Cobb, som hade smeknamnet The Georgia Peach, spelade de första 22 åren av sin långa MLB-karriär för Detroit Tigers, men avslutade med två säsonger för Philadelphia Athletics. Han var spelande tränare för Tigers under sina sista sex år i klubben.
Cobb är tveklöst en av de största basebollspelarna genom alla tider; bland annat rankades han 1998 som den tredje bästa spelaren i MLB:s historia av tidningen Sporting News[3] och röstades han 1999 in i MLB:s "All-Century Team".[4] Hans legendariska status har inte blivit mindre av att han anses vara en av de som spelat hårdast, eller till och med fulast, i MLB:s historia.[5][6]
Cobb har fortfarande rekordet i MLB avseende högst slaggenomsnitt under karriären med 0,367.[1] Han är vidare tvåa i MLB-historien när det gäller hits med 4 191, bara passerad av Pete Rose[7], och även tvåa när det gäller poäng med 2 246, bara passerad av Rickey Henderson.[8] 1909 hade han högst slaggenomsnitt, flest homeruns och flest inslagna poäng (RBI:s) i American League, en så kallad Triple Crown. Han vann Chalmers Award, den tidens MVP Award, 1911. Hela tolv olika säsonger hade han högst slaggenomsnitt i American League, vilket är rekord.[2]
Efter karriären
När man 1936 för första gången skulle börja välja in spelare i Hall of Fame var Cobb en av fem spelare som fick den äran.
1994 gjordes en film om hans liv, kallad Cobb. Huvudrollen spelades av Tommy Lee Jones.[9]
Narrows i Banks County, Georgia, USA
Wikimedia Commons har media som rör Ty Cobb.
