdet (södra Tyskland, Schweiz, Österrike) skiljer sig dialekterna avsevärt från standardspråket och en stor del av befolkningen (inklusive alla i det tysktalande Schweiz) talar dialekt som modersmål.

Lågtyska eller plattyska brukar, på grund av historia, släktskap, ordförråd och uttal, bland lingvister räknas till en annan undergrupp till västgermanska språk, tillsammans med nederländska.

Utbredning

Länder där tyska är huvudspråket

De västgermanska dialekternas utbredning i Centraleuropa, 31 december 1937
De tyska dialekternas utbredning i Centraleuropa, idag

Andra länder där tyska är ett officiellt språk

(officiellt språk betyder att lagarna publiceras på tyska, invånare har rätt att kommunicera med myndigheterna på tyska, samt att ort- och gatunamn är på tyska)

I den gamla tyska kolonin Namibia var tyska mellan 1984 och 1990 tillsammans med engelska och afrikaans ett officiellt språk; det är dock fortfarande ett officiellt språk.

Andra länder med tyskspråkiga områden eller tyskspråkiga minoriteter

Länder med stora tyska immigrantgrupper

Tyska som främmande språk

Tyskkunskaperna i Europeiska unionen.

Tyska (standardtyska eller Hochdeutsch) studeras i många länder som främmande språk, främst i Europa. Majoriteten av studerande finns i Nederländerna, Skandinavien, Baltikum, Slovenien, Kroatien, Polen, Japan, Bosnien och Hercegovina, Schweiz, Serbien, Ungern, Montenegro och Nordmakedonien. Tyska är i många av dessa länder det första främmande språket i skolan. Även i före detta Sovjetunionen studeras mycket tyska. I länder som Frankrike och USA är många andra språk mer populära. Tyskt inflytande i Japan under 1800- och 1900-talet ledde till att tyska var det språk som användes i stället för latin inom den medicinska utbildningen, och tyska har också använts mycket inom den japanska rättsvetenskapen, eftersom stora delar av den japanska juridiken kopierades från tyska förebilder i slutet av 1800- och början av 1900-talet. I Sverige var tyska det första främmande språket i läroverken fram till det ersattes av engelska genom ett regeringsbeslut den 10 mars 1939,[22] vilket var genomfört i hela Sverige den 26 augusti 1946.[23] Det blev med införandet av enhetsskola (sedermera grundskola) 1950 frivilligt ämne från årskurs 7. Vissa skolor börjar efter 1994 redan i årskurs sex.

Det universitetsämne som ägnas åt vetenskapliga studier av det tyska språket och den tyska litteraturen (samt i icke-tysktalande länder även språkfärdighet) kallas internationellt för germanistik.

Internets barndom

Enligt Global Reach (2004) var 6,9 procent av internetanvändarna tyskspråkiga.[24][25] Enligt Netz-tipp (2002) var 7,7 procent av webbsidorna skrivna på tyska,[26] vilket gjorde det till det näst största i den europeiska språkgruppen. De rapporterade även att 12 procent av Googles användare använde dess tyska gränssnitt.[26]

Enligt både FUNREDES[27] (1998) och Vilaweb[28] (2000) var tyska det tredje populäraste språket använt av webbsidor, efter engelska och japanska.

Se även

Källor

Litteratur

  • Kühn, Ingrid; Lehker, Marianne, Deutsch in Europa : Muttersprache und Fremdsprache, Frankfurt am Main 2002
  • Rydén, Kerstin; Wengse, Ingemar; Wistam, Anne-Louise, Modern tysk grammatik, Almqvist & Wiksell, Uppsala 2000
  • Schunk, Gunther, Studienbuch zur Einführung in die deutsche Sprachwissenschaft : vom Laut zum Wort, Gunther Schunk, Würzburg 2002

Noter

  1. ^ European Commission (2012). Special Eurobarometer 386 – EUROPEANS AND THEIR LANGUAGES. europa.eu. sid. 5 (7). https://web.archive.org/web/20160106183351/http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_386_en.pdf. Läst 4 augusti 2021 
  2. ^ ”Ich liebe tyska - Varför Tyska - Därför tyska - Goethe-Institut”. www.goethe.de. http://www.goethe.de/ins/se/prj/ilt/var/dar/svindex.htm. Läst 3 juli 2019. 
  3. ^ ”We speak German” (på engelska). deutschland.de. 20 februari 2018. https://www.deutschland.de/en/topic/culture/the-german-language-surprising-facts-and-figures. Läst 3 juli 2019. 
  4. ^ ”BBC - Languages”. www.bbc.co.uk. http://www.bbc.co.uk/languages/european_languages/languages/german.shtml. Läst 3 juli 2019. 
  5. ^ Ghosh, Iman (15 februari 2020). ”Ranked: The 100 Most Spoken Languages Around the World” (på engelska). Visual Capitalist. https://www.visualcapitalist.com/100-most-spoken-languages/. Läst 5 september 2021. 
  6. ^ Om högtyska konsonant-förändringar se Fausto Cercignani, The Consonants of German: Synchrony and Diachrony, Milano, 1979.
  7. ^ Hellquist, Elof (5 juli 1922). ”Tysk”. Svensk etymologisk ordbok. sid. 1042. https://runeberg.org/svetym/1130.html. Läst 5 september 2021. 
  8. ^ ”tyska”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/tyska. Läst 21 januari 2019. 
  9. ^ ”Word order in German” (på brittisk engelska). BBC Bitesize. https://www.bbc.co.uk/bitesize/topics/zm3m47h/articles/zkkbhbk. Läst 6 september 2021. 
  10. ^ [a b c] ”German language, alphabets and pronunciation” (på engelska). omniglot.com. 2021. https://omniglot.com/writing/german.htm. Läst 6 september 2021. 
  11. ^ ”ScriptSource - Standard German written with Latin script”. scriptsource.org. https://scriptsource.org/cms/scripts/page.php?item_id=wrSys_detail&key=de-Latn. Läst 5 september 2021. 
  12. ^ ”Rechtschreibung: Kuss und Känguru”. Spiegel Online "28". 8 juli 1996. https://www.spiegel.de/spiegel/print/d-8946478.html. Läst 3 juli 2019. 
  13. ^ ”Languages of Germany” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=DE. Läst 6 augusti 2009. 
  14. ^ ”Languages of Liechtenstein” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=LI. Läst 6 augusti 2009. 
  15. ^ ”Languages of Austria” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=AT. Läst 6 augusti 2009. 
  16. ^ ”Languages of Switzerland” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=CH. Läst 6 augusti 2009. 
  17. ^ ”Languages of Italy” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=IT. Läst 6 augusti 2009. 
  18. ^ ”Languages of Belgium” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=BE. Läst 6 augusti 2009. 
  19. ^ ”Languages of Luxembourg” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=LU. Läst 6 augusti 2009. 
  20. ^ ”Danmarks tredje rapport i henhold til den europæiske pagt om regionale sprog eller mindretalssprog, april 2010”. Indenrigs- og Sundhedsministeriet, Danmark. Arkiverad från originalet den 12 november 2013. https://web.archive.org/web/20131112194807/http://www.uvm.dk/Om-os/Ministeriets-internationale-arbejde/Europa-og-uddannelse/Europaraadet/~/media/UVM/Filer/Om%20os/PDF11/111031_dks_tredje_rap.ashx. Läst 20 augusti 2013. 
  21. ^ ”Languages of Denmark” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=DK. Läst 6 augusti 2009. 
  22. ^ Hundra år i Sverige - 1939, Hans Dahlberg, Albert Bonniers, 1999
  23. ^ Sverige 1900-talet – Sverige mellan tyskt och amerikanskt, NE, Bra Böcker, 2000
  24. ^ Global Statistics, Arkiverad 29 maj 2008 hämtat från the Wayback Machine. Global Reach.
  25. ^ Internet Languages, Arkiverad 17 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine. NVTC.
  26. ^ [a b] "Distribution of languages on the Internet"
  27. ^ Funredes.
  28. ^ Vilaweb Arkiverad 2 april 2006 hämtat från the Wayback Machine..

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Question book-4.svg
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
West Germanic dialect continuum in 1900 (according to Wiesinger, Heeringa & König).png
Författare/Upphovsman: Vlaemink, Licens: CC BY-SA 4.0
A map describing the principal dialect groupings of the closed West Germanic dialect continuum between German, Frisian, Low Franconian / Netherlandic and Low German around the year 1900. Based on:
  • P. Wiesinger: Die Einteilung der deutschen Dialekte. In: Dialektologie. Ein Handbuch zur deutschen und allgemeinen Dialektforschung, series: HSK 1.2, Berlin, New York, pp. 807-900
  • W. König: dtv-Altas Deutsche Sprache, 2019, Munich, pp. 230.
  • J. Goossens: Deutsche Dialektologie, Walter de Gruyter, 1977, pp. 48.
  • W. Heeringa: Measuring Dialect Pronunciation Differences using Levenshtein Distance, University of Groningen, 2009, pp. 232-234 ([1]).
  • Note: The majority of the map is based on that of Wiesinger, the former eastern areas of the German language are principally based on König. When in conflict in one another, priority was given to Wiesinger.

