Tritium

En förenklad modell av tritium.
Tritium i regnvatten, från 1950-talet till 2002
(c) Johan Fredriksson, CC BY-SA 3.0
En nyckelring med självlysande tritiumljus.

Tritium (av grekiskans tritos = den tredje) är en isotop av väte med två neutroner förutom protonen, alltså totalt tre kärnpartiklar (nukleoner). Isotopen betecknas 3H eller T. Det upptäcktes 1934 av M. L. E. Oliphant, Paul Harteck och Ernest Rutherford.[1]

Egenskaper

Till skillnad från deuterium är tritium radioaktivt. Isotopen avger betastrålning med mycket låg energi, 18,6 keV, och har en halveringstid på 12,33 år[2][3]. Den låga energin gör att en Geigerräknare inte kan användas för att upptäcka tritium.

Framställning

Tritium bildas i de övre luftlagren genom inverkan av kosmisk strålning, och den totala mängden av tritium i Jordens atmosfär har uppskattats till ca 6 gram. Genom reaktion med luftens syre bildas olika typer av tungt vatten (THO eller T2O) som sedan kan delta i vattnets normala kretslopp i naturen. Tritium kan även framställas genom neutronbestrålning av litium. [1]

Atombombsproven i atmosfären på 1960-talet orsakade stora utsläpp av tritium i miljön.[4]

Användning

Tritium används i armbandsur med luminiscerande visare och självlysande nyckelringar som fungerar som markörer.

Tritium används även som spårämne, som bränsle i termonukleära reaktioner (fusioner), för täthetsbestämning m.m. Det utnyttjas också för radioaktiv åldersbestämning av t. ex. grundvatten och för att undersöka regnvattnets vägar i marken.[1]

Gränsvärde i dricksvatten

Enligt livsmedelsverkets föreskrifter (2017) tillämpas ett screeningvärde för tritium på 100 Bq/liter i dricksvatten, "vars överskridande ska utredas". Om halten är högre så krävs en "utvidgad undersökning" för att undersöka om det även finns andra nuklider i vattnet och mera detaljerat bestämma deras sammanlagda årliga indikativa dos.[5] Om en tillåten effektiv dos på 0,1 mSv/år tillämpas blir motsvarande tritiumhalt mellan 7 000 och 10 000 Bq/liter.[6]

Se även

Källor

  1. ^ [a b c] Bra Böckers lexikon, 1980.
  2. ^ Nordling, C. & Österman, J (1999). Physics Handbook for Science and Engineering. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-00823-6 
  3. ^ Comprehensive Review and Critical Evaluation of the Half-Life of Tritium Arkiverad 17 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine., National Institute of Standards and Technology
  4. ^ ”Tritium”. aquatic research. http://www.novaquatis.eawag.ch/organisation/abteilungen/wut/schwerpunkte/umweltisotope/methoden/tritium_EN?print=1. 
  5. ^ ”Livsmedelsverkets föreskrifter om ändring i Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten; beslutade den 21 september 2017.”. Livsmedelsverket. 5 oktober 2017. https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/om-oss/lagstiftning/dricksvatten---naturl-mineralv---kallv/livsfs-2017-2_web.pdf?fbclid=IwAR20GtVXG4mzMf_ldvvEw-c3r_DcK3_bTp3HDXUK6JGH13jaEuhT5ADLat8. Läst 7 oktober 2019. 
  6. ^ ”Standards and Guidelines for Tritium in Drinking Water, Part of the Tritium Studies Project, INFO-0766”. CNSC - Canadian Nuclear Safety Commission. Januari 2008. sid. 67. https://www.nrc.gov/docs/ML1029/ML102990104.pdf. Läst 7 oktober 2019. 

Media som används på denna webbplats

Tritium in Ottawa Precipitation from the 50s to 2002.jpg
Tritium_in_Ottawa_Precipitation_from_the_50s_to_2002
H-3 atom.png
Författare/Upphovsman: ZYjacklin, Licens: CC0
The atom of a Hydrogen-3
Tritium light keyring.jpg
(c) Johan Fredriksson, CC BY-SA 3.0
En nyckelring med tritiumljus.