Trias

Fanerozoikum
Eon	Era	Period	Miljoner år sedan
Fanero- zoikum	Kenozoikum	Kvartär	2,6–0,0
		Neogen	23–2,6
		Paleogen	66–23
	Mesozoikum	Krita	145–66
		Jura	201–145
		Trias	252–201
	Paleozoikum	Perm	299–252
		Karbon	359–299
		Devon	419–359
		Silur	444–419
		Ordovicium	485–444
		Kambrium	541–485
Protero- zoikum	Neoprotero- zoikum	Ediacara	tidigare
Se även Geologisk tidsskala.

Trias (252 miljoner till 201 miljoner år sedan) är en geologisk period som varade i ungefär 51 miljoner år. Namnet trias kommer från siffran tre och hänför sig till de tre distinkta lagerserier som var tydliga i mellaneuropa, och som utgör grunden för uppdelning av trias i epoker. Trias kom efter perioden perm och var den första perioden i den nya eran Mesozoikum. Gränsen mellan perioderna perm och trias kännetecknas av det största massutdöendet i jordens historia, perm–trias-utdöendet. Cirka 95 % av jordens då levande arter dog ut. Trias var därför en period då livet återhämtade sig och en rad nya organismer kunde utvecklas, däribland dinosaurier och mindre däggdjur. Basen av trias är definierad till den första förekomsten av konodontarten Hindeodus parvus. Den globala referenspunkten (GSSP) finns i Changxing i den kinesiska provinsen Zhejiang och ratificerades 2001.^[1]

Geologi

Trias 252 – 201 miljoner år före nutid
Period (System)	Epok (Serie)	Ålder (Etage)	Miljoner år sedan
Jura	Äldre jura	Hettang	senare
Trias	Yngre trias	Rät	208–201
		Nor	227–208
		Karn	237–227
	Mellersta trias	Ladin	242–237
	Mellersta trias	Anis	247–242
	Äldre trias	Olenek	251–247
	Äldre trias	Indus	252–251
Perm	Loping	Changxing	tidigare

Stratigrafi

Trias delas upp i följande epoker:^[1]

Yngre trias eller Övre trias, regionalt i Europa kallat Keuper
Mellersta trias, regionalt i Europa kallat Muschelkalk
Äldre trias eller Undre trias, regionalt i Europa kallat Buntsandstein.

Sverige

Från Äldre trias och Mellersta trias finns kända lagerföljder i Sverige endast på stort djup i Skåne, vilka har blivit undersökta via borrhål. Dessa lagerföljder avsattes i ett varmt halvökenklimat.

Under Yngre trias, i synnerhet under den sista åldern Rät, blev klimatet fuktigt subtropiskt. Från denna tidsålder finns Skånes stenkolsförande formation, som är ytligt belägen i sydvästra Skåne och stratigrafiskt känd som Höganäsformationen.^[2]

Paleogeografi

Under den tidiga delen av trias var jordens kontinentalplattor samlade i den stora superkontinenten Pangea. Denna superkontinent sträckte sig från pol till pol och hade formen av ett C, och hade därmed lika långa delar söder och norr om ekvatorn. Pangea omringades av Panthalassa, ett hav lika stort som alla jordens nuvarande hav tillsammans.^[3] För omkring 230 miljoner år sedan började Pangea brytas upp till flera mindre kontinenter. Pangea var inte den första superkontinenten i jordens historia, utan en i raden av kontinentansamlingar.^[1]

Habitat

Tidiga barrträd fanns, kottepalmer, fräkenväxter och ormbunkar. Fåglar fanns inte ännu, utan luften dominerades av tidiga flygödlor. Gräs fanns inte heller. Landskapet liknade ett ökenlandskap med ett subtropiskt klimat. I och med att alla kontinenter satt ihop, kunde de dåvarande arterna vandra fritt över hela jordens landyta.^[1]

Fauna

Sedan perm-trias-utdöendet hade livet på jorden reducerats kraftigt. 95% dog ut på grund av höga koldioxidnivåer.^[4] Fossila fynd från den här tiden är väldigt likartade, vilket tyder på att mycket få familjer överlevde massutdöendet.^[4]

Ungefär samtidigt som Pangea bröts upp utvecklades de första dinosaurierna. De första däggdjuren kom, ur ett geologiskt tidsperspektiv, inte långt efter, för ca 210 miljoner år sedan.^[1]

Terrestrisk fauna

Grodor, salamandrar, krokodiler, sköldpaddor och ormar utvecklades och levde vid kustlandskap, i sjöar och floder. Under äldre trias utvecklades en grupp flygande reptiler, Pterosaurierna, som överlevde till slutet av Mesozoikum.^[3]^[5]

Vattenlevande fauna

Under mellersta till yngre trias visas den första utvecklingen av moderna koraller samt en blygsam revbildning i Tethyshavets grunda vatten nära Pangeas kust.^[4] Havet myllrade av ammoniter, blötdjur och sjöborrar som hade överlevt utrotningen och som sedan snabbt diversifierades.^[3]

Under äldre trias återvände en grupp reptiler av ordningen Ichthyosauria till havet. Fossilfynd av tidiga ichthyosaurier är ödlelika och har tydliga likheter med sina förfäder tetrapoderna (tetrapoda). Studier av deras ryggkotor tyder på att de troligen simmade genom att röra hela kroppen från sida till sida, likt en modern ål. Senare under trias utvecklades ichthyosaurierna till rena marinlevande djur med delfinliknande kroppar och långtandade nosar. Ryggkotorna indikerar att de simmade mer som en fisk, genom att använda stjärtfenan för att förflytta sig framåt. Frambenen var starka och fenformade men bakbenen var primitiva. Dessa strömlinjeformade rovdjur andades luft och födde levande ungar likt dagens delfiner och valar. Under mellersta trias dominerade ichthyosaurierna haven. Ett släkte, Shonisaurus, var upp till 15 meter långa och vägde förmodligen nära 27 ton.^[4] Plesiosaurier bebodde även dessa hav men de var inte lika stora som senare under jura.^[4] Dessa livnärde sig på fisk och forntida bläckfiskar.^[3]

Längst ner i näringskedjan myllrade det av växtplankton. Två av de största grupperna finns i haven än idag.^[3]

Lisowicia, en dicynodont från trias, som levde i vad som skulle komma att bli Polen.
Cymbospondylus, en ichthyosaurie som levde under trias i vad som skulle komma att bli Nevada.
Illustration av hur det skulle kunna ha sett ut under trias.

Se även

Kategori:Dinosaurier från triasperioden

Källor

^ [a b c d e] Maurits Lindström, Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist: Sveriges geologi från urtid till nutid, Studentlitteratur, ISBN 91-44-30381-5, sid 211
^ Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist, Maurits Lindström: Sveriges geologi, sid 401-404, Studentlitteratur, ISBN 978-91-44-05847-4.
^ [a b c d e] “Triassic Period”. National Geography. Läst 28 augusti 2021.
^ [a b c d e] Bagley, Mary (11 februari 2014). “Triassic Period Facts: Climate, Animals & Plants”. Live Science. Läst 27 augusti 2021.
^ “Pterosaur”. Engelska Wikipedia. Läst 28 augusti 2021.