Triumfbågen, Paris
| Triumfbågen (Arc de triomphe de l'Étoile) | |
| monument | |
 Triumfbågen i Paris. | |
| Land |  Frankrike |
|---|---|
| Stad | Paris |
| Läge | Place Charles de Gaulle |
| - koordinater | 48°52′25″N 2°17′42″Ö / 48.8737°N 2.2950°Ö |
| Längd | 22,2 m |
| Bredd | 45,1 m |
| Höjd | 49,5 m |
| Skapare | Jean-François-Thérèse Chalgrin |
| Stil | nyklassicistisk |
| Grundad | 1806–1836[1] |
| Datum | 29 juli 1836 |
| Ägare | stadskommunen Paris |
| För allmänheten | ja |
| Geonames | 6269533 |
_2016.svg) Triumfbågens placering i Frankrike. | |
| Webbplats: paris-arc-de-triomphe.fr | |
Triumfbågen, (franska: Arc de Triomphe [de l'Étoile][2]), är en monumental valvbåge och på Place Charles de Gaulle i Paris.[3] Triumfbågen, som invigdes 1836, är 50[3] meter hög, 45[3] meter bred (284[3] trappsteg) och är öppen för allmänheten. Under valvet ligger sedan 1920 den okände soldatens grav. Triumfbågen är inspirerad av tidigare romerska och franska triumfbågar, och har åtskilliga gånger fungerat som utgångspunkt för segerparader och processioner nedför Champs-Élysées.
Historik
Bakgrund och tidig byggnadstid
Triumfbågen uppfördes åren 1806–1836.[4] Bygget initierades på Napoleon I:s initiativ, till minne av segern vid Austerlitz 1805[3] och som en hyllning till Napoleons Grande Armée.[4] Under Napoleons dagar var Place de l'Étoile en naturlig utgångspunkt för segerparader nedför Champs-Élysées.[5]
Konstruktionen påbörjades av den franske arkitekten Jean-François-Thérèse Chalgrin, i samarbete med yrkeskollegan Jean-Arnaud Raymond. Den arkitektoniska inspirationen för triumfbågen kom från Porte Saint-Denis (rest i slutet av 1600-talet av François Blondel), dennas inspirationskälla Titusbågen (85 e.Kr.) samt Konstantinbågen i Rom (315 e.Kr.).[4]
Bygget var endast påbörjat 1810, och i samband med Napoleons maka Marie-Louises inträde i Paris detta år reste man en "kulissbåge" förfärdigad i trä och segelduk. Efter Chalgrins död 1811 tog hans elev Louis-Robert Goust över som ansvarig byggherre.[4]
Sedan tog Napoleons livsöde en annan bana, och han avsattes 1814 och 1815 som Frankrikes ledare. Under efterföljaren Ludvig XVIII låg byggprojektet i träda, delvis eftersom de dåvarande rojalisterna inte ville stötta ett projekt beordrat av Napoleon. 1814 förslog till och med arkitekten Bernard Poyet att de redan resta pelarna till triumfbågen borde rivas. Ludvig XVIII sa nej till hans begäran men fattade under de kommande nio åren inga ytterligare beslut i ärendet.[4]
Omstart och invigning
1823 återstartades dock byggnadsprojektet, nu som en tänkt hyllning till Armée des Pyrénées, den franska armé som i början av 1790-talet stred för Frankrike mot Spanien.[4] Flera arkitektbyten senare slutfördes bygget 1836 av Guillaume Abel Blouet.[6] Den invigdes den 29 juli 1836, på sexårsdagen av julirevolutionen och 30 år efter byggnadsstart. Det planerade invigningsfirandet avbokades, på grund av kung Ludvig Filip I:s rädsla för möjliga attentant under ceremonin.[4]
På Triumfbågen står det: ”Detta monument som påbörjades år 1806 för att hedra den utmärkta armén, lämnades ofullbordat i många år. Det fortsatte byggas år 1823 med en ny avsikt och var klart år 1836 under regeringstiden av kung Ludvig Filip I, som dedicerade det till äran av Frankrikes stridskrafter. G. A. Blouet, arkitekt.”[a]
Efter invigningen tillfogades namnen på 128 generaler och 172 glömda fältslag på triumfbågen, efter inkomna protester.[4]
Senare historia
Den 15 december 1840 bars Napoleons kropp genom Triumfbågen.[7] Detta var på väg till hans slutliga begravning i Invaliddomen.[8]
Under triumfbågen finns den okände soldatens grav som symboliserar alla de som stupade under första världskriget. Graven kom till år 1920, då stoftet efter en stupad soldat gravsattes här på stilleståndsdagen den 11 november. Den 11 november 1923 tillfogades den "eviga flamman" på graven, en låga som sedan dess aldrig släckts.[9] På denna dag lägger Frankrikes president varje år en krans på graven, till minne av första världskrigets offer.[10]
Läge och betydelse
Triumfbågen är belägen längs en historisk axeln rakt genom Paris, anlagd 1667 av Ludvig XIV:s trädgårdsarkitekt André Le Nôtre som en rak linje från Tuilerierna mot dåvarande Chaillot-kullen, la colline de Chaillot, i nordväst.[11] Denna linje leder numera från Louvren och Arc de Triomphe de Carrousel, via Place de la Concorde och Champs-Élysées, förbi Triumfbågen och via Avenue de la Grande-Armée samt fram till La Défense och Grande Arche.[12]
Vid triumfbågen möts tolv[3][13] breda avenyer som strålar ut från platsen. Denna plats gavs genom George-Eugène Haussmanns omdaning av Paris inledd 1852[14]/1853[15] ett utseende som liknade en stjärna (franska: étoile). Fram till 1970[14] hette platsen just Place de l'Étoile,[4] medan det nuvarande namnet är Place Charles de Gaulle.[14] Platsen omtalas dock fortfarande informellt som [Place de] l'Étoile, bland annat för att inte sammanblandas med stadens stora flygplats Aéroport de Charles de Gaulle. De tolv avenyerna har alla namn efter generaler eller slagplatser från Napoleon I:s dagar.[13]
Bilder
Inskription relaterad till invigningen.
Målning av Pierre-François-Léonard Fontaine.
Place de l'Étoile 1860.
Triumfbågen klädd i sorgflor vid Victor Hugos begravningsprocession 1885.
Vykort från 1920.
Vy från Champs-Élysées sommaren 1939.
Frankrikes nationaldag.
Olympiska sommarspelen 2024.
Kommentarer
- ^ Ce monument commencé en 1806 en l'honneur de la grande armée longtemps interrompu continué en 1823 avec une dédicace nouvelle a été achevé en 1836 par le roi Louis Philippe premier qui l'a consacré à la gloire des armées françaises. G. A. Blouet, architecte.
Referenser
- ^ ”triumfbåge - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/triumfb%C3%A5ge. Läst 31 oktober 2023.
- ^ ”Les arcs de triomphe du Carrousel et de l'Étoile” (på franska). napoleon.org. https://www.napoleon.org/jeunes-historiens/napodoc/les-arcs-de-triomphe-du-carrousel-et-letoile/. Läst 10 november 2024.
- ^ [a b c d e f] ”Arc de Triomphe | History, Location, & Facts” (på engelska). www.britannica.com. 15 oktober 2024. https://www.britannica.com/topic/Arc-de-Triomphe. Läst 10 november 2024.
- ^ [a b c d e f g h i] CMN. ”Histoire de l'Arc de triomphe - CMN” (på franska). www.paris-arc-de-triomphe.fr. https://www.paris-arc-de-triomphe.fr/decouvrir/histoire-de-l-arc-de-triomphe. Läst 10 november 2024.
- ^ ”Place Charles de Gaulle square in Paris France” (på engelska). www.eutouring.com. https://www.eutouring.com/place_charles_de_gaulle_square.html. Läst 20 november 2024.
- ^ Gunnarsjaa, Arne (2023-06-10). ”triumfbue” (på norska). Store norske leksikon. https://snl.no/triumfbue. Läst 31 oktober 2023.
- ^ ”Arc de Triomphe de l'Etoile - Paris” (på franska). napoleon.org. https://www.napoleon.org/magazine/lieux/arc-de-triomphe-de-letoile-paris/. Läst 20 november 2024.
- ^ ”Le tombeau de Napoléon aux Invalides” (på franska). napoleon.org. https://www.napoleon.org/jeunes-historiens/napodoc/le-tombeau-de-napoleon-aux-invalides/. Läst 20 november 2024.
- ^ CMN. ”Le Soldat inconnu - CMN” (på franska). www.paris-arc-de-triomphe.fr. https://www.paris-arc-de-triomphe.fr/decouvrir/le-soldat-inconnu. Läst 20 november 2024.
- ^ Laborde, Arthur de (11 november 2024). ”11-Novembre : Emmanuel Macron et le Premier ministre britannique ont ravivé la Flamme du soldat inconnu au pied l'Arc de triomphe” (på franska). Europe 1. https://www.europe1.fr/politique/11-novembre-emmanuel-macron-et-le-premier-ministre-britannique-ont-ravive-la-flamme-du-soldat-inconnu-au-pied-larc-de-triomphe-4278262. Läst 20 november 2024.
- ^ CMN. ”Genèse et première pierre - CMN” (på franska). www.paris-arc-de-triomphe.fr. https://www.paris-arc-de-triomphe.fr/decouvrir/genese-et-premiere-pierre. Läst 10 november 2024.
- ^ Guernier, Pierre (26 november 2012). ”A Guide to the Historical Axis of Paris” (på amerikansk engelska). French Moments. https://frenchmoments.eu/historical-axis-of-paris-la-voie-triomphale/. Läst 10 november 2024.
- ^ [a b] ”Place Charles-de-Gaulle” (på franska). parisjetaime.com. https://parisjetaime.com/transport/place-charles-de-gaulle-p1968. Läst 21 november 2024.
- ^ [a b c] ”Le site de l'Arc de Triomphe à Paris” (på franska). www.laflammesouslarcdetriomphe.org. https://www.laflammesouslarcdetriomphe.org/arc-de-triomphe/le-site. Läst 10 november 2024.
- ^ ”Baron Haussmann’s Destruction of Old Paris – The West End Museum” (på amerikansk engelska). 10 november 2021. https://thewestendmuseum.org/history/topic/urban-renewal/baron-haussmanns-destruction-of-old-paris/. Läst 10 november 2024.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Triumfbågen, Paris.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: TUBS
,
Licens: CC BY-SA 3.0 de
Location of department No. ## (see filename) in France as of Jan 2016.
.jpg)
Författare/Upphovsman: ERIC SALARD from Le Chateau d'Oleron, FRANCE, Licens: CC BY-SA 2.0
PARADE DES CHAMPIONS PARIS 2024 CHAMPS ELYSEES
Författare/Upphovsman: Jiuguang Wang, Licens: CC BY-SA 2.0
Arc de Triomphe, Paris, France.
.jpg)
Författare/Upphovsman: Jorge Láscar from Melbourne, Australia, Licens: CC BY 2.0
The Arc de Triomphe de l'Étoile (Triumphal Arch of the Star) is one of the most famous monuments in Paris. It stands in the centre of the Place Charles de Gaulle (originally named Place de l'Étoile), at the western end of the Champs-Élysées. It should not be confused with a smaller arch, the Arc de Triomphe du Carrousel, which stands west of the Louvre.
The Arc de Triomphe honours those who fought and died for France in the French Revolutionary and the Napoleonic Wars, with the names of all French victories and generals inscribed on its inner and outer surfaces. Beneath its vault lies the Tomb of the Unknown Soldier from World War I.
The Arc de Triomphe is the linchpin of the Axe historique (historic axis) – a sequence of monuments and grand thoroughfares on a route which runs from the courtyard of the Louvre to the Grande Arche de la Défense.
The monument was designed by Jean Chalgrin in 1806 and its iconographic program pits heroically nude French youths against bearded Germanic warriors in chain mail. It set the tone for public monuments with triumphant patriotic messages. The monument stands 50 metres in height, 45 m wide and 22 m deep. Its design was inspired by the Roman Arch of Titus.
The Arc de Triomphe is built on such a large scale that, three weeks after the Paris victory parade in 1919 (marking the end of hostilities in World War I), Charles Godefroy flew his Nieuport biplane through it, with the event captured on newsreel.
It was the tallest triumphal arch in existence until the completion of the Monumento a la Revolución in Mexico City in 1938, which is 67 metres high. The Arch of Triumph in Pyongyang, completed in 1982, is modelled on the Arc de Triomphe and is slightly taller at 60 m [Wikipedia.org]
The Arc de Triomphe de l'Étoile in Paris, France. The Summer of 1939. Still from 16 mm Kodak Kodachrome color movie. This movie was not colorized. Film is showing trip to Warsaw, Paris and Chicago.
.jpg)
Författare/Upphovsman: Chairman of the Joint Chiefs of Staff from Washington D.C, United States, Licens: CC BY 2.0
American soldiers, sailors, airmen and Marines lead the annual Bastille Day military parade down the Champs-Elysees in Paris, July 14, 2017. DoD photo by Navy Petty Officer 2nd Class Dominique Pineiro
.jpg)
Pierre-François-Léonard Fontaine (1762-1853)
Entrée dans Paris de l’Empereur et l’Impératrice, dessin, Louvre
A l’entrée solennelle de l’Empereur et de l’archiduchesse Marie-Louise, en 1810, Chalgrin fit élever une maquette en charpente et en toile de l’arc de triomphe
Författare/Upphovsman: Anonyme, graveur, Licens: CC0
| Auteur(s): | Anonyme, graveur
Bertrand, M., dessinateur |
|---|---|
| Autre titre: | L’Etoile et l’arc de triomphe (Titre de la série) |
| Type(s) d'objet(s): | Estampe, Arts graphiques |
| Dénomination(s): | Illustration de périodique |
| Matériaux et techniques: | Gravure sur bois |
| Dimensions - Oeuvre: |
Hauteur : 25.5 cm Largeur : 36.3 cm |
| Marques, inscriptions, poinçons: | Tampon - Au verso : "Legs Quentin Bauchart 1911" |
| Mode d'acquisition: | Legs
Nom du donateur, testateur, vendeur: Quentin-Bauchart, Maurice Date d’acquisition: 1911 |
| Institution: | Musée Carnavalet, Histoire de Paris |
| Numéro d’inventaire: | QB.298 |
| IIIF Manifest: | https://apicollections.parismusees.paris.fr/iiif/320143199/manifest |
.jpg)
Författare/Upphovsman: Anonyme, photographe, Licens: CC0
| Auteur(s): | Anonyme, photographe |
|---|---|
| Autre titre: | Funérailles de Victor Hugo, 31 mai et 1er juin 1885 (Titre de l'ensemble) |
| Date de production: | 01–06–1885
Datation en siècle: 4e quart du 19e siècle |
| Type(s) d'objet(s): | Photographie |
| Dénomination(s): | Photographie |
| Matériaux et techniques: | Tirage sur papier albuminé
Lieu(x) d'exécution / réalisation: Paris |
| Dimensions - Oeuvre: |
Hauteur : 25.7 cm Largeur : 35.7 cm Dimensions - Montage ancien: Hauteur : 48.7 cm Largeur : 63.7 cm |
| Description: |
Tirage en bon état contrecollé au centre d'un support ancien en carton bleu-gris avec des traces de consolidation du bord supérieur |
| Marques, inscriptions, poinçons: | Timbre humide - au recto à l'encre bleue
Numéro d'inventaire - au dos au crayon |
| Description iconographique: |
Funérailles de Victor Hugo: vue du catafalque exposé sous l'Arc de Triomphe avec les officiels regroupés place de l'Etoile avant le départ du cortège Thèmes / Sujets / Lieux représentés : Funérailles nationales, Arc de triomphe (Paris) |
| Institution: | Maison de Victor Hugo - Hauteville House |
| Numéro d’inventaire: | 4246 |
| IIIF Manifest: | https://apicollections.parismusees.paris.fr/iiif/240011863/manifest |
Paris. Arc de Triomphe. Postcard, c.1920. Publisher: Lévy et Neurdein réunis. Paris.