Legend: Lines

  • The thin white/black dashed line represents the area in which two Dachsprachen are present: Standard Dutch (alongside Standard West Frisian) in the Netherlands, and Luxemburgish (alongside Standard German) in Luxemburg.
  • The thick white line represents Standard Language isogloss (Goossens) between the dialects for which Dutch is the standard language (to the left of the line) and those for whom German is the standard language (right of the line).
  • Striped lines indicate transitional dialects.

Low Franconian varieties: (purple)
1. Central Dutch
2. West Flemish
3. Brabantic
4. Limburgian
5. Lower Rhenish

Frisian varieties: (orange)
6. West Frisian
7. Saterlandic (last remnant of East Frisian)
8. North Frisian

Low German varieties: (blue)
9. Overijssel
10. Gronings
11. Westphalian
12. Northern Low German
13. Eastphalian (one yellow part inside is Erzgebirgisch in part of the Harz)
14. Mecklenburg-Pomeranian
15. Brandenburgish (the yellow part inside is Berlinian in Berlin)
16. Middle Pomeranian
17. Eastern Pomeranian
18. Low Prussian

Middle/Central German varieties: (yellow)
19. Ripuarian
20. Luxemburgish (closely related to Moselle Franconian, but different written standard)
21. Moselle Franconian
22. Rhine Franconian
23. Central Hessian
24. Northern Hessian
25. Eastern Hessian
26. Thuringian
27. Northern Upper Saxon
28. South Märkisch
29. Upper Saxon
30. Silesian
31. High Prussian

Note 1: The empty part near 25, 26, 27 isn't a lake but Sorbian, a Slavic variety.
Note 2: Transylvanian Saxon spoken in Transylvania (Romania) is missing on this map.

Upper German varieties: (ochre)
32. East Franconian
33. North Bavarian
34. Central Bavarian
35. South Bavarian
36. Swabian
37. Low Alemannic
38. Middle Alemannic
39. High Alemannic
40. Highest Alemannic

German language pockets in Eastern and Southern Europe: (lila)

Cp.:

Flag of Namibia.svg
Flag of Namibia
Hochdeutscher Sprachraum.png
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 4.0
Fehlerhafte Karte zum deutschen Sprachraum nach 1945 (entgegen des Dateinames ist auch der niedersächsische Raum vorhanden; das als „Baltikum“ gekennzeichnete ist die Ostsee, während Baltikum etwas anderes ist)
WIKITONGUES- Gereon speaking German.webm
Författare/Upphovsman: Bogreudell, Licens: CC BY-SA 4.0
This video was recorded in Cape Town during Wikimania 2018.
Wikipedia-logo-v2.svg
Författare/Upphovsman: Version 1 by Nohat (concept by Paullusmagnus); Wikimedia., Licens: CC BY-SA 3.0
New Wikipedia’s logo. See also File:Wikipedia wordmark.svg for the wordmark, and File:Wikipedia-logo-v2-wordmark.svg for the logo+wordmark.
Legal status of German in the world.svg
Författare/Upphovsman: 37ophiuchi, Licens: CC BY-SA 4.0
 
German is (co-)official language (de jure or de facto) and first language of the majority of the population
 
German is co-official language, but not the first language of the majority of the population
 
Squares: German (or a variety of German) is a legally recognized minority language; Solid: Statutory national or cultural language
 
German (or a variety of German) is spoken by a sizable minority (>50,000), but has no legal recognition
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Knowledge of German EU map.svg
Författare/Upphovsman: , Licens: CC BY-SA 3.0
Knowledge of German language in countries of the European Union.
Flag of Liechtenstein.svg
Flag of Liechtenstein
Legal status of German in Europe.svg
Författare/Upphovsman: 37ophiuchi, Licens: CC BY-SA 4.0
 
German is the (co-)official language (de jure or de facto) and first language of the majority of the population
 
German is a co-official language, but not the first language of the majority of the population
 
German (or a variety of German) is a legally recognized minority language in the marked country (main distribution areas are colored; marked with square where the geographic distribution is too dispersed or small for map scale)
striped 1
German (or a variety of German) is spoken by a sizable minority, but has no legal recognition