Trofeo Baracchi

Trofeo Baracchi

Detaljer
Datum	September/oktober
Region	Italien
Disciplin	Landsväg
Typ	Endagslopp ITT 1941-1948, 1991 Parlopp (tempo) 1949-1990
Historia
Antal upplagor	52
Första upplaga	1941
Sista upplaga	1991
Första vinnare	Michele Motta
Senaste vinnare	Tony Rominger (1991)

Trofeo Baracchi var ett endagslopp i landsvägscykling som kördes från 1941 till 1991 i norra Italien (Lombardiet 1941-1980 och 1991, Toscana 1981-1983 samt Trentino-Alto Adige 1984-1990).

Loppet skapades av affärsmannen Giacomo "Mino" Baracchi från Bergamo och kördes de åtta första åren som ett individuellt tempolopp på 100 kilometer, eller något mer, med start och mål i Bergamo. De inledande åren var det ett amatörlopp, men 1944 öppnades det för professionella^[1]. 1949 ändrades det till ett tvåmanna lagtempo (med det tidigare Giro della Provincia di Milano som förebild) och detta format bibehölls till och med 1990. Fram till och med 1958 ingick, utöver de (drygt) 100 kilometerna partempo, även två delar till som kördes på bana (varav en var ett förföljeleslopp och den andra en individuell sprint med flygande start)^[2]

1953 flyttades målet till Milano och under 1950- och 1960-talen låg starten i Bergamo, medan målet låg i antingen Milano, Bergamo eller Brescia. Därefter flyttades starten runt till ett par andra orter (utöver Bergamo) under 1970-talet (men målet låg i Bergamo eller Brescia), men från 1981 till 1983 kördes det från Pontedera till Pisa och från 1984 låg starten i Borgo Valsugana och målet i Trento. 1991 kördes den sista upplagan, men nu som ett individuellt tempolopp (på 64 km med start och mål i Bergamo) eftersom det inkluderats i UCI World Cup (och fungerade som världscupfinalen Grand Prix des Nations).

Loppet var planerat att återuppstå 2023, men ställdes in på grund av ekonomiska problem. Loppet är även inplanerat 2024.^[3][4]

Flest segrar har Francesco Moser, fem stycken - men med fem olika partners (bland dem märks speciellt Mosers evige rival Giuseppe Saronni 1979^[5]). Flest segrar tillsammans har Fausto Coppi/Riccardo Filippi som vann tre år i rad (1953-1955). Flest podieplatser, tio stycken (tre segrar, sex andraplatser och en tredjeplats), har Jacques Anquetil från 1953 till 1968.

Den högsta medelhastigheten noterades 1989 då Laurent Fignon/Thierry Marie höll 50,49 km/tim på det 96,6 kilometer långa loppet.

År	Vinnare	Tvåa	Trea
1941	Michele Motta	Mario Spinazzi	Giovanni Ronco
1942	Gelsomino Locatelli	Egidio Marangoni	Michele Motta
1943 Ej avhållet
1944	Michele Motta	Aldo Baito	Carlo Moscardini
1945	Michele Motta	Gelsomino Locatelli	Mario Fazio
1946	Antonio Ausenda	Giovanni Mangili	Gino Carlotti
1947	Sergio Maggini	Michele Motta	Luigi Malabrocca
1948	Giorgio Cargioli	Egidio Marangoni	Serse Coppi
1949	Fiorenzo Magni Adolfo Grosso	Antonio Bevilacqua Guido De Santi	Aldo Tosi Emilio Croci Torti
1950	Fiorenzo Magni Antonio Bevilacqua	Fausto Coppi Serse Coppi	Giorgio Albani Virgilio Salimbeni
1951	Fiorenzo Magni Giuseppe Minardi	Gino Bartali Ferdinand Kübler	Loretto Petrucci Alfredo Martini
1952	Giancarlo Astrua Nino Defilippis	Giuseppe Minardi Loretto Petrucci	Fausto Coppi Michele Gismondi
1953	Fausto Coppi Riccardo Filippi	Jacques Anquetil Antonin Rolland	Giancarlo Astrua Nino Defilippis
1954	Fausto Coppi Riccardo Filippi	Jacques Anquetil Louison Bobet	Fiorenzo Magni[6] Donato Piazza
1955	Fausto Coppi Riccardo Filippi	Jacques Anquetil André Darrigade	Jean Brankart Marcel Janssens
1956	Rolf Graf André Darrigade	Fausto Coppi Riccardo Filippi	Giorgio Albani Donato Piazza
1957	Fausto Coppi Ercole Baldini	Rolf Graf Alcide Vaucher	Aldo Moser Oreste Magni
1958	Ercole Baldini Aldo Moser	Jacques Anquetil André Darrigade	Roger Rivière Gérard Saint
1959	Ercole Baldini Aldo Moser	Michele Gismondi Diego Ronchini	Jacques Anquetil André Darrigade
1960	Diego Ronchini Romeo Venturelli	Ercole Baldini Aldo Moser	Camille Le Menn Claude Valdois
1961	Ercole Baldini Joseph Velly	Giacomo Fornoni Battista Babini	Bas Maliepaard Jean-Claude Lebaube
1962	Rudi Altig Jacques Anquetil	Ercole Baldini Arnaldo Pambianco	Aldo Moser Giuseppe Fezzardi
1963	Joseph Velly Joseph Novales	Jacques Anquetil Raymond Poulidor	Ferdinand Bracke Walter Boucquet
1964	Gianni Motta Giacomo Fornoni	Ercole Baldini Vittorio Adorni	Rudi Altig Tom Simpson
1965	Jacques Anquetil Jean Stablinski	Michele Dancelli Pietro Scandelli	Giuseppe Fezzardi Tommaso De Pra
1966	Eddy Merckx Ferdinand Bracke	Raymond Poulidor Georges Chappe	Gerben Karstens Bart Zoet
1967	Eddy Merckx Ferdinand Bracke	Jacques Anquetil Bernard Guyot	Peter Post Jo de Roo
1968	Jacques Anquetil Felice Gimondi	Ole Ritter Herman Vanspringel	Luis Ocaña Jesús Aranzabal
1969	Herman Vanspringel Joaquim Agostinho	Ole Ritter Gianni Motta	Eddy Merckx Davide Boifava
1970	Gösta "Fåglum" Pettersson Tomas Fåglum	Ole Ritter Leif Mortensen	Herman Vanspringel Willy In 't Ven
1971	Luis Ocaña Leif Mortensen	Gösta "Fåglum" Pettersson Tomas Fåglum	Roger Pingeon Bernard Thévenet
1972	Eddy Merckx Roger Swerts	Felice Gimondi Davide Boifava	Gösta "Fåglum" Pettersson Tomas Fåglum
1973	Felice Gimondi Martín Emilio Rodríguez	Davide Boifava Gösta "Fåglum" Pettersson	Phil Bayton Dave Lloyd
1974	Francesco Moser Roy Schuiten	Martín Emilio Rodríguez Gösta "Fåglum" Pettersson	Eddy Merckx[7] Roger De Vlaeminck
1975	Francesco Moser Gianbattista Baronchelli	Freddy Maertens Michel Pollentier	Gerrie Knetemann Hennie Kuiper
1976	Freddy Maertens Michel Pollentier	Francesco Moser Roy Schuiten	Davide Boifava Jørgen Marcussen
1977	Bernt Johansson Carmelo Barone	Freddy Maertens Joop Zoetemelk	Serge Parsani Osvaldo Bettoni
1978	Roy Schuiten Knut Knudsen	Hennie Kuiper Joop Zoetemelk	Gianbattista Baronchelli Bernt Johansson
1979	Francesco Moser Giuseppe Saronni	Alfons De Wolf Jan van Houwelingen	Bert Oosterbosch Henk Lubberding
1980	Alfons De Wolf Jean-Luc Vandenbroucke	Ludo Peeters Theo de Rooij	Josef Fuchs Daniel Gisiger
1981	Daniel Gisiger Serge Demierre	Francesco Moser Knut Knudsen	Raniero Gradi Geir Digerud
1982	Daniel Gisiger Roberto Visentini	Bert Oosterbosch Hennie Kuiper	Stephen Roche Jacques Bossis
1983	Daniel Gisiger Silvano Contini	Hennie Kuiper Adri van der Poel	Tommy Prim Alf Segersäll
1984	Francesco Moser Bernard Hinault	Tommy Prim Alf Segersäll	Daniel Gisiger Urs Freuler
1985	Francesco Moser Hans-Henrik Ørsted	Daniele Caroli Michael Wilson	Jean-François Bernard Benno Wiss
1986	Giuseppe Saronni Lech Piasecki	Daniele Caroli Michael Wilson	Jesper Skibby Rolf Sørensen
1987	Bruno Leali Massimo Ghirotto	Giuseppe Saronni Lech Piasecki	Rolf Gölz Czesław Lang
1988	Czesław Lang Lech Piasecki	Daniel Gisiger Werner Stutz	Charly Mottet Thierry Marie
1989	Laurent Fignon Thierry Marie	Maurizio Fondriest Allan Peiper	Gianni Bugno Sean Kelly
1990	Rolf Gölz Tom Cordes	Zenon Jaskuła Joachim Halupczok	Sean Yates Dag Otto Lauritzen
1991	Tony Rominger	Erik Breukink	Thomas Wegmüller
2024

• Chris Sidwells, The Baracchi Trophy på CyclingLegends.co.uk.
• William Fotheringham, Forgotten Races: Baracchi Trophy på Prendas Ciclismo.
• Suze Clemitson, Trofeo Baracchi på Conquista.
• Trofeo Barcchi på Museo del Ciclismo.
• Trofeo Baracchi (Ita) - Ex. på Mémoire du cyclisme.
• Trofeo Baracchi (1.1) och 1991 - Grand Prix des Nations (CDM) på ProCyclingStats.

• Video på YouTube från loppet 1962 där Rudi Altig (som också intervjuas/kommenterar på tyska, med franska undertexter) får ge Jacques Anquetil, som är helt utmattad (och till slut faller och slår sig blodig inne på stadion efter målgång), hjälp att hålla farten genom att lägga sig bakom och skjuta på de sista 15 kilometerna. Men de vann lopet med nio sekunder!