Duell

Duell mellan Alexander Hamilton och Aaron Burr (1804)

Duell eller tvekamp är en strid eller kamp mellan två personer, då kallade duellanter eller tvekämpar,[1][2] traditionellt enligt vissa regler eller begränsningar.

Den moderna duellen med vapen uppkom i det som idag är Italien1500-talet som en ritual för att reglera hederssaker mellan adelsmän. Duellen spreds i slutet av 1500-talet via Frankrike till stora delar av övriga Europa. Duellens rötter går att spåra tillbaka till medeltidens tornerspel.

År 1562 förbjöd katolska kyrkan duellerandet och föreskrev att både duellanter och sekundanter skulle bannlysas och att den som dog i en duell inte skulle erhålla någon kyrklig begravning. Under 1600-talet instiftades lagar mot duellerande i de flesta länder.[3]

Redan vid mitten av 1800-talet började duellerna stävjas i Storbritannien, men på den europeiska kontinenten levde de kvar. Särskilt i Tyskland kom duellerandet att leva kvar länge.

Etymologi

Namnet kommer av ordet Bellum, som var ordet för krig på latin. Den ursprungliga formen var dock duellum, ett trestavigt ord, vilket bland annat framgår av skalden Ennius verser. Samma formväxling finns i namnet på krigets gudinna, Bellona, tidigare Duellona. I medeltidslatinet kom duellum genom kopplingen till duo (räkneordet för två), att omtolkas till tvekamp. Det blev i italienskan duello och battersi in duello (duellera), i franskan duel (belagt 1539). I Sverige har vi övertagit ordet från franskan. I äldre tid kunde det ha neutralt genus, och i en handling från 1662 talades det om "Något Duell eller Slagzmåhl".[4]

Hur en duell gick till

Med tiden utarbetades regler och ritualer kring duellerna. Under 1800-talet utkom flera handböcker och manualer. Bland de mer kända återfinns den franske greven Chatauvillards duellmanual L'Essai sur le duel från 1836 och den tyska Duell-Codex från 1891, skriven av Gustav Hergsell.[5]

Duellanterna utsåg vanligen vardera två sekundanter som skulle bestämma tid och plats för duellen, mäta upp det avstånd på vilket duellen skulle utföras samt se till att gängse regler iakttogs. Duellen utkämpades vanligen med pistol eller värja. Den utmanade hade rätt att välja vapen.

Dueller efter land

Sverige

Dueller var i allmänhet otillåtna och straffbelagda. Först ut att förbjuda och fördöma dueller var kyrkan. Även kungamakter försökte förbjuda duellerna genom att stifta lagar mot dem. I Sverige förbjöds de i förordningar, "duellplakatet" av år 1662 och 1682. Bestämmelser om förbud mot dueller fanns ännu i en kunglig förordning av 1861 som gällde fram till 1965. I 1962 års strafflag som trädde i kraft 1965 finns dock inga särskilda bestämmelser om dueller.

I Sverige frodades duellerna under stormaktstiden, främst bland officerare i armén. Vanligtvis var det adelsmän som duellerade, men även personer ur det högre borgerskapet kunde delta. De förekom fortfarande under den gustavianska tiden. År 1778, efter en karusell i Drottningholms slottspark, råkade hertig Karl i konflikt med en adelsman vid namn Rålamb över prisutdelaren vid karusellen, Maria Sophia Rosenstierna, varpå en duell utspelade sig på slottsterrassen där Karl sårades i en värjstöt, en skandal "vars motstycke ingen skådat på 200 år".[6]

År 1788 utspelades en uppmärksammad duell vid det svenska hovet, då kapten greve Adolf Ludvig Ribbing utmanade riksmarskalk greve Hans Henrik von Essen på duell efter att Essen fått ja på sitt frieri till Charlotta Eleonora De Geer (1771–1798), medan Ribbing fått nej: orsaken var att Ribbing ansåg sig ha rätt att tro att De Geer var förälskad i honom och inte ville acceptera avslag, särskilt som Essens frieri till De Geer, som var mycket rik, djupt ogillades inom hovet av sympati för Augusta von Fersen, med vilken han sedan många år hade ett förhållande. Duellen utkämpades i det kungliga ridhuset i närvaro av flera officerare och ledde till att Essen blev lindrigt skadad. Duellen gjorde skandal och betraktades som ett majestätsbrott.[7]

Den sista duellen i Sverige med dödlig utgång ägde rum i Lockerudsskogen utanför Vänersborg 1816. Den stod mellan två officerare vid Västgöta-Dals regemente, kapten Sabelfelt och baron Gustaf von Köhler.

Tyskland

Redan 1652 hade duellförbud instiftats i Preussen, men straffen var förhållandevis låga och normal straffskala gällde inte adliga duellanter som följt gängse duellantregler. År 1851 infördes i Brandenburg lagar som jämställde högborgerliga duellanter med adliga. Efterhand utvecklades en sed av "Satisfaktionsfähigkeit", där det ansågs som en hedersbetygelse att anses ha uppnått den sociala status som gav rättighet att få utkämpa en duell. Vilhelm I av Tyskland utfördes till och med 1874 en förordning om Ehrenräte som i praktiken innebar att den ämbetsman eller officerare som blivit kränkt av någon annan ur samma socialgrupp och inte utmanade denne på duell kunde avskedas ur sin tjänst. Att avsiktligt bomma sin motståndare ansågs som feghet och brott mot duellens regler, det ansågs dock även ohedervärt att träffa avtal om duellvillkor som innebar att någon måste dödas.[8]

Vilhelm II försökte med nya bestämmelser om krav på förlikningsförsök vid tvister 1897. Det är oklart i vilken grad det regelverket spelade någon roll, men vid denna tid började kritiken mot duellerandet att öka. År 1902 bildades en tysk avdelning av den internationella anti-duelligan, och fick stark anslutning bland tyska adelsmän. Utbrottet av det första världskriget innebar att antalet dueller snabbt minskade. Efter kejsardömets fall och Weimarrepublikens införande blev intresset litet. Nationalsocialisterna romantiserade till en början duellerandet, men från slutet av 1938 ändrade man hållning och började aktivt bekämpa duellerandet. Mensurfäktningen kom dock att leva kvar längre i studentkretsar.[8]

Personer som blivit dödade i dueller

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Svenska Akademiens ordbok: tvekämpe
  2. ^ ”Instruktion för hur de kämpande skall gå i strid mot varandra”. http://www.svhemaf.se/wp-content/uploads/2016/02/Mairs-rustade-strid-p%C3%A5-svenska-del-1.pdf. Läst 28 september 2023. 
  3. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord duell)
  4. ^ Nya ord med historia, Gösta Bergman, Prisma, Stockholm 1981 ISBN 91-518-1350-5 s. 60-61
  5. ^ Pedersen, S C, "På liv och död", s 72ff, Gyldendal, 2003
  6. ^ Erdmann, Nils, Vid hovet och på adelsgodsen i 1700-talets Sverige: en tidskrönika, Wahlströms, Stockholm, 1926
  7. ^ Cecilia af Klercker (1903) (på swedish). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok II 1783-1788. P.A. Norstedt & Söners förlag. sid. 212 
  8. ^ [a b] Duellväsendet i kejserliga Tyskland, Per-Olof Holmäng i Armémusei årsbok 1997
  9. ^ Pedersen, S C, "På liv och död", s 78ff, Gyldendal, 2003

Tryckta källor

  • På liv och död, Pedersen, S C, Gyldendal, 2003

Media som används på denna webbplats

Hamilton-burr-duel.jpg
Illustration, "Duel between Alexander Hamilton and Aaron Burr. After the painting by J. Mund." The duel took place in Weehawken, New Jersey on July 11, 1804. Note: possibly due to artistic license and the problems of perspective and canvas size etc, the duellists are standing at an unusually short distance from each other. While it is known that some duels did indeed take place at very short distances such as this, most were fought where the opponents were standing approximately 50 feet apart.
The protagonists are dressed in anachronistic 18th century dress, not the common fashion of the early 19th century.