Tvåfärgad duvhök

Tvåfärgad duvhök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteAstur
ArtTvåfärgad duvhök
A. bicolor
Vetenskapligt namn
§ Astur bicolor
Auktor(Vieillot, 1817)
Utbredning

Tvåfärgad hök[2] (Astur bicolor) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3]

Utseende

Tvåfärgad duvhök är grå med rostfärgade "lår". Ungfågeln är gräddvit till ljust roströd undertill. Norterbart är också lysande bärnstensfärgade ögon (gula hos ungfågeln) och långa gula ben. Jämfört med andra hökar skiljer sig tvåfärgad hök genom avsaknad av mörka streck eller tvärband på undersidan.[4]

Utbredning och systematik

Tvåfärgad duvhök förekommer i skogsbiotoper i sydöstra Mexiko, Centralamerika, och norra och centrala Sydamerika, så långt söderut som norra Argentina.[5] Dock förekommer den inte på höjder över 2 700 meter över havet, som i de högsta områdena i Anderna.[6] Arten delas in i följande underarter:[7]

  • bicolor/fidens-gruppen
  • pileatus/guttifer-gruppen
    • pileatus – förekommer från Brasilien söder om Amazonas till nordöstra Argentina
    • guttifer – förekommer i Bolivia till Paraguay, sydvästra Brasilien (Mato Grosso) och norra Argentina

Chileduvhöken (A. chilensis) kategoriserades ofta tidigare som en underart till tvåfärgad hök men urskiljs numera vanligen som egen art.[3][7]

Släktskap och släktestillhörighet

Genetiska studier visar att tvåfärgad hök duvhök är nära släkt med trastduvhök och den hotade kubaduvhöken. Dessa står i sin tur nära duvhöken med släktingar. Tillsammans utgör de systergrupp till kärrhökarna i Circus, och är alltså närmare släkt med dem än typarten för Accipiter, sparvhöken.[8][9][10][11][12][13] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däriblamd Astur.[14][3]

Levnadssätt

Tvåfärgad duvhök hittas i tropiska skogar i fuktiga låglänta områden. Den kretsflyger inte som många andra hökar och kan därför vara svår att få syn på. Fågeln påträffas ofta sittande tyst i mellersta och övre skikten i skogen eller i skogsbryn.

Status

IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1] Den är generellt ovanlig, men är trots detta den vanligaste arten inom sitt släkte över merparten av sitt utbredningsområde.

Noter

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Accipiter bicolor Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi :  10.14344/IOC.ML.14.2.
  4. ^ Bierregaard, R. O., G. M. Kirwan, P. F. D. Boesman, J. S. Marks, and P. Pyle (2022). Bicolored Hawk (Accipiter bicolor), version 1.1. In Birds of the World (B. K. Keeney, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.bichaw1.01.1
  5. ^ Stotz, D.; Fitzpatrick, J. W.; Parker, Theodore A., III; Moskovits, Debra K. (1996). Neotropical Birds: Ecology and Conservation. University of Chicago Press. ISBN 0226776301 
  6. ^ Ferguson-Lees, J.; Christie, D. A. (2001). Raptors of the World. ISBN 0713680261 
  7. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  8. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  9. ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
  10. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
  11. ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
  12. ^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
  13. ^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
  14. ^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Accipiter bicolor range 2.png
Författare/Upphovsman: NordNordWest, Licens: CC BY-SA 4.0
Verbreitung des Zweifarbensperbers
Bicoloured Hawk (Accipiter bicolor) with prey.jpg
Författare/Upphovsman: Chris Jimenez from CR, Licens: CC BY-SA 2.0
Bicoloured Hawk (Accipiter bicolor) with prey at the highlands of Costa Rica