Tsarskoje Selo
Tsarskoje Selo (ryska: Царское Село, "Tsarens by") var de ryska tsarernas sommarresidens i staden Pusjkin i länet Sankt Petersburg. Anläggningen består av flera byggnader, bland annat två slott, och vidsträckta landskapsparker.[1] Tsarskoje Selo är ett välbesökt turistmål, beläget 25 kilometer söder om Sankt Petersburg.
Historia
Under 1600-talet fanns en svensk egendom på platsen för det nuvarande Tsarskoje Selo. År 1708 skänkte Peter den store den svenska egendomen till sin hustru, den blivande kejsarinnan Katarina I.
Det ena slottet, Katarinapalatset, byggdes 1717 för Katarina I. Det förändrades dock senare av den italienske arkitekten Bartolomeo Rastrelli. Slottets barockfasad är 300 meter lång och byggnaden går i vitt och ljusblått, med kupoler i guld. Flera av slottets salar får besökas, bland annat det berömda bärnstensrummet där alla väggar är av bärnsten. Rummet demonterades av tyska soldater under andra världskriget och delar av det fördes till Königsberg (nuvarande Kaliningrad) där de försvann, men ett fullt rekonstruerat rum återinvigdes 2003.
Det andra slottet, Alexanderpalatset, ritades 1792 av Giacomo Quarenghi för Alexander I. Alexanderpalatset fungerade från 1904 som bostad åt Nikolaj II av Ryssland med familj. De satt i husarrest där 1917, innan de deporterades till Jekaterinburg. Slottsbyggnaden skadades under andra världskriget, men det har senare genomgått en omfattande restaurering.
En fransk och en engelsk park anlades nära slotten, och ett parklandskap av mindre byggnader växte upp med ett antal paviljonger och mindre herrgårdsliknande hus och villor avsedda för hovets personal och den ryska överklass som från slutet av 1700-talet började tillbringa sommaren nära tsarhovet i Tsarskoje Selo. Bland dessa byggnadsverk fanns Grottpaviljongen, Marmorbron och den Kinesiska byn.
Grottpaviljongen var en trädgårdspaviljong av det slag som var populära under rokokon och uppfördes 1755-1782. Marmorbron var en dekorativ bro som uppfördes 1774. Den Kinesiska byn var ett exempel på det kineseri som var populärt under 1700-talet. Tio hus i imiterad kinesisk stil uppfördes 1782-1796 och användes sedan som gästhus för besökare. Nära den kinesiska byn uppfördes 1779 en operateater i kinesisk stil, där Katarina den storas italienska operasällskap uppträdde för hovet. Den brändes ned 1941 och återuppfördes inte.
Katarina den stora lät anlägga den lilla staden Sophia nära slotten på 1770-talet, och denna växte 1808 ihop med staden Tsarskoje Selo. År 1837 anslöts samhället till huvudstaden med järnväg.
Efter ryska revolutionen bytte orten namn till Detskoje Selo. Den ryske författaren Aleksandr Pusjkin, som växte upp i omgivningarna kring Tsarskoje Selo, har givit namn åt den intilliggande staden, som fick detta namn 1937.
Under andra världskriget blev orten ett centrum för tyska trupper, som förstörde det grundligt vid sin reträtt. Det har dock senare återställts.
Tsarskoje Selo ingår i Unesco-världsarvet "Sankt Petersburgs historiska stadskärna och närliggande kulturminnesmärken".
Bilder
Den kejserliga järnvägsstationen i Tsarskoje Selo.
Marmorbron i Tsarskoje Selo.
Kinesiska byn.
Operateatern.
Ekonomibyggnad med torn vid Alexanderpalatset.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Tsarskoye Selo, 6 november 2016.
Noter
- ^ King, Greg (2006). The Court of the Last Tsar. Hoboken: John Wiley & Sons. ISBN 978-0-471-72763-7
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Tsarskoje Selo.
| |||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
This work was published on territory of the Russian Empire (Russian Republic) except for territories of the Grand Duchy of Finland and Congress Poland before 7 November 1917 and wasn't re-published for 30 days following initial publications on the territory of Soviet Russia or any other countries.
The Russian Federation (early Soviet Russia, RSFSR) is the historical heir but not legal successor of the Russian Empire, and the Russian Empire was not party to the Berne Convention (it was not country of Union for the protection of the rights of authors in their literary and artistic works), so according to article 5 of the Convention this work has no country of origin except:
- in the case of cinematographic work the maker of which has his headquarters or his habitual residence in a country of the Union, the country of origin shall be that country,
- in the case of of architecture erected in a country of the Union or other artistic works incorporated in a building or other structure located in a country of the Union, the country of origin shall be that country,
- in the case of other works if the author is a national of a country of the Union¹, the country of origin shall be that country.
¹ - Author who is not a national of a country of the Union but who has his habitual residence in a country of the Union, be assimilated to national of that country.
The exclusive rights to this work do not extend on territory of the Russian Federation according to article 1256 of the Civil Code of the Russian Federation (details), because this work does not meet the requirements on the territory of publication, on the author's nationality, and on obligations for international treaties.
If applicable, {{PD-Russia-expired}} should be used instead of this tag.
(c) Alex 'Florstein' Fedorov, CC BY-SA 4.0
This is a photo of a cultural heritage object in Russia, number:
Китайский театр в начале XX века
Författare/Upphovsman: Alexander2018, Licens: CC BY-SA 4.0
Государственный художественно-архитектурный дворцово-парковый музей-заповедник 'Царское Село': Пушкин, Пушкинский район, Санкт-Петербург
(c) Alex 'Florstein' Fedorov, CC BY-SA 4.0
Catherine Palace in Tsarskoe Selo, Saint Petersburg
Författare/Upphovsman: Александровы АГ, Licens: CC BY-SA 4.0
This is a photo of a cultural heritage object in Russia, number:
Tsarskoye Selo (Russia), Farm outbuilding with a tower in Alexander Park.
Författare/Upphovsman: Игорь Гордеев, Licens: CC BY-SA 4.0
This is a photo of a cultural heritage object in Russia, number: