Turkgran

	Turkgran; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Kärlväxter; Tracheophyta
Klass	Barrväxter; Pinopsida
Ordning	Tallordningen; Pinales
Familj	Tallväxter; Pinaceae
Släkte	Ädelgranar; Abies
Art	Turkgran; Abies cilicica
Vetenskapligt namn
	§ Abies cilicica
Auktor	(Antoine & Kotschy) Carrière
Utbredning

Turkgran^[2]^[3] (Abies cilicica^[4]) är en tallväxtart som först beskrevs av Franz Antoine och Karl Theodor Kotschy, och fick sitt nu gällande namn av Élie Abel Carrière. Arten ingår i släktet ädelgranar, och familjen tallväxter.^[5]^[6]

Beskrivning

Turkgranen når en höjd av cirka 30 meter och en bredd av upp till 6 meter. Barren är på ovansidan glänsande gröna och på undersidan blekt vitaktiga med en längd av 2,5 till 4 cm. Kottarnas form liknar en rulle. De är brungröna och vanligen 6 till 20 cm långa, ibland upp till 30 cm långa.^[7]

Utbredning och habitat

Turkgranen växer vilt i Libanon, Syrien och Turkiet. Den växer i bergstrakter mellan 1 200 och 2 000 meter över havet. Arten kan bilda skogar där inga andra större träd ingår, men den ingår oftast i barr- eller blandskogar. I hela regionen hittas den vanligen tillsammans med Cedrus libani. I Turkiet bildar denna ädelgran ofta skogar tillsammans med Juniperus excelsa, Juniperus oxycedrus, asp och Quercus libani. I Syrien registreras arten vanligen i skogar där även Ostrya carpinifolia, Carpinus orientalis, Sorbus torminalis, Fraxinus ornus och Cerasus mahleb ingår.^[1]

Användning och hot

Turkgranens trä används endast inom det regionala skogsbruket. Arten hotas av skogsröjningar när landskapet ska användas för andra ändamål. Dessutom drabbas skogarna ibland av bränder, och betande getter skadar unga individer av arten. I Libanon och Syrien har trädet blivit mycket sällsynt. Populationen i Turkiet är fortfarande stor. IUCN kategoriserar arten globalt som nära hotad.^[1]

Underarter

Arten delas in i följande underarter:^[5]

A. c. cilicica
A. c. isaurica

Bildgalleri

Källor

^ [a b c] 1998 Abies cilicica Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
^ ”Abies cilicica”. Svensk kulturväxtdatabas. https://skud.slu.se/nav/taxa/6234772. Läst 15 januari 2023.
^ ”turkgran”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/turkgran. Läst 15 januari 2023.
^ Carrière, 1855 In: Traité Gén. Conif.: 229.
^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (23 september 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/14376241. Läst 26 maj 2014.
^ Conifer Database. Farjon A., 2011-02-11
^ P. Boyd et al., red (2003) (på tyska). Pflanzen-Enzyklopädie. "1". London, München: Dorling Kindersley. sid. 57. ISBN 978-3-8310-1729-4

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Abies cilicica.
Bilder & media
Wikispecies har information om Abies cilicica.
Artförteckning

[iucn-1] [a b c] 1998 Abies cilicica Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.

[skud-2] ”Abies cilicica”. Svensk kulturväxtdatabas. https://skud.slu.se/nav/taxa/6234772. Läst 15 januari 2023.

[ne-3] ”turkgran”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/turkgran. Läst 15 januari 2023.

[C132-4] Carrière, 1855 In: Traité Gén. Conif.: 229.

[COL-5] [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (23 september 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/14376241. Läst 26 maj 2014.

[source-6] Conifer Database. Farjon A., 2011-02-11

[Boyd-7] P. Boyd et al., red (2003) (på tyska). Pflanzen-Enzyklopädie. "1". London, München: Dorling Kindersley. sid. 57. ISBN 978-3-8310-1729-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler