Tundrasädgås
| Tundrasädgås | |
 Tundrasädgås (A. s. rossicus) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Andfåglar Anseriformes |
| Familj | Änder Anatidae |
| Underfamilj | Anserinae |
| Tribus | Gäss Anserini |
| Släkte | Anser |
| Art | Tundrasädgås A. serrirostris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Anser serrirostris | |
| Auktor | Gould, 1852[1] |
| Synonymer | |
| |
Tundrasädgås[2] (Anser serrirostris) är en grå gås som häckar på tundra i norra Ryssland och i Sibirien. Traditionellt behandlas den som underart till sädgåsen, men idag delar flera auktoriteter[3][4] upp sädgässen i två arter, "tundrasädgås" och "tajgasädgås" där den senare har det vetenskapliga namnet A. fabalis.
Utbredning och taxonomi
Sädgässens taxonomi har länge varit under diskussion. Man har talat om komplexet sädgås-spetsbergsgås som av olika auktoriteter behandlats som allt ifrån en enda art till fyra olika, med sju underarter. Klassiskt behandlades sädgässen som en art med fem underarter. Idag delar många auktoriteter upp sädgässen i de två arterna tundrasädgås (Anser serrirostris och tajgasädgås (Anser fabalis). Svenska Birdlife Sverige behåller dem än så länge som en art.
Tundrasädgåsen häckar på tundran i norra Ryssland och i Sibirien. Dess huvudsakliga övervintringsområden är Danmark, Tyskland och Nederländerna. Den delas upp i två underarter med följande utbredning:[3]
- Anser serrirostris rossicus (Bururlin, 1933) – häckar på tundran i norra Europeiska Ryssland, och nordvästra sibiriska tundran österut till Tajmyrhalvön. Tillfälligtvis har den häckat i Quebec.
- Anser serrirostris serrirostris – häckar på nordöstra sibiriska tundran, från floden Lena och österut till Tjuktjien.
Förekomst i Sverige
Tundrasädgåsen häckar inte i Sverige men däremot övervintrar, eller rastar tusentals tundrasädgäss av underarten rossicus i landet varje år.
Utseende
Tundrasädgåsen är liksom tajgasädgåsen ganska mörk och långvingad i jämförelse med de andra grå gässen. Den är gråbrun på huvud och hals, huvudet tydligt mörkare än halsen. Överkroppen är mörkt brunaktig med gråvita fjäderkanter. Bröstet är ljusgrått, buksidan vitaktig. Fötterna är gulröda. Näbben är delvis svart och har mörk nagel. Övernäbbens lameller är tydligt synliga. Näbben har ett orangefärgat band.[5]
I fält kan det vara svårt att skilja tundrasädgås från tajgasädgås. I förhållande till tajgasädgäs av underarten fabalis är tundrasädgäss av underarten rossicus generellt mindre och kompaktare. Den har rundare huvud som är mörkare brunt än den korta, tjocka halsen. Näbben är kort, hög vid basen och har endast lite orange och i övrigt svartgrå. Sädgässhanar är större än honor vilket medför att tajgasädgässhonor ungefär är lika stora som tundrasädgässhanar av underarten rosiscus. Däremot är tajgasädgåshanen betydligt större än tundrasädgåshonan. Tundrasädgåshonor av underarten rossicus är ungefär lika stora som spetsbergsgäss.
Nominatformen serrirostris är istället ungefär lika stor som nominatformen fabalis av tajgasädgås, och den har också lång och kraftig näbb.[6][5] Taxonet serrirostris mäter 78–89 cm och har ett vingspann på 140–175 cm. Adulta hanar väger i snitt 3,2 kg och honor 2,8 kg.[6] Underarten serrirostris är dock mindre än den största underarten av tajgasädgåss, middendorffii, som också häckar i nordvästra Sibirien.[6]
Statistiskt sett har tajgasädgäss mer orange på näbben än tundrasädgäss, men både hos tajga- och tundrasädgäss varierar detta varför denna dräktdetalj inte enbart fungerar för att urskilja vilket taxa sädgåsen tillhör. För en säker bestämning i fält krävs att en kombination av morfologiska karaktärer och dräktdetaljer tas i beaktande.
Flygande tundrasädgäss av taxonet rossicus.
Ekologi
Tundrasädgåsen häckar i anslutning till myrar och tjärnar på tundran. Den lägger fyra till sex smutsvita ägg. Den lever i monogama förhållanden och båda föräldrarna tar hand om ungarna. Ungarna håller sedan ihop med sina föräldrar hela första vintern.
Sommartid äter tundrasädgåsen fräken, ängsull, kråkbär, starr, gräs och örter.[7] Vintertid består deras föda mest av gräs, säd och klöver[8] och på vinterhalvåret betar de ofta på stubbåkrar och dylikt.
Status
IUCN erkänner inte tundrasädgåsen som art, varför dess hotstatus inte bedömts.
Noter
- ^ Sharpe, Richard Bowdler (1895). ”Anser serrirostris”. Catalogue of the Birds in the British Museum. British Museum (Natural History). Department of Zoology. sid. 101−102
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
- ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.1). doi : 10.14344/IOC.ML.10.1.
- ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 18-19. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ [a b c] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, sid: 42-43, ISBN 978-0-7136-7040-0
- ^ ArtDatabanken (pdf) Läst 2014-11-04
- ^ Roland Staav och Thord Fransson (2000). Nordens fåglar (tredje upplagan). Stockholm: Prisma. sid. 386-387. ISBN 91-518-3825-7
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör tundrasädgås.
Wiktionary har ett uppslag om tundrasädgås.- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Ron Knight, Licens: CC BY 2.0
Tundra Bean Goose Anser serrirostris rossicus at Piddinghoe, East Sussex, England.
Författare/Upphovsman: Alastair Rae, Licens: CC BY-SA 2.0
Three Tundra Bean Geese and one Pink-footed Goose migrating through Estonia. May 9, 2009