Tropisk eldmyra

Tropisk eldmyra
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljVespoidea
FamiljMyror
Formicidae
UnderfamiljEttermyror
Myrmicinae
SläkteEldmyror
Solenopsis
ArtTropisk eldmyra
Solenopsis geminata
Vetenskapligt namn
§ Solenopsis geminata
AuktorFabricius, (1804)
Drickande arbetare.
Drickande arbetare.
Hitta fler artiklar om djur med

Tropisk eldmyra (Solenopsis geminata)[1] är en myrart som först beskrevs av den danske zoologen Johan Christian Fabricius 1804.[2] Solenopsis geminata ingår i underfamiljen ettermyror, släktet eldmyror och familjen myror.[2]

Underarter

Arten delas in i följande underarter:[3]

  • S. g. geminata
  • S. g. micans

Beskrivning

Generellt är de större eldmyrorna mycket lika varann, med en längd mellan 1 och 4 mm och glänsande kropp.[4] För denna art gäller det att drottningarna är mörka, gränsande till svart, menan hanarna känns igen på sina vingar (som även honorna har fram till parningsflykten) och sitt lilla huvud.[1] Arbetarnas utseende varierar på grund av deras storlek:[5] De minsta, som kan vara så små som 2 mm, är rödbruna till färgen[1], medam de större är helsvarta[5].

Ekologi

Den tropiska eldmyran lever i flera olika habitat, som skog, både urskog och planterad, gräsmarker, sötvattensstränder, kusttrakter, buskage och även människopåverkade områden som jordbruksbygd, skogsbryn, turistbyar, städer och rena ruderatområden. Myran är en utpräglad tropisk/subtropisk art, men i mindre varma klimat kan den förekomma inomhus, till exempel i växthus och andra, väl uppvärmda byggnader.[6] Arten bygger stora bon som till största delen grävs ut under jord. De har dock ofta en stack ovanpå.[1]

Myran har en gadd och ett smärtsamt gift; den är emellertid inte lika farlig som röd och svart eldmyra.[5] Arten är en allätare, som både tar leddjur som de olika stadierna av andra insekter, honungsdagg från bladlöss och sköldlöss som den tenderar att beskydda, och olika sorters växtdelar, som blad, frukter och framför allt frön, även från ekonomiskt betydelsefulla grödor.[5]

Utbredning

Den tropiska eldmyrans ursprungliga utbredningsområde utgörs av de varmare delarna av Amerika, från sydöstra USA till stora delar av Sydamerika.[6] Arten har senare spritt sig till stora delar av den amerikanska dubbelkontinenten, Afrika, Australien, Asien (nordost till Kina och Japan) samt Oceaniens övärld.[5] Myran betraktas som en invasiv art av EU, men det anses inte sannolikt att den skulle etablera sig i norra Europa.[1]

Bildgalleri

Källor

  1. ^ [a b c d e] CABI (22 augusti 2022). ”Tropisk eldmyra Solenopsis geminata. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/solenopsis-geminata-6322284/detaljer. Läst 16 september 2023. 
  2. ^ [a b] ”Tropisk eldmyra Solenopsis geminata. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=154238#null. Läst 16 september 2023. 
  3. ^ Roskov Y., Ower G., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/solenopsis+geminata/match/1. Läst 18 september 2023. 
  4. ^ Joe A. MacGown (7 februari 2022). ”Ants (Formicidae) of the Southeastern United States” (på engelska). Mississippi State University. https://mississippientomologicalmuseum.org.msstate.edu/Researchtaxapages/Formicidaepages/genericpages/Solenopsis.geminata.htm. Läst 17 september 2023. 
  5. ^ [a b c d e] ”Solenopsis geminata (tropical fire ant)” (på engelska). Centre for Agriculture and Bioscience International (CABI). 22 augusti 2022. https://www.cabidigitallibrary.org/doi/10.1079/cabicompendium.50568. Läst 16 september 2023. 
  6. ^ [a b] Solenopsis geminata (insect).” (på engelska). The Global Invasive Species Database. IUCN/SSC Invasive Species Specialist Group (ISSG). 4 oktober 2010. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304214640/http://www.issg.org/database/species/ecology.asp?si=169&fr=1&sts=sss. Läst 17 september 2023. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats