Tysk-romerska riket

Heliga Romerska Riket av Tysk Nation
Heiliges Römisches Reich Deutscher Nation
Sacrum Romanum Imperium Nationis Germanicæ


9621806
FlaggaVapen vid mitten av 1400-talet.
Tysk-romerska riket omkring år 1000.
Tysk-romerska riket omkring år 1000.
Huvudstad


StatsskickValmonarki
Bildades2 februari 962


Upphörde6 augusti 1806


Föregående
Efterföljande
Mellanfrankiska riket
Östfrankiska riket
Rhenförbundet
Kejsardömet Österrike
Gamla edsförbundet
Preussen
Kungariket Sachsen
Hertigdömet Holstein
Hertigdömet Oldenburg
Reuss-Greiz
Hertigdömet Mecklenburg-Schwerin
Svenska Pommern
Kurfurstendömet Hessen
Waldeck-Pyrmont
Sachsen-Weimar
Idag del avTyskland Tyskland
Österrike Österrike
Belgien Belgien
Tjeckien Tjeckien

Liechtenstein Liechtenstein
Luxemburg Luxemburg
Monaco Monaco
Nederländerna Nederländerna
San Marino San Marino
Slovenien Slovenien
Schweiz Schweiz
Frankrike Frankrike
Italien Italien
Polen Polen
Kroatien Kroatien

Tysklands historia
Tysklands statsvapen
Denna artikel är en del av en serie
Tidslinje
Germanien
Folkvandringstiden
Austrasien (511–719)
Gamla Sachsen (?–785)
Frankerriket (719–843)
Östfrankiska riket (843–962)
Tysk-romerska riket (962–1806)
Preussen (1701–1918)
Rhenförbundet (1806–1813)
Tyska förbundet (1815–1866)
Nordtyska förbundet (1866–1871)
Kejsardömet (1871–1918)
Novemberrevolutionen (1918–1919)
Weimarrepubliken (1919–1933)
Nazityskland (1933–1945)
Ockupationen (1945–1949)
Västtyskland-Östtyskland (1949–1990)
Tysklands återförening (1989–1990)
Efter återföreningen (från 1990)

Tysk-romerska riket, formellt Heliga romerska riket av tysk nation (tyska: Heiliges Römisches Reich Deutscher Nation, latin: Sacrum Romanum Imperium Nationis Germanicæ) var en riksbildning i Centraleuropa från år 962 till 1806. Då det var som störst innefattade det dagens Tyskland, Österrike, Slovenien, Schweiz, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Tjeckien, delar av östra Frankrike, norra Italien och Kroatien samt västra och norra Polen.

Karl den store använde sig av titeln romersk kejsare, vilket sågs som en länk mellan det tidigare Västromerska riket och det tysk-romerska riket. Riket grundades när Otto I kröntes till tysk-romersk kejsare 962. Grunden för riket lades dock i fördraget i Verdun år 843. Epitetet ”helig” lades till på 1100-talet för att markera rikets sakrala karaktär gentemot påvens maktanspråk. Uttrycket ”av tysk nation” lades till på 1400-talet som avspisning till Frankrikes kung, en ättling till Karl den stores yngre linje, som hade gjort anspråk på den romerska kejsartiteln.

Riket bestod av ett antal områden styrda av feodala furstar, och centralmakten var ofta svag. Efter reformationen delades de ingående staterna i en romersk-katolsk och en protestantisk grupp, vilket blev en av orsakerna till det trettioåriga kriget, som var ett splittrande inbördeskrig inom riket. Efter westfaliska freden 1648 förlorade det Tysk-romerska riket i praktiken sin politiska betydelse.

Det tysk-romerska riket upplöstes formellt 1806 under det militära trycket från Napoleon I:s Frankrike. Ett antal av rikets furstendömen organiserades i stället i Rhenförbundet med Napoleon som beskyddare (protecteur). Förbundets medlemmar var formellt suveräna men fungerade i praktiken som franska satellitstater.

Den 1 augusti 1806 kungjorde Rhenförbundsstaterna sitt utträde ur Tyska riket, och fem dagar senare avsade sig Frans II sin kejsarvärdighet och kallade sig Frans I som österrikisk kejsare.[1] Han hade 1804 antagit titeln "kejsare av Österrike" som ett svar på att Napoleon samma år hade utropat sig till fransmännens kejsare. I kejsardömet Österrike inkluderades områden som aldrig ingått i det Tysk-romerska riket.

Tysk-romerska riket omfattade vid grundandet år 962 cirka 470 000 kvadratkilometer, 30 procent större än dagens Tyskland, och hade uppskattningsvis en befolkningstäthet på 10 invånare per kvadratkilometer. Vid mitten av 1000-talet hade riket vuxit till mellan 800 000 och 900 000 km² och hade mellan 8 och 10 miljoner invånare. I slutet av 1200-talet uppgick befolkningen till mellan 12 och 14 miljoner, men minskade kraftigt under 1300-talet som följd av både digerdöden och många judars flykt till Polen.

Det tysk-romerska rikets författning

Den tyska konungavärdigheten, med vilken från 962 den romerska kejsarvärdigheten var förenad, gick först i arv inom Karl den stores ätt karolingerna, som så småningom dog ut på svärdssidan. Vid Henrik I:s val 919 spelade arvsrätten inte längre samma roll. Men Henrik var istället rekommenderad av sin företrädare. Den sachsiska ättens konungar brukade redan under sin livstid nämligen låta hylla (välja) sina efterträdare, och inom den frankiska ätten följde man denna tradition.

Det första fullt fria valet var Lothar III:s år 1125. Efter denna tid försvann alltmer arvsrättens begrepp, även om man höll sig inom ätten vid valet. I början deltog mest biskopar, ärkebiskopar och hertigar i valet. Så småningom började de viktigaste andliga och världsliga furstarna hålla ett förberedande val, som sedermera underställdes de andras godkännande. Slutligen blev det alltmer sed att endast de furstar som innehade de högsta riksämbetena deltog i detta förberedande val, vilket alltmer blev det bestämmande och slutligen (från mitten av 1200-talet) det enda valet.

Dessa furstar, som innehade de högsta riksämbetena, var från början sju och kallades kurfurstar (koren betyder välja på medellågtyska, jämför svenskans kora och engelskans choose). De var alltså så att säga "valfurstar". Dessa riksämbetsmän var de tre ärkekanslererna[2] (som innehades av ärkebiskoparna av Mainz, Trier och Köln), ärkedrotsen (pfalzgreven vid Rhen), ärkemunskänken (kungen av Böhmen), ärkemarskalken (hertigen av Sachsen) och ärkekamreren (markgreven av Brandenburg). Denna ordning lagstadgades i "Gyllene bullan" (1356).

År 1623 erhöll Bayern Pfalz gamla valrätt, men för Pfalz räkning skapades 1648 en åttonde kurvärdighet. 1692 kom en nionde, för Hannover, vars regent blev ärkeskattmästare. Eftersom kurfurstarna ofta utövade sin valrätt genom sändebud och inte infann sig vid kröningarna (vilka skedde i Aachen) skapades nya ärftliga ämbeten, vilkas innehavare (subofficiales imperii) tjänstgjorde som deras vikarier. Detta var dock fallet endast med de världsliga sysslorna.

Sålunda var grevarna av Waldburg arvdrotsar, grevarna av Limburg och (efter 1713) grevarna av Althau arvmunskänkar, grevarna av Pappenheim arvmarskalkar, furstarna av Hohenzollern arvkammarherrar och grevarna av Zinzendorf arvskattmästare. Även andra ärftliga riksämbeten skapades. Bland annat blev furstarna av Thurn und Taxis ärftliga rikspostmästare, furstarna av Schwarzburg arvstallmästare, grevarna av Werthern det Heliga romerska rikets arvdörrvaktare, och så vidare.

Vid interregnum (tiden mellan en kejsares död och valet av hans efterträdare) var pfalzgreven riksföreståndare (vicarius imperii) för de frankiska länderna (juris francici) och kurfursten av Sachsen (juris saxonici) för de sachsiska.

Benämningen "Heligt romerskt rike"

Rikets officiella namn var "Heligt romerskt rike av tysk nation". Ett känt uttalande från Voltaire om detta rike var att det "varken var heligt eller romerskt om ens ett rike".[3] Voltaire var skeptiker bland annat till helighet och tyckte inte heller att det fanns något speciellt romerskt arv i riket.

Franska anspråk på burgundiska territorier som tillföll huset Habsburg genom Maria av Burgunds giftermål med kejsar Maximilian I gjorde att 1512 års riksdag stadfäste den officiella benämningen "Heliga romerska riket av tysk nation".[4][5]

Splittringen

Under medeltiden fanns det ett visst centralstyre. Men till skillnad från vad som var fallet i Frankrike, som delvis har gemensam historia med Tyskland (se Frankiska riket), kunde inte centralmakten bryta de feodala vasallernas makt över olika distrikt och regioner. Det hade däremot skett i Frankrike efter det hundraåriga kriget och under renässansen. Reformationen splittrade riket ytterligare. Olika furstestater hamnade på olika sidor i konflikten och ett inbördeskrig (det så kallade trettioåriga kriget) bröt ut om religionen. Då försvann den större delen av riksenheten.

Snarare än ett rike blev skapelsen därefter en lös federation, med viss gemensam lagstiftning om till exempel öl, och det bestod av ett stort antal stater av varierande storlek.

Det fanns en gemensam ståndsrepresentation, en riksdag uppdelad i tre, senare fyra, ständer: kurfurstekollegiet, riksfursterådet och riksstädernas kollegium. Där var de olika furstestaternas furstar och ständer representerade. Denna riksdag sammanträdde mestadels i Regensburg i nuvarande Bayern. Riket styrdes formellt av en kejsare. Den tysk-romerske kejsaren var sedan 1400-talet alltid av ätten Habsburg i Österrike (vilka kontrollerade mest landområden i riket).

Utländska regenter kunde ha territorier inom det Tysk-romerska riket – till exempel Sveriges besittningar i Pommern och Danmarks besittningar i Holstein. Utländska regenter ansågs då som kejsarens vasall på detta territorium och denne var till exempel hertig, greve eller dylikt där.

Heligheten

Kejsaren ansågs vara helig på grund av att en av hans riksregalier var en relik, nämligen den heliga lansen som ansågs ha stuckits i Jesu sida vid korsfästelsen.

Kopplingen till Romarriket

Kejsaren ansågs som arvtagare till de romerska kejsarna eftersom kejsaren hade överhöghet över norra Italien såsom "kung av Italien". Kejsaren var dock först och främst "tysk konung" och såsom sådan valdes han formellt av kurfurstarna (som Habsburgarna kontrollerade sedan 1400-talet). Påven krönte sedan den nyblivne tyske konungen till kejsare.

Bilder

Se även

Referenser

  1. ^ Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”580 (Världshistoria / Nya tiden 1650-1815)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vrldhist/5/0602.html. Läst 26 februari 2022. 
  2. ^ Ärkebiskoparna ansvarade formellt för följande delar av riket:
    • Ärkebiskopen av Mainz var ärkekansler för Tyskland,
    • Ärkebiskopen av Köln var ärkekansler för Italien (för den del som tillhörde riket) och
    • Ärkebiskopen av Trier var ärkekansler för Burgund.
    Dessa världsliga ämbeten kunde som nämnts ovan överlåtas till ställföreträdande vikarier, även vid ceremonier som till exempel kröningar. Det skedde särskilt efter reformationen då kurfurstarna tillhörde olika religionsinriktningar. Mer om dessa ämbeten i Tysk-romerska riket finns på tyska Wikipedias artikel Erzamt.
  3. ^ Habsburgska riket – ett familjeimperium Populär Historia 5/2000
  4. ^ Peter Hamish Wilson, The Holy Roman Empire, 1495-1806, MacMillan Press 1999, London, sid 2
  5. ^ The Holy Roman Empire of the German Nation Arkiverad 29 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine., tyska mbassaden i London

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Question book-4.svg
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Flag of Slovenia.svg
The flag of Slovenia.
"The construction sheet for the coat of arms and flag of the Republic of Slovenia
is issued in the Official Gazette Uradni list Republike Slovenije #67, 27 October 1994
as the addendum to the Law on the coat of arms and flag."
Flag of Croatia.svg
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
Institutionen HRR.png
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 3.0
Tyskland i slutet av 1200-talet.jpg
Historisk karta över Tyskland i slutet av 1200-talet.
Early Swiss cross.svg
Författare/Upphovsman: Dbachmann, Licens: CC BY-SA 3.0
Early form of the Swiss flag, used as a field sign by troops under confederate command from ca. the 1470s. This was replaced by various flammé designs during the 17th century, but this older design was taken as the basis for the modern flag of 1815.

Drawn after the earliest depiction of the field sign, in the Lucerne Chronicle of 1513, in the scene showing the battle of Nancy (1477), see File:Deutsche Geschichte5-290.jpg.

A triangular version of the flag saw slightly earlier use, possibly from the 1420s, see File:Ch-1422a.png, and File:St. Jakob Tschachtlan.jpg for a 1470 depiction of the triangular flag in a scene of 1444.
Holstein Arms.svg
Författare/Upphovsman: Ipankonin, Licens: CC BY-SA 3.0

Coat of arms of Holstein

Blazon: Gules, a nesselblatt argent.
Germany Seven Prince electors.png
The prince-electors or electoral princes of the Holy Roman Empire were the members of the electoral college of the Holy Roman Empire, having the function of electing the Emperors of Germany.
Flagge Großherzogtümer Mecklenburg.svg
Flag of the Grand Duchies of Mecklenburg-Strelitz and Mecklenburg-Schwerin; Ratio (2:3)
Banner of the Holy Roman Emperor without haloes (1400-1806).svg
Författare/Upphovsman: David Liuzzo, eagle by N3MO (re-uploaded by Dragovit), Licens: CC BY-SA 3.0
Banner of the Holy Roman Empire, double headed eagle without haloes (1400-1806)
Banner of the Holy Roman Emperor with haloes (1430-1806).svg
Författare/Upphovsman: David Liuzzo, eagle by N3MO, Licens: CC BY-SA 3.0
Banner of the Holy Roman Empire, double headed eagle with halos (1400-1806)
Flagge Königreich Sachsen (1815-1918).svg
Flag of the Kingdom of Saxony; Ratio (2:3)
Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Karl der Große 800.jpg
Siegel Karls des Großen als Frankenkönig 780.
Coat of Arms of the Holy Roman Emperor (c.1433-c.1450).svg
Författare/Upphovsman: Tom Lemmens & Heralder, Licens: CC BY-SA 3.0
Coat of Arms of the Holy Roman Emperor (c.1433-c.1450)
Holy Roman Empire 1000 map-de.svg
© Sémhur / Wikimedia Commons, CC BY-SA 4.0
Map of the Holy Roman Empire near year 1000. German version.
Großherzogin Sachsen Weimar.jpg
The standard of Sachsen Weimar/Sachsen-Weimar-Eisenach.
Flag of the Habsburg Monarchy.svg

↑ Civil flag or Landesfarben of the Habsburg monarchy (1700-1806)
↑ Merchant ensign of the Habsburg monarchy (from 1730 to 1750)
↑ Flag of the Austrian Empire (1804-1867)
↑ Civil flag used in Cisleithania part of Austria-Hungary (1867-1918)
House colours of the House of Habsburg
Civil flag of Oldenburg.svg
Civil flag of Oldenburg, before 1871 and beween 1921 and 1935
Map of the Imperial Circles (1512)-de.png
Författare/Upphovsman: I am the author of this image file., Licens: CC BY-SA 2.0 de
Map of the Imperial Circles (1512)-de.
Holy Roman Empire ca.1600.svg
Författare/Upphovsman: Ssolbergj, Licens: CC BY-SA 3.0
The Holy Roman Empire around AD 1600.
Flag of Liechtenstein.svg
Flag of Liechtenstein
Flagge Fürstentum Reuß ältere Linie.svg
Flag of the principality of Reuss Elder Line; Ratio (27:34